Foton: En tur upp längs Bohuskusten

4K

Vi tog någon form av semester i form av en tur upp längs Bohuskusten på de gamla mer sevärda och långsamma vägarna, inklusive alla bilfärjor runt Skaftölandet och Flatön, även om vi förstås jobbade ändå och t ex bloggen uppdaterades som vanligt. Jag kan konstatera att det sker en segmentering av var olika grupper samlas, även om Smögen alltid är Smögen.

Första natten tillbringades på Björholmen på Tjörn, vilket erbjöd utmärkt mat och en avslappnad miljö, även om det inte egentligen fanns något att göra förutom att hänga just på Björholmens Marina med sin bar och restaurang. Förmodligen ett bra ställer för den som vill komma bort och slappna av, samt slippa folk.

Björholmens Marina fick en stabil fyra i betyg. Ladduttag vid sängen gav en stjärna, en dusch som inte krävde Mensamedlemskap för att hantera gav ytterligare en stjärna, liksom okej toalettpapper och filmjölk till frukost. Man havererade dock på att man inte kunde koka korrekta löskokta ägg.

Därefter blev det till att kasta sig in i folkhavet, där Mollösund var första destinationen.

Ett mycket gott utbud av serveringsställen i skarp kontrast mot det i princip öde Kyrkesund på Tjörn. Många båtar in och ut ur hamnen och ibland närmast trafikstockning i sundet.

Mycket trevligt ställe för att titta på båtar och kan således rekommenderas för den som dagtid vill se lite trafik. Kanske lite tveksamt nattliv. Så vi drog vidare.

Här blev det färjorna, men forna tiders enorma timslånga köer lyste med sin frånvaro. Kanske för att det numera finns motorväg som är så mycket snabbare än genvägarna och folk åker bara rätt ut dit och skippar barndomens timmar i kö vid färjan över Gullmarsfjorden.

Borta var även den fullpackade Smögenbryggans gästhamn, där det inte som förr låg fyra båtar på djupet, utan det rent av fanns lediga platser. Tydligen har man prisat bort sig och höjt gästhamnstaxorna rejält, så det blir bara det rika vackra folket som ligger på bryggan i Smögen.

Det gick till och med utan förtida planering få rum samma dag på Smögens Hafvsbad. Som för övrigt får en trea, då de inte klarade av korrekt löskokta ägg och inte heller serverade filmjölk till frukost. Till den prisnivån kan man iaf kräva att de har en timer när de kokar äggen, och hur svårt är det att köpa in filmjölk?

Men vill man titta på det fina folket, senaste modet och spendera pengar är det fortfarande Smögen som gäller. En plats på Skärets uteservering är antagligen optimalt för people watching och restaurangen en våning upp kunde servera fin mat för den som vill betala.

Anmärkningsfritt, utom de två dragna stjärnorna på Smögens Havfsbad, även om de flesta nog bara tar bilen över dagen till Smögen och bor någon annanstans. Förvånansvärt många barnfamiljer faktiskt, även om även de var det vackra folket som har tid och råd med gym.

Det blev sent och några läsare av bloggen hälsade också.

För övrigt funderar jag på om man skyddsjagar fiskmås numera, för det var måsfritt i princip dygnet runt på alla platser vi besökte. Bara enstaka individer som skränade.

De stora folkmassorna blev dock nästa dag, för från Smögen och norrut drog det igång på allvar.

Knökfullt var det i Hunnebostrand, betydligt trängre än på Smögenbryggan faktiskt och det började bli mer spridning på besökarna.

Hamburgsund bjöd på lite färre människor och genom att ha genomfartsled rakt genom centrum ut till färjan så var det en betydligt mer motoriserad karaktär. Ingen plats att dröja kvar vid.

Ännu värre var det i Fjällbacka. Kanske är det pga Sveriges största författare Camilla Läckberg, men här var det så mycket folk att vi inte ens gick ur bilen utan fortsatte norrut.

Havstenssund blev den nordligaste punkten för resan, och var en lugn idyll, men bjöd inte alls på samma båttittande som Mollösund, så vi drog oss tillbaka till Grebbestad, där vi lyckades boka en Air b’nb samma dag. Ska inte betygsätta den, utan Air b’nb är som de är. Det fanns iaf sängkläder och den låg supercentralt.

