Fler putinister avslöjade i Sverigedemokraternas riksdagskansli

Jag är övertygad om att största anledningen till att folk väljer att stödja Sverigedemokraterna har inte det minsta att göra med Ryssland och deras ny uppvaknade ambitioner att vara supermakt och världspolis som USA, Wilderäng låter fantasin spela han ett spratt, alternativ för Tysklands framgångar har heller inget att göra med Ryssland utan är en följd av invandringspolitiken och dom flesta som stödjer dessa partier ägnar Ryssland inte den uppmärksamhet Wilderäng tycks göra och tror andra gör.

Hand upp alla bloggare som de senaste 20 åren röstat på partier som medvetet nedrustat det militära försvaret och därmed äventyrat rikets säkerhet!

Det är med Putintrollen som med löss, kackerlackor och andra skadedjur. Hittar man en så finns det 100 till bakom golvlisterna som man inte ser.

Så här går det när borgerligheten kapitulerar i jakten på mittenväljare. Moderaterna sitter som bäst och ruvar på vilka skatter de ska höja. Nu har vi sju former av socialism och ett subversivt jävla pack att välja på. Skitbra jobbat. Skämmes tammefan!

@Cornu: Ny flagga för SD-poster?

Det är såklart inget fel med att vara imponerad eller till och med hålla med en utländsk politiker. Det gör inte att man slutar vara lojal mot sitt eget land.

Med den logiken så skulle alla svenskar som dyrkar Obama vara "kuddbitare" och säkerhetsrisker. Please…

Någon som i korta drag kan redogöra för var den starka koppling mellan putinister och SD kommer ifrån? Finns det något i partiets agenda som lockar dom eller?

Är USA bättre än Ryssland?

Amerikansk utrikespolitik efter kriget har i väldigt stor utsträckning formats av ett slutet sällskap inom det amerikanska etablissemanget som bildades år 1922 under namnet Council on Foreign Relations (CFR). Sällskapet som styrs av starka intressen från industri och finansvärld är ett instrument för att möta isolationistiska strömningar inom amerikansk politik som hotar de rika oligarkernas globala imperiebyggnad.

Målet var en utåtriktad utrikes- och säkerhetspolitik som understödde amerikanska företags och bankers verksamheter runt om i världen. Riktig fart fick verksamheten mot slutet av 30-talet när finansfamiljer som Rockefeller, Ford och Carnegie sköt till stora belopp till verksamheten.

Med början 1939 erhöll rådet en allt större tyngd inom regeringen och utrikesdepartementet, när man startade sina strikt konfidentiella War and Peace Studies med finansiering från Rockefellers. Rådets memorandum distribuerades som sekretessbelagda dokument från utrikesdepartementet, vilket gjorde att CFR i praktiken blev en inofficiell del av regeringsmakten vid sidan om de demokratiska institutionerna.

Den 27 april 1961 höll president Kennedy ett lika viktigt tal som en uppföljning till Eisenhowers, där han varnade för det stora odemokratiska inflytandet från slutna sällskap som CFR. Tidningarnas redaktörer ignorerade budskapet, vilket sannolikt redan då berodde på att målet för Kennedys tal i stor utsträckning var medieföretagens hyperförmögna ägare.

Många historiker som analyserat den här historien menar att bröderna Kennedy skrev under sina dödsdomar, när de på detta sätt utmanade det etablissemang av ultrarika bankirer och deras Federal Reserve (FED) kartell, som hade ett fast grepp om finanspolitiken, utrikespolitiken såväl som säkerhetspolitiken genom CFR.

Kretsen inom CFR har senar legat bakom bildandet av internationella slutna lobbyorganisationer såsom Bilderberggruppen som startade 1954. År 1973 startades Trilaterala kommissionen av CFR och Bilderberggruppen tillsammans med David Rockefeller, Henry Kissinger och Zbigniew Brzezinski som drivande. Samma kretsar var även i högsta grad inblandade i bildandet av nymalthusianska Romklubben år 1968. Syftet med dessa lobbygrupper har varit att kunna involvera en lång rad till USA-politiken, vänligt sinnade utländska dignitärer.

Där har man indoktrinerats i CFR:s politiska strävan efter en global världsordning styrd av dem själva. Det har inget med kompetens att göra att svenska politiker som Erik Åsbrink och Fredrik Reinfeldt idag inkasserar generösa arvoden från oligarkernas banker.

I USA vann de mäktiga oligarkerna inom CFR och drev fram en interventionistisk nykolonial utrikespolitik som handlade om att se till att tillsätta och stötta vänligt sinnade marionettregimer i strategiskt viktiga länder, ofta med betydande råvarukällor. Man utnyttjade sin starka ställning inom globala institutioner som Världsbanken, IMF, WTO m.m. för att tvinga fram en underkastelse.

Kampen för att stoppa kommunismen fortsatte med det katastrofalt misslyckade Vietnamkriget och senare med interventionen i Afghanistan via en av USA skapad proxyarmé med jihadister för att stoppa Sovjet där. Den proxyarmén kom sedan att bli roten till Talibanrörelsens framväxt och senare maktövertagande.

Självklart sneglade den styrande angloamerikanska oligarkin hela tiden på de enorma delvis outnyttjade råvarutillgångarna och jordbruksarealerna i Ryssland. Genom kapprustningen och den militära pressen via NATO under det Kalla Kriget lyckades man knäcka kommunismen och Sovjet ekonomiskt och plötsligt låg Rysslands resurser öppna för oligarkernas globala storföretag och banker.

Whataboutism är ju en gammal välkänd Sovjetteknik. Bara naturligt att ryska trollfabriker och andra gratis arbetande använder det flitigt.