Prepping: Automatisk Internet-redundans med failover till mobilt bredband

1.3K

Jag har nu på grund av återkommande driftsavbrott för min DSL-uppkoppling, införskaffat automatisk failover till mobilt bredband om den fasta förbindelsen till Internet går ner. Tillsammans med avbrottsfri kraft ger detta goda möjligheter att kunna fortsätta leverera blogguppdateringar även vid infrastrukturstörningar utan att behöva lämna hemmet. Även tillgången till Internet sorterar jag ner under prepping. Jämförande förbindelsetest nedan skvallrar lite om hur mobilt bredband står sig mot DSL på landsbygden, nu när Telia river kopparnäten.

Huvudskärmen för Asus 4G-AC55U. Den fasta WAN-anslutningen är aktiv och det mobila bredbandet står redo att ta över. Notera att uppkopplingen är LTE, dvs 4G och inte 3G.

Eftersom mitt fasta bredband slutar att fungera några gånger om året, vilket stör produktionen av blogguppdateringar, så har jag nu införskaffat en Asus 4G-AC55U. Det är en bredbandsrouter med inbyggt 3G/4G (LTE)-modem och WAN-port för uppkoppling mot fast bredband via gigabit ethernet. Efter i mitt fall tio sekunders avbrott på det fasta bredbandet går routern istället över till mobilt “bredband” och sedan tillbaka igen när den fasta uppkopplingen fungerar.

Man upplever en kortare paus i uppkopplingen och i mitt fall sedan en något förändrad hastighet. Lägre nedladdningshastighet med mobilt bredband, men snabbare uppladdning, som delvis kompenserar upplevelsen och även sänker svarstiderna.

Mobilt bredband är förstås ingen långsiktigt hållbar lösning, då jag för över mellan 20 och 100 gigabyte data per dygn normalt. Men det ger en viss redundans och yrkesmässigt är det förstås helt avgörande med en uppkoppling. 

Sedan finns det åtminstone en hel del överföringskapacitet i beredskap. I den sparade potten på mitt mobilabonnemang hos Telia ligger det drygt 80 gigabyte av maximalt 100 och väntar. Med ett extra SIM-kort för data går det att använda i Asusroutern och mobilen samtidigt. Jag har även via något erbjudande från Telia fått ett gratis 20 gigabytes mobilt bredbandsabonnemang med än så länge 40 gig i potten av maximalt 100. Därtill finns ett gratis 5 gigabytes mobilt bredbandsabonnemang, där man för 199:- SEK kan fylla på med 100 gigabyte i nödfall. I värsta fall får man successivt byta SIM-kort i routern, och fördelen är också att man förstås kan välja SIM-kort från olika leverantörer. Telia har dock klart bäst täckning där jag bor.

Routern har inget eget DSL-modem, utan där används Telias “gratis” (=inbakat i abonnemangskostnaden) DSL-router/modem, som körs i DMZ-läge (http://192.168.1.1/dmz.lp) istället för bryggat läge. Genom att köra i DMZ-läge istället för bryggat får jag fortfarande tillgång till administratörsfunktioerna på Teliaroutern, men bara brandväggsfunktionerna hos Asus-routern används för att skydda övriga nätet. En fördel med frånvaron av DSL-modem och bara en gigabit ethernetport som WAN är att samma uppsättning sömlöst kan flyttas över till fiberuppkopplingen, som kommer senare under året.

Routrarna sitter på en liten väggmonterad APC Back-UPS ES700 som avbrottsfri kraft, som vid testkörning visat sig ge ungefär två timmars strömförsörjning och med det Internet. Bärbara datorer idag har upp till tolv timmars batteri och behöver knappast köras på UPS:en. Viktigt är att välja en korrekt dimensionerad UPS, som kan köra på de mycket låga strömförbrukningarna som två routrar ger. Det finns UPS:ar med betydligt mer batteri, men de kräver ofta större förbrukning för att köra.

Med 300 W sinusväxelriktare och flera sk fritidsbatterier stående på laddning finns det gott om tid att inom två timmar koppla in reservkraft till den avbrottsfria kraften. Ett fulladdat sådant 75 Ah fritidsbatteri bör kunna köra routrarna i ungefär två dygn, men vid det laget kan det bli nödvändigt att även ladda datorer.

Mobilt bredband fungerar hyfsat, men är hastigheten kan variera stort beroende på andra brukare. Listade “säljhastigheter” är som bekant helt teoretiska. Största problemet är att man inte likt fast förbindelse har fri överföring. Nedan följer mätningar av skillnaden i överföringskvalitet.

