Aleklett: Östersjön tredje viktigaste oljeflaskhalsen i världen

Skrev det sist i tidigare inlägg om Reinfeldts kunskapers mycket låga nivå, men det är värt att uppmärksamma separat. Professor Kjell Aleklett vid Globala energisystem i Uppsala har publicerat en refuserad debattartikel på sin blogg, som visar att Östersjön med Stora Bält och Öresund är världens tredje viktigaste transportled för olja.

Endast genom Persiska viken med Hormuz-sundet och genom Malaccasundet passerar det dagligen mer exportolja än genom Östersjön. Detta är en geopolitisk global realitet, som Sverige i sin avmilitarisering av inte bara Sverige, utan Östersjöns mest strategiska plats, Gotland, helt bortser från.

Själv har jag kommit fram till att Ryssland energiexport genom Östersjön är värd ca 1 000 miljarder SEK om året. Alekletts uppgifter om 3 miljoner fat olja om dagen bekräftar detta, med drygt 100 miljarder USD i oljeexport genom Östersjön om året. Tillkommer fossilgasexporten.

Ur ett geopolitiskt energiförsörjningsperspektiv är alltså Östersjön viktigare än såväl Panamakanalen, Suezkanalen, Bosporen eller Afrikas Horn, där den sista är hårt ansatt av pirater idag. Assymetriska motståndare till Ryssland, t ex frihetskämpar trerorister från Tjetjenien skulle alltså likt i Midvintermörker kunna orsaka en enorm ekonomisk skada, inte bara för Ryssland, utan för den globala ekonomin om de satte igång aktioner i området. Samtidigt som dessa skulle vara en polisiär svensk fråga (kostar på mig ett tihi) för svensk del, med allt vad det innebär i form av utredningseffektivitet och nedlagda utredningar på grund av brist på spaningsuppslag, och inte en svensk militär fråga.

Nettoexporten av olja faller och importländer likt Sverige måste handla från en allt mindre marknad.

Aleklett påminner korrekt också om att vi importerar 50% av vår livsviktiga olja från Ryssland idag. Med en exportmarknad för olja som faller sedan 2005 så finns det inte heller någon annan vi kan köpa från. Ryssland behöver inte lyfta några vapen mot oss, utan kan bara stoppa oljeexporten så stoppar Sverige några veckor senare. En rysk intervention mot Gotland eller kanske Skåne skulle däremot kunna motiveras med självförsvar mot assymetriska styrkor som agerar med dessa som bas för att störa ryska oljetransporter genom Östersjön. Kan inte ett land, likt Sverige, hävda sitt eget territorium och ta hand om problemet har Ryssland med all sannolikhet med stöd av internationell rätt möjlighet att ta över den skötseln av vårt område åt oss. Jag har föreslagit det hela halvt på skämt förut, men vi kanske ska förekomma det hela och hyra ut Slite till ryssarna som marinbas redan idag? De har ju ändå redan bekostat RoRo-hamnen där, som saknar sprängtunnlar för snabb demolering. Kan ge bra inkomster till Gotlands kommun…

2015 – 2016 kommer Danmark upphöra som nettoexportör av olja. 2012 köpte vi ca 16% av vår olja därifrån. Framöver är det bara Ryssland och Norge vi kan köpa olja från, och Norges oljeproduktion är i fritt fall sedan millenieskiftet.

Kanske är det dags att inleda ett utökat militärt Östersjösamarbete med grannlandet Ryssland. Det ska redan planeras övningar i gemensamma aktioner för att undsätta havererade ubåtar. Kanske kan vi expandera det till bland annat bekämpning av oljeutsläpp. Ryskt sjöflyg kan också bli en resurs för att släcka skogsbränder i Sverige. Och tillsammans kanske vi ska börja öva mot piratverksamhet i Östersjön? Arctic Sea var en första kapning. Vi får väl se när nästa sker.

Rianovosti har bra infografik över ryska flottans mycket låga nivå. Som tydligt framgår är enbart Östersjöflottan mångfaldigt större än den svenska flottans fyra kustkorvetter och de i princip obeväpnade och ännu ej fullt förbandssatta, än mindre bemannade, Visbykorvetterna. Vid en polisiär aktion kring oljeexporten är det inte orimligt att man ombaserar delar av Norra flottan från Murmansk, vilket står för större delen av ryska flottan. Röda markörer i infografiken är Östersjöflottan, och att man har hela tjugo minsvepare i Östersjön är knappast en slump när man ser till vilket hot minor skulle kunna utgöra mot oljetrafiken. Historiskt har minsveparna varit tänkta att svepa de omfattande mineringar som NATO och Sverige gemensamt hade förberedda i Öresund och Stora Bält (se bland annat boken Den dolda alliansen). För svensk del finns dessa inte kvar. I övrigt har man idag alltså två jagare, två fregatter, två korvetter, sju mindre anti-ubåtsfartyg, fyra snabba attackfartyg, sju robotbåtar, tjugo minsvepare, två amfibiesvävare av Zubr-klassen, fyra stora landstigningsfartyg och tre mindre, samt tre dieselubåtar. Fler och modernare fartyg tillkommer de kommande åren, bland annat det mycket stora landstigningsfartyget Ivan Gren. Man dubblar i princip sin amfibiekapacitet de kommande åren, och amfibiefartyg är en rent offensiv förmåga, varför man nu behöver en sådan i Fredens hav? Detta är vad som kallas mycket låg nivå från moderat håll. Sveriges kustkorvetter kan väl närmast jämföras med de ryska robotbåtarna. Om detta är en mycket låg nivå, vad är då Sveriges fyra kustkorvetter, varav två ska skrotas, samt fem ej fullt förbandssatta eller beväpnade Visbyklassen, samt fem ubåtar, fem minsvepare och en vedettbåt? Ej heller har vi möjlighet att ombasera Norra flottan… Från en mycket låg nivå. Stödfartyg ej uppräknade på någon sida här.