Det var bättre förr.
Förr hade man en bankbok, där det klart och tydligt hela tiden stod saldot på kontot. För att ta ut pengar var man tvungen att gå till en bank, och få uttaget infört i bankboken. Den blev en kontohistora, som man fick se varje gång man ville sätta in eller ta ut något på kontot.
Och när man hela tiden handlade med kontanter fick man också en känsla för hur mycket man konsumerade och vad saker kostade. En shoppingdag på stan, där man skulle köpa nya byxor till barnen, en ficklampa och en ny skruvmejsel, visade sig inte kosta 2346:-, för man hade med sig de kontanter man behövde för att göra inköpen och kunde se om de nöttes ner av impulsköp och småsaker.
Och barnen.
Barnen fick från barnsben se hur mycket saker kostade, ett par byxor kostade en femtilapp, ett kasse mat en hundralappar osv. Och så fortsatte det när de själva började handla. Genom kontanthanterandet fick barnen hela tiden en känsla för att och vad saker kostar. En, två, tre, fyra stora sedlar och en liten. Man behöver inte kunna räkna för att förstå att fyra stora sedlar var mer än en liten, behövde inte förstå skillnaden på hundra och tusen, det märktes att något var dyrt när det var många, många sedlar som bytte hand.
Idag handlar mamma och pappa med kort. Mamma och pappa plockar på sig en massa saker och räcker fram ett plastkort. Så var det klart. Vad kostade köpet? Var det dyrt? Var det billigt? Hur mycket pengar har mamma och pappa i sina plånböcker? Sju plastkort?
Det är inte konstigt att folk och speciellt ungdomar får allt sämre koll på sin ekonomi, nu när allt mer skall ske med plastkort. Nu vädjar handeln så här i juletider att man skall handla med kort, för att minska rånrisken för butiks- och säkerhetspersonal.
Men det är ju inte så att man undrar om det inte kan handla om en blind förhoppning om att folk skall glömma bort hur mycket de handlar för, så julhandeln kan slå rekord. Igen. Flute-tankar sammanfattar läget inför julen bra på sin blog.
Kort är förstås praktiskt. Men som förälder kanske man skall tänka på barnen. Det kanske är på sin plats att berätta vad allt kostar för barnen när man betalar med kort. Det är förstås inte lika bra som att få känslan av hur många hundralappar som nöts ner av inköp, men det är kanske bättre än inget?
Annars kanske man kan gå omkring med ett måttband ihoprullat i fickan. En mm är en krona, och så kan man visa hur mycket ett inköp kostade genom att rulla ut måttbandet.
2 kommentarer
Det är lätt att glömma det gamla talesättet som säger att
Summan av plasterna är kontant.
Håller totalt med dig! Cash is king!