Vi börjar med att titta på det mobila bredbandet. Samtliga mätningar har skett med samma nätverksuppsättning och går från en dator över gigabit ethernet till routern, och sedan vidare över Telia DSL 12-30 Mbit/s eller Telia mobilt bredband.

Uppkopplingen är LTE, dvs 4G även om hastigheterna mer är 3G i praktiken.

Uppkopplingens kvalitet med tillhörande förkortningar för den intresserade.

Svarstider från en egen server på Internet. IP-adressen har dolts av förklarliga skäl. Som man märker är inte pingtiderna stabila, utan varierar stort. Detta beror på andra brukare av det mobila bredbandet, då man inte ser denna variation med DSL (se nedan).

Mätning med Bredbandskollens app på MacOS, som identifierar Stockholmsservern som den nätverksmässigt närmaste servern.   Telia kör sin marknadsföring med “Surfa med upp till 300 Mbit/s”. Ovanstående 11.42 Mbit/s är verkligheten i mitt fall med cirka 1.5 kilometer till basstationen, men få som knör i samma cell. Uppladdningshastigheten är dock avsevärt snabbare än DSL, och snabbare uppåt ger också lägre svarstider än DSL.

Nedan följer motsvarande för DSL-uppkopplingen, som inte har några överföringsbegränsningar. 

Kvalitet på DSL-kopplingen, som är såld som en 12-30 Mbit/s DSL. Lyckas förhandla fram drygt 18 Mbit/s nedåt, vilket får anses vara väntat med två kilometer kabel till DSLAM i telestationen. Notera 387 gigabyte nedladdning på tre dygn och fem timmar, eller drygt 100 gigabyte per dygn.

Avsevärt stabilare ping mot extern server (IP dolt även här). Dock är svarstiderna längre än de kortaste svarstiderna på det mobila bredbandet, vilket förklaras av den högre hastigheten uppåt på mobilt bredband.

Mätning med Bredbandskollens app på MacOS. Här identifieras Göteborgsservern som närmast nätverksmässigt. Högre nedladdningshastighet, men sämre uppåt och längre svarstider.

Telia klipper nu kopparkablarna på landsbygden och man kan konstatera att i ovanstående exempel är mobilt bredband någorlunda jämförtbart med DSL. Detta är även utan externt monterade riktantenner, men jag har alltså relativt nära till Telias basstation. Personer som får sin kopparledning och DSL klippt nu kan dock bo längre bort från än jag, som ändå bor bara någon kilometer utanför en större by.

Problemet är att inte ens 100 gigabyte per månad är tillräckligt för att kunna jobba över Internet idag. Klippandet av kablarna på landsbygden omöjliggör kvalificerat distansarbete och nyttjandet av moderna tjänster. Det inkluderar t ex backuplösningar och fillagring i molnet, videokonferenser, research över onlinevideo mm. Idag synkas t ex bilder automatiskt från din telefon och upp i molnet, en telefon som också backas upp automatiskt till molnet. Naturligtvis går sådant att stänga av, men det innebär alltså att man inte kan nyttja moderna lösnignar.

Ett hushåll om fyra där alla har iPrylar får en rätt hårt smäll vid mjukvaruuppdateringar. Det samma gäller datorer där man kan ha en uppsjö programvaror som regelbundet slukar gigabyte i uppdateringar.

Senare under året kommer civilsamhället leverera fiber via en fiberförening och det interna gigabitethernetet kommer få en adekvat uppkoppling mot omvärlden. Då kommer det mobila bredbandet som backuplösning inte ha en chans i jämförelse. Det är dock inte poängen med det mobila bredbandet. Poängen är att ha en flexibel och automatisk redundans, så jag kan leverera blogguppdateringar även vid infrastrukturavbrott.

Flaskhalsen ligger nu som jag ser det bortom min kontroll och handlar om strömförsörjning hos leverantörernas telestation och mobilbassationer. Med dubbla uppkopplingar, avbrottsfri kraft och reservkraft för några dygn har jag gjort vad jag kan.

Asus 4G-AC55U kostar 2049:- SEK hos CDON. Lösningen kan fungera för det mindre företaget, men för större arbetsplatser finns det förstås lösningar med högre kapacitet på brandväggen. Det är också tveksamt om en större arbetsplats skulle klara sig på den låga överföringskapaciteten mobilt bredband innebär.