Nedanstående är ett gästinlägg från en “före detta styrelseledamot i svensk skytteförening”.
Hur den svenska handläggningen av vapenlicenser (inte) fungerar
Det är inte lätt att vara sportskytt eller jägare i Sverige idag. Det finns, av naturliga skäl, ett stort och komplext regelverk kring civilt vapeninnehav, och tillståndsgivningen är restriktiv. Det är inte här, som i USA, en medborgerlig rättighet att inneha vapen. I stället har Sverige tagit den mer förnuftiga hållningen att i grunden är vapeninnehav förbjudet, men det kan beviljas undantag. Dessa undantag kallas vapenlicenser.
Men hur ser det ut med handläggningen av vapenlicenser i Sverige idag? Här finns ett antal problem, och det främsta, som många jägare och sportskyttar möter, är handläggningstiderna. Särskilt i våra storstadsregioner är problematiken påtaglig. I Västra Götalandsregionen är handläggningstiderna för en ansökan om vapenlicens idag uppemot ett år och i Skåneregionen 6 månader.
Handläggningstiderna kan vara så här långa även vid förnyande av tidsbegränsade licenser, vilket alltså handlar om att utfärda ett nytt tillstånd för ett vapen som den sökande redan äger sedan minst fem år tillbaka.
Paragraf 7 i förvaltningslagen föreskriver att ärenden skall handläggas inom rimlig tid av myndigheter:
”7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.”
Vad som är rimlig tid står inte i lagen, men praxis är att det är 30 dagar som gäller.
Vad består ett handläggningsärende då av, och varför tar det sådan tid, kan man ju fråga sig. Ett antal saker skall kontrolleras av polisens handläggare.
- Laglydighet (kontroll mot straffregister)
- Nykterhet/skötsamhet (kontroll av omhändertagande enligt LOB samt kontroll av rattfylleribrott, delvis i samma register som ovan)
- Kontroll av nuvarande vapeninnehav och bedömning om förvärv av ytterligare vapen är motiverat. (slagning i vapenregistret och helhetsbedömning av innehavets sammansättning)
- Säkerhetsrisker (kontroll gentemot Säkerhetspolisen)
- Förutsättningar att behov kan styrkas (intyg från skytteförening eller intyg om jägarexamen)
De tre första punkterna är rena registerkontroller som borde kunna göras på ett par minuter. Vi återkommer dock till den tredje punkten nedan. Den fjärde punkten innebär slagningar i register som den öppna polisen ej har (eller skall ha) tillgång till, och förfrågan måste hemställas till Säkerhetspolisen, som inte behöver motivera varför man säger nej om så är fallet. Låt oss säga att en sådan förfrågan kan ta upp till en vecka i värsta fall.
Den sista punkten innebär att man går igenom kompletterande handlingar. Polisen har idag ett standardiserat formulär för intyg från skytteföreningar, och intygen om jägarexamen har också ett standardiserat utseende. Detta för att underlätta handläggning. Föreningar och förbund som får lov att utfärda föreningsintyg är registrerade hos polisen, och i allmänhet känner handläggarna väl till skytteföreningarna på sin ort. Låt oss säga att detta moment tar ett par timmar i värsta fall.
Summan av den faktiska tiden det bör gå att handlägga ett ärende på är alltså en dryg vecka, och då är det ordentligt tilltaget med marginal. Även om man skulle multiplicera denna siffra med fyra så skulle man kunna hamna inom den tid som anses rimlig enligt förvaltningslagen. Varför tar det då sådan tid?
Polismyndigheten har kommit med flera förklaringar här: Dels att IT-systemen har fungerat dåligt, dels att man är underbemannad på tillståndssektionerna i landet. Detta är fullt möjligt, men problemet har alltså funnits i flera års tid.
Vi återkommer nu till den tredje punkten på listan ovan. Bedömning om förvärv av ytterligare ett vapen är motiverat. Det är förmodligen detta som tar tid. Juridik skall kontrolleras, vapenmodeller skall bedömas, och man gör även en lämplighetsbedömning av vapnet för det aktuella ändamålet, t ex kan man inte få licens på en automatkarbin för jakt eller en pytteliten Derringer-pistol för målskjutning. Man begär även ibland in kompletteringar av motiveringen till vapeninnehavet om en sökande exempelvis söker på ett andra vapen i en kaliber som denne redan har. Detta är helt i sin ordning. När man ansöker om vapenlicens gäller det att som sökande kunna förklara och styrka sitt behov av vapnet.
