Kasta plast

Bland olika fritidssysselsättningar man kan ha finns kasta plast, eller som en del kallar det – Airsoft eller milsim. Kort sagt att man springer runt i för ändamålet avsatt terräng och under organiserade former skjuter på varandra med elektriska eller gasdrivna luftvapen.

Plastkastande iförd Spetsnaz sommardräkt, samt en luftkulspruta. Inte helt optimal stridsställning ska medges och huvudbonaden lämnar en del att önska kamouflagemässigt.

Jag fick förra helgen möjligheten att delta i två dagars plastkastning, vilket var både fysiskt utmanande och framför allt rätt kul. Ungefär som att ständigt agera B- eller C-styrka, men med möjligheten att avbryta om man så ville.

Herr bloggarjäveln uppkittad för plastkastning. Återigen Spetsnaz sommaruniform, men med en stridssäck 2000, samt en stridsväst från Blackhawk. Kepan är Robert Karjels RK-kepa.

Första dagen spenderades i ett skogsparti övandes med ett plastkastningslag. Vi var fyra kvinnor och fyra män, varav två nybörjare inklusive undertecknad. Det var en bra repetition av skyttegrupps strid, med formationer som bland annat skyttesvärm, linje, kolonn, växelvis framryckning, korridor, vägövergång och blixtlås. Övning av snabb avsittning från en av lagets 11-bilar genomfördes också.

Gruppträningen varvades med spelmoment, inklusive enskilds eldöverfall mot grupp på marsch, rensning av terräng eller för den delen fyra mot fyra. Och ett slags zombiespel med alla mot alla, där man kan “smitta” nedkämpade motståndare över till sitt eget lag. Slutar med alla mot en…

Sammantaget var timmarna mycket bra träning av en del mindre vältränade muskelgrupper, särskilt som jag fick luftkulsprutan. Visserligen vägde den bara drygt åtta kilo, men att bära den i skjutställning under några timmar tog ut sin rätt efteråt.

Söndagen var vigd för ett utannonserat spel på en anläggning i anslutning till polisens och räddningstjänstens träningsanläggningar utanför Upplands Väsby. Från laget var vi tre – två kvinnor och jag som gästspelare.

Dock regnade det vilket tillsammans med den tidiga morgontimmen (spelstart 0930) gjorde att fjollträskarna inte vågade sig ut, så laget fick nöja sig med att spela mot två lokala förmågor. Vilket förstås gick alldeles utmärkt efter lördagens träning.

Överlag var plastkastning en god fritidssysselsättning. Man lär sig träffa vänner, får motion och frisk luft. Samt kan lägga precis hur mycket pengar som helst på denna materielsport, vilket också skedde vid ett senare besök på serviceinrikade Röda Stjärnan på Kungsholmen när speltiden var över. Röda Stjärnan hittas även i Göteborg, Malmö och centrallagret Slutarp söder om Falköping och erbjuder även en del seriös utrustning för branschfolk inom militär, polis eller väkteri, samt en del fritidsutrustning och utrustning för skytteaktiva. Många plastkastare kör med autentisk utrustning förutom luftvapnen.

Man kan då fråga sig varför man väljer att kasta plast istället för att t ex gå med i hemvärnet? Nu har många plastkastare redan yrken inom blåljusmyndigheterna eller i grönkläder, alternativt hemvärn och ser sporten som en lättsammare form där allt inte är på blodigt allvar. Under längre flerdagarsspel kan man faktiskt välja att ligga kvar i tältet på morgonen. För oss som varit krigsplacerade är det också skönt att faktiskt få genomföra övningsmoment utan att det är allvar och utan några befäl som har diskutabla ledarskapsmetoder. Samt förstås känna efter var kroppens fysiska gränser ligger idag.

Jag kommer kasta plast igen. Fem av fem möjliga träningsstjärnor.