Studiebesöket på Arméövning 2015 blev min första bekantskap med försvarets nytillskott bandvagn 410. En mycket trevlig erfarenhet, och helt klart en förmågehöjning av rang, som prisades av mycket nöjd personal.
 |
| Bandvagn 410 med en veckas pansarpatina. |
De versioner jag kom i närkontakt med var dels grundutförandet som användes av miningenjörplutonens personal. Ingenjörsplutonen, som tillfälligt underställts mekskyttekompaniet Sigurd Johan, hade även en packversion med enbart förare och vagnchef, där trailern istället var en lastvagn med presenning som tak. Förvisso innebär det att lasten inte är splitterskyddad, men vikten man sparar in på pansaret kan istället användas för att i detta fall transportera minor.
Framkomligheten är överlägsen stridsfordon 90, och fordonet kan även simma. Man kan utan problem ta sig överallt mekskyttet kan med sina tyngre stridsfordon, och en hel del till, t ex köra rakt över en mosse eller myr även under sommarhalvåret.
 |
| Två bandvagn 410. Trailer på den främre och frontvagn på den andre. Ingenjörerna gör sig redo att rycka fram på minpatrull till fots mellan mekskyttekompaniet, där man kan se ett stridsfordon 9040 understödja vid krönet, och fiendens möjliga position. |
Den fönsterlösa trailern till bandvagn 410 huserar större delen av gruppens personal, medan vagnchef och förare sitter fram. Vagnchef är exempelvis plutonchefen eller ställföreträdande plutonchef.
En kulspruteskytt kan stå upp och bemanna en kulspruta i trailern, även om man främst har möjlighet att verka bakåt och åt sidorna.
 |
| Bollhavet i en 410-trailer efter en vecka i fält. Observera öglorna framme på sätet, där fötterna ska placeras. |
Bandvagnen är designad specifikt för att klara att köra på minor, åtminstone så att personalen ska ha en chans att överleva. Detta ser genom att man sitter i säten som inte sitter hårt fast i fordonet, så man inte har kontakt med detta när det kastas upp av minexplosionen. Det finns rent av öglor på sätet mitt emot, där man ska placera fötterna, så inte kraften från explosionen går upp via golvet. Högre överlevnad vid mineringar eller IED:er är en konsekvens av erfarenheter från bland annat Afghanistan. Man kan tänka sig att en del av dessa tankegångar kan föras vidare över i modifieringar av stridsfordon 90, som löst hängande chockdämpande säten.
 |
| Ingenjörstruppernas packversioner av
bandvagn 410. |
Förutom detta hade man precis fått en testversion av ambulansutförandet av bandvagn 410. Den har ännu inte formellt levererats till Försvarsmakten, utan tillhörde fortfarande Försvarets Materielverk. Besättning i ambulansen är normalt två sjukvårdare, en förare och en vagnchef.
 |
| Trailer på ambulansversionen av bandvagn 410. |
Vagnen kan ta två sårade på bår i det fullt utrustade utrymme som trailern utgör. Sjukvårdarna tjänstgör normalt, som sig bör, inom vården och är alltså erfarna från riktiga vårdsituationer. En av de sjukvårdare jag pratade var en erfaren sköterska i 50-årsåldern och var i princip den enda inte kontinuerligt tjänstgörande personalen på Sigurd Johan, utan var inkallad för övningen. Sjukvårdspersonal spenderar lämpligen vardagen på sjukhus, istället för i gröna kläder. Att sjukvårdarna ofta kan vara äldre och erfarna är ett plus på många punkter, då man med erfarenheten och åldern uppnår det lugn som är precis vad sårade och sårades kamrater behöver i en extremt stressad situation.
 |
| En av bårarna utskjuten på sin hydraulik. |
Personalen var mycket nöjd med FMV:s ambulansversion, även om det fanns några småsaker som fortfarande ska förbättras innan fordonen slutlevereras till Försvarsmakten.
Bland de stora fördelarna är att de två bårplatserna är hydrauliska och en enda sjukvårdare kan själv skjuta ombord båren med lätthet när väl den sårades bår är på plats, vilket sparar både tid och personal.