Grebbestad var en överraskning, och har förändrats enormt sedan jag var där sist. Man har byggt en egen Grebbestadbrygga och ny (för mig) gästhamn längre ut i viken och direkt från början anlagt krog efter krog vägg i vägg från början. Massor med folk och här betydligt mer inkluderande i besökarblandningen än fina folkets Smögen. Prisnivån var också betydligt lägre, men kvaliteten på krogarna följde efter och låg väl om man ska vara snäll på turistnivå. Men en räkfrossa är alltid en räkfrossa, om än utan bordsservering.

Här var det iaf fullt i gästhamnen, men kanske 80% norska flaggor.

Båtarna har blivit större och större med åren, men också färre och färre. Någon har säkert trendspanat här, men kanske har husbilen blivit den nya segelbåten, ställplatser de nya gästhamnarna?

Efter att ha suttit säkert tio timmar i bil de gamla långsamma vägarna var det sedan bara ut till Tanum för ett besök på Tesla Supercharger och sedan en och en halv timme motorväg hem … Frågan är om motorvägen dödat eller gynnat turismen. Nu kan man på en och en halv timme vara i Smögen från Göteborg och därmed ta en vända över dagen. Borde vara gynnsamt, och parkeringarna var också fulla. Till och med på hotellet, som inte hade parkeringar nog för gästerna.

Det går iaf att hitta sitt ställe på Bohuskusten och välja den segmentering man vill eftersträva. Från lugn och ro till folk och flärd. Och så finns förstås Marstrand, som pga sin närhet till Göteborg har en lite annan karaktär än Smögen.

Turistskatt är ju intressant att diskutera, men jag misstänker att kommunerna tar in pengarna på de saftigt tilltagna P-avgifterna samt hamnavgifter. Annars är det många säsongsarbetare, som inte är skrivna i kommunen och vars löneskatter alltså inte hamnar i den kommunala pengapåsen. Men utan turismen skulle många av de här platserna vara döda året runt, för fiskeindustrin är i princip stendöd på de mindre orterna, undantaget lite nischat hummer- och kräftfiske eller enskilda ostronskördare och någon musselodlare. Antalet anställda inom fisket kan nog räknas på ena handens fingrar i varje fiskeläge och det sägs ju att Havs- och vattenmyndigheten (som ätit upp Fiskeriverket) har fler anställda än det finns professionella fiskare kvar i Sverige. I övrigt är det långt bort från motorvägen och med det svårt att pendla.

En lösning istället för turistskatt kunde vara att man ska betala kommunalskatt där arbetsplatsen ligger, även tillfälligt för sommararbetare, inte där man bor. Vilket skulle krossa gräddhyllor och kommuner som Danderyd, Vellinge eller Kungsbacka för att nämna ett exempel från varje av de tre svenska storstadsområdena. Värt att ta i beaktande när det gäller gnäll på det kommunala utjämningssystemet. Man åker till Göteborg eller Malmö för att jobba, men betalar skatten i kranskommunerna där man har sin kommunala service i form av skola och omsorg. Det är trots allt det kommunalskatten ska finansiera. Det finns dock ett undantag, och det är att tydligen är kommunerna skyldiga att erbjuda hemtjänst även åt äldre sommargäster, som inte betalar kommunalskatt för de månader de är i sommarstugan. Kanske borde ses över och faktureras hemkommunen?

För övrigt betalar Malmö mer statlig skatt än man får via utjämningssystemet, innan någon stockholmare börjar gnälla om ett Malmö de aldrig besökt i kommentarsfältet. Förmodligen gäller detta i princip alla kommuner i Sverige, där moms, företagsskatter och staglig inkomstskatt inte går till kommunen. Utjämningssystemet är till största delen tillbakabetalning av statlig skatt genererad ute i kommunerna, inte att Danderyds kommuns miljonärer finansierar resten av Sverige. Utan att kontrollera går nettoinbetalningarna från en handfull rika Stockholmskommuner åt redan inom Stor-Stockholms icke-gräddhyllor och når aldrig Malmö.