I Sverige gäller den sk likhetsprincipen vid kris, beredskap eller krig, dvs att samma lagar gäller vid krig som vid fred. Men det finns också lagar som bara gäller vid krig och en av de intressantaste är förfogandelagen, som i princip innebär att staten inför eller vid krig får beslagta egendom och även tvinga personer att arbeta åt rikets försvar.
Förfogandelagen hittas som 1978:262, och reviderades marginellt 2010:723.
Regeringen tar beslutet om att förfogandelagen ska gälla, och kan då även avgränsa vad som ska omfattas av beslutet, även om det inte måste ske. Ett beslut om att förfogandelagen gäller kan bara tas om krigsfara föreligger, eller om ett krig utanför Sveriges gränser riskerar att orsaka resursproblem för Sveriges totalförsvar eller försörjning.
Förfogandelagen innebär att staten får beslagta (“förfoga”) fastigheter eller annan egendom som fordon och annan utrustning, som därmed övergår i statens ägo, eller tvinga ägare av anläggningar och utrustning att använda dem till det staten beslutar. T ex kan hållare av lagerutrymmen och sovplatser tvingas upplåta dessa för statens bruk, ägare av fordon kan tvingas köra dessa för statens ändamål och industrier kan åläggas att tillverka saker åt staten. Däremot får inte radio- och telekomutrustning och -anläggningar tas i bruk om de används för att sända public service radio- och TV. Det gäller även kabel, vilket innebär att staten inte får beslagta sådant som kan användas för Internet, eftersom SR och SVT kan sända över Internet (min tolkning).
Därtill kan enskilda personer tvångsrekryteras tillfälligt som arbetskraft, inklusive till vägvisare, budbärare och sjukvårdspersonal, men även allmän arbetskraft (t ex gräva värn, laga mat etc). Dessutom kan ägaren av det som ska förfogas tvingas anpassa det förfogade till statens önskemål, t ex måla över metalliclacken på sin Volvo XC90 med M90-kamouflage innan den körs iväg av Försvarsmakten. Förr fanns civila fordon även krigsplacerade i totalförsvaret, men det är alltså inte nödvändigt, då man med förfogandelagen kan ta fordonen ändå.
 |
| Att slå upp en förläggning på privat mark
är fullt möjligt under förfogandelagen. |
Ägarna av utrustning, fastigheter och anläggningar får inte heller ta några förebyggande åtgärder för att hindra staten från att nyttja dem, utan ett dispositionsförbud gäller så länge förfogandelagen är i bruk.
Polisen ska användas för att tillämpa förfogandelagen, men om polis inte är tillgänglig får förfogande myndighet själva ordna så att förfogandet går att genomföra. Dvs militären får beslagta egendom och genomföra beslaget, inklusive avvisa personer från byggnader eller fordon, om inte polisen finns tillgänglig.
Men allmänheten och företag behöver inte oroa sig. Man får nämligen ersättning för den egendom som staten tar i beslag, eller ersättning för de anläggningar som staten via förfogandelagen nyttjar. T ex nyttjandet av lagerutrymme, industrier eller sovplatser. Ersättningen fastställs av en värderingsnämnd och pengarna tas rimligtvis från den beredskapskredit om 40 miljarder som Riksgälden kan låna upp (i värsta fall som nytryckta pengar från Riksbanken) i händelse av att en beredskapssituation uppstår.
På vissa sätt påminner förfogandelagen om en räddningsledares befogenheter i fred (“ingrepp i annans rätt”). En räddningsledare står på en del sätt över normala svenska lagar vid en räddningsinsats, och får t ex besluta om att föra bort personer mot deras vilja, hindra dem att ta sig in på platser, beslagta och rent av förstöra egendom eller på andra sätt ingripa i andras rättigheter, samt även likt förfogandelagen tvångsrekrytera arbetskraft som fyllt 18 år (“tjänsteplikt”), fast endast för att delta i räddningsarbete1.. I första hand gäller förstås frivillighet. Räddningsledaren kan förfoga över polisen för att få igenom sina beslut.
1. Värt att notera är att förfogandelagen inte anger någon åldersgräns för tillfällig tvångsrekrytering av arbetskraft åt Sveriges totalförsvar. Personer under 18 år kan alltså tvingas arbeta åt staten när förfogandelagen gäller.
