Över en nivå där man kan leva drägligt, bilda och försörja familj, är inte längre pengar alltid det enda som kan motivera anställda. Ett skitjobb med en sammantaget usel arbetsplats kan förstås kompenseras med hög lön, men andra sätt att motivera personalen kan i själva verket vara viktigare för rekrytering och framför allt för att behålla anställda. I Sverige motarbetar dock skattesystemet detta och fokus blir därför på löner eftersom allt annat klassas som löneförmån och ska beskattas.
 |
| Att som journalist få köra nya bilar innan de släpps på marknaden kan vara motiverande. Här ett gäng S90 på provkörning. |
En av de viktigaste uppgifterna för arbetsgivaren kontra arbetstagarna är att motivera de anställda. Med motivation kommer ett väl utfört arbete och lojala arbetstagare.
Pengar och lön är ett sätt att kunna jämföra sig med andra, men ökade inkomster leder inte nödvändigtvis till ökad lycka och motivation. Särskilt inte bortom där lönen gör att man kan leva drägligt och försörja sig och eventuell familj. Svenssondrömmen om villa, Volvo, vagga och vovve. Istället är lönen en fråga om att mäta sig med andra, ett underlag för Jantes jämförelse och avundsjuka.
Löner är inte det enda sättet att motivera anställda, utan ett meningsfullt jobb där man känner sig betydelsefull och att man gör skillnad, god arbetsmiljö, goda arbetskamrater, bra organisation, bra chefer och ledare mm motiverar också.
Däremot är vi alla individer och drivkrafterna är individuella. En ledare kan och bör identifiera dessa och på så viss kunna motivera och behålla anställda.
Det kan handla om att låta en arbetstagare gå ner i arbetstid med bibehållen lön, för att få mer tid till småbarnsfamiljen. En arbetstagare som gillar att resa kanske ska få några extra semesterdagar. Möjlighet att jobba hemifrån för att slippa pendla. Tillämpa ROWE för individen.
En del motiveras av att ha en häftigare dator på arbetet. Bättre läge i arbetslokalen. Åka på konferenser och kurser. Någon kanske rent av motiveras av att få sitt namn och en guldstjärna på kylskåpet i fikarummet.
Så långt kan förmånerna hanteras inom svenskt skattesystem.
Svårare blir det när den anställde motiveras av annat. Kanske en middag på en fin restaurang? Eller den där drömresan? Exklusiva presenter från arbetsgivare? En del kan faktiskt uppskatta detta mer än högre lön. Gärna en guldklocka, men först en högre lön är det socialistiska fackets devis, från en tid när alla bara var utbytbara iskruvare av en bult. Idag är vi även i industrin allt mer individer.
Dessvärre är Skatteverkets regler kring löneförmåner rätt hårda. Man får inte ta ut arbetstagaren på representation över en väldigt låg summa, utan att det blir löneförmån, undantaget en julfest om året. Med löneförmån ska det på arbetsgivaravgifter och skatt. En avsmakningsmeny med dryck på totalt 3 000:- kronor ska förenklat beskattas med 3 000:- kronor i löneskatter och därtill nästan 2 000:- kronor i arbetsgivaravgifter för en total kostnad för arbetsgivaren om 8 000:- kronor, om nu inte arbetstagaren ska få en skattesmäll på nästa lönebesked, vilket nog kan ses som omotiverande.
Så istället håller vi oss till att försöka motivera anställda med löner. Och det räcker inte hela vägen. Lönen är opersonlig. En lön får man också från en annan arbetsgivare. Och alla vet att man vid byte av arbetsgivare får en högre lön.
I slutändan måste motivationen för att behålla anställda vara individuell och personlig. För att kunna motivera och behålla individen måste arbetsgivaren se just individen.
22 kommentarer
Det är också en ledarskapsfråga.
Därför är min tumregel att försvaret har de bästa cheferna. Hur skall man annars motivera beväpnade människor att utföra otacksamma, livsfarliga uppgifter som dessutom innebära att de kommer göra något som i normala fall är totalt förbjudet och ses som abnormalt.
