Midvintermörker på riktigt: Invasionen av Gotland har börjat

C-H Löfgren, en f d överstelöjtnant på I 4 i Linköping, har skrivit en debattartikel hos Norrköpings Tidningar/Östgöta Correnspondenten där han menar att den ryska invasionen av Gotland nu har börjat.

Den ryska bevakningen, med till en början obeväpnade fartyg, kommer tydligen vara baserad i Slitegrad, den största gotländska hamnen på Gotlands ostkust. En hamn vars försvar helt skrotats, och där den nybyggda RoRo-hamnen inte ens försetts med sprängtunnlar för snabb destruktion. Löfgren skriver följande.

“Den ryska gasledningen, som tydligen skall övervakas av Ryssland från gotländska Slite hamn, kommer troligen inledningsvis att bevakas med obeväpnade ryska fartyg. Osannolikt är det inte att det kommer att uppstå någon form av konflikt mellan Ryssland och något land i Västeuropa, varvid Putin stryper gasleveranserna och samtidigt ställer krav på Sverige för att få hamntillgång för örlogsfartyg med rysk marktrupp för yttre bevakning i Slite. Den, som har tillgång till Gotland, kan behärska Östersjön med flyg- och sjömålsrobotar. Den lilla invasionen av Gotland har därmed inletts. Sverige har i nuläget inga militära resurser för att tvinga bort Ryssland från vårt territorium.”

Så var det med den saken.

I Midvintermörker ser förstås utvecklingen något annorlunda ut, för den som hinner uppfatta bakgrunden innan skotten börjar flyga. Nordstream utsätts för sabotage av terrorister, som misstänks utgå från Gotland, samtidigt som kapandet av för Ryssland viktiga oljetransporter genom Östersjön eskalerar. Bland annat leder det till en kollision mellan ett ryskt och svenskt örlogsfartyg när ryssarna insisterar på att bevaka hela sträckan av gasledningen med beväpnade fartyg.

Ibland drabbas jag av storhetsvansinne och får för mig att det är Midvintermörker som halvt skrämt livet ur många, men med bara runt 10 000 sålda böcker (och fler än så lästa, bl a via bibliotek men även via privat bokdelning) så är det förstås rent struntprat. Oron för omvärlden och vår stora upprustande granne på andra sidan Östersjön (Kaliningrad) är befogad och inte orsakad av min bok, samtidigt som den svenska försvars- och säkerhetspolitiken är helt vansinnig.

På annat håll konstateras det att det sista amfibiefartyget av den gamla Ivan Rogoff-klassen, RFS Mitrofan Moskalenko, ska skrotas (Kremls officiella propagandakanal Russia Today, via Observationsplatsens Twitter-konto). Artikeln slår knut på sig själv i logiska kullerbyttor. Citat:

“Also, [the] ship’s necessity is questionable from a strategic point of view. Russia does not plan to land seaborne troops anywhere,”

Men längre ner i artikeln framgår det som alla redan vet, nämligen att man köper in och bygger fyra stycken franska amfibieplattformar av Mistralklassen, samt inte mindre än sex skepp av Ivan Rogoff-klassens ersättare Ivan Gren-klassen. Tidigare uppgifter om att man skulle bygga fem Ivan Rogoff är alltså fel, nu blir det sex stycken istället och man kompenserar på så sätt att Mitrofan Moskalenko skrotas.

Men om Ryssland inte planerar att landsätta trupp någonstans, som det sägs i artikeln, varför skaffar man då fyra Mistralklassen och sex Ivan Gren-klassen?

Att Mitrofan Moskalenko skrotas känns dock som en tanke, då Ryssland just lagt ner satsningen på jättegasfältet Shtokman i Barents hav. Fartyget låg i hamn i Murmansk och med Shtokman skrotat minskar behovet av att snabbt kunna säkra närområdet, så timingen är rimligtvis rätt god. Dessutom kommer RFS Ivan Gren att vara operativ 2013, något försenad.

Sedan ser Ryssland ut att förbjuda statsanställda ryssar och politiker, inklusive ministrar, att inneha bankkonton eller fastigheter utomlands i en form av utlandsnationalisering. Man vill undvika “dubbla lojaliteter”. Det kan nog också ses som ett försök att minska den exodus som pågår ifrån den ryska bananrepubliken.

“The exceptions are few – if the foreign property in question is crucial to performing one’s professional duties, or if the civil servant needs medical and educational services outside Russia. Civil servants will have six months to sell up foreign apartments and houses and transfer accounts to Russia. Violations of this law will be punishable with a fine of five million rubles to ten million rubles or a prison term of up to five years.”

Man kan fundera på vad en repatriering av ryska tillgångar utomlands får för marknadspåverkan. Fast artikeln gissar att många statstjänstemän, speciellt ministrar, helt enkelt kommer avgå istället för att sälja sina bug-out-locations utomlands.

Med rysk dialekt, autentiskt citat från en rysk ambassadstjänsteman, som rimligtvis är en tjänsteman som även fortsättningsvis kan få äga fastigheter utomlands.

“I don’t want to speak bad about my country. But don’t go to Russia.” (“Aj dååånt vånt tå spiik baaaad åbåut maj kåååntry. Batt dånt gå tå Rasha.”)

Frågan är om tjänstemannen planerar att någonsin flytta hem igen själv?

I övrigt har självaste svenska ÖB svarat på kraven om hans avgång i ett gästinlägg hos bloggrannen Wiseman.