Gästinlägg: Replik till Andreas Ekström angående preppers

Nedanstående är ett gästinlägg och replik till Sydsvenskans Andreas Ekström som varnar för prepper-tendenser i en krönika hos tidningen .

Invandrarbutiker erbjuder ofta en bra diversifiering för preppern. Här ryska butiken Babushka på Norra Allégatan 7 i Göteborg.

Sociologen Zygmunt Bauman, en av vår tids största tänkare ägnade sin livslånga forskargärning åt samhällsanalyser av olika slag, bland annat myntade han begreppet ”liquid fear”, flytande rädsla. Något förenklat menade han att vi lever i en tid av osäkerhet, att det moderna samhället utgörs av en slags flytande och odefinierbar osäkerhet där vi människor kan uppleva vår tillvaro som att gå på ett minfält där vi inte riktigt vet var eller när det smäller.

Att vara prepper i Sverige idag kan tolkas som en respons på den flytande osäkerhet vi ser när vi försöker förhålla oss till och förstå vad som händer och sker runt omkring oss. Detta är endast en tolkning i raden av många. Preppers utmålas dock inte sällan som bärandes på paranoida vanföreställningar av olika slag väntandes på den stora zombie-apokalypsen eller någon annan högst otrolig händelse. Tolkningar av hur vi uppfattar preppers och prepperrörelsen ser olika ut men beskrivningarna av fenomenet är ofta onyanserade och överdrivna, inte sällan raljeras det över världsfrånvända och rädda tokstollar som gömmer sig i bunkrar. Den svenska prepperrörelsen är inte heller en konsoliderad rörelse och har än inte klarat av att definiera gemensamma utgångspunkter, inriktningar, mål och huvudstråk som rörelse. Fortfarande är det vitt skilda röster med divergerande uppfattningar och utgångspunkter som hörs och syns i olika forum.

Som prepper är min egen utgångspunkt att försöka förhålla mig till det som sker i min omvärld genom att söka fakta eller kunskap, känsomässigt sprungna reaktioner är sällan en konstruktiv väg att gå i förståelsen av det moderna samhället eller ens det egna lokalsamhället. När jag läser Andreas Ekström idag (170312) i Sydsvenskan [betalmur – bloggens anmärkning] ser jag än en gång ett exempel på hur en text eller en förståelse av fenomenet prepper kan se ut, där begrepp och utgångspunkter återigen mixas till en dunkel blandning som väcker fler frågor än ger svar. Ekström visar också i sin text hur lätt det är att blanda ihop känslomässiga reaktioner med kunskapsbaserade eller varför inte sakliga utgångspunkter. Men hur kan vi förstå fenomenet prepper, vad är det och vad handlar det om? Frågan är allomfattande och nästintill omöjlig att besvara, men jag ska här nedan erbjuda ett synsätt, ett enda perspektiv av hela det spektra av dimensioner som ryms inom fenomenet.

Att vara prepper i Sverige idag handlar i sin enklaste form om att vara förberedd och rustad, att du har tillräckligt med resurser så att du kan klara din vardag även om något oförutsett inträffar. Denna fråga om just vad som kan inträffa och de svar vi kan ta del av i olika diskussioner är en första vattendelare i prepperrörelsen och i diskussioner och tolkningar av rörelsen och fenomenet i stort. Här finner vi den första anhalten där svaren skiljer sig åt. Det finns många exempel på vad människor förbereder sig på och vilka framtidsscenarier som utspelar sig i människors tolkning av det som händer och sker runt omkring dem. Det finns de som förbereder sig för kommande invasioner, konflikter eller krig och det finns dem som förbereder sig för strömavbrott och frusna vattenledningar och annat i stort och smått som påverkar görandet av vardagslivet. Det finns också de som förbereder sig på allt tänkbart där emellan.

Det gemensamma draget hos de som medvetet förbereder sig på det oförutsedda, oavsett om de definierar sig som preppers eller ej, tar sin utgångspunkt i någon form av lokal eller global omvärldsanalys och den går hand i hand med ett aktionsinriktat förhållningssätt, dvs att rusta och förbereda för vardagen innan det oförutsedda sker. Hur vi upplever vår omvärld och hur vi förbereder oss för det oförutsedda samt vad detta oförutsedda är skiljer sig åt, det är personbundet samt kontextuellt avhängigt. Med andra ord, här är vi alla olika. Likaså är drivkrafterna och det egna initiativet bakom förberedandet olika. Någon reagerar, styrs och drivs utifrån känslor, andra reflekterar, analyserar och gör bedömningar av hur en fungerande och trygg vardag för sig själv och sina barn kan se ut på sikt.

Det finns otaliga exempel på människor och hela samhällen eller bygemenskaper som förbereder sig på olika scenarier utan att för den skull varken definiera sig som preppers eller ens känna till fenomenet. Många människor i vårt land förbereder sig för vinterkyla och perioder av isolering och har gjort så i generationer, utan att någonsin ha reflekterat över begreppen prepper eller neo-survivalist. Att det finns dem som blir provocerade av att människor förbereder sig på olika sätt ser vi också många exempel på idag. I kölvattnet av detta följer förlöjligande och stämpling.

Jag är förberedd och jag behöver inte skynda till affärerna för att köpa vatten när kommunen går ut med varningar om dricksvattnet. Jag har vatten lagrat till min familj och mina djur, även till grannens hästar om det skulle behövas. Om jag mot bakgrund av detta är en tokstolle eller enligt Andreas Ekström behöver ”Se upp med prepper-tendenserna” är upp till andra att avgöra men jag läser Bauman och reflekterar över samhället och jag gör det jag kan så att min familj och mina djur ska ha en trygg tillvaro, även imorgon.

Ann Ottengrim

Referens: Bauman, Zygmunt (2006) Liquid Fear.