semester

Latest in semester

Preppinglitteraturseminarie i Göteborg på måndag

av Lars Wilderang 2023-08-31 18:37

På måndag arrangerar Sakprosasektionen inom Svenska Författarförbundet och Göteborgs litteraturhus ett preppinglitteraturseminarie. Deltagare är Herman Geijer, min fru Lena Wilderäng och jag själv Lars Wilderäng. Tiden är klockan 18:30 – 19:30 på Litteraturhuset bakom Hotel Draken vid Järntorget i Göteborg. Det är fri entré och ingen föranmälan behövs. Mer information om evenemanget finns här. Vi ses där!

Just nu är Lenas och min preppingbok Är du förbered? tillfälligt slut, så det är oklart om det kan bli någon signering av boken, men har du ett exemplar sedan tidigare eller hittar den i någon affär så kan du förstås ta med den. Jag ska se på möjligheten att ta med lite av mina skönlitterära romaner för signering.

Som sidonotis öppnar för övrigt Hotell Draken någon gång i höst och ägs av Petter Stordalens kedja Strawberry (tidigare Nordic Choice). Stordalen och Strawberry har tagit tydlig ställning för Ukraina och bojkottade bland annat Pernod-Richard, samt har vitt och korrekt anställt ett stort antal ukrainska flyktingar.

Draken kan bli en första seriös utmanare till Gothia Towers legendariska H23 som Göteborgs bästa Skybar och med magnifik utsikt över hamninloppet. Men som rapporterat råder det brist på erfaren personal inom hotell och restaurang i Göteborg, så räkna med barnsjukdomar ala Jacy’s. Det blir nog svårt att klå Gothia Towers på kompetens och servicenivå på många år än.

Petter Stordalen pratar med Operation Aid på Almedalsveckan

2023-08-31 18:37 15 kommentarer

Försvar Kultur

Gästartikel: Bilsemester till Kiev

av admin 2023-08-08 15:02

Nedanstående är en gästartikel signerad läsaren C.

En bekant har köpt en bronsstaty av den ukrainske konstnären Andrii Vasilchenko genom Kyiv Art Gallery på Internet. Jag är fascinerad av statyn och får kontaktuppgifterna till Andrii. Jag bestämmer mig för att åka till Kyiv med min rostiga gamla Skoda, besöka honom och se mig omkring. Först tänker jag bo på hotell, priserna är löjligt låga eftersom turismen praktiskt taget dött pga kriget, men Andrii insisterar på att jag ska bo hos honom.

Innan min resa kontaktar jag olika välgörenhetsorganisationer och krigsfrivilliga och berättar om min bilresa till Kiev. Kan jag ta med något eller någon? Alla tackar men avböjer. De har egna transporter. Röda Korset säger att jag inte bör åka till Kyiv utan skicka dem pengar istället.

Jag ringer Andrii och frågar om det är något som behövs. Det är ju ändå krig. Andrii avböjer vänligt men bestämt. Jag lastar in några flak Norrlands Guld, två flaskor Mackmyra, Ahlgrens Bilar, kokkaffe och knäckebröd i bilen och ger mig av. Mitt försäkringsbolag har lovat att bilförsäkringen gäller som vanligt så länge bilen inte skadas pga krig.

Ingen är intresserad av att följa med trots mina resonemang att Kyiv rent statistiskt är en ganska ofarlig plats de senaste månaderna sedan staden fått bra luftförsvar. Det är inte mycket farligare än att åka på 57:an genom Sörmland menar jag. Svaren sträcker sig från ”förlorat förståndet” till talande blickar.

