Av någon outgrundlig anledning blev jag för någon månad sedan kontaktad av den lokala sparbankstiftelsens private banking-avdelning och inbjuden till en (sälj)middag med underhållning där de ville informera utvalda kunder om private bankings momentum-produkter för diskretionär förvaltning.
Varför jag blev inbjuden har jag funderat länge över. Min enda relation till banken ifråga är att jag har ett bankfack hos dem, och de senaste årens deklarationer har placerat mig på lägre inkomstnivåer än de flesta städerskor eftersom jag sedan 2006 i princip enbart har tillgångar via kapitalförsäkring. Man skall ju inte heller redovisa eventuell förmögenhet längre, så banken måste grävt bakåt bland alla kunders deklarationer tillbaka till åtminstone 2006 för att jag skulle verka som en intressant kund. Eller så bjöd man in alla som är egna företagare.
Jag är förstås inte den som tackar nej till en gratis middag, och tackade ja. Om inte annat kunde jag ju få ut ett blogginlägg ur det hela.
Fast övriga mer eller mindre rika företagare, bönder, skogsbönder och annat löst folk i bankkontorets upptagningsområde tackade tyvärr inte ja i tillräcklig utsträckning. Arrangemanget ställdes in, och istället för en gratis middag blev det ett telefonsamtal från någon på private banking.
Nu var det inte Swedbank Roburs fond Momentum de försökte sälja på mig, utan någon annan lösning som man inte säljer till familjerna Kretin och Pletin, utan krävde större belopp för att få vara med och leka. Typ 50 000 – 100 000 som instegsnivå, minns inte riktigt.
Iaf så slog man sig för bröstet att man rejält slagit börsen sedan år 2000, och rent av stigit trots att börsen inte gjort det. Låter ju bra tyckte jag, ungefär en enkel MA50/MA200-strategi mot börsindex svarade jag och inflikade också under vilka omständigheter en sådan strategi inte fungerar.
Ett intressant meningsutbyte följde.
En poäng som den käre mannen från private banking faktiskt fick in var att det krävs disciplin och stenhårt psyke för att faktiskt följa en sådan investeringsstrategi. Det kan alltså finnas en vits i att lägga ut det hela på en hedgefond istället. Någon som gör arbetet åt dig, och därmed inte har någon personlig relation till pengarna.
Vettigt, men förstås tråkigt. Plus att det kostar procent. Och aldrig att jag stoppar in pengar i något utan att förstå vad det är för investeringsstrategi man använder. Fast den är förstås hemlig, så inte vem som helst plankar den.
Men det sätter fingret på en viktig punkt, relaterad till föregående inlägg om att gifta sig med sina investeringar. Nämligen att alla inte har psyket att följa en vettig tradingstrategi. För många kan det rent av faktiskt vara bättre med hedgefonder. Vanliga fonder förkastar jag förstås, eftersom de är en investering i en riktning för börsen, regioner eller sektorer och alltså även de kräver aktiv förvaltning för att hantera de dippar som alltid kommer.
Så vad säger ni? Lägga ut förvaltningen på en hedgefond/private bankning, eller själv försöka följa marknadens svängningar?
14 kommentarer
Lägga ut förvaltningen åt en hedgefond/private banking.. över min döda kropp säger jag bara.
Sjalva konceptet ar sjukt, mest troligt en rest av den autoritetskultur vi har och har haft i varlden/sverige.
Varfor ska man lita pa dessa stollar ?
En examen i nagot Kalle-Anka amne som ekonomi gor mig bara mer skeptisk till deras kompetens.
Själv hade jag fram till nyligen ca 40% av min portfölj i en hedgefond (Brummer Multi-strategy, som brukar kunna ge en sharpe-kvot på klart hyggliga 1,4 inklusive avgifter). Dock har jag fimpat den nu under året, eftersom klimatet för hedgefonder ser väldigt dåligt ut nu. Det är nämligen så att nästan alla tillgångsslag är mycket kraftigt korrelerade idag (vilket man skrivit en hel del om på Zero Hedge). Korrelationen är uppåt 80% mellan olika aktier! Normalt sett brukar korrelationen vara hög när marknaden sjunker kraftigt, men nu har vi alltså en bull market med jättehög korrelation. Det gör stockpicking extremt svårt, och näst intill meningslöst. Jag tror att Fed / HFT håller på att förstöra markanden så kraftigt att hedgefond-industrin kommer att kontrahera.
Jag tycker en del hedge fonder är värda att titta på i ett klimat där jag för egen del går och väntar på bättre köpläge hela tiden. Vissa fonder kan ju faktiskt även gå korta i marknaden och där tycker jag att Brummers Lynx varit ett föredöme ( upp ca 19 % från årsskiftet ) Så en snabbfotad hedgefond som föstår när det är dags att gå mot utgången i upp och nedgångar är inte fel.Dock tror jag dessa fonder är ytterst få då de flesta har för stor fondförmögenhet och blir för klumpiga att hantera.
Jag vill läsa och lära mig mer om MA50/MA200-strategi, några tips på var det finns bra information?
Förstår inte vad du håller på med, Varför inte bara köpa billiga undervärderade aktier och sälja när dom går upp?
