Den upp- och nedpåvända djonken Marina Bay Sands Hotel i Singapore dominerar centrala Singapores skyline i ett arkitektoniskt genidrag och utgör ett kryssningsfartyg på land, som man egentligen aldrig behöver lämna om man har råd med inträdesbiljetten, då detta är prisnivåer som i Sverige bara matchas av Grand Hotel eller Upper House bland de större hotellen. Hotellet får fyra stjärnor på Cornuguidens skala, där femman uteblir på grund av avsaknad av filmjölk, men är att betrakta som en obligatorisk övernattning i Singapore för den som har råd. Fläckfri service, lyx och ett unikt läge och med unika faciliteter bara för hotellgästerna som infinitypoolen på taket går inte att få någon annanstans. VARNING! för en fototung artikel av detta unika hotell i detalj.
Vi hade bokat ett vanligt dubbelrum, men angett att vi var på affärsresa, vilket iofs stämmer då Lena bara hade stayover innan hon skulle vidare för jobb som navigatör på Rolex Sydney Hobart Yacht Race 2024, plus hade onlinemöten, jobb och administration och samordning av Ukrainastöd. Själv behövde jag blogga, skriva bok, samt göra bok- och bloggresearch, plus admin, så för en gångs skull tillbringade vi större delen av dagtid på hotellrummet.
Tursamt nog blev vi uppgraderade från ett vanligt dubbelrum till en svit, då vi angett just business som anledning till besöket och andelen affärsresenärer nog var lite lägre över jul. Då var priset på hotellet redan innan extremt och jag hade aldrig betalat för en svit till att börja med, vilket gissningsvis de flesta inte skulle göra. Särskilt inte svenska barnfamiljer på semester, då sviten för en natt kostar som en Thailandsresa för familjen. Därav blev det detta fotoreportage, då det kanske ger för många läsare en unik inblick i en svit på en av världens finaste hotell. Dock är detta bara ingångsnivån på svit, endast våning 21 av 57 och i torn två. Det finns mer spektakulära sviter och med 4.7 miljarder invånare i Asien så är alltså top en procent 47 miljoner människor som torde vara presumtiva kunder hit. Den asiatiska matematiken är lite annorlunda än den europeiska.
Låt oss börja lite med arkitekturen. Allt är planerat i Singapore, och hotellets unika läge mellan Marina Bays inre delar och enda skyskrapan ut mot Marina Bay Sands så får man utsikt både mot Central Cores affärscentrums skyskrapor och mot både parken och redden i Malackasundet med sina hundratals fartyg för ankar.
Insidan är ett öppet torg upp till åtminstone 21:a våningen där vi bodde vilket ger en enorm rymd även inomhus i lobbyn, som har ljusinsläpp rakt igenom, plus mellan de tre tornen. Minst tre eller fyra restauranger hittas på torget, plus butiker på sidorna och den närmaste liknelsen jag kan göra är att hotellet är som ett kryssningsfartyg man aldrig behöver lämna om man har råd. Det finns även inomhuspassager till Marina Bay Sands köpcenter med enbart lyxmärkesbutiker, samt Marina Bay Sands kasino, men det är en annan fråga och understryker bara kryssningsfartygsupplevelsen.
Utan att ha läst på tankarna bakom så blir hotellet en djonk med tre master om man vänder det upp och ner, vilket väl får ses som en hyllning till Singapores ställning som maritim världshub.
Arkitekturen är som man ser modern och likt väldigt många skyskrapor i Singapore organisk. Där gör man faktiskt delvis rätt med Karlatornet i Göteborg som via sin vridning i mitten av gylfen inte bara är ett typiskt svenskt fyrkantigt torn.
Ja, jag älskar skyskrapor. Ja, jag vet att en del föredrar att bo i ett hus från 1800-talet, men det gör jag till vardags hemma på gården.
I alla fall blev vi uppgraderade till svit på våning 21.
Sviterna är belägna i änden på korridoren på sjösidan och är alltså hörnrum, men saknar fönster på gavelväggen. Däremot är sjösidan lite längre än landsidan och man får därmed utsikt in mot staden ifrån badrummet.
Sviten är egentligen tre rum – vardagsrum, sovrum och walk in closet och sminkrum, plus förstås badrummet. Plus balkong mot havet.
Dock visade det sig saknas arbetsplats med skrivbord, vilket i princip alltid finns på hotell i Europa och särskilt Sverige. Intressant prioritering för en svit som rimligtvis främst är till för affärsresenärer.
Det gick dock utmärkt att jobba vid matbordet eller i någon av fåtöljerna.
Detaljerna var i en klass för sig. HDMI-uttag lätt tillgängliga för de två 80-tums teveappraterna, som därmed kunde dubbla som extraskärm till datorn, men pga Lufthansas blotta 8 kg handbagage hade jag inte med min HDMI-kabel och i uppsättningen med kablar som fanns på rummet ingick faktiskt inte HDMI. Kanske en liten anmärkning där, men inget mina hotellbetyg är beroende av.
Kaffe, té och norskt källvatten ingick gratis, men minibaren var inte gratis trots prisnivån. Å andra sidan så hade man inte snålat med valen av dryck, med billigast möjliga som på svenska hotell, utan här var sprit och vin på nivåer som if you have to ask, you can’t afford it. Sinnet för detaljer fanns överallt, inklusive tillgängliga drinktillbehör för den som vill mixa avancerade drinkar, samt en cocktailbok om man behöver manual.
Minibaren var således lite som minibaren på ena av de två sviterna på Pigalle i Göteborg, som består av finchampagne som Krug och Cristal med tillhörande prisnivåer, även om det saknades bubbel på Marina Bay Sands. Inget för den fattige helt enkelt, men då bokar man inte sviten till att börja med. Befriande att inte se billig skit på ett hotellrum även om vi inte nyttjade det.
Detaljnivån fortsatte genomgående, exempelvis i sminkrummet och klädvårdsrummet.
Mest anspråkslöst var väl sovrummet, som dock uppfyllde kraven på ladduttag vid sängen. Det var dock inte helt konsekvent, då flera vägguttag hade både 230 växelström, USB-A och USB-C, men en del saknade USB-C.
I en av nattygsbordens lådor fanns en kompassnål med böneriktningen mot Mekka angiven, Singapore är trots allt mångkulturellt.
Badrummet hade fönster från tak till golv, men dessa var inte tonade och erbjöd således full insyn (vilket dubbelkontrollerades från korridorens gavelfönster). Och med fullhöjds fönster i duschen kunde man alltså välja att visa allt för Singapore.
Dock fanns det en jalusi att trycka ner med en knapp, men ett underligt val. Borde varit enkelt att ha insynsskyddade fönster i badrummet med reflekterande utsida.
Två av bloggens fem poäng på hotell kommer från badrummet. Dels högkvalitativt toalettpapper man själv skulle betala för och inte något genomskinligt enpappers Scandic, och dels en dusch som inte kräver Mensamedlemskap för att fatta hur den fungerar utan att behöva bli besprutad från oväntade håll i oönskade temperaturer. Här excellerade Marina Bay Sands Hotel med antagligen den bästa duschen jag sett på ett hotell.
Vi brukar som bekant bara stanna kort på hotell och därmed är toalett, dusch, ladduttag vid sängen och slutligen två stjärnor beroende på frukosten. Eftersom vi i princip alltid är iväg för att typ föreläsa, signera etc så tillbringar vi väldigt lite tid på hotellrummet, därav är det hygien, ladda över natten och frukost det som ska betygssättas.
Frukostkriterierna är korrekt löskokt ägg och förekomsten av filmjölk.
Marina Bay Sands hade två alternativ till frukost. För de tidiga fanns en buffé på lägre våning och från 0930 eller något sådant kunde man få ala cartefrukost på takterassen. Vi valde det senare. Korrekt lösstekta ägg både till baconfrukost och perfekta ägg till en Avocado Benedict gav en stjärna, men filmjölk fanns alltså inte. Kanske fanns det på buffén, men det vet vi inget om utan vi valde 57:e våningen och lite senare frukost efter att ha jobbat lite först.
Frukosten bestod av val av färska juicer, vatten, varm dryck, förrätt och huvudrätt och det fanns lite för alla. Får till och med säga att frånvaron av översaltning gjorde denna frukost till bättre än Upper House, som annars hade en världsledande frukost. Marina Bay Sands hade även lite bättre utsikt än Upper House, vilket iofs inte är helt enkelt att uppnå. Kaffet var bättre, juicerna var bättre och varmrätterna var bättre. Frukten var bättre. Enda fördelen för UH är att på Upper House finns även en högkvalitativ buffé tillsammans med ala carte.
