Alla har vi väl någon favoritplats att bada på.
I Göteborg vill alla bo vid Västerhavet, eftersom man gillar lukten av tång, saltvatten och brännmaneter, samt de omfattande bilköer de som pendlar till de havsnära orterna får avnjuta de 230 dagar om året de inte har semester eller är lediga. Jag gissar att motsvarande gäller på östkusten och runt Stockholm – man gillar algblomning och vill på vid Östersjön.
Bo inåt landet, slippa bilköer till vardags, och bada i insjö går ju inte för sig. Plus att man inte måste maxa sina kreditmöjligheter hos banken för att ha råd att bo strandnära om man väljer bort saltvatten eller Östersjöns bräckta vatten.
Så var har ni era favoritstränder?
Själv går jag inte över ån efter vatten, utan väljer en av Sveriges bästa insjöstränder – Sätila Sand, som ligger i princip mitt i byn Sätila som reser sig upp på höjderna över stranden. Vi pratar här om en naturlig sandstrand som är ungefär 1 km lång och 100 – 150 långgrund. En bra sommardag som idag räknade jag in drygt 500 personer på stranden eller i vattnet.
 |
| Ostligaste delen av stranden, längst bort från den 150m långa bryggan. Räknade in ca 100 personer. |
 |
| Öst om bryggan hittar man mest folk. Ca 250 personer på denna relativt korta sträcka. |
 |
| Men det fanns även ca 150 personer väster om bryggan. |
 |
| Bryggan |
För att möjliggöra att man kan dyka på djupt vatten byggdes det med privata pengar till material och maskiner, samt ideellt arbete en 150 m lång brygga av lokal ek, i byalagets regi, tillsammans med den samfällda förening av lokala fastighetsägare som underhåller och driver själva stranden. Varje planka på bryggan är sponsrad. Finansiering på 278 000:- var ifrån privatpersoner, och företag har köpt plankor för 120 000:-. I övrigt har den lokala sparbanksstiftelsen skjutit till 240 000:- och kommunen har stått för skatteåterbäring på 120 000:-, samt Västra Götalandsregionen med 20 000:- ifrån EU-pengar. Men den största tillförseln av kapital var i form av det idella arbete som byggde själva bryggan.
 |
| Bryggan om 150 m i hela sin längd. Längst ut är det djupt nog för att dyka. |
Sedan något år finns också en förening som återskapat den gamla färja som trafikerade sträckan Sätila – Fjärås i forna tider, båten Isa af Lygnern, även om den idag drivs av el istället för kol. Det går turer ungefär en gång i timmen sommartid, men inte hela vägen till Fjärås.
Med 1 km strand betyder fortfarande 500 badgäster att det bara är en person per två meter. Och man slipper maneter, stanken av tång, saltvatten och algblomning…
Nu utgår jag från att det finns starka åsikter om bättre stränder. Bring it on!
12 kommentarer
En elbåt alltså, spännande! Laddas den mellan varje tur eller hur funkar den?
Låter underbart!
Ligger i Mälaren och har det bra. Ingen sandstrand precis här men jag tar mig iväg till fina sandstränder på tio minuter. Utan att använda motor. Men hoppar hellre över båtkanten.
Gillar inte badstränder, finns dock två inom gångavstånd. Däremot uppskattar jag sjöutsikten/solnedgången från vardagsrum och altan. Kostade uppskattningsvis 0,5 Mkr extra då det begav sig någon gång i forntiden. Och ibland kan det vara trevligt att höra de badande barnen stoja i fjärran. Kajak är självskriven som motionsform.
Jag har rätt svårt för sandstränder, uppfödd som jag är med sommarbad från det geologiska Bohusläns klippor. Men för att vara stränder är de i östra Lygnern helt OK även om jag av olika skäl väljer Flohult framför Sätila strand….
Härom dagen sprang jag runt en annan badsjö i trakten, en löprunda som avslutades med att jag simmade tvärs över sjön tillsammans med min lilla terrier. Den sjön är i mitt tycke trevligare än Lygnern, men jag håller platsen för mig själv för att inte dra dit mer folk än nödvändigt.
Helsingborg, Fria bad
http://forumbilder.se/show.aspx?iid=7c7201274253Pc64e
Håller helt med dig Lars, inget går upp mot fina insjöar! Har badat i många, men en som sticker ut är Stampadammen i Johansfors (mellan Eriksmåla och Emmaboda). En riktigt liten badplats med avskiljt och lugnt läge samt "lagom" mycket folk, men ändå med badbrygga, toaletter och bra med grönytor omkring. Det som stack ut var att det var ganska strömt i vattnet, men ändå ruggigt varmt vatten (vid ytan). Rekommenderas verkligen! Även badplatsen i Lönneberga längs med väg 129 sticker ut, mest för att man kan simma under en låg bro vidare ut i Silverån.
Vad gäller sandstränder så tycker jag om Rättvik vid ångbåtsbryggan och vid stiftsgåren. Annars så är det sårslaget att kliva ner från klippan vid sommarstugan för kvällsbad, eller ta båten ut till någon av öarna med än mer badvänliga klippor .
Varamon i Motala är rätt fet.
Lytterstabadet i sjön Tisnaren utanför Vingåker är en riktig höjdare 🙂
Har man växt upp på västkusten så älskar man doften av tång, saltvatten och maneter. Så enkelt är det förstås. Sen tycker jag att kusten och havet med allt vad det innebär i form av väder (ofta mer sol vid kusten jämfört med inlandet) och vind, utsikt, fiske, vågor, djup, skärgård, myggfrihet, solnedgång i vattnet etc. är oslagbart och betalar gärna en betydande premie för ett ställde med havsutsikt på västkusten jämfört med en stuga vid en insjö.
Synd att jag inte kände samma sak för insjöar som jag känner för kustområdena. Hade varit betydligt billigare.
Just hemkommen från en vecka i Fjällbacka där barnen har hoppat från klipporna och fiskat krabbor blir man lite paff.
Men det är väl som med allt annat. Det skall och bör vara opportunistiskt – annars kan det kvetta.
Å då räknar jag inte in frihetskänslan att Amerikat ligger en liten bit ut i samma hav.