Svensk produktion av nöt, mjölk och svin 1990 – 2013

Nu på morgonen gick den misstänkte miljöbrottslingen Åsa Romson (mp), tillika miljöminister, ut med ambitionsnivån svenskt jordbruk ska läggas ner nästan helt, och att Sverige istället ska importera mat, genom att ensidigt belägga konstgödsel med skatt, så att utländska miljövidriga bönder gynnas och mat ska transporteras med CO2-utsläppande fossila bränslen tvärs över jorden istället. Nedan följer med anledning av detta några grafer över svensk produktion av mjölk, nötkött och fläskkött (“svin”) från 1990 till 2013.

Till en början så använder inga jordbrukare ett gram mer konstgödsel än nödvändigt, och gödslet kan med mycket hög precision portioneras ut på landets åkrar, till skillnad från den lilla andel naturgödsel som Sveriges fallande djurbesättningar kan producera.

Åsa Romson vill att allt jordbruk ska vara ekologiskt, dvs bara använda naturgödsel, trots att kvävegödsel (“konstgödsel”) framställs ur luft och är ett kretsloppsgödsel. Men tillgången till naturgödsel faller i takt med djurbesättningarna, som endast i teorin kan gödsla 50% av den svenska arealen. En siffra som snabbt faller i takt med utslaktningen av djurbesättningarna.

Statistiken nedan är något missvisande, och visar inte hur kraftigt djurbesättningarna minskar eftersom när en bonde lägger ner sin djurhållning så slaktas alla djuren ut, vilket håller uppe tonnaget till siste man släcker ljuset. Cluebat för djurrättsaktivisterna – när man via djurskyddslagarna tvingar bönder att lägga ner, så släpps inte djuren ut lyckliga för att få leva naturliga liv, utan de får en sista resa med Scanresor.

Invägd mjölk har fallit efter den första euforin inför EU-inträdet och med viss eftersläpning innan EU-verkligheten knackade på. Djurbesättningarna har fallit ännu mer i både antal djur och antal bönder, då konsekvenserna av allt hårdare lagstiftning och med det högre kostnader gör att man inte kan behålla gamla svenska SRB eller SLB, utan allt mer behöver använda hårdavlade utländska raser som ger mer mjölk per djur, men inte heller är anpassade för svenskt klimat.

Invägd mjölk Sverige 1990 – 2013

Notera befolkningsutvecklingen i Sverige som mörk linje. Sedan 1990 har mjölkproduktionen minskat med 23%, medan befolkningen ökat med 12%.

En konsekvens av minskade djurbesättningar är förstås att slakten har ökat relativt sett när fullt dugliga produktionsdjur slaktas ut i förtid. Slakten av kalv har ökat relativt sett, när man inte längre har råd att låta djuren växa till sig. När man inte längre får stöd i produktionen av dessa engångseffekter, så kommer tonnaget att krascha, snabbt.

Slakad nöt Sverige 1990 – 2013

Ändå har svensk nötköttproduktion minskat med 16% sedan toppen år 2000, en topp som sammanföll med uppgången i mjölkproduktion efter den initiala EU-euforin. Befolkningen har ökat med 9% sedan år 2000.

Största nedgången hittar man dock hos svinslakten. Även här hålls tonnaget uppe av alla bönder som lägger ner. Vi ser också effekterna av EU-euforin fram till millennieskiftet.

Slaktat svin (ej politiker) Sverige 1990 – 2013

Sedan toppen 1998 har tonnaget svenskt kött från svin fallit med 29% och befolkningen har ökat med 9%.

Verkligheten är att Sveriges befolkning ökar allt snabbare, medan vår livsmedelsproduktion faller allt snabbare. Det är naturligtvis allt annat än hållbart och varje miljöpartist som yrar om hållbarhet borde skämma öronen av sig. Ska Sveriges befolkning öka är det vårt förbannade globala ansvar att öka vår egen matproduktion och inte importera den från andra länder. Varje ökat svenskt importerat ton mat innebär att andra svälter på en annan plats i världen.