Angrepp mot riksdagen?

”Man måste för helvete inte sitta på bron för att försvara den!” – Kn Fredrik Geijer, kompanichef 8:e pansarskytte, PB9 1991

Författarkollegan Johanne Hildebrandt har i en krönika hos Schibsted/SvD liknat skyddet av Riksdagen med Sveriges försvar, så tillvida att det inte existerar. Men jag anmäler härmed en avvikande åsikt.

Hildebrandt tar upp attentatet mot Kanadas parlament för ett år sedan, där en beväpnad attentatsman sköts ihjäl av parlamentets dåvarande sergeant-at-arms, då 57-årige Kevin Vickers. Sergeant-at-arms är både en ceremoniell roll vid parlamentets öppnande mm, såväl som säkerhetsansvarig och Vickers bakgrund var 29 års tjänst vid Kanadas ridande gränspolis. Numera är Kevin Vickers befordrad till Kanadas Irlandsambassadör sedan i januari. Attentatsmannen hade minuter tidigare mördat en hedersvakt vid Kanadas minnesmonument över andra världskriget.

I sammanhanget bör man känna till att Vickers tillsammans med en annan säkerhetsvakt sköt de dödande skotten. Attentatsmannen träffades totalt av 31 kulor från sex stycken vakters och polisers vapen och man kan förmoda att säkerhetspersonalen helt enkelt gjorde en motstöt och gick på (bekräftas av filmen nedan) hela vägen fram till man kunde vara säker på att attentatsmannen var död. Antagligen ingår det i instruktionerna, dvs man nedkämpar attentatsmän till de är döda, för att inte ta några som helst risker eller behöva tunna ut styrkan för att bevaka sårade attentatsmän.

Enligt Hildebrandt finns det inga skjutvapenbeväpnade vakter i Sveriges riksdag, vilket gör att ett motsvarande angrepp på riksdagen skulle kunna sluta med ett blodbad innan polis hinner anlända.

”Om något liknande skulle ske i svenska riksdagen är däremot förutsättningarna för att kunna stoppa en attack minst sagt begränsade. Trots att Sveriges parlamentariska högborg är klassad som skyddsobjekt tillåts vakterna inte vara beväpnade utan bär i bästa fall en batong.”

Men det är en förenklad bild.

Först håller jag med Hildebrandt om att naturligtvis ska man se till att skyddsvakterna i riksdagen har tillgång till skjutvapen. De behöver inte bära vapen, det gör antagligen inte de synliga vakterna i Ottawa heller, men kan med fördel ha förstärkningsvapen tillgängliga, exempelvis bakom de skottsäkra kurerna vid inpasseringskontrollerna.

Dock kryllar Helgeandsholmen och de kringliggande riksdags- och regeringskvarteren med beväpnad statlig personal.

Till en början har Rosenbad och övriga departement (bland annat UD, Försvarsdepartementet, Utbildningsdepartementet, Jordbruksdepartementet) i området beväpnad Säpo-personal, livvakterna åt ministrarna. Dessa finns förstås på plats även om ministern inte anmält att vederbörande ska ut och röra på sig, utan står i beredskap om förflyttning sker. Enligt öppna källor finns det hela tiden beväpnad personal på statsministerns residens Sagerska Palatset, baserat på den skyddsvakt som begick självmord med skjutvapen i Sagerska för några år sedan. Statsministern var inte på plats då, dvs det fanns beväpnad personal där ändå.

Därtill har oppositionens partiledare Säpo-vakter, och det är ganska ofta någon av dessa partiledare befinner sig i riksdagen.

Ett angrepp mot riksdagen och hjärtat på Sveriges demokrati är att betrakta som ett terroristbrott, och dessa faller på Säpos ansvarsområde. Säpo har alltså redan personal i området.

Förvisso är dessa satta att skydda specifika personer, men åtminstone på Sagerska finns det ett överskott av Säpopersonal. Antagligen finns det även Säpopersonal i beredskap för att hantera skift etc. Även om Säpos personskydd i första hand kommer evakuera och skydda sina objekt, så kommer de förstås besvara eldgivning om de stöter ihop med attentatsmannen vid evakuering.

