När tjänstemännens tidigare unikt kvalificerade jobb allt mer tas över av robotar (=programvaror), så blir varumärkena allt mer värdefulla. Det gäller därför att man inte förstör sina varumärken i ivern att låta robotarna ta över.
Ett exempel är robotjournalistisken, dvs programvaror som söker av nätet efter heta nyheter, och snabbt summerar dem, skriver om dem och/eller översätter dem, för att sedan publiceras hos nyhetstjänster. Som bekant är journalister notoriskt ineffektiva på att publicera artiklar, och de stora dagstidningarna publicerar dagligen otroligt nog färre artiklar än de har anställda journalister. Kort sagt lyckas en journalist på en tidning i snitt inte producera en enda artikel om dagen. Exakt vad de gör har jag ingen aning om, men rimligtvis kan man nog sparka större delen av personalstyrkan utan att det får några konsekvenser på det redan magra innehållet. Normalläget måste istället vara 3 – 8 artiklar per journalist per dag, men det klarar man tydligen inte av.
Så in träder robotjournalisterna, som söker av, skriver om och publicerar. Men samtidigt bränner man sina varumärken genom lågkvalitativ journalistik som uppenbarligen bara kopierar andra. Det spelar ingen roll hur fort man springer om man springer åt fel håll (floskel)!
 |
| Robot. |
På kundtjänstsidan dominerar sedan länge robotarna i form av tidigare tonvalssystemen och nu allt mer talsvarssystemen. Nästa steg är att man även ska verka tala med en robot, som pratar tillbaka likt en människa, men först när man går utanför vad roboten klarar av kommer man kopplas över till en äkta människa. Man sparar naturligtvis in massor på personalkostnaden, men bränner samtidigt varumärket och tjatat om “ett personligt bemötande” etc.
När till slut all personal är sparkad och allt som finns kvar är robotar, så har man åtminstone kvar sitt varumärke. Vem som helst kan sätta upp lite robotar, men vem som helst kan inte bygga upp ett varumärke.
Det var t ex här många gjorde fel under IT-bubblan, och trodde att de kunde bygga varumärken på enkelt kopierbara tjänster. Varumärket måste spegla en unik produkt eller tjänst, eller snarare uppfattas som en unik produktion eller tjänst. Robotarna leder snarare till banalisering där allt blir lätt att kopiera. Det samma gäller relaterade 3D-skrivare. Så varumärket blir allt viktigare, även om det bara är en robot bakom.
Gissningvis bör företag därför satsa mer på att bygga varumärke och framför allt varumärkesvård, för att klara sig i konkurrensen framöver, när vem som helst kan sätta ihop en tjänst med lite mjukvarurobotar. Att varumärket uppfattas stå för en viss kvalitet blir helt avgörande.
Men istället verkar allt fler göra tvärt om och bränner sina varumärkena på vägen.
14 kommentarer
Cornucopia bör därför inte heller döpas om till Robocopia när robotarna om några årtionden tar över ruljangsen här på sajten.
Adressen cornubot.se antyder att det redan handlar om en robot. Förmodligen är cornu som person bara påhittad av ett AI-program som planerar att ta över världen.
Varumärkeskonkurrens är något av ett nollsummespel. En kamp om de 24 timmar per dygn som varje potentiell kund har om dagen. Men det kanske är bra att sånt utsätts för hyperkonkurrens? Marknadssegmentering och s.k. positionering kan i hög grad automatiseras med mjukvara. Som att t.ex. göra sig attraktiv genom att skapa en blandning av återkommande ämnen, som t.ex. den medvetne kommersielle bloggaren Cornu gör här. Men rå statistisk analys kan komma fram till bättre ämnesmixar som löpande finjusteras som anpassning till ändringar.
Även om distributionen av "content" optimeras av mjukvara, så är det ändå i skapandet av "content" som det ligger ett mervärde. Från att bedriva grundforskning och publicera avhandlingar, via att utföra undersökande fysisk journalistik på fältet, till att uttrycka genuint mänskliga egenskaper som åsikter, konst och pajaskonster. Och förstås att bara uttrycka hur det är för en annan att vara en människa, hur man gjort i sin egen situation och hur det gick. Odatoriserbar erfarenhet.
Dator och människa är två olika slags apparater. Vi kommer att komplementera varandra. Det är en myt att datorer kommer att "ta över" eller "bli" mänskligheten. De är våra verktyg och vi är deras skapare.
Den blandade mixen av "content" är bara halva styrkan i Cornus "kommersiella" blogg IMOH – den andra halvan är ett lagom regulerat men ändå levande kommentarsfält som gammelmedia bara kan drömma om, alternativt redan har givit upp och förbjudit helt och hållet.
Tror det är väldigt svårt att göra program som kan skriva bra ironi och satir. Det kräver en förståelse av innehållet som inget program har idag. Förmodligen behövs det ett medvetande bakom för att lyckas bra med det.
@Peter Andersson Därmed låter han oss skapa "content" åt honom. Det är ju inte så givande att tjata med honom som det är att tjata med såna som dig som säkert har fel på något sätt om vi undersöker varandras åsikter och erfarenheter tillräckligt noga. (Fast ingen av oss klickar ju någonsin på några webbannonser, så jag undrar vad egentligen den ekonomiska nyttan med det hela är)
Det är klart att vi bidrar till att skapa "content", det är ju en del av själva fenomenet, att olika bloggare klarar av att göra detta mer eller mindre som en bisyssla, samtidigt som gammelmedia med sina erfarna journalister och miljoner i presstöd inte ens klarar av att upprätthålla och moderera kommentarsfält.
En annan liknande sidoblogg till författande och som har skruvat upp aktiviteten på sistone är Scott Adams (Dilberts skapare), inklusive sporadiska avsnitt av en helt ny serie kallad Robots Read The News för skämt som väl antagligen inte passar i de vanliga dilbertstripparna.
http://blog.dilbert.com/
En anledning till att bloggare kan producera många artiklar är ju att de kommenterar andra artiklar i gammelmedia.
@ Neo Cortex
Så du menar att gammelmedia försöker bemöta hotet från bloggosfären genom att minska antalet egna artiklar som de kan kommentera?
Som om fotbollsförbundet skulle ha försökt bemöta hotet från innebandys framväxt genom att minska antalet matcher, höja priset på säsongskort och/eller klubbmedlemskap samt spara in på egna utgifter genom att avskaffa de vaktmästare som klipper gräset. 🙂
Klart man bränner varumärket för kortsiktiga vinster.
Hur mycket av webbtrafiken är robotar? Ger de klicken någon annonsinkomst?
(För ett par år sedan uppskattades andelen till över 60%.)
Я твой слуга, я твой работник (eftersom både bloggaren och jag har en förkärlek till popkulturella referenser)
Det låter spontant som ett väldigt omständigt sätt att begå terrorbrott. Vad skulle vinsten bestå i?