Bilfärden till Kyiv blir betydligt lättare med GPS eftersom alla vägskyltar är nerplockade. Det är lite som i Norrland; dåliga vägar och folk som kör lite som de vill. Polisen stoppar mig. Vevar ner rutan och börjar tala lite engelska men de ser oförstående ut. Jag bräker på min dryga Moskvaryska jag fått efter åratal av arbete i Ryssland att jag tyvärr inte talar ukrainska men är mycket ledsen för att det gick för fort. Det blir ett trevligt samtal. Det känns lite som när en dansk eller norrman talar extra långsamt och tydligt för att man som svensk ska förstå. De läser upp mina rättigheter för mig på ukrainska. När de hör att jag ska turista i Kiev ler de och önskar mig god fortsättning på resan. De informerar också hur man åker genom militärens vägspärrar som kommer då och då. Det är bråttom. Kl 24 – 05 är utegångsförbud och jag har ingen lust att sova vid en vägspärr.

Väl i Kyiv sent på kvällen får jag ett mycket varmt mottagande hos min värd. De följande dagarna besöker vi det mycket fina centrala Kyiv och även konstverkstaden. Själv kan jag bara göra streckgubbar och snögubbar så det är mycket spännande att få se hur riktiga konstnärer skapar statyer. Vi dricker kaffe med en otroligt duktig gammal målare som har tavlor med vackra kvinnor i sin ateljé. Det är nära att jag tar med mig några hem men man vill ju inte hamna i krig med hustrun. Alla är glada att se den svenske turisten. Det märks hur kriget tär på människorna och stressar dem. Anhöriga är inkallade och någon har dött. Kanske är det just därför de blir så väldigt glada att en svensk turist kommit. En turist är en företeelse i en normal värld, inte i ett krig. Jag måste lova målaren att komma tillbaka till Ukraina och turista igen.

Vi hälsar på ett par som bor i ett höghus. Översta våningen har blivit skadad av delar av en rysk raket några dagar tidigare. Reparationsarbetet pågår för fullt. Hon är ukrainska, han är från Sibirien. De är så glada att en turist har hittat till Kyiv och bjuder mig på öl. De hoppas verkligen att jag ska återvända till Ukraina. Tyvärr måste vi vidare. Det skadade huset är för övrigt det enda i sitt slag jag ser i Kyiv. Annars känns livet påfallande normalt.

Jag upplever inte att det är några problem att tala ryska i Kyiv. Liksom de skandinaviska språken är ryska och ukrainska nära varandra. En del kan ryska, andra talar tålmodigt lite långsammare och då hänger jag med. Det hela är ljusår från Putins propaganda om russofobi och minnet av Ukraina som ett tolerant och otroligt gästfritt samhälle är något som följer mig hem.

Som sann svensk fyller jag kundvagnen med ukrainsk öl. Vakten och kassörskan stirrar men skrattar när jag säger att någon måste ta på sig ansvaret att stimulera den ukrainska ekonomin och att en svensk som inte handlar öl antagligen är terrorist.

Hemma hos Andrii står det bronsstatyer överallt. Jag kan inte låta bli att köpa en stor bronsstaty som föreställer en döende mammut. ”Besegrad av tiden” heter den. Andrii ger mig en annan staty i gåva. Den föreställer en babian i kostym och slips som håller i en handgranat. Babianen har Putins huvud. Vi skrattar. Innan kriget fanns det gott om uppdrag och Andrii kunde leva av sitt konsthantverk. I Baku har han byggt en tio meter hög ryttarstaty. I äldre hus har han renoverat statyer. Nu är det inte lika lätt.

På hemvägen blir det åter polisingripande. Det är inte lätt med hastighetsgränserna men poliserna är vänliga och lätta att ha att göra med. Det går bra att betala med kort.

Vid gränsen är kön 12 timmar men det finns inget ont som inte har något gott med sig. Man lär känna varandra i bilkön. Bakom mig är en ukrainsk lastbilschaufför från Charkiv. Medan han jobbar i Norge bombas hans familj därhemma. Det har blivit fler att försörja. När han hör om min turistresa till Kyiv skrattar han först och blir sedan mycket allvarlig. Jag måste lova att återvända som turist.

Den polska tullen är inte alls road av mitt stora ölinköp i Ukraina. Tillsammans med några ukrainska flyktingar som lastat sina bilar för tungt sitter vi i ett rum och väntar på att få betala böter. Jag försöker ge dem några sedlar som är över men de vägrar ta emot dem. Återigen måste jag lova att återvända. ”Nästa år är Krim befriat, då måste ni åka dit. Då behöver ni sedlarna.”

