Batumi – Svarta Havets Nice

Den närmaste jämförelsen jag kommer på för att beskriva Batumi i Georgien är Nice i Frankrike. Fast renare, tystare, bättre strandpromenad och mycket trevligare eftersom det inte finns några fransmän. Samt mellan en femtedel och en tredjedel av priserna i Nice. Enda nedsidan är frånvaron av direktflyg från Sverige. Bildkavalkad följer.

Gammalt möter nytt i Batumi.

Batumi ligger nästan längst ner i söder på Georgiens Svarta Havskust. Bland turisterna hittar man förstås de allerstädes närvarande ryssarna, då Georgien som tidigare konstaterat är en sorts Sovjetunionens Italien – hyllat för sin mat, sitt vin, sitt klimat och sin kultur. Kan man prata ryska klarar man sig alldeles utmärkt i Batumi, men det går också bra med engelska. Skyltningens andraspråk är oftare engelska än ryska. 

Förutom ryssar så hittar man andra östeuropeer, inklusive ukrainare, turkar, men också early adopters från väst. Priserna är som sagt mycket låga, så låga att turkar alltså åker på semester hit. Som exempel kostar en taxiresa inom Batumi – förhandlas helst innan man ens sätter sig i taxin, då det inte finns några taxametrar – sju lari, men kan lätt prutas till fem lari. Eller om man så vill nitton svenska kronor. Det går att hitta utmärkta hotellrum eller de i Georgien så vanliga guest houses, för kanske 200 till 500 kronor för ett dubbelrum om man vill lyxa till det. Vill man inte lyxa till det bor man för hundra kronor per natt. Samtidigt kan den som vill ha västerländska betala 1500 kronor på ett lyxhotell.

Själv bodde jag på My warm guesthouse för cirka tvåhundra kronor, inklusive eget nyrenoverat badrum och WiFi. Samt komplementärt chacha (det allerstädes närvarande georgiska 55%-iga brännvinet som kan köpas för tio lari per liter på en lämplig marknad) och vin på rummet. Mycket fräscht och trevligt.

EU:s sanktioner mot Ryssland har drabbat de ryska turistorterna i Bulgarien, men ryssarna söker sig fortfarande till Batumi och här byggs det fortfarande för fullt sju dagar i veckan. En studiolägenhet på säg 40 kvadratmeter i en fullservice gated community direkt i anslutning till stranden kostar kanske 250 000 kronor och uppåt. Investerarna för byggena sägs komma från bland annat Kuwait.

Strandboulevarden i Batumi är över fem kilometer lång och får Nice att se ut som en sophög. Det är nybyggt, välplanerat och utfört med kvalitet. Inte desperat Sotji-ryskt alltså. Till skillnad mot Nice hålls bilarna borta och trafikleden ligger en bit in i staden. Mellan den finns lokalkörbanor, park, cykelbanor och till slut strandpromenaden, som flankeras av 100 – 200 meter strand ut till Svarta Havet. Likt i Nice är det stenstrand här – vill man ha Svarta Havets sandstränder får man hosta upp 20-30 lari för en taxi och åka en halvtimme norrut. Där är det dock betydligt skräpigare, medan man uppenbarligen plockar skräp dagligen i Batumi. Och det är aldrig mer än ett tiotal meter till närmaste soptunna.

Det kryllar av nybyggda restauranger längs boulevarden, ofta barnvänligt med barnhörnor. Likt i Medelhavet har man med sina barn när man går ut här. Samtidigt erbjuder även Batumis motsvarighet till Gamla Stan ett utbud av restauranger. Och kasinon. Serviceinrättningarna som erbjuder sig att göra av med turisternas pengar via spel och dobbel finns överallt. Inte på långa vägar Las Vegasnivå, men kanske Atlantic City?

Nu var det förvisso inte högsäsong, men fortfarande i oktober gick det utmärkt att bada i Svarta Havet. Min skattning ligger på runt 24 grader i vattnet och då var det inte sol vid tillfället och runt 22 grader i luften.

Gammalt möter nytt. Mitt bland nybyggda lyxlägenheter hittar man riktiga gamla sovjetlängor, men arvet från kommunismen är ändå i högra grad nedtonat.

Jag ser fram emot att besöka Batumi igen och då längre än bara en heldag med övernattning på väg vidare norrut i Georgien.

Lite foton följer nedan.

Gamla Stan

Strandboulevarden

Lite arkitektur och byggande

Gammal sovjetlängor ner mot slutet av boulevarden.

Diverse

Turistfällepriser på boulevarden. 10 lari, eller 38 kronor, för en shashlik (marinerat grillspett) eller pizza är rena rånet. Går att få billigare i gamla stan.

Dessvärre hade restaurangen (Upside Down) bara Muscat på flaska och inte per glas. Så det fick bli en hel flaska för 75 lari, men den fick man en doggy bag till och kunde ta med sig hem (enligt uppgift dog en svensk kommunal alkoholtillståndsinspektör som läste denna mening). Vilket ledde till att det överblivande förbrukades som skålar i sedvanlig rysk dryckestradition under förhandling med hotellägaren om vad en skjuts till Zugdidi skulle kosta. Vilket också innefattade en rysk förbipasserande hotellgäst, samt ett polskt-australiskt ungt backpackerpar och en fransyska som backpackade sig genom Kaukasus på egen hand. Dök upp chacha när muscaten tog slut till australierns förskräckelse. Taxiresan efterföljande dag landade till slut på 100 lari (ca 380 kronor) enkel resa på två och en halv timme och 13 mil (retur i en Mercedestaxi kostade 70 lari några dagar senare – prutat från initiala 80). Mer om det i kommande inlägg.