Tyvärr går vissa av våra handläggare längre än så, särskilt när det gäller sportskyttet. Ett exempel är att man på vissa håll begär in tävlingsresultat från pistolskyttar, vilket inte krävs, vare sig enligt polisens egna föreskrifter, vapenlagen eller vapenförordningen. När det begärs in tävlingsresultat varierar också med vilken håll i landet den sökande befinner sig. I vissa delar av landet är det praxis att göra detta vid det fjärde vapnet, medan man på andra håll gör det ännu tidigare, på andra håll inte alls.
Nu finns det en del som hävdar att det ligger någon sorts konspiration bakom detta och att handläggarna har ålagts att neka så många vapenlicenser som möjligt. Det är knappast troligt. Polisens handläggare vill naturligtvis göra ett korrekt och bra jobb, och ha ordentligt på fötterna när de utfärdar intygen. En vapenlicens är ett av de största ansvar en rättsstat kan delegera till sina medborgare.
Två problem finns dock med dagens hantering, utöver den frustration som jägarna och skyttarna upplever varenda gång det skall sökas en vapenlicens: Det ena är att man inte följer lagstiftningen. Förvaltningslagen åsidosätts av handläggningstiderna, vilket i sig är allvarligt, men inte den viktigaste poängen ur rättssäkerhetssynpunkt. Vad som är ännu allvarligare är att vapenlagen och vapenförordningen tolkas olika i olika delar av landet, vilket leder till att likheten inför lag och offentlig förvaltning åsidosätts. Lek med tanken: Vad skulle hända om delar av brottsbalken tolkades olika beroende på var i landet man bor? Det skulle bli ganska fel, ganska fort, eller hur?
Skytterörelsen är en folkrörelse och behöver nytillskott av medlemmar och frivilliga, vilket inte gagnas av byråkratin och de absurda handläggningstiderna. En väl fungerande skytterörelse är, och har historiskt varit, en viktig del i folkförankringen av försvaret. Skytteförbunden utgör också en resurs för försvaret på andra sätt. Svenska pistolskytteförbundet är till exempel en frivilligorganisation som stödjer Försvarsmakten med utbildning och fortbildning.
Så vad är då lösningen? Polismyndigheten borde renodla sin verksamhet. Handläggning av vapenlicenser, pass och andra tillstånd borde skötas av en ny, fristående myndighet som får de resurser som krävs för att ge allmänheten den service som vi trots allt betalat skatt för. Polisen borde i stället få ägna sig åt det som de i grunden borde vara bra på, det som är deras kärnverksamhet, nämligen polisarbete med syfte att förhindra brott.
//Före detta styrelseledamot i svensk skytteförening
29 kommentarer
För mig tog det förra året mer än 4 månader att få ett "generellt" lånetillstånd/lånelicens, alltså att jag får låna ett gevär av exempelvis min mor med syfte jakt.
Inget var fel med ansökan och inget behövde kompletteras, betalning skedde i luckan på polisen, när jag ansökte, jag har aldrig varit inblandad i polisutredning/fylla/liknande. Det var endast själva handläggningstiden som var 4 månader. Som svar när jag ringde efter en vecka fick jag "för närvarande är handläggningstiden för vapenlicens 16 veckor". Hemskt.
Förra veckan lämnade jag in en anmälan om införsel av gevär då jag köpt en bössa i Tyskland, Det ska ju enligt fördragen inte finnas några gränser längre, jag utgår ifrån att säljaren i Tyskland inte kommer bli behandlad lika smidigt som en svensk Vapenhandlare, men vi får se.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Socialiststater brukar ofta försöka avväpna sin befolkning, det är en förutsättning för dess våldsmonopol. Lenin, Stalin, Hitler och Mao förbjöd alla folket att inneha vapen. Det är steg ett.
Steg två är ofta att förbjuda innehav av guld, vi får se när vi kommer dit.
Det är en vanlig myt att Hitler avväpnade den tyska befolkningen, så var dock inte fallet, tvärtom uppmuntrades civilt vapeninnehav under nazisternas styre.
Kolla gärna upp det.
Weimarrepubliken införde vapenregister. Hitler använde det för att få Judar och andra icke önskvärda att lämna in sina vapen vid polisstationer. Där sattes de i fängelse varpå de fick en enkel tågbiljett. Kolla gärna upp det.
Vapenlicensstrulet är bara ytterligare ett resultat av det allmänna förfallet av den svenska polisen. Givet att man redan slutat utreda många brott, lagt ut polisanmälningarna på internet och fokuserar på 'hatbrott' och genus så är det kanske inte så konstigt att vapenlicenser tar tid.
En befolkning beväpnad till tänderna, helst även med en del tyngre vapen, är en bra medicin mot folkförtryck och statssubventionerat massmord. Hade inte Lenin lyckats avväpna befolkningen hade kanske Ryssland undgått 100 år av misär.
JO-anmäl ALL handläggning som tar mer än 30 dagar.
Och få onda ögat på sig och än mer godtycke?
Det vågar ingen vapenägare.
En stor del av problemet ansvarar Peter Thorsell, ansvarig för vapenfrågor på Polismyndigheten, för. Det är hans direktiv som möjliggjort och inspirerat chefer och handläggare.
Att situationen med licenshandläggning ska förbättras "inom kort / mot slutet av året" har vi hört i flera år nu och de uttalandena saknar helt trovärdighet, utan hjälper tyvärr bara till att förlöjliga Polisen.
Tyvärr bidrar det till att förtroendet för Polisen hos den mest laglydiga gruppen av medborgare (vapenägare) är rekordlågt.
Stockholm, ansökan in i slutet januari fick den ca 25 feb, under en månad
Byten (sälja och köp via handlare) och förlängning av 5års licenser bör gå att automatisera kraftigt. Dvs att en automatisk tjänst införs där handlare för över vapen av samam "sort" och skytteklubbar intygar behov.
Rikspolisstyrelsen har i snart 10 år aktivt motarbetat civilt vapeägande, främst enhandsvapen, k-pistar och halvautomatiska gevär. På vägen har de haft god hjälp av skytteförbunden men även av svenska Jägareförbundet som gärna agerar nyttiga idioter till polisens tillståndsenhet.
Jag skulle säga att grundproblemet det som författaren tycker är sunt dvs att vapeninnehav är förbjudet och att myndigheten i sin stora nåd undantagsvis kan bevilja en licens. Det är bara att se på hur vapenlag och förordningar tolkas olika på olika håll i landet, även av förvaltningsdomstol och kammarrätt.
Med tanke på att dels så stjäls oerhört få legala vapen och dels så nyttjas de öht inte för brottslighet borde hela lagstiftningen ses över, liberaliseras och licensgivandet förtydligas.
Ovanstående är tyvärr helt korrekt.
Exakt. Det är ju sällan det är de legala vapnen som figurerar i kvällstidningsrubrikerna. Om myndigheten såg till att de illegala vapnen försvann skulle jag ha betydligt mer förståelse för krånglet med legala vapen.
Jag kan förstå att man vill ställa högre krav på licensansökan om det inte gäller vapen som i första hand används för jakt och sportskytte. Men det är också allt.
Anatalet ansökningar per år för personskydd torde kunna räknas på ena handens fingrar.
Enligt min mening är det två kriterier som ska uppfyllas för att man ska få inneha vapen, nämligen att man är myndig och ostraffad. Svårare än så behöver man inte göra det.
Precis. Ändra vapenlagen till "Shall Issue".
Enbart hindersprövning i form av registerkontroll. Tydlig hindersredovisning och överklagningsanvisning vid nej.
Vill man ha kompetenskrav (vilket är rimligt) så kan man anse att jägarexamen är gott nog som kompetenskrav för gevär (och en förutsättning för lösande av jaktkort, men jaktkort är en annan sak än vapenlicens) och pistolskyttekortet (bronsserier) är gott nog som kompetenskrav för pistol.
För de som ej är föreningsmänniskor skall polisen hålla tvådagarskurser för grundläggande vapenkompetens (då i pistol och gevär), lagar, regler och vapenvett, till självkostnadspris.
Denna kurs och kompetensintyg ger rät till obegränsat innehav av vapen av den typ man är utbildad på, enbart eventuellt registreringskrav föreligger och registrering av köp eller ägarbyte är en snabb affär.
Även dolt eller öppet bärande av laddat vapen bör vara shall issue, efter tvådagarskurs till självkostnadspris hos polisen.
Gevär bör ej behöva registreras då de visat sig vara ointressanta för kriminella. om de dock skall registreras bör de registreras efter samma förfarande som för pistoler, vilket bör vara att köparen och säljaren tillsammans visar upp vapnet hos polisen, hos notarius publicus eller hos godkänd vapenhandlare, betalar en (låg, kanske 200 kr) summa och den man visar upp vapnet hos registrerar ägarbytet i statens databas.
Förvaringskrav: första pistolen och första geväret/hagelbössan (alltså en pistol och ett långt vapen) får förvaras gömt i bostaden med godkänt patronlägeslås och bör låsas fast i byggnadsstommen (härdad ögla fastborrad i byggnadsstommen exempelvis), får med patronlägeslås förvaras i vapenställ. Vid fler vapen skall godkänt vapenskåp användas.
Naturligtvis så har de långa handläggningstiderna inget att göra med administrationsupplägget. Hur svårt kan det vara?
Nej, det vi ser här är ett annat övergripande mål: Att ha så få vapen som möjligt ute i samhället.
De illegala vapnen kan/orkar man inte reglera, kvarstår alltså de legala vapnen. Detta kan man motverka på flera sätt:
– Man arbetar för att ha mycket långa handläggningstider, vilket innebär att det är X antal vapen som under denna, visserligen begränsade tid, INTE finns ute i samhället.
– Pränta in i befolkningen att det är jävligt svårt, krångligt, dyrt och tar lång tid att få en vapenlicens. Det är bättre att du ägnar dig åt något annat intresse.
– Våldsmonopolet vill naturligtvis inte ha konkurrens, detta även på ett primitivt personligt plan. Hur kul är det som polis att vara ute på skjutbanan och upptäcka att man skjuter sämre än bonden Koström med sin gamla älgstudsare?
"En vapenlicens är ett av de största ansvar en rättsstat kan delegera till sina medborgare."
Och där har vi hela felet. En rättsstat delegerar inte ansvaret i form av vapenägande till medborgaren.
En hederlig medborgare har okränkbar rätt att äga och bära de vapen hen finner lämpligt.
Rätten att inneha ett vapen är ett av de största privilegier en polisstat ger sina undersåtar.
Precis! När de som har makten är rädda att förlora den avväpnar de befolkningen.
Ett tidigare känt exempel i Sverige är Kristian tyrann som började men inte hann genomföra avväpningen. Ett annat exempel på nyttan är Dackes trupper som, trots att de förlorade på slagfältet, räddade folkets möjligheter att göra sin röst hörd.
(Ibland undrar jag varför individer intresserade av Sveriges tidigare eventuella storhet brukar hylla Kalle dussin och inte hans far?)
Förutom att det var bra att det togs upp, kan man reflektera att med ombudsmän av denna modell, som i egna inlägg går motståndarna halvvägs, behöver man inga fiender. Självcensur, den i Sverige omtalade, som sållar vetet från agnarna?
EU konstaterade i någon rapport för några år sedan att Sverige var det vapentätaste landet i unionen och att Västra Götaland var tätast i Sverige och, om jag minns rätt, gillade inte EU detta. Det är nog delvis härifrån problematiken kommer. I Europa har allmogen endast i undantagsfall fått bära vapen, historiskt sett. Med mycket lidande som följd.
Listan över myndigheter i Sverige som inte följer lagen börjar bli lång. En sammanställning skickad till Europa domstolen kanske vore något? Tillsammans är vi starka.
Problemet är inte de legala vapnen, utan de illegala. Och naturligtvis så omfattas inte de kriminella av några licensbekymmer…
Viss kontroll kan jag förstå, men generellt ska varje vuxen som är förklarad myndig och ostraffad inte ha några som helst problem att skaffa en vapenlicens. Jag accepterar även att man lägger in kunskapskrav i det hela, som exempelvis genomförd värnplikt eller intyg från skytteklubb.
Men den obstruktion och ren och skär illvilja som polismyndigheten idag uppvisar gentemot laglydiga medborgare är inget annat än rent folkförakt, särskilt med tanke på att polisen inte ens sköter sitt vanliga jobb med att skydda laglydiga medborgare från kriminella element.
Själv är jag iofs ointresserad av vapen, och har varken behov eller vilja att skaffa ett, men jag har kompisar som både jagar och utövar sportskytte och fattar inte all jävla skit de ska behöva stå ut med för att de är laglydiga.
Problemet är inte heller de illegala vapnen, problemet är de kriminella som hanterar dem!
Polisens relation till skytterörelsen är ett konkret exempel på att samhället har förändrats på ett drastiskt sätt de senaste 20 åren. Ett exempel av personlig erfarenhet. På en mindre ort i Sverige har polisen en skjuthall i anslutning till polishuset.
1995: Skjuthallen ägs av polisen men den lokala pistolklubben, Hemvärnet och organisationen Frivillig befälsutbildning tillåts nyttja lokalen. Alla är nöjda, lär känna varandra och samarbetar för att hålla lokalen i skick. Till skillnad från många andra gemensamma lokaler så fungerade det bra då vapenägande människor i Sverige tenderar att vara ordentliga.
2015: Polisen tillåter nu ingen annan att nyttja lokalen. Motiveringen lyder "polisen måste ha tillgång till lokalen över tiden för att kunna öva när tid finns över samt något diffust mummel angående förbud mot nyttjande av blyammunition i anläggningen". Tidigare hade polisen bara 100% enskild tillgänglighet till lokalen på dagtid vilket tydligen inte var gott nog.
Detta upplever jag som upprörande av flera orsaker, inte minst ekonomiska. Polisen hade möjlighet att dela kostnaderna för skjuthallen med övriga skytterörelser men detta var helt ointressant. Polisen hade också betydligt bättre möjlighet att "hålla koll på" skytteföreningarna och samarbeta med dessa vilket torde ha varit positivt ur alla aspekter. Istället väljer man att avsluta samarbetet och tvingar ut skyttet på gamla utomhusskjutbanor i skogen. Nyligen har skytterörelserna gått ihop och fattat beslut om att bygga en egen skjuthall. Synergieffekter göre sig ej besvär, polisen vill heller inte beblanda sig med pöbeln i dagens Sverige. En mycket beklaglig utveckling enligt min mening.
Nej, det största problemet är inte den extremt långa väntetiden även om denna klart försvårar möjligheten att utöva skytte som rekreation och intresse. Det största problemet är att vissa tillståndsmyndigheter och förvaltningsrätter helt och hållet skiter i lagen och låter sina egna förutfattade meningar styra tagna beslut. Numera får man först vänta, vänta och vänta lite till sen får man ett kreativt avslag. Tex att man inte skjutit tillräckligt mycket med det vapen man söker licens på (tja, är ju lite svårt då man inte har vapnet ifråga…), eller att uppåt 80 skyttetillfällen under senaste året inte tyder på att man är tillräckligt aktiv för att komma upp i särskilda skäl. Eller någon annan intressant anledning som tillstånd måste rökt svamp för att klura ut. Ofta hänvisas avslaget på målskyttevapen till ett fall i regeringsrätten där en person fick avslag på en revolver för att skydda sig mot björnar och vargar… Klart är att det är helt åt h*lvete i nuläget. Jag har själv färska erfarenheter från VG tyvärr.
Jag fick efter ett år avslag på en 5-skotts luftpistol. Jag hade för många krutvapenvapen för att kunna beviljas ett luftvapen som är licensfritt i hela Europa (även i England!) Det krävdes synnerliga skäl! Förvaltningsdomstolen sade ja, men det tog ju ytterligare ett halvår till vad nytta?
Sedan den 2:e januari i år krävs ingen licens. Nog finns det en dold agenda alltid!
Vår nybörjarregering har fattat åtminstone ett (1) bra beslut, trots alla praktikanter som blivit ministrar. Jag tänker såklart på beslutet att slå ihop de 21 polismyndigheter som tidigare fanns, till en enda. Då är det rimligt att man som ett följdbeslut centraliserar alla vapenlicenser till en liten grupp som sköter dessa frågor för hela Sverige.
Så gör alla moderna företag och organisationer. Dags för polisen att göra samma sak. Det skulle få ner handläggningstiderna.
Sen kan jag ju inte påstå att jag direkt ligger sömnlös över att sportskyttarna får vänta på sina tillstånd, men fyra månaders handläggningstid om vi pratar om ostraffade entusiaster är ju bara helt idiotiskt.
Så långt funderade inte polisen. Delade 21 polismyndigheter med 3 och fick 7 st. nya och fräscha polisregioner som handhar exempelvis licenshantering numera. 4 månader? Tja, tidvis får du göra som polisen och nyttja primtalet 3. Men med multiplikation istället för division för att få antal månader skyttar kan få nöjet att vänta på licensavslaget. Sen tillkommer då förvaltningsrätten som för närvarande faktiskt har runt 4 månaders handläggningstid här i VG. Inte är det livsnödvändigt med licenser, inte på långa vägar. Men nog kan man bli smått trött över nuvarande handläggning. För att inte tala om slöseriet med våra surt förvärvade skattepengar till denna galenskap. Bara tillstånd fick central åthutning att framöver följa lag och förordning skulle mycket vara vunnet.