Att åka med bilen till Kyiv på semester är bra mycket bättre än att spendera sina pengar på att åka till Norge eller Danmark. Som en ukrainare sa till mig: ”Det är såna som ni som åker hit och turistar som drar ner byxorna på Putin”. Det och en fantastisk gästfrihet gjorde min resa till Kyiv till ett minne för livet.

2023-08-08 15:02 53 kommentarer

Ekonomi

Börsveckan inleds blandat i Asien – toppekonomer anklagar svenskarna för att ha för kul

av Lars Wilderang 2023-07-24 08:07

Denna artikel innehåller reklamlänkar för Lysa, min huvudsakliga tjänst för sparande, både privat (reklamlänk) och för företaget (reklamlänk).Investeringar i värdepapper och fonder innebär alltid en risk. En investering kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.

Börsveckan inleds positivt i de asitatiska tidszonerna, medan en serie så kallade toppekonomer ondgör sig över att svenska folket har för kul trots höga räntor och inflation, så kallad kulflation.

~~Dave Grohl från Foo Fighters~~ Professor Micael Dahlén har kul

Stockholmsbörsens storbolagsindex gick -0.92% förra veckan, men breda OMXSPI steg med +0.33% så det kan förmodas vara drivet av rapportperioden som slagit hårdare mot finbolagen i OMXS30 än övriga börsen. Guldpriset hittas på 655:- SEK per gram och kronan stärks något under morgonen till 11:57 SEK för euron och 10:40 för USD. Dock har kronan alltså försvagats senaste veckan och exempelvis dollarn vänt upp från stödet vid 10:20 SEK.

Bloomberg menar dock att euron är för stark och ett problem, samt att BNP Paribas menar att dollarn är övervärderad. Samtidigt menar Handelsbanken att kronan kommer stärkas långsamt under hösten.

Men vi får se.

I USA gick börserna +0.69% för S&P-500 på veckan och Nasdaq 100 gick -0.90%. Inget upphetsande där heller.

De amerikanska räntorna är i stort oförändrade i fredags.

I de asiatiska tidszonerna är det också splittrat på de börser bloggen följer och ASX 200 är oföärndrad på -0.02%, HAng Seng backar -1.61% i Hong Kong, KOSPI går +0.71% i Sydkorea och Nikkei 225 +1.16% i Tokyo, medan Straits Times faller med -0.65% i Singapore.

Dagens Nyheter har en artikel där profesor Micael Dahlén, SEB:s Robert Bergqvist oroar sig över kulflationen och att svenskarna inte är goda lutheraner utan har kul trots höga räntor och hög inflation. Detta har den oönskade effekten att svensk ekonomi inte är så svag som man hade hoppats på, ni vet sådant där som att företag inte går i konkurs och folk inte blir arbetslösa.

Istället uppmanas man att ha lite mindre roligt och Robert Bergqvist säger att “det hade varit öskvärt att få se lite mer inbromsning och lite mindre av efterfrågan […] Det finns risk att vi skapar en negativ spiral här, att vi upprätthåller efterfrågan och därmed också göder trycket inom tjänstesektorn”.

Så skärp er där ute. Ha inte så jävla roligt. Folk blir inte av med jobben och det är ditt fel.Skämmes ta mig fan!

Om man ska sluta ironisera så visar detta tydligt på hur ekonomer ser på dig som människa. Du är bara ett medel för att uppnå mål som hög arbetslöshet, för tydligen är normaliserade räntor ett problem, och man vill genom att tvinga dig att sluta ha roligt få slut på räntehöjningarna. Syftet med räntehöjningarna är att skapa den önskade arbetslösheten och att få dig att ha tråkigt, dvs avsiktligt förstöra svensk ekonomi och inget annat.

Å andra sidan så finns det ekonomer som levt hela sin karriär i de permanenta krisräntornas tid och de vet väl inte riktigt hur världen fungerade normalt.