Hotellet hade också förstås gym och ett antal restauranger, varav vi bara nyttjade ett samt ett café efter utcheckningen som tyvärr bara kunde förlängas från 11:00 till 11:30 på avresedagen. Lite svagt, Upper House brukar man utan problem kunna förlänga till iaf 13, men där är vi stamkunder så det kanske inte räknas. Det fanns inte heller några arbetsplatser i den enorma lobbyn på Marine Bay Sands, så caféet fick agera substitut. Annars brukar det alltid gå att sitta några timmar i lobbyn på hotell och jobba efter utcheckning.
Däremot kan Marina Bay Sands legendariska infinity pool vara värd att nämna separat. Den är endast tillgänglig för hotellgäster och går inte att köpa till utan att ha ett rum och har såldes en extremt hög inträdesbiljett.
Förvånansvärt glest med folk, men vi var där sent efter arbetstid och poolen var inte uppvärmd vilket gjorde att den kanske kunde upplevas som lite kall när inte solen ligger på. Däremot var det typ 40 grader i bubbelpoolen med utsikt över redden.
Förmodligen hade poolen varit en behagligare upplevelse dagtid, men vi jobbade då.
Gästklientelen på hotellet var skulle jag säga 98% asiater av alla etniciteter från Pakistan och Indien till Sydkorea och Japan, samt förstås Kina och Sydostasien och som västerlänning kände jag mig lång. Med 184 cm var det enbart några västerlänningar som matchade.
Däremot var det förvånansvärt mycket asiatiska barnfamiljer och ungdomar på hotellet, vilket avspeglar hur många miljoner mycket rika asiater det finns och hur mycket av den asiatiska ekonomin som är självgående och regional. Inträdesbiljetten till de billigaste dubbelrummen här är alltså för de som inte förstått det 8 000:- SEK för en natt. Då tillkommer lokal skatt också. Det är alltså i praktiken biljettpriset för takpoolen.
Du får en svit på Upper House i Göteborg för 6 000:- inklusive spa och ett dubbelrum på Grand Hotell i Stockholm för 4000:- SEK om man vill jämföra. Och där hittar du inte särskilt mycket (små)barnfamiljer.
Förutom kasino, köpcenter och restauranger så finns det också en nattklubb på taket, Ce la Vie. Den har separat hiss och inträde för icke hotelboende, men hade gratis inträde och internhissar för hotellgäster.
Singapore har intressanta alkohollagar, med kortare tillstånd på helger än på vardagar för att motverka helgsupande och festande, och stänger generellt all utskänkning 00:00, men på Ce la Vie kör man till 04.
Och där hittade man ännu mer rika asiater, som bland annat beställde in mäklarbrickor med enbart champagne. Bloggaren träffades rent av av en champagnekork, men vi fick en djup och respektfull ursäkt när Lena återlämnade korken. Återigen med priser if you have to ask, you can’t afford it.
Totalt klarar hotellet alltså fyra av fem stjärnor enligt bloggens skala, men detta är ett exceptionellt hotell, och har man råd är det definitivt värt ett besök. En unik anläggning på en unik plats. Servicen är perfekt inklusive ner på conciergenivå och matchas i Sverige närmast av Upper House som har flera liknelser inklusive tre torn om man räknar in resten av Gothia Towers, takbarer och bubbelpool, samt luftig lobby, även om allt är på svensk blygsammare och mer lagom nivå. Det finns inget lagom med Marina Bay Sands.
Man vill nog boka ett rum med Gardens by the Bay View, men de billigaste rummen har inga fönster ut. City View är dock dyrare och anses tydligen finare. Största normala sviten är en tvåsovrums familjesvit på 145 m2 med Gardens by the Bay View och går på typ 20 000:- SEK per natt före lokala skatter och moms. Momspriserna skrivs inte ut på hemsidan.
När Swiss Air ställde in min hemresa hamnade jag på ett turistklasshotell på Orchard Road. Det var en helt annan upplevelse, förvisso med fläckfri service och suverän concierge och valet när jag tappade bort min plånbok, och visar att alla asiater som besöker Singapore inte är svinrika utan mer på vanlig svensk nivå, men mer om den upplevelsen i en separat artikel.
Aktuellt status i Rolex Sydney Hobart är för övrigt att 25+ båtar eller ca 25% har brutit. Lena och Silver Fern är fortfarande i tävlingen, men det finns skador på rigg och segel så det går långsamt nu.
