Analys: IS är dödsdömt

“ISIS has been denied the dynamic, triumphant campaign that stood at the core of their moronic jihadi fantasies. […] If one thing is toxic to jihadi morale, it’s disappointment. We’re talking big-scale disappointment that makes every promise of imagined conquest look like a jeering lie.” – Adam Patterson

Författaren Adam Patterson på bloggen Napalm in the Morning har gjort en analys av IS(IS) och konstaterar att organisationen är en dagsslända och dess undergång kommer gå lika fort och passera lika obemärkt som dess uppgång. Sågningen är lika insiktsfull som raljant och underhållande och förutspår att IS är borta inom något år – trots allt fanns de knappt ens på kartan före 2014.

“Their spokesmen are known for making pseudo-macho boasts like “we love death as much as you kuffar love life”. Which is fortunate, because if anything ISIS is rather skilled at dying. Territorial loss and high fatality counts have come to define their battlefield performance in the latter half of 2015.”

I grunden handlar det om att enda anledningen till att ISI kunde bli ISIL, som blev ISIS när man bröt med an-Nusra, och numera ofta kallas IS, är att man kunde expandera utan motstånd under radarn och myten om sin egen storhet. Men så fort man faktiskt mött organiserat motstånd, främst från det riktiga krigarfolket och bergstammen kurderna, så har man blivit besegrad.

“The Syrian Kurds have a radical feminist streak that’s practically unheard of in the greater Middle East. They deploy entire battalions of women as light infantry in their YPJ units, and they’re a courageous, determined bunch. There’s something uniquely satisfying in watching mouth-breathing rape aficionados like ISIS get mowed down by women guerillas. It’s the sort of on-the-nose poetic justice you rarely see in something as senseless and horrible as insurgent warfare.”

Samtidigt rasar moralen hos IS jihadister, och vid minsta misstanke om bristande lojalitet avrättar IS sina egna jihadister både i liten och stor skala. Logiken är väl att det är bättre att avrätta blivande desertörer innan de deserterar. Detta är väl antagligen också något man lärt sig från NKVD/KGB, då hela “statsbildningen” IS bygger metoderv Saddam Husseins tidigare underrättelseagenter lärt sig från just Sovjetunionens KGB. Och NKVD stod uppradade bakom linjerna och sköt varenda sovjetisk soldat som färdades i fel riktning från fronten…

Så istället flyr desertörerna rakt in i fiendens armar och ger sig nu i drivor till kurderna. Om de inte blir avrättade först.

Vändpunkten kan sägas vara slaget om Kobane, som kan liknas vid IS Stalingrad. Organisationen har aldrig återhämtat sig sedan dess och har egentligen varit på defensiven med små lokala och tillfälliga undantag. I mycket påminner detta om Hitlertyskland efter slaget om Stalingrad.

“The Kurds held out for over four months, getting pushed back into the deeper recesses of the city. It was an arduous process that required almost unimaginable courage and valor. There was even an incident where a Kurdish battalion leader strapped herself with explosives and barreled right into an ISIS position, a sacrifice that undoubtedly turned the firefight and saved many of those under her command. That is what genuine martyrdom looks like – an act that’s tragic, selfless, and noble all at once.”

Men det är inte bara mot kurdernas YPG, Mellanösterns antagligen bästa lätta infanteri, som IS får storstryk. Även mot Hizbollah förlorar man.

Slutsatsen är helt enkelt att IS och deras jihadister är så inkompetenta att de inte kan besegra en motståndare som faktiskt skjuter tillbaka. Enda anledningen till att IS fortfarande finns kvar är att ingen är intresserad av att styra de delar av Syriens värsta öken där IS fortfarande klamrar sig kvar.

Så länge agerar IS en honeypot för världens sunnijihadister, och frågan är om det egentligen ligger i någons intresse att faktiskt besegra IS. Antagligen ser man det som bättre att sunnijihadister reser till IS för att dö, än att de stannar kvar i sina ursprungsländer.

Enda problemet, och den stora tragiken, är att civilbefolkningen i de allt mindre IS-kontrollerade områdena är de stora offren. Men det är inte så att man vunnit befolkningens själ och hjärtan och när IS väl faller kommer civilbefolkningen vända från IS ideologi lika fort som man hinner säga “Berlinmurens fall” eller “Sovjetunionens upplösning” och “kommunismen”. Använder man KGB:s metoder för att öka och behålla sin makt får man också samma resultat som i Sovjetunionen när undergången väl anländer.

Risken handlar bara om hur många IS helt blint kommer avrätta till dess. Patterson menar att IS eskalerande verkar avrätta både sina egna jihadister och lokalbefolkningen i redan erövrade territorier helt slumpmässigt. Eller så har helt enkelt alla vänt sig mot IS och avrättas av “korrekta” skäl.

Patterson avrundar.

“And this is how things play out, bit by bit, with yet another noisy group of opportunists and brigands dying the death of a thousand cuts. ISIS’ end will probably be much like their pre-2013 genesis – unimpressive, slow-burning, and almost procedural in its familiarity. I wouldn’t be surprised if whole battalions of ISIS’ foot soldiers were to defect or outright surrender in Syria, especially if the Kurds and their allies cut closer to ISIS’ de facto Syrian capital at Raqqa.”

Ni hittar hela analysen om IS förestående undergång här.

Det finns en rejäl kontrast mellan IS och talibanerna i Afghanistan. Som bergsfolk har de striden i blodet sedan århundranden och kan faktiskt gå på offensiv mot en beväpnad motståndare. IS utgörs av bortskämda barn till medelklass från alla världens hörn, eller personer från Europas ghettoförorter, som inte ens kunde få ett låglönejobb, utan levt hela sina liv på bidrag och allmosor. Men det finns ingen silvermedalj i strid.

Man kan också förmoda att de eventuella kompetenta terrorister IS haft i sina led successivt dödas och nyrekryteringen är minst sagt bristande i kompetens och erfarenhet.

Läs även mer av Patterson här, med citat som “[t]he boys who abandon lives of middle-class comfort to engage in a few months of jihadi cosplay”. Exempelvis nämns slaget vid Al-Hasakah, där IS förlorade över 400 man och därtill avrättade runt 90 egna jihadister, som flydde från striderna, medan kurderna förlorade runt dussinet krigare och syriska armén runt 100 man. Då ägnade sig IS åt försvarsstrid och borde ha mindre förluster än de som gick på offensiven. Ledtråd: Att spela CounterStrike eller Call of Duty gör dig inte till en vinnare på verklighetens slagfält.

Patterson finns förstås även på Twitter.