Punk Royale på Folkungagatan i Stockholm är Sverges nästa bästa dining (ordet fine kanske inte passar in här) efter Knystaforsen, men är inget för den pryde. Samtidigt är både atmosfär, dresscode och mobiltelefonbeslaget befriande, så ni slipper foton på maten.
Ska väl inte röja allt för mycket om upplevelsen, men det är högt tempo, dresskoden finns inte utan det är verkligen kom som du är – eller ännu hellre klä ner dig eller kom i din klubbutstyrsel, eller den där gamla bandtishan.
Frånvaron av fotografering och en unik lokal som inte kan få fler stjärnor i Guide Michelin pga avstånden mellan borden gör väl också tillsammans med serveringsupplevelsen och personalens utstyrsel att detta inte är något white dining för fisförnäma. Och inget för den pryde, bland annat visar både manlig och kvinnlig personal mer hud än på de flesta – rent av samtliga – andra stjärnkrogar.
Men upplevelsen och maten är ärligt talat jäkligt bra, med lagom antal rätter i rätt storlekar så man går därifrån upprymd istället för proppmätt. Ja, jag har ätit på tämligen själlösa Franzéns. Och Noma. Och El Celler de Can Roca. Och många andra platser. Och en del så dåliga stjärnkrogar att jag inte skrivit om dem.
Dryckespaketet är också lite annorlunda då det inte bara består av vin, utan även av öl och sprit, om än att det senare förmodligen utifrån finkelsmaken var Absolut Vodka, men det var förmodligen meningen istället för någon len ukrainsk eller polsk finvodka. Om man nu serveras drycken ur glas alls. Sedan är det ju bekant att blanda öl, vin och sprit ger en del effekter.
Fem av fem ymnighetshorn. Men inte för alla – fisförnäma, pryda eller ultrareligösa och fundamentalister ska nog välja en annan finkrog, liksom de som vill äta till softknappt hörbar loungemusik eller klassisk musik. Redan exteriören skrämmer rimligtvis bort en del av dem.
Kommer definitivt tillbaka, med mer anpassad utstyrsel. Om inte annat för att slippa bli fotograferad.
