Bostadsminister Mehmet Kaplan – stöder inte Charlie Hebdos tryckfrihet – “går inte att stödja”

Petrén har rätt att uttrycka sin åsikt, liksom Kaplan. Frågan är dock om den första ska förbli journalist när hon inte ställer upp på grundläggande tryckfrihetsvärderingar, och frågan är om den andre ska vara minister när även han är emot tryckfrihet.

Om det verkligen bara gällde "några individer" totalt skulle det vara ett hanterbart fenomen. Men nu består ju de extrema islamistgrupperna av tiotusentals personer. Då börjar det bli ett reellt problem.

Dina älskade buddister dödar hinduer i Sri Lanka , dödar muslimer i Burma , dödar i Thailand mm.
Hade ett vidrigt system/styrelsesätt i Tibet tills kineserna kom mm
Vissa saker skriver och talar man inte om , vet du hur tibetanska buddister tar farväl av sina ?

Problemet i Burma beror snarare på att Britterna importerade massa muslimska bengaler som arbetare och att mängder med Pakistanier flytt över gränsen de senaste 50-60 åren.
Fanns ett muslimskt rike i sydvästra Burma visserligen – Arakan så muslimer är inte per definition främmande i Burma, däremot tvistar de lärde om Rohyingas som ju är gruppen det talas om idag. Burmeserna menar de till största del är Pakistanska illegala invandrare medan de själva säger att de är ättlingar från Arakan – bägge har antagligen ganska rätt.
Har inget med Buddihsm att göra.

I Thailand är det muslimer som står för dödandet, inte Buddhister (även om få Buddhister kan sägas leva upp till sina kärnvärden, its all about the money).

Däremot Tibet, som ju hade sin egen konstiga variant av munkadel går inte att försvara. Dalai Lamas smajl är inte alls lika fromt när man tänker på att han fortfarande står för det gamla skicket.

Kriteriet kan inte strikt vara om mottagaren blir kränkt eller inte. Även avsändarens förmåga att i en given situation "rimligen kunna besinna sig" måste också tas med. Att åtala någon som får sömnen störd av "åsnor med magknip" är fullständigt orimligt.

Med det sagt ligger det förstås så tillvida något i Täppas uttalande att man i vissa situationer faktiskt bör ligga lågt, och att ibland inte hålla en högre profil än att man själv "kan ta för sig".

Jag ogillar islam, därför att den är så kollektiv och för att skamkänslor är en mycket sämre mekanism för att undertrycka parasitism (och tyranni) än skuldkänslor (har med ultimatum/diktatorspelen att göra). Vilket lite försiktigt åtminstone inte motsägs av "facit", alltså en jämförelse mellan utvecklingsnivån i muslimska länder med resten av världen (uppenbart finns det många andra faktorer också). Eftersom verkligheten och livet självt därför innebär en kränkning för muslimer, ligger det nära till hands att de löser den uppkomna kognitiva dissonansen med aggressiv fanatism.

Islam må vara en fredens religion, men dess kulturella och därmed materiella tillkortakommanden gör dess anhängare arga, eftersom också anhängarna (som alla människor) sätter materiell framgång högre än esoteriska fredsbudskap. Fast de uppfattar det själva som tvärtom förstås.

Too much of nothing can make a man feel ill at ease, ungefär.

Och jag anser den mindre moraliskt värd än kristendomen, därför att bikt och försoning (genom ett begripligt fast "mystiskt" gudomligt ingripande) är så mycket bättre för att bygga förtroende och "gemenskap" än att hänvisa till formella lagregler ("pelarna" i islam).

Vilks är enligt min uppfattning en ännu sämre performancekonstnär än Dan Parks. Parks har i alla fall vissa Gossen Ruda-kvaliteter, "blottlägger maktstrukturer", där Vilks mest bara är plump.

Det är faktiskt märkligt att vänstern och de kulturradikala inte gillar Dan Parks.

Ja avsikten är avgörande i mina ögon.
Visst kan vi tycka det är självklart man får ironisera och kritisera om egentligen allt men vi skall inte ställa oss som undrande fån när det handlar om rena smädelser och provokationer.

Tycker visserligen inte Lars Vilks i grund och botten förtjänar att mördas av islamister (så han får behålla skyddet) men kan samtidgt anse att han i grund och botten bara är en fjantig rasist med mål att göra sina adversarier förbannade. (Ungefär som att börja skrika svordommar på en gudstjänst.. det gör man inte om man har minsta respekt i kroppen).
Det är ju ingen religionskritik han håller på med, det är smädelser med avsikt att gå över gränsen. Ungefär som att reta damp-killen i skolan, till slut smäller det.
(i värsta fall så står vi där och en massa oskyldiga dött bara för att nån idiot tvunget spridit dynga bara för att göra andra arga).

På något sätt känns det ovärdigt, barnsligt att hålla på sådär. Om vi nu anser oss vara så mycket bättre är det vårt ansvar att inte falla ner i småaktighet.

Men visst, i slutändan måste man ändå som demokrat försvara det de gör även om man inte helt tycker om det. Att böja sig för terrorister är värre.

Får man skoja med nazister?

Det Kaplan sa 2006 har mycket att göra med vem Kaplan är i dag.

Ni kan inte var lite vagare?