Skall man lyckas rekrytera och behålla annat än psykopater i ett sådant krävs det en jävligt bra chef. Eller modell ryska armen 1941, politiska officerare som garanterar nackskottet om man inte lyder..
Försvarets ledarskapsproblem ligger nog på en högre nivå. Vi har sju riksdagspartier och en regering som tävlar i konsten att säga patriotism är det fulaste som finns. Samtidigt kräver ett fungerande försvar (i skarpt läge) personal med patriotism som ledstjärna är beredda att riskera döden för att rädda sitt land.
Sedan undrar av någon efterbliven anledning samma politiker varför deras personal och soldater flyr från försvarsmakten.
När man ser tillbaka på yrkeslivet, många år som företagare, var väl den enda synbara fördelen, att man hade en ny Volvo vart tredje år, smidigt och bekymmersfritt. Som pensionär får man vara mer sparsam och hålla i pengarna.
Stämmer bra. De små IT-firmorna kan ge sina anställda senaste datorerna och de bästa mobilerna + en massa devices och lullull på det.
Är man anställd i de stora IT-fabrikerna får man ha sin medelmodell, billig Sony i tre år. Har man tur kan de gå sönder innan men då måste man motivera för sin chef varför man behöver en ny. Man får dessutom betala för privatsamtal.
Det senare är ett lysande exempel på hur man inte motiverar folk i en het bransch. 😉
Stalltipset är studieresa.
Måste vara ok eftersom våra folkvalda utnyttjar detta mest av alla.
T.ex. vid planeringen av NKS gjorde politikerna ett 70-tal studieresor för minst 20 miljoner.
"Flest resor gick till Valencia, New York, St Barts i London och Edinburgh.
– Det var nyttigt och vi hann med mycket, till och med golf vid några tillfällen, sade Ralph Lédel med ett gott skratt."
Jag ser detta som prejudiserande eftersom varken revisorer eller skattemyndigheten har haft något att invända.
Är det verkligen så jävla roligt? Det kanske är jag som är en sur jävel iofs.
Annars är väl trevliga kollegor och stimulerande arbetsuppgifter den bästa motivatorn.
Annars har jag provat det mesta, t ex att kidnappa de anställdas familjer och hota att döda dem. Det var en bra motivator.
För bägge parter?
Om det nu var så att de som bestämmer ville ha en fungerande Försvarsmakt så skulle man väl avsätta resurser till detta?
Så att det t ex räcker till att sätta attraktiva löner?
Men det verkar ju som att de som bestämmer inte anser att vi behöver en fungerande Försvarsmakt (eller Polis eller Sjukvård eller Skola)
Däremot finns det ju en budgetpost som verkar vara väldigt viktig
De som ansvarar för den får i princip alla pengar de ber om…
Men poliser har ju jättebra löneförmåner. Bil, kläder, träning och t.o.m tjänstevapen. Hur många andra yrkesgrupper har det.
Ja, kan en ensam högre tjänsteman på Migrationsverket besluta om att ge PUT till alla som påstår sig vara från Syrien så borde väl ÖB kunna köpa in 200 Gripen E och ett par dussin A26 och bara skicka fakturorna till regeringen?
Detta är absolut intressant. Stora företag med gott rykte har, förutom bra lön, ofta ett bra "standardiserat" förmånspaket, aktiesparprogram, utfylld föräldraledighet, bonusar och så vidare. Små företag är lättare/roligare att jobba i för det mesta men kanske inte har riktigt samma utbyggda "paket".
Kulturen och arbetskamraterna är nog viktigare än lönen för de flesta. Sedan kan ju aktiviteter som passar ett gäng unga grabbar och tjejer i 20-årsåldern kanske inte vara samma som småbarnsföräldrarnas.