Samtidigt pratar politiker om att skapa jobb för svenskarna, men ekonomerna vill alltså se motsatsen. Men visst, sitter man med lån på 30-miljonersvillan i Bromma eller Nacka så vill man kanske få ner räntorna. Nu bor dock de flesta svenskar inte så.

Det är väl snarare ett styrketecken att svensk ekonomi klarar högre räntor och högre inflation, samt att så många hushåll (men inte alla) fortfarande kan ha lite kul. Annars kan man ju alltid läsa ekonomisidorna i media om man vill ha tråkigt.

Lysa är min huvudsakliga sparform både privat (reklamlänk) via ISK och för mitt bolag via kapitalförsäkring (reklamlänk), och ger låga avgifter där all kick-back från fondbolagen återförs till kunden, samt ger önskad riskprofil och automatisk ombalansering mellan ränta och aktier för minsta egna tidsinsats.

Nedanstående är innehåll från bloggens samarbetspartner Compricer.

2023-07-24 08:07 94 kommentarer

Ekonomi

Brist på hotellpersonal i Göteborg – möjligheter till jobb

av Lars Wilderang 2023-06-27 15:41

På grund av flera nya eller utbyggda hotell i Göteborg sägs det vara brist på hotellpersonal i rikets näst största stad. Det finns alltså utmärkta möjligheter att få jobb på olika nivåer i branschen, inklusive för hungriga och serviceinriktade ungdomar. Över 1 600 hotellrum har tillkommit på drygt ett år samtidigt som personal lämnade under pandemin.

Hotelletableringarna har duggat tätt i Göteborg. ESS Groups nya datinghotell Jacy’z invigdes förra året med 233 rum i en av de nya Gårdaskraporna och ska enligt uppgifter till bloggen haft svårt att få tag på personal. Innan dess blev Scandic Göteborg Central färdig med 450 rum. Hotell Draken vid Järntorget öppnar i höst med 474 rum. ESS Groups klassiska datinghotell Pigalle har också byggt ut och flyttat in även i trappuppgången bredvid. Även om man bara har 60 unika rum så blir det mer belastning på städ och exempelvis frukost. Slutligen har Liseberg öppnat sitt Hotel Grand Curiosa med 457 rum.

Tillsammans blir detta dryg 1 600 nya rum, eller mer än ett nytt Hotell Gothia Towers – ett av Europas största hotell med sina 1 200 rum – som etablerats i Göteborg under lite drygt ett år. Och det är ändå generellt rätt fullbokat.

Vad jag har fått höra från insiders är det således svårt att få tag på personal, särskilt erfaren dito eller med relevant bakgrund. Det har rekryterats personal från restauranger i Göteborg, som därmed i sin tur har nytt personalbehov, men man kan inte längre kräva erfaren personal.

Vilket öppnar för möjligheten både för ungdomar och de som passerat 25 att börja en karriär i besöksnäringarna. Det kan förstås vara stressigt och påfrestande, men det kallas inte jobb för att det är enkelt. I en del fall har ungdomar uppgraderat från instegsjobb på t ex hamburgerkedjorna och gått vidare till hotellen. För övrigt fyller hamburgerkedjorna McDonken, Max och Bekå en viktig funktion som instegsjobb för unga utan meritförteckningar, vilket är en samhällsgärning som inte kan underskattas. De är också strukturerade, ger bra utbildning och arbetsplatsintroduktion och följer avtal, samt möjligheter till karriärutveckling och successivt utökat ansvar, så det är utmärkta första arbetsplatser för ungdomar. Tänk på det om ni gnäller över hamburgerkedjorna eller andra kedjor och typiska ungdomsarbetsplatser.

Ovanpå detta lämnade många av de hungrigaste anställda branschen under pandemin, och har skaffat andra jobb, vilket betyder att branschen redan tappat folk, vilket ledde till mitt lilla utbrott över servicen på Upper House 2021 under den begränsade bokmässan det året, som dock återhämtade sig till bokmässan 2022 när de nyanställda slutat vara trainees.