Eller köpa en index fond, som jag tror skulle spöa skiten ur dina trading grejer på lång sikt.
Klipp dig!!
Klipp dig själv.
En kontroll av länken ovan, lägger in den igen nedan, visar att MA50/MA200 avkastar betydligt bättre än "sitt still i båten".
http://cornucopia.cornubot.se/2010/07/test-av-tradingstrategi-dodskors_08.html
Mina föräldrar har fått en såndär private banking kille från Swedbank på halsen. Det görs mycket affärer, hela portföljen är i princip omsatt, massor med reavinstskatter har lösts ut och det är strategier hit och dit.
Det känns lite som en sol och vårare när jag själv kör så defensivt. Man får hoppas de inte blir lurade för mycket.
/ Lowrisk
Hej!
Skulle kanske passa mig perfekt eftersom jag byter strategi flera ggr i månaden! Men finns det inte duktiga privatpersoner som sysslar med placeringar..typ PPM-rådgivning?
Avanza har externa placeringsrådgivare typ Carlsson och Ålandsbanken. Men dom liggerpå minus!! Hur kan man göra det??
Roligare med dirketägda aktier än Hedgefonder!
Rådvill
Till: klipp mig
Håller med dig! Samtidigt finns det säkert folk som tjänat en och annan krona på teknisk analys. Arbetar man utifrån fundamental analys, vilket jag gör, och behärskar det så behöver man inte bry sig om teknisk analys.
Sett drygt 10 år tillbaka i tiden har nog flertalet som jobbar med fundamental analys enligt Benjamin Grahams principer fått en mycket god avkastning. Ingen som använt sig av fundamental analys kan ju köpt Ericsson, Nokia, Telia, diverse internetbolag för tio år sedan. Undvek man de fällorna har man haft en god avkastning, även om man valt att sitta i båten.
Cornucopia – har du läst några av Benjamin Grahams böcker? Kan rekommendera både Security Analysis och The Intelligent Investor.
/Martin
Till: Cornucopia och Martin
Du nämner fundamental analys Martin. Om du tycker om Graham vet du likaväl som mig att hans strategi var att enligt värdescreeningmetoder köpa en väldiversifierad portfölj. Fungerar mycket väl för dem som har tålamod att vänta ut vinsterna och se sin portfölj fluktuera väldigt mycket i värde eftersom det ofta tar tid för nedtrycka aktier att ta sig upp till ytan igen. Inte så mycket att argumentera om, det finns en uppsjö av forskning som stödjer detta resonemang. Men dock en historiskt lönsam strategi för den som är iskall.
Du skriver att de som behärskar fundamental analys "förmodligen" har tjänat på det (betvivlar att småsparare som ägnar sig åt fundamental analys slår index med merparten av sitt kapital, återkommer till detta längre ner). Jag vill påstå att en 50/500 strategi för Ericsson hade fungerade väldigt bra under bubblan 2000 eftersom man kommit ur sina positioner i tid och kunnat korta aktien.
Med dagens ETF:er (skapligt lågt courtage, små spreadar och låga avgifter) kan man ganska enkelt konstruera en 50/200 strategi som är billig att administrera och borde, givet att börsen trendar skapligt väl, avkasta. Har backtestat denna metod för en rad index och den fungerar väldigt bra. Varför gör den då det? Jag tror såhär; ska man följa trenden (vilket jag delvis är emot), måste man ha ett ENKELT system som helt objektivt indikerar när du ska gå ur dina positioner. Anledningen till att detta fungerar är att folk inte kan följa enkla regler eftersom subjektiva uppfattningar stör ut dem.
En annan viktig faktor som influerar valet av metod är ens disponibla tid. Min tid räcker helt enkelt inte till för att göra fundamentala analyser. De få analyser jag faltiskt gjort på allvar har fallit ut väl.
Jag har tre prtföljer, en med aktier som jag rebalanserar efter godtycke och dessa köps enligt valuescreening, en 50/200 på tre index varav två också kortas (det tredje finns inga bra sätt att bli exponerad mot).
Slutligen, ett tillägg och förhoppningsvis en tankeställare för de som funderar på investera i index eller fonder som replikerar index. Borde man inte som värdeinvesterare satsa på jämnt viktade index istället för index baserad på marknadsvikter? Man kommer över tiden investera mest i de företag som är högst värderade?
Ett boktips för de som vill värdeinvestera är "Value Investing: From Graham to Buffett and Beyond" med Bruce Greenwald. Lyfter på ett enkelt sätt fram kärnan i value investing enligt min mening.
Lite spretigt 🙂 Men tack för mig!
/M
Det är rätt mycket jobb att sköta en hedgefond, oavsett vilken strategi som ligger i botten. Det är ju upp till var och en att tro att man själv gör det bättre, men i verkligheten är det inte så förbaskat enkelt.
Strategitestning som bygger på dagsdata har ofta en hel del önsketänkande i sig, eftersom man i praktiken inte kan köpa just vid de där korsningarna.
Enkla strategier av typen kort MA korsar långt MA ser nämligen jäkligt bra ut för ögat, men gå ner på 5-minