Swedbank släppte förra veckan sin Swedbank Economic Outlook, som naturligtvis är positiv till den generella ekonomiska utvecklingen, speciellt i Sverige, nu när vi passerat botten i konjunkturcykeln. Men samtidigt tror man att bostadsbubblan nu spricker i Norge, som samtidigt drabbas av hämmad tillväxt när oljebranschens investeringar i landet normaliseras.
Rapporten kan ni läsa som PDF hos Swedbank och tipset kommer via Bobubbla på Twitter.
När det gäller Swedbanks BNP-prognoser för Sverige anges specifikt bostadsbubblan och skuldbubblan som risker i bankens gissningar om svensk BNP-tillväxt. Omvärldsfaktorer finns förstås också som alltid med som risk. Men det är intressant att Swedbank nu upptäckt var de allvarligaste problemen inom Sverige ligger. Citat:
“Nedåtriskerna för prognosen utgörs främst av de stigande bopriserna och hushållens höga skuldsättning, men även av möjliga bakslag i omvärlden.”
Situationen i Norge är ännu värre än i Sverige. Medan USA:s bostadsbubbla sprack redan vid en skuldkvot på 130% av disponibel inkomst för hushållen, så är samma kvot över 170% i Sverige och 210% i Norge. Bostadspriserna har också stigit mer i Norge än i Sverige. I övrigt menar Swedbank att riskerna för en krasch är betydligt större i Norge, då en lång rad ytterligare faktorer talar till Norges nackdel relativt Sverige. I jämförelsen (sidan 19 och 20) ställer man den norska bostadsmarknaden mot den svenska, men det innebär alltså inte att den svenska är sund. Bara att den norska är ännu värre.
Citat sidan 3.
“Vi bedömer att risken för en huspriskorrektion är betydande på den norska bostadsmarknaden men, i vart fall på kort sikt, är mer begränsad på den svenska.”
Olika grader i helvetet alltså. Risken för en närliggande bostadskrasch i Sverige är alltså mer begränsad än betydande.
I övrigt kan man sammanfatta Swedbanks gissningar kring svensk real BNP-utveckling med 1.6% i år, vilket innebär en kraftig återhämtning när vi just nu bara ligger på 0.6% enligt SCB, 3.2% 2014, bland annat drivet av Anders Borgfots valfläsk, och svagare 2.8% 2015. Samtidigt väntar man sig att de svenska hushållens sparande ska minska, vilket knappast är positivt för den svenska skuldbubblan.
Faller gissningen om stagnerande oljeinvesteringar i Norge in, liksom ett prisfall på bostäder i landet, så kanske det är dags för den svenska diasporan i Norge att rikta blicken österut igen?
I övrigt har nu Schibsted/SvD:s Andreas Cervenka till slut upptäckt den svenska skuldbubblan och att det är BNP per capita som räknas när man mäter välstånd. Som ni kära bloggläsare redan känner till är utvecklingen av BNP per capita usel i Sverige och hade vid årsskiftet bara stigit 0.6% sedan alliansregimen tog över, eller 0.8 promille om året. Välkommen, Andreas. Synd att det krävdes ett Obama-besök för att du skulle upptäcka att Sverige trots skenande skuldsättning inte kan ordna någon väsentlig välståndsförbättring. Lånta fjädrar är vad Sverige handlar om.
Men för stunden är det upp, UPP, UPP! som gäller. 2014 kommer, undantaget omvärldsfaktorer, bli ett relativt starkt ekonomiskt år. Där kan jag bara hålla med Swedbank. Kom dock som alltid ihåg att börsen ligger före den reala ekonomin.
Sedan får vi se vad som händer efter valet. Om vi få (s)ocialism eller socialis(m) spelar nog mindre roll i sammanhanget. Sveriges ekonomi bygger på en lånefest. 2014 är det dags för efterfesten, men sedan blir det uppstädning…
35 kommentarer
Krasst så kan man väl säga att Alliansens omfördelning av skattepengar är indirekt orsaken till att vi har bostadsbubblan.
Ett sätt att lösa bubblan är att bygga nytt men ROT får bara göras på fastigheter som är äldre än 5 år vilket inte direkt gynnar de som bygger nytt.
Hantverkare väljer så klart att jobba med ROT-jobb framför nybyggnationer eftersom de kan ta mer eller mindre samma lön och få ytterligare 50% "boost" från staten
Vidare är det större värderingsrisk vid nybygge jämfört med att köpa begagnat, där t.ex. 15% kontantinsats ska gå direkt som en rak amortering. Återigen väljer man begagnat istället så är det lättare för bankerna att "baka" in i en övervärdering priset av en begagnad bostad.
Men största risken i Svensk bostad måste ändå vara många av de nya bostadsrätter som byggts framförallt i Stockholm, med kvm priser mot 40-60 KSEK där bostaden är egentligen andels-ägd med en BRF som är kanske belånat till 50% (vilket innebär att faktiska kvm priset blir det dubbla (80 – 120 KSEK per kvm!).
Min åsikt är att införa en skatteväxling där en låntagare får behålla ränteavdraget mot att man amorterar avdragna beloppet i steg, lämpligen 20, 40, 60% .. osv för varje år.
Vet inte om Cornu tycker denna ide är intressant och vill lyfta fram en tanke kring det.
Det vet jag inte heller…
En skillnad mellan Norge och Sverige angående belånade bostadsrätter är att man i Norge räknar med lånen i BRF i priset på en BR i annonserna. I Sverige gömmer mäklarna undan skuldsättningen och hänvisar till föreningens ekonomiska plan eller årsredovisning. Norrmännen vet alltså åtminstone hur stora skulder de köpt när de köpt ett klubbmedlemskap i en BRF.
Hm? Du tycker alltså att skattebetalarna ska gå in och betala någons lägenhet? Men socialbidragstagare får inte hjälp att amortera sina lån – varför ska höginkomsttagare få det? För att de är fler? Jag tycker att ränteavdraget är skandal och borde avskaffas omedelbart. Det är sjukt orättvist. Avskaffa ränteavdrag, bilavdrag, rut-avdrag, mcdonalds-avdrag och sänk skatten generellt.
Du missade att jag pratar om en skatteväxling, alltså är din kommentar irrelevant i sammanhanget.
Så om man INTE amorterar får man inte heller ränteavdrag?
Nästan rätt,
Min idé är att % av ränteavdraget går istället till amortering som ett första steg mot att avskaffa ränteavdrag.
Den som inte amorterat får inget ränteavdrag. Vilket är mer rättvist eftersom bubblan uppstår i att folk spekulerar istället för att betala av sina lån.
Kalla det vad du vill, amorteringsavdrag istället för ränteavdrag är ett ombyte från en sorts subvention till en annan. För övrigt så innebär amortering att pengar försvinner ur systemet och realräntan ökar, vilket i sig innebär problem för speciellt riksbanken, som inte gärna kan sänka utlåningsräntan under noll. Den inneboende dysfunktionen i det svenska valuta och finanssystemet sitter så djupt att den endast kan lösas genom ett nytt statsskick där de parasitära särintressen som byggt dagens system inte har någon röst.
Enda rätta är ett tydligt besked om att trappa av ränteavdraget med ett par procent varje år i säg 10 år. Rent pedagogiskt kan man ju alltid börja med bara en enda procentenhet och lugnande säga att det "är en progressiv avtrappningsmodell". Dvs. samma språkbruk som nya BRFs brukar köra med avskrivningarna på byggnaderna där smällen kommer lite senare… :=)
Du överdriver belåningen i nybyggda bostadsrättsföreningar ganska så kraftigt – vid en belåning om 40 k/kvadraten så skulle bara räntekostnaden uppgå till 1200 kr/kvadrat och år, lägg till drift å underhåll och månadsavgiften för 100 kvadrat skulle bli runt 14000 kr – finns inga sådana avgifter i Sverige idag, har knappt sett hälften (och då är insatserna oftast försumbara) lägg till amortering på föreningens lån med så…
"Vidare är det större värderingsrisk vid nybygge jämfört med att köpa begagnat, där t.ex. 15% kontantinsats ska gå direkt som en rak amortering. Återigen väljer man begagnat istället så är det lättare för bankerna att "baka" in i en övervärdering priset av en begagnad bostad."
Gör banken verkligen så? Jag trodde att de faktiskt utgick från köpeskillingen när de räknar ut var bolånetaket skall ligga.
Utgår man från marknadspriset så är jag inte så övertygad om att det är olika risk i värderingen av nybyggen kontra begagnat (och ifall den skiljer sig vilket håll det lutar åt). Kommer ett prisfall så kommer det ju att slå både på andrahands- och tredjehands-priserna.
Du kan inte bygga nytt med samma "pris" som begagnat eftersom du jämförs med marknadspriser där ett nyrenoverat hus kan ha fått flera hundra tusen i rotavdrag medans när du bygger nytt får du snällt betala momsen.
Och åter igen stå bör staten lagstifta att skatteväxla t.ex ROT mot ränteavdrag.
Det mest orättvisa är att två personer kan låna 400 000 SEK och göra två ROT avdrag precis innan och efter ett årsskifte för en fastighet.
Ägaren köper tjänster för 600 000 SEK, betalar 400 000 SEK, , Får 30% tillbaka på 400 000 genom ränteavdrag, så man har fått lägga ut ca 280 000 för tjänster som kostar 600 000.
Jag menade om någon köper en begagnad eller ny bostad för 5milj så kommer banken väl bara bevilja lån för 4.25milj och kräva att köparen hostar upp 750tkr i kontantinsats (som man iofs kan låna). Det kommer väl inte vara så att banken säger att bostaden är säkert egentligen värd 6milj (i något av fallen) trots allt så att man kan låna drygt 5milj?
Sen kan man ju spekulera i att nybyggda bostäder eller äldre är mer värdebeständiga, men jag tvivlar som sagt på att det är någon markant skillnad där – blir det en nergång på marknaden så kommer nog både en som är köpt ny och en som är köpt i andra hand riskera att sjunka i värde. Jag ser ingen uppenbar anledning till varför den ena skulle riskera mer att sjunka i värde än den andre.
Sen när det gäller ROT-avdragen så låter det du säger rimligt, men det var inte det jag vände mig mot. För övrigt är jag ganska tveksam till bägge (ROT och ränteavdrag) av bland annat rättviseskäl då dessa skattereduktioner bara är tillgängliga för folk som bor i ÄR/BR. Skall det vara rättvist borde ju alla få göra avdrag för sina boendekostnader oavsett skuldsättning och upplåtelseform.
BNP per capita ökar mindre än BNP. Då får man kanske nämna varför Capita ökar så mycket?
Men det är ändå imponerande att vi har en BNP ökning trots allt!
Kan det bero på alliansens alla (här häcklade) insatser?
10 000 nya restauranganställda (SCB) ger ökad BNP. Mer i plånboken ger ökad köpkraft.
Sen vore en kalkyl på vilken skuldkvot som är rimlig för ett hushåll som håller på att etablera sig på arbets- och bostads-marknaden.
200 % av disponibel inkomst med en effektiv ränta på 2% ger ett utlägg på 4% av disponibel inkomst.
De hushåll du pratar om har 400 – 1000% av disponibel inkomst i skulder. 170% är ett medel över befolkningen, vilket är rätt ointressant.
Se t ex
http://cornucopia.cornubot.se/2012/11/58-har-mer-300-skuldsattningsgrad-pa.html
eller
http://cornucopia.cornubot.se/2012/11/lanta-fjadrar-277-i-skuldkvot-hos.html
Nu blir jag nyfiken, är det tillgångar eller disponibel inkomst du menar? För den ena är beroende av tidsfaktor.
100% av disponibla inkomsten är hela ens "lön" om jag inte minns fel?
1000% av disponibel inkomst ger ett utlägg av 20% av disponibel inkomst med dagens ränta.
Säg 2 ggr 20 000 eller 40 000 i disponibel inkomst som ger 480 000 och ett lån på 4,8 miljoner. Utgift för lånen ca 100 000. Kvar att leka med 380 000.
Oppti: Skönt att räntan är 2%!
Effektiva räntan min vän! 3% men med avdrag så räknar jag med 2%.
Men visst ser kalkylen lite mer svettigt när/om räntan stiger till 4 eller 6%.
Men då har nåt hänt i ekonomin-kanske inflationen tagit fart eller marknaden fått lite luft under vingarna.
Oppti, du ignorerar som vanligt alltid amorteringar. Släng på 50 års amortering, eller 2% av skulden varje år. Bara det blir 20% av inkomsten vid 1000% i skuldkvot.
Men fortsätt du hyr din Danderydsvilla av banken. Blir säkert jätte-jättebra.
Inflationen gjorde min avbetalning-så bekymra dig inte!
Amortering ser jag som en utmärkt sparform. Men tämligen onödig så länge värdefallet inte är uppenbart!
Sen var jämförelsen mellan Norsk och Svensk bostadspolitik intressant.
Sossarna i Norge har tydligen avskaffat både reavinst(efter ett års boende och två års ägande) och hyresreglering. Vilket stöttar ägarna(låntagarna) 100 % av försäljningsvinst kan gå vidare till nytt boende om man bor i Norge jfrt med 78 i Sverige.
@oppti
Ser inte riktigt vad det hjälper högt belånade om inflationen ökar. Låt oss säga att inflationen tar fart. Ett rimligt antagande är att lönerna i så fall ökar med åtminstone inflationen så att reallönen är densamma.
Problemet är ju att om du sitter med 900% av disp inkomst har du en fin hävstång på din bostad. Din löneökning kommer bara betala en tiondel av de ökande räntekostnaderna i absoluta tal. Många kommer få problem med kassaflödet om inflationen tar fart. Dessa personer får hoppas på att regeringen inför någon form av ökat avdrag i detta läge.
Högt belånande i inflationstider betyder att pengarnas "värde" minskas och därmed minskas din "skuld" också.
1912 Kostade en hästgård i Norrköping 5000 kr. Hade du tagit det lånet och levt i 101 år samt betalat enbart ränta (ingen amortering) hade du idag kunnat köpa loss hela gården genom att sälja din platt-tv på blocket.
@Unknown
Ja, men att räntan skulle ligga lägre än inflationen är väldigt ovanligt under längre perioder. Tänker man en sekund eller två vad detta skulle innebära inser man att det inte är hållbart…
Därav följer att det är du som bolånetagare ser till att lånet "minskar" genom att betala höga räntor under inflationstider. Skulden "minskar" inte automatiskt. Har man då en rejäl hävstång får man problem med kassaflödet. Av denna anledning förstår jag inte varför högbelånade önskar hög inflation.
Räntan kan mycket väl ligga under inflationen i långa perioder, det är inte på så vis att räntan sätts genom nån sorts marknadsmekanism mellan sparare och utlånare, utan den sätts godtyckligen via riksbanken. Hickan 2008 berodde på att marknaden försökte bryta igenom centralbankernas centralplaneringsstyre men en extra dos billiga krediter satte stopp för det. 2008 års kris är alltså inte löst utan endast övermålad.
I teorin går det givetvis men det skulle bli mycket kostsamt för Sverige att ligga långt ifrån övriga länders styrräntor. Detta tar givetvis Riksbanken i beaktande.
@Baron Von Keff
Räntan som sätts av riksbanken är bara tillgänglig för banker och några andra aktörer. För oss vanliga dödliga får vi snällt gå till en vanlig bank och ta den räntan de erbjuder. Om nu riksbanken erbjuder bankerna en negativ realränta så betyder inte det att banken skulle göra det till sina kunder.
Negativ realränta betyder i praktiken att man lånar ut något mot att man får mindre tillbaks. Det betyder alltså att man efterskänker mellanskillnaden. Om riksbanken ger bort värden till banken så är det väl inte per automatik så att banken i sin tur behöver ge bort värden till sina kunder. Tvärtom så blir det ju så att banken då får möjlighet att göra reell vinst utan kunder.
Med tanke på denna effekt så är det på sin plats att ta en funderare på hur man kan och bör bedriva penningpolitik ifall man inte får upp inflationen till 2%.
Lotta trouble, det kanske låter bra och så får givetvis alla som reser med kollektivtrafiken betala fullt pris, dvs vi höjer priset med 100%.
Då vill jag inte betala för att SL ska kvotera in arbetslösa(stations- och perrongvärdar bland annat) som gör just precis ingenting, förutom att stå och prata med varandra. Kanske slipper vi då en höjning av biljettpriset.
Snittkostnaden för en resa i Stockholm är 20 kr/resa. (Inkl resan till Norrtälje). Så, varför inte avskaffa månadskortet och införa kontantbetalning på tuben? (I Gbg något högre – ca 25 kr har jag för mig.) Jag jobbade med det där förra året.
Om jag lagar din mat och får betalt och du lagar min mat och får betalt – är det då en fördel när en stor del av transaktionen går bort i skatt. Den fördel jag kan se med restaurangätande är förutom nöjet en möjlig tidsbesparing som gör att jag kan arbeta med något mer lönsamt.
Ponera att jag satsat på något berikande som högre kvalitet istället…
Är det bra att vi styrs av staten att äta på restaurang?
(syftet från Reinfeldt är förstås att rikta stöd till en bransch där få etniska svenskar verkar och på det sättet satsa ännu mer av svenskarnas pengar på den kulturmarxistiska massinvandringen utan att det blir uppenbart för väljarna – därvidlag har han kanske lyckats?).
Ja Norge som ju är mitt i en valkamp kan det gå illa för.
Provocerande hur alla partier verkar ha en bottenlös kista man erbjuder premier ur. Alla lovar allt samtidigt som räntan också absolut måste sänkas men ingen nämner ett ord om finansieringen.
Värst är fastighetsägarnas kampanj som går ut på att boräntan MÅSTE sänkas.
De har tillomed en lite skämtruta där Statsminister Stoltenberg viskar i örat till Støhre (minns inte vad han är minister för) – "la bankene ta skylda".
Kan bara konstatera att det måste vara den "dummaste" jävla valrörselse ja sett maken på. Senast var det ju 2009 och rätt efter krisen och då var det lite bättre måtlighet på löftena.
Tittar man på http://www.hybel.no/ så ser man att hyrorna för rum (vilket rimligen borde återspeglas i lägenhetshyror) har sjunkit i Oslo med 0.4 % sen förra året, de senaste åren har de annars ökat med 4-5 % – dessutom så brukar det råda större obalans vid den här tiden på året (studiestart osv.) med dubbelt så många som önskar hyra mot vad som finns tillgängligt (300 mot 150), nu är det nästan i balans…
Med tanke på att uthyrarna i, åtminstone de centralare delarna av Oslo, lever på värdeökningen snarare än direktavkastningen så borde det minst sagt vara upplagt för priskrasch…
Men direktavkastningen kan väl knappast vara dålig om man ser till vad priserna ligger på?
Min egen hyresvärd som drivs av en stiftelse med tre pers har en vaktmästare som tjänade 7 miljoner förra året. Det är visserligen i flera hus i stan då, och så är han en av de tre i den där stiftelsen.
Hans son är advokat med inrikting på ägande av egendom och den tredje en 96 årig socitetsdam.
Men de tjänar ganska bra med pengar.
De räknar väl med värdestegringen då, eller så är de lågt belånade. Jag pratar såklart om direktavkastningen i förhållande till vad det kostar att låna
(direktavkastning=driftnetto, att priserna stiger snabbare än hyrorna innebär just att direktavkastningen sjunker)
Att de kan tjäna bra med pengar om de har tillräckligt många hus är väl fullt möjligt, med tanke på åldern societetsdamen har de såklart kommit in till betydligt lägre priser än idag,troligen har de köpt innan kåkarna kostade 1000 kr kvadraten (med direktavkastning menar jag återigen vad det kostar idag, inte när de köpte – och man måste ju se till den alternativa avkastningen, ingen mening å sitta på/köpa kåkar om de ger dålig avkastning)
Ja, det skall ju sägas att fastigheterna nog har varit i damens ägo sedan de byggdes på 60-70 talet utan att man investerat mer än nödvändigt.
Men jag skulle också tro att majoriteten av uthyrarna i Oslo City sitter på gammalt ägande i gamla skräpkåkar som de kan ta ockerhyra på.
Kommunen skall tydligtvis vara hemsk att bygga i också. Arkitekterna tar hellre andra uppdrag än att ge sig i batalj med Oslo Kommuns rigida paragrafryttare till tillsynsmän.