Oavsett så finns det möjligheter i hotellbranschen i Göteborg här för den som behöver jobb, har rätt inställning och är på rätt plats i livet för arbetstiderna och lönerna, samt förstås lyckas charma arbetsgivaren. Sedan kanske det inte är ute annonser, men det skadar inte att höra av sig och kolla om det finns tjänster. Just nu är det dessutom sommar, vilket betyder att ordinarie personal vill ha semester, så det behövs sommarvikarier även om det kanske är lite sent påkommet.

Sedan sägs det ju att Gothia Towers ska bygga en fjärde och högre skrapa, men det kanske skjutits på framtiden på grund av ränteläget?

Och som hotellgäst får man leva med att det kan vara ung och oerfaren personal nu, men de lär sig fort är alltså min erfarenhet.

Skybaren på Jacy’z. Blir intressant att se om H23 på Gothia Towers får värdig konkurrens från Drakens kommande skybar eller Jacy´z. H23 klår dem nog fortfarande på fingrarna helt enkelt via erfaren och rutinerad personal. Men utsikten är bättre från Jacy´z och kommer vara magnifik över hamninloppet från Draken.

2023-06-27 15:41 58 kommentarer

Cornuguide Kultur

Glad midsommar! – Från Yttre Hebriderna och hem på bara 28 timmar

av Lars Wilderang 2023-06-23 14:35

Glad midsommar allihop. Jag är nu hemma efter vår semester, där vi spenderade sommarsolståndet i en stencirkel på Lewis på Yttre Hebriderna. Hemresan tog bara 28 timmar. Lite foton nedan.

Nej, vi var alltså inte på Stonehenge på sommarsolståndet, utan i huvudcirkeln i Calanais Standing Stones på Lewis på Lewis and Harris på Yttre Hebriderna, där det annars totalt finns nitton stencirklar runt huvudcirkelns monoliter. I princip började semestern i söndags med andra Metallicaspelningen och slutade idag, något senare än planerat på grund av förseningar med flyg först på Edinburgh Airport och sedan på det alltid fruktansvärda CDG.

Lite foton nedan.

Resan var i övrigt inplanderad exakt för att hinna med allt tills Lena behövde gå på heltiden igen, så måndagen inleddes med att gå upp vid fem efter att ha kört efterkonsert på Rockbaren, och sedan dra till Heathrow, hyra bil och köra till Stonehenge. Mer om det i en separat artikel.

Nu var det två dagar innan sommarsolståndet och den stora Stonehengefestivalen, men vi hade alltså andra planer för midsommarblotet. Natten tillbringades på Crazy Bear inom bekvämt avstånd från flygplatsen. Vi var alltså inte på Stonehenge på sommarsolståndet – som bekant rapporterar vi inte var vi är i realtid.

Baren på Crazy Bear var väl ett av de mer anspråkslösa utrymmena

Jag ska inte tråka ut er med bilder från Crazy Bear, då de inte kan göra upplevelsen rättvisa, men man ska vara medveten om att appetizers är stora som förrätter och förrätterna är stora som huvudrätter. Så man måste antingen ha aptit eller vara väldigt hungriga. Minsta huvudrätten var en entrecote på 380 gram. Vi tog ingen efterrätt. Dock bra ställe att tillbringa födelsedagen på.

Sedan var det upp fem igen (lokal tid denna gång) för att hinna till Edinburgh, varifrån det blev bil genom the Highlands via Dalwhinnies destilleri för lite whisky smiles

En whiskybräda på Dalwhinnies. Nej, chauffören drack förstås inte, bara resesällskapet.

Sedan fortsatte tisdagen över Fort Augustus till Loch Ness och Drumnadrochit. Vi såg något skumt bryta vattenytan på Loch Ness, men det var från bilen och det var mycket vegetation mellan vägen och vattnet, så innan vi hittade en plats där man kunde stanna hade det hela försvunnit.