Jag gissar att många som är äldre gärna ser kortare arbetstid och den typen av förmåner — det har ju facket snappat upp också på tjänstemannasidan, med tanke på engagemanget bakom "flexpension". Det är en av få skatteeffektiva åtgärder — högre tjänstepensionsavsättningar istället för lön, "löneväxling".
Sedan envisas förstås alla företag med "lunchförmån", vilket känns ganska meningslöst eftersom det beskattas precis som lön. Kunde lika gärna varit ett direkt påslag på löneen.
Förmåner är extremt standardiserade, i alla fall i Stockholm på den privata tjänstemannasidan oavsett bransch.
Min och min bekantskapskrets erfarenhet av större företag är lägre löner och sämre kickback på vad man presterar. På små företag slipper man dessutom arbetsskygga kollegor som bara sitter och ruttnar om dagarna eller mellanchefer vars operativa funktion är mycket oklar.
Vad tjänar man på flexpension egentligen? Du skattar bara för pengarna i framtiden istället för nutiden? Visst är din framtida pension antagligen lägre än din nutida lön och skatten då antagligen lägre, men friheten att röra pengarna hur man vill är i mina ögon ganska hög. Flexpension är i mina ögon samma typ av torskbeteende för ekonomiskt okunniga som skatteavdraget för privat pensionssparande.
Jag håller helt med dig.
Som du säger, förmånspaketet är standard, och flexpension är måhända skatteeffektivt, men man kan inte använda pengarna i förtid. Men jag tror att det finns en rätt stor del äldre tjänstemän som tycker det är bra med extra tvångssparad pension, och som känner en viss (falsk) trygghet i att sitta i ett större företag.
Men jo, vissa storföretag betalar bra. Vissa startups eller mindre företag vill inte ge nyexade övertidsersättning, som exempel, vilket kan göra rätt stor skillnad i större företag med hög arbetsbelastning när man är ny.
Ah, det om övertiden är nog sant. Det är ett pappersfoster i min bransch. Ingen får ersättning för det och alla jobbar det.
Tycker Daniel Pink TED talk är riktigt bra på ämnet: https://www.youtube.com/watch?v=rrkrvAUbU9Y
Han säger kortfattat att är du inte villig att betala en marknadsmässig lön för dina anställda kommer du aldrig kunna motivera dem.
Efter det krävs tre saker;
autonomi att själv kunna välja hur man jobbar
"mastery", att kunna växa inom ett område som känns viktigt för individen
Purpose: Ha en djupare mening än att samla ihop lönen i slutet av månaden.
Inte många företag som begriper hur man motiverar folk, tycker tyvärr det som oftast är fokus på demotivering genom byråkrati, IT-system från 1972 som inte funkar så värst bra längre och floskelbingo från cheferna som bara säger saker för att någon högre chef sagt åt dem att de skall säga så.
Om man ser till många som jobbar statligt så är det de tre senare som är det viktiga. Lönen är ju avsevärt högre i motsvarande privata sektor men där de tre till stor del saknas.
Tänkte på det här med att det det är bra arbetskamrater och en bra chef som uppskattas. Eftersom det är det är detta som värderas högst undrar jag hur länge det kommer att ta någon på skatteverket hur detta ska förmånsbeskattas, kanske går med någon schablon.
Funkar det inte med pengar så kan man alltid prova med mer, förr eller senare är det en effektiv motivator.
Kraft durch Freude?
Men det är svårt att motivera folk till ett land där det regnar / snöar / blåser 9 månader per år. Sverige är ett riktigt väder-rövhål. Riktigt mycket pengar måste till innan någon normal månniska funderar på att flytta hit.
Precis därför 160000 tar sej förbi en massa länder för att bli svenskar då.
Vad kan lockelsen vara annat än livstidsförsörjning utan motprestation och en massa rättigheter.
Samtidigt som det är drygt 60% marginalskatt på högre lön är det 0% marginalskatt på längre semester.
Jag förstår inte att fler företag inte inser detta och utnyttjar det för att rekrytera och behålla personal. (Hur många har inte valt att bli dåligt betalda lärare för att komma åt de långa loven?)