Jag hade väldigt svårt med rubrikval på det här inlägget. Juntan och Rumpan var ett alternativ. Chef eller ledare var ett annat. Men med tanke på bildillustrationerna nedan så blev rubriken som den blev.
Så här såg Sverige och den svenska flaggan ut innan Lissabonfördraget. Stolt viftande i vinden, full av tillförsikt och klara färger.
Samma flagga och samma Sverige ser nu ut så här. Den svenska flaggan är trasig, blek och hänger bara kvar på en skör tråd.
Detta är inte en arrangerad bild, utan ett helt autentiskt resultat av den storm som blåste samtidigt som landsförrädaren Reinfeldt odemokratiskt pusslade ihop vem som skulle vara chef för den odemokratiskt tillsatta junta, EU-kommissionen, som skall styra EU.
Följden av Lissabonfördraget är som bekant att Sverige nu är politiskt ockuperat av EU. Den svenska riksdagen borde kunna reduceras till typ 21 personer, som kan klubba igenom EU-besluten.
Notera att Lissabonfördragets EU inte är det EU som 46.8% av de röstberättigade svenskarna sade nej till 1994. Om Lissabonfördraget har vi inte blivit tillfrågade, lika lite som vi blivit tillfrågade om vem som skall bli EU:s president eller ens Sveriges EU-kommissionär.
De maktfullkomliga beslutsfattarna i EU har som ingen missat nu utsett Herman “Rumpan” van Rumpoy till EU:s permanenta ordförande, eller om man så vill president. Helt utan att ha frågat folket. Man frågade bara politiker. Har mannen och kvinnan på gatan ens hört talas om Rumpan förut?
Till utrikesminister utsedde man en brittisk baronessa med fler dubbelhakor än Mona Stahlin.
Bilderbergkonspirationsteoretikerna går väl i taket, då Rumpan är en känd Bilderbergare. Han påstås ha lagt fram planer på höjda miljö- och finansskatter för att finansiera EU:s utökade byråkrati i framtiden.
Rumpan vill också avskaffa EU:s jordbruksstöd, något som även Sveriges nya odemokratiskt utsedda EU-kommissionär stöder.
Det är förstås extremt positivt att jordbruksstöden avskaffas. Jordbruket behöver ju inga stöd, folk kommer köpa mat ändå. Bara rejält mycket dyrare, och från ännu större och sämre jordbruk. Alternativet vore förstås svält, vilket inte skulle skada en och annan fet EU-politiker. Som småbrukare ser jag fram emot att alla luntor av EU-regler man som bonde påtvingas också avskaffas när stöden försvinner.
Fast man skall förstås inte sänka skatten för EU:s befolkning. Istället skall denna halva av EU:s budget försnillas bort i forsknings- och utvecklingsbidrag i framtiden. Den som vill tälja skattepengar med kniv bör alltså starta något utvecklingsbolag som kan leva på EU-bidrag i framtiden. Bidragen kommer alltså finnas kvar, bara inte till jordbruket. Nästa hatobjekt blir kanske IT- och teknikbolag som lyfter EU-bidrag i framtiden.
Oavsett så var det förstås inte möjligt att avskaffa jordbruksstöden till förmån för teknikstöd innan Lissabonfördraget, för Frankrike hade förstås satt sig på tvären. Fast de lär de väl göra ändå. Mycket koskit blir det på Bryssels gator framöver.
Ett citat av Rumpan i en annan fråga, hämtat från Wikipedia är följande:
“Turkey is not a part of Europe and will never be part of Europe. An expansion of the EU to include Turkey cannot be considered as just another expansion as in the past. […] The universal values which are in force in Europe, and which are fundamental values of Christianity, will lose vigour with the entry of a large Islamic country such as Turkey.”
En ordentligt kristen person alltså. Dåliga geografikunskaper dock.
Jag vänder mig mot rubriker som att Rumpan skall leda EU. En chef är ingen ledare. En ledare har sina undersåtars respekt och går själv först i ledet. En ledare åtnjuter inte några speciella privilegier som frihet från skatt, och ledarskap är något man belönas med, inte något som kan bestämmas bakom stängda dörrar.
Det vore ungefär som att av genusskäl utnämna en överviktig dubbelhakad tant i övre medelåldern till chef för den svenska polisens nationella insatsstyrka. Chef alltså. Inte ledare. Hon lär vare sig klara av något som hennes undersåtar klarar. Utom möjligen administration.