Kvaliteten på boendet var skotskt, men friterad haggis var riktigt gott. Det måste ju finnas något friterat i varje skotsk måltid, så varför inte haggis?

Drumnadrochit är förstås en enorm turistfälla på grund av Loch Ness, men det var riktigt trevligt. Vi plockade upp ytterligare resesällskap så vi nu var fyra i bilen.

Upp igen klockan fem, för att hinna med att köra till färjan i Ullapool. Därtill hade vi ju en deadline för att hinna till stencirkeln så där allra längst bort i Europa till klockan 16:57. I sig en övning i planering och logistik, men Lena har ju kört typ 15 leveranser till Ukraina och som i övrigt professionell äventyrare så fixar hon ihop en sådan resa med minutprecision på baksidan av en servett. Inklusive att plocka upp planerat resesällskap på vägen.

Färjan från Ullapool till Stornoway var det väl inte så mycket att säga om.

Dock kan jag här inflika att jag alltså var utan Internet sedan vi landade i Edinburgh, då det inte gick att fylla på surfpotten hos Telia. Det gick därmed inte heller att få support, då Telia kräver inloggning med Mobilt BankId, inklusive när man talar med supporten. Vilket alltså inte går utan Internet. Till slut fick jag reda på att Telia har en vanligt förekommande bugg att surfpotten låser sig med typ 30 kb kvar och så länge den inte är tom kan man inte fylla på.

Det jag har att säga om Telias kundtjänst (privat) lämpar sig inte i skrift.

Extra kul var det när jag fick ett SMS där jag skulle ge feedback via en länk, men det gick ju inte att lämna feedback för jag hade inget Internet.

Så bloggandet har varit lidande, men ibland fanns det iaf wifi. Täckningen var väl oavsett en fråga om debatt här på högländerna.

Väl av färjan i Stornoway på Yttre Hebridernas Lewis and Harris, blev det plattan i mattan för att ta oss till Storbritanniens bästa badstrand, alltså Luskentyre.

Det är härligt med sådana här resmål at the ass end of nowhere. Vi har varit på Grönlands inlandsis, isgrottor under en glaciär på Svalbard, högst upp på berg som Kilimanjaro, runt Tasmanien, oändligt vackra Saba, eller för den delen det relativt obesäkta nordöstra Island.

Men Luskentyre är verkligen avsides.

Fast det fanns faktiskt lite andra badgäster, några som spelade beachvolleyboll, en sup och några hundar som uppskatade Nordatlantens vattnen. Enligt vittnen i vårt resesällskap som badade var det rent av rätt varmt i det azurblå vattnet. Kanske ska skyllas på Golfströmmen? Finns fotobevis på bad, men det får vara privat så länge.

På vägen tillbaka till sommarsolståndet stannade vi till vid Isle of Harris destilleri i huvudorten Tarbert och provsmakade gin, smaksatt med sockertång. Finns faktiskt som ordervara på Systembolaget för 699:- SEK per liter. Fantastiskt gott.

Lite av en besvikelse var dock att deras första årgång whisky först släpps till hösten.

Det inhandlades ytterligare saker för sommarsolståndsblotet och sedan bar det iväg till stencirklarna.

Med en minuts marginal anlände vi till den stora stencirkeln, enkelt beskriven utformad som ett keltiskt kors med en allé av stenar som skaft norrut. Runt den finns ytterligare 18 stencirklar på olika avstånd, som förstärker kraften i platsen.

Vid tillfället exakt på sommarsolståndet hölls det ett keltiskt bröllop, komplett med en lilaklädd magiker, tartaner, kiltar och säckpipa. Så vi fick blota med vår tid denna gång. Av respekt för brudparet tog jag inga foton på ceremonin, utan fick vara vittne istället och blota efteråt.

Callanish Stones III, och sedan huvudstenringen inklusive bröllopsaltaret efter ceremonin

Likt Stonehenge prioriterade befolkningen att flytta Väldigt Stora Stenar (TM) före att framställa ett skriftspråk, så någon manual och dokumentation av hur stenarna skulle användas och anledningen till dessa nitton stencirklar är oklart.

Men en tämligen unik plats att tillbringa sommarsolståndet på i alla fall. Nästa år ska för övrigt bli speciellt då månen ska födas ur bergen runt stencirklarna samtidigt som solståndet, vilket bara sker vart nittonde år. Gäller att vädret är lika fint då som nu. Annars kan man förstås bara vänta tjugo minuter så ändrar sig vädret.

Därefter blev det en vända till Dun Carloway Broch efter att ha besökt två av de andra närliggande stencirklarna.

Platsen bjöd den mest magnifika utsikten under resan och Yttre Hebridernas landskap visade upp sig i sin fulla prakt. Tyvärr tog systemkamerans batterier slut så det fick bli iPhone-bilder.

Dun Carloway Broch. Klicka på bilderna för utsikten och Atlanten.

Sedan blev det iväg till hotellet.

Och dagen därpå – alltså torsdagen – så blev det upp igen … ni kan gissa det … klockan 05 för att hinna iväg till färjan från Stornoway, och sedan köra med bil tillbaka till Drumnadrochit där en person i resesällskapet tappat bort sitt pass på hotellet, och sedan över Inverness för att lämna av resesällskapet och sedan tillbaka för att hinna med flyget från Edinburgh via CDG och hem till Landvetter.

Edinburgh hamnar på topplistan över Europas sämsta flygplatser och security var ett rent skämt med enorm fårflock utan fållor utanför och kanske någon timmes väntan. Vilket dock löstes med att det fanns en QR-kod för att köpa sig priority för en hundring, så vi hann med flyget.

Som visade sig vara 50 minuter försenat.

Vilket var ett problem, då vi hade en bytestid på en timme på CDG. Som ju som bekant är i den absoluta toppklassen av skitflygplatser i Europa. De har iaf städade toaletter, som inte luktar piss likt på Arlanda. Men från vår gate var det 300 m till toaletten.

När vi nådde till gate alltså. Anslutningsflyget till Landvetter visade sig vara 30 minuter försenat så totalt hade vi 40 minuter på oss att springa med 12 kg handbagage (enda packningen, vi reser förstås utan incheckat bagage – en annan i resesällskapet gjorde inte det och fick klara sig utan bagage på hela resan) genom CDG för att ta oss från “E via 2F till 2G och både passkontroll och säkerhetskontroll trots att vi aldrig lämnade airside och det ska vara passfritt Frankrike – Sverige.

Bra att ha god kondition och vara vältränad om man vill hinna med flyget.

Ett tomt CDG terminal 2G, då vi väl var sista planet att lämna

Men sedan försenades flyget till Landvetter ytterligare. Vi landade således någon gång efter 01, och i brist på bussar till Sätila sov vi i Göteborg och avslutade semestern på Pigalle, där den på sätt och vis börjats efter fredagens Metallica konsert. Sedan försov jag mig och missade första bussen hem, så 11 var jag hemma, 28 timmar efter jag vanade 05 på Lewis (en timmes tidsskillnad).

Hotell Pigalle har byggt ut, här är den nya gyllende delen. Mer om nya hotell i Göteborg och en vinkel på det i en separat senare artikel.

Med det önskar jag alla läsare ett riktigt trevlig midsommarblot, även om det sker på den falska fredagsmidsommaren. Årets semester är nu avklarad och idag är som alltid återigen en arbetsdag här.

Kom dock ihåg att det finns de som har viktigare jobb idag på midsommar, inom infrastruktur, övervakning, säkerhet, rättsväsende polis-åklagare-kriminalvård, försvar sjukvård och räddningstjänst, inklusive Lena som gick på heltidspass i morse 07:00.

2023-06-23 14:35 42 kommentarer

Nyare artiklar

Äldre artiklar

Foton: Faktiskt varit på semester

Blandad veckoavslutning på Asienbörserna – Gulfstaterna som flyghub ifrågasätts – Stockholm backar om återvinning för BRF:er