Under Arméövning 2015 användes även helikopter för medevac av sårade, men ambulanserna fick också jobba hela tiden.
 |
| En av ingenjörplutonens bandvagn 410 närmast kameran, när mekskyttet stoppat framryckning på grund av minering och påskjutning vid den samma. |
18 kommentarer
Har flängt mycket i 206:a och 308:a på våra NATO-ledda koloniala straffexpeditioner, alltså föregångarna till den här.
Genialt koncept med legendarisk framkomlighet, man tar sig verkligen fram precis överallt.
Lite lurt bara att man tappar kontakten med bollhavet på annat sätt än i ett klassiskt pansarskyttefordon bara men det är väl mest en vanesak.
Däremot är gissningsvis toppfarten inte superb och det haltar lite om man ska haka på ett pansarskyttekompani under framryckning eftersom man riskerar att hamna efter. Men man kan inte få allt!
Hoppas bara denna versionen ock så har en skitful truckratt med styrknopp på förarplats, och att man fortfarande kan värma guldburk i kupévärmaren.
Och kanske lite mer benplats på förarplats.
Jag visste det, du är en hårig liten dvärg med en puckelrygg som får Quasimodo att framstå som rakryggad. Ingen med normal kroppskonfiguration kan beskriva 308:an som genialisk.
Under vilken sten hittade man dig Ocke?
Tvärtom faktiskt. Jag har t ex stängt dörren på en 206:a och klämt mitt knä nåt djävulskt på gångjärnssidan av dörren, mm etc.
Men framkomligheten i den där är så genialisk att man får acceptera att åka i fosterställning.
Som info kan jag säga att ett gäng KJ som rekryterats som spaningssoldater på en mission jag deltog i, likväl lyckades sätta fast en 206 halvvägs upp i Drenicadalen och dessutom böja sönder midjestyrningen på nåt sätt.
Det slår aldrig fel, vill man sätta fast ett fordon så är det bara att placera en jägarsoldat i förarsätet.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Instämmer odelat in i sista stycket.
Ben Dover, Skitful truckratt med knopp har vi kvar, men då guldburk har utgått så kan man inte värma den i kupevärmaren (hade du inte kunnat även om du hade guldburk). Istället har vi vattenkokare både i fram o bakvagn där man kan dumpa ner sina rationspåsar under tiden man rullar så man slipper använda seperat värmare.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Angående str90 så vill jag från mina korta utfärder i sådan minnas att sätena i bollhavet är upphängda, just för att skydda mot minor.
Vissa vagnar kommer utrustas med vapenstation 01, medans de flesta kommer ha ringlavett. Framvagn kommer således ha en besättning om 3, förare, vagnchef och skytt. Ringlavetterna levereras under hösten.
Marschastigheten är betydligt högre än på bv206/309. Så att hänga på ett pansarskyttekompani är inga problem!
Vagnen finns även i en ledningsvariant för kompaniledning och motsvarande.
Hoppas det är en bättre ringlavett än den som satt på 308:an för den var ju gjord av typ sugrör och gaffatejp.
Hittade lite go backstory med lite bilder på de olika tidigare versionerna här:
http://www.ointres.se/bv_308___309.htm
Tack för den länken, BD.
Ringlavetterna är utformade som ringlavett 09 som sitter på Galten. Dvs skytten är skyddad runt om. Bv309 har ingen ringlavett utan bara fäste för fordonsluftvärnsstativ.
Inga vagnar är formellt överlämnade till Försvarsmakten. Det pågår just nu förhandlingar mellan FMV och tillverkaren BAE om hur den slutliga konfigurationen av vagnen ska se ut. Trupptransport- och logistikvagnen är i princip klara medan det är en del kvar på utformningen av ambulans- och ledningsversionerna. Systemmateriel som dokumentation, verktyg, reservdelar, mm levereras under hösten/vintern.
Trots högre vikt så är den jämförbar med 206 avseende terrängframkomlighet och har högre topphastighet. Dock märks den högre vikten i uppförsbackarna vid landsvägsmarsch. Dess främsta fördel är just rörligheten. Den har bättre terrängframkomlighet än i princip allt annat inom FM och kan trots det rulla landsvägsmarsch längre sträckor utan problem. Under AÖ15 rullade vagnarna från Eksjö till Skövde, övade en vecka, spolades av och rullade därefter hem igen.
Det som är unikt mot tidigare versioner är att fram- och bakvagn går att dela på ca 10 min. Man kan därefter köra framvagnen separat kortare sträckor. Alla framvagnar är identiska, så det går att byta mellan versionerna om det skulle behövas. Inget som kommer göras normalt, men kan finnas vits med det i en skarp situation.
Tanken var att huvuddelen skulle utrustas med vapenstation, men när Norge avbröt köpet av Artillerisystem 08 (Archer) så köpte inte Sve fler VS01 och nu är det brist på dessa. Därför har nu BAE utvecklat en ny vapenhuv för kulsprutor till Bv 410.
Bv410 (modifierad BVs10) är säkerligen den bästa bepansrade midjestyrda bandvagnen som finns på marknaden. I inlägget finns också ett strf90 som understödjer, trevligt. Är man en kverulant har man dock alltid något att problematisera kring och Bv410 är tyvärr en symbol för 2000-talets dårskap inom Försvarsmaktens (FMs) materielförsörjning. Kort sammanfattning. Först lägger Sverige ett antal miljarder och 15 år på att utveckla ett koncept, SEP, för att få fram en modern kostnadseffektiv fordonsfamilj med många revolutionerande fördelar. Så sent som hösten 2007 genomfördes en studie som kom fram till att enhetskonceptet SEP skulle bli betydligt billigare över sin livscykel jämfört med att separat införskaffa nya pansrade bandfordon, hjulfordon och bygga om strf90 för vissa specialroller. Tidigt under 2007 förklarade dock regeringen att FM nu skulle övergå till en ny materielförsörjningsstrategi som angav att ny materiel till varje pris skulle köpas från hyllan i samarbete med andra länder och FMs materielledning klargjorde någonstans i samma veva att något nytt bandgående fordon inte behövdes i närtid. SEP-projektet som nu började närma sig produktionsklara fordon och tagits fram som en fordonsfamilj på både hjul och band med stor komponentgemenskap lades ned. Industrin gjorde ett sista tappert försök och förklarade att de var beredda satsa ett gäng 100 miljoner SEK i projektet så länge FM bara fullföljde sin del av utvecklingsåtagandet. Men NEJ, FM avslutade projektet i förtid. Eftersom det endast behövdes hjulfordon införskaffades istället ett dedikerat pansrat hjulfordon (Patgb360) "från hyllan" i en konkurrensupphandling. Tämligen omedelbart (1-2år) efter att SEP lades ned ändrade sig dock materielledningen och ett bepansrat bandfordon behövdes helt plötsligt omedelbart varför en konkurrensupphandling inleddes vilket ledde till införskaffandet av Bv410. Under tiden hade också ett gäng strf90 byggts om för specialroller och vi har således idag den fordonsuppsättning som 2007 bedömdes som den dyraste och minst ändamålsenliga. Så kan det gå..
Att utvecklandet av ett eget fordon, SEP, hade inneburit en viss kostnadsmässig risktagning är sant men då måste också beaktas att uppsidan med konceptet var väldigt mycket större. En seriös aktör tar ju hänsyn till både avkastning och risk. Hur som haver är den största invändningen den mycket nyckfulla materielförsörjningen under 00-talet där de uttalade behoven vad gäller framtida materiel svängde från det ena ytterläget till det andra på bara ca två år. Det är helt enkelt inte seriöst när man upphandlar materiel med 20-30års livslängd.
R.O Lindström som är mycket insatt (jobbar på FMV) och driver hemsidan/bloggen ointresse.se har skrivit betydligt mer djuplodande i ämnet.
Hur effektiv är bandvagnen mot att ett miljoner unga arga arabiska islamistiska män invadrerar Sverige? Eller du och "försvaret" kanske skiter i det verkliga våldshotet mot oss och bara är rädd för ryssen istället, och vill leka i skogen som om det vore 1940:talskrig igen, med snuskburk och gubbar som tältar i skogen och en kul bandvagn att köra omkring i? Hur många tusen anonyma arga arabiska unga män har Sätila tagit emot i år? 5000? 10000? Eller kanske 70000 som är summan av alla anställda och hemvärnskontrakterade hos polisen och Försvarsmakten, och halva den nationella årsbosättningstakten för närvarande? Hur många islamistiska bosättare kommer oppositionsregeringen nu tvinga Sätila att ta emot enligt oppositionsregeringens kommundiktat?
A fanatic is one who can't change his mind and won't change the subject.
– Sir Winston Churchill