Vi som besökt riksdagen några gånger kan också konstatera att det finns fysiskt skydd. Det är inte så enkelt att ta sig förbi inpasseringskontrollerna, och det finns fler platser man behöver passerkort på. Att skjuta sönder lås är inte så enkelt som man kan tro – piketen har särskilda hagelbössor (iofs laddade med brenneke för ändamålet) för detta, då en 9mm pistol är långt ifrån garanterad att lösa uppgiften, tvärt emot vad Hollywood vill påskina. Speciellt på ett fysiskt skyddat skyddsobjekt som Riksdagen. Rimligtvis finns det också rutiner för evakuering och låsning av inpasseringsdörrar vid larm.

Säpo kommer med mycket hög sannolikhet ha personal på plats, och kan i teorin även omgruppera överflödig personal från Rosenbad, Sagerska och departementen. Om sådan planering existerar vet vi inte.

Vad vi däremot vet är att 160 m från Riksdagens huvudentré hittar vi det ständigt beväpnade militära kuppförsvaret i form av Högvakten. Högvakterna är utbildade skyddsvakter och har därmed polismans befogenheter på skyddsobjekt som Riksdagen.

Utbryter skottlossning på Rosenbad eller Riksdagen kan vi utgå från att högvaktens insatsstyrka patrullen är på plats inom två minuter. Övriga högvakter tar antagligen lite längre. Styrkan är ca 35 man (öppen källa Wikipedia), med min gissning fördelat på två vaktlag om ca 15 personer, plus en vaktchef och en patrull och fyra personer. Siffran kan också vara 14×2 vaktlag, 4x patrull, 2x visitationspatrull, 1x vaktchef, eller 1x vaktchef, 1x stf vaktchef, 1x kvartermästare etc. Går antagligen att kolla upp exakta detaljer även om de inte ändrar något i sak.

Riksdagen och Riksgatan.

Vid larm rycker patrullen ut omedelbart. Övriga femton i beredskap, plus vaktchefen kommer ansluta några minuter senare. Därtill kan man kalla in de 15 som vaktar slottet, vilket är helt meningslöst eftersom statschefen kungen oftast inte är där, och om han är där har han ändå Säposkydd.

Man kan förmoda att det finns instruktioner för vad högvakten ska göra vid skottlossning på de objekt de egentligen skyddar, dvs riksdag och regering. Jag vet vad instruktionerna var när jag gick högvakt under invasionsförsvarets tid 1991.

Eftersom riksdagen är ett skyddsobjekt behöver inte heller vaktchefen på Högvakten samverka med polis, utan får på helt eget initiativ omgruppera och skydda riksdagen, där man enligt ovan har polismans befogenheter att göra det som behövs för att gripa personer. Dvs skjuta ner dem om de nu har skjutvapen, i enlighet med nödvärnsrätten.

Högvakten tillhör dessutom oftast Livbataljonen, även om man av och till har gästförband som går högvakt, med samma befogenheter och instruktioner. Om Livbataljonen skriver Försvarsmakten följande:

”Livbataljonen vaktar både Stockholms slott och Drottningholms slott. […]
Livbataljon är ett insatsförband som även ska kunna förstärka skyddet av rikets centrala och militära ledning i Stockholmsområdet. Därför utbildas och tränas vår bataljon för strid i bebyggelse. Vårt arbete inriktar sig huvudsakligen mot ceremonitjänsten varvat med utbildning för strid i bebyggelse.”

Livbataljonen är alltså särskilt utbildad för att just försvara rikets ledning. Man kan förmoda att man åtminstone tar personalen på studiebesök till riksdagen såväl som Rosenbad och departement, där man går igenom och lär sig hitta i byggnaden, förutom att även gå igenom och torröva incidenter i dessa byggnader på ritningar. Man kan i teorin tänka sig att man även övat på plats inne i Riksdagen, t ex under riksdagsmännens lååååånga semester.

Min gissning är att inom två minuter från larm är minst fyra man från högvakten på plats på Riksdagen, beväpnade med automatkarbiner, pistoler och eventuellt kroppsskydd och distraktionsgranater. Efter ytterligare fem minuter är sexton militärer till på plats och därtill kan eventuellt överskott av Säpovakter i beredskap på departement och Sagerska vara på plats. Utöver detta kan man snabbt tillkalla ytterligare femton militära beväpnade skyddsvakter. Poliser i radiobilar centralt bör vara på plats inom 5 – 10 minuter. Frågan är ens om en attentatsman på den tiden kunnat ta sig genom de fysiska skydden vid inpasseringskontrollerna?

Högvakter framför slottet.

Militärerna i högvakten kan åtminstone skydda en evakuering och nedkämpa eventuell attentatsman som angriper evakueringen. Man kan i teorin även börja rensa rum till rum, men antagligen är instruktionen att skydda en evakuering om inte attentatsmannen är uppenbart tillgänglig, t ex försöker ta sig igenom de fysiska inpasseringsskydden. Rensning överlämnas i sinom tid antagligen till piketen och nationella insatsstyrkan.

Slottsbacken är ytterligare en av alla de platser där det står högvakter.

Jag skulle vilja påstå att riksdagen via Högvakten åtnjuter ett beväpnat skydd som överstiger de flesta platser i Sverige. Man måste inte sitta i riksdagen för att kunna skydda den med vapen. Det räcker att fysiska inpasseringsskydd håller i två minuter, så är beväpnade skyddsvakter på plats.

Sedan är ett förslag att Försvarsmakten och Livbataljonen tar över allt skydd av Riksdagen och även departementen, som helt enkelt får betala Försvarsmakten istället för Securitas eller G4S för skyddsvakter. Därmed förstärks Försvarsmaktens ekonomi, och livbataljonens personal får fler meningsfulla uppgifter, samt är på plats från början. Det skulle dessutom se bättre ut med militära vakter, som kan vara till synes obeväpnade för det öppna samhället skull, i ceremoniell uniform utanför och vid inpasseringskontrollerna, istället för Securitas eller G4S.

Filmupptagning från när säkerhetsvakterna skjuter ihjäl attentatsmannen i Kanadas parlament nedan. Notera att detta handlar om en motstöt eftersom man går på, dvs man anländer efter attentatsmannen. Det är en reaktiv, men offensiv insats, där beväpnad personal alltså rör sig mot attentatsmannen, inte sitter och försvarar redan på plats. Det samma skulle gälla i Sveriges riksdag och skillnaden är alltså låg, men till skillnad mot parlamentet i Ottawa har man fysiska hinder på riksdagen och inte fri tillgång med endast mänskliga spärrar (som Samearn Son, som blev skjuten i foten av attentatsmannen när han försökte brotta ner honom och ta geväret). Därmed är inte sagt att man inte även bör ge skyddsvakterna på riksdagen tillgång till förstärkningsvapen att ta fram vid behov. Eller låta Livbataljonen ta över hela säkerheten även till vardags.

Räkna skotten man nedkämpar attentatsmannen med.

Mer mycket detaljerade videoupptagningar från striden finns hos CBC News. 3:32 ser man de första förstärkningsvapnen, vilket kan motsvaras av när svenska högvakten skulle anlända. Dock var i detta fall striden över, men som sagt är Ottawas parlament öppet utan fysiska spärrar. Ca 4:30 ser man skottskadade Samearn Son knäande utanför parlamentet, sägande ”I will survive”. Han haltar senare fram till bilen som attentatsmannen använde. 4:46 ser man motsvarande piket eller NI anlända. Dock kan dessa blivit utlarmade redan när hedersvakten sköts, så den tiden är inte att ta som representativ. 5:56 ser man Kevin Vickers komma gående med pistol i handen. 06:22 är insatsstyrkan på platsen för eldstriden och säkrar. 08:21 ser man premiärministerns (förstärkta?) personskydd anlända och sedan försvinna in i det konferensrum alldeles bredvid striden, där premiärministern befann sig vid tillfället.