Icke-inflationen: “[veterinärpriserna] ökar med 3-4% om året”

Icke-inflationen fortsätter sin segermarsch med att priserna på veterinärvård har ökat med 3-4% om året de senaste tio åren enligt en artikel i SvD. Detta kallas som att “det inte finns några belägg” för rykten om skenande priser. Fast den verkliga prisökningen för veterinärvård är en annan, sedan riskkapitalbolagen köpt upp tidigare småföretag och bildat kedjor.

Veterinärvården för sällskapsdjur i Sverige ligger i världsklass. Detta beror på en fullt ut fungerande marknad, med fri etableringsrätt och ett fungerande system för försäkringar. Dygnet runt går det att få en veterinärtid, även om man utanför kontorstider får betala högre jouravgifter, och det är sällan man inte kan få en tid samma dag.

Samtidigt finns det ömsesidiga kundägda försäkringar som Agria eller Sveland, som minimerar kostnaderna och sprider ut dessa.

Problemet är dock att totalkostnaderna skenar i spåren av att riskkapitalbolag köpt upp de tidigare ofta veterinärägda småföretagen och bildat kedjor. Det handlar inte om att priserna skenar utan man har fått ett gatlopp i vad för prover och behandlingar som djuren utsätts för.

Den ledande kedjan Evidensias VD Matin Tivéus säger till SvD att priserna inte alls skenar och bara ökar med 3-4% om året. Men med tanke på den obefintliga officiella inflationen och att dessa pris stigit så här i tio år så är det en rejält prishöjning.

“Jag är själv relativt ny i branschen och har försökt bilda mig en uppfattning om det finns belägg för de ryktena, men inte hittat det. Priserna ökar med 3–4 procent varje år, och har så gjort de senaste tio åren.”

Men den stora smällen är att veterinärerna på kedjorna numera tar alla möjliga slags prover. Det ska röntgas, ultraljudas, tas blodprov, tas cellodlingar mm. Allt kostar och klinikerna ser till att göra mycket som är helt onödigt och egentligen bara kräver fem minuter kliniktid med en veterinär.

Media bör istället fråga försäkringsbolagen som Agria och Sveland, som sitter med facit på totalkostnaderna. Försäkringspremierna, som i kundägda bolag bara motsvarar skadorna, skenar och det beror på att veterinärerna numera tar prover på allt.

Så Tivéus har förstås rätt i sig, att priserna “bara” ökar med 3-4% om året. Men inte totalkostnaden när Ludde ska sitta kvar på klinik hela dagen för övervakning av en bruten och infekterad klo, som egentligen bara behöver bandage och lite antibiotika. Nej, Ludde behöver inte röntgen av lungorna på grund av klon.

Bilden bekräftas av hästägaren Ulrika Fåhraeus:

“De tar betalt för minsta bomullstuss, men är inte så pigga på att specificera. De håller kvar djuren så länge som möjligt, det är motsatsen till humanvården där man skickar hem folk så fort man bara kan.”

Det krävs i själva verket mycket kunniga kunder för att sätta stopp för överprovtagningen och överbehandlingen. Ställ frågan varför ska detta provet tas, och om det ger utslag vad innebär det och hur skiljer sig behandlingen då? Ofta handlar det om “ja, alltså förhöjda levervärden kanske betyder att det är en infektion”. Notera kanske. Oavsett testet blir behandlingen den samma. Och således är testet onödigt.

Men veterinärvården fungerar i Sverige och visar tydligt att helt privata alternativ innebär skyhög tillgänglighet och noll köer. Och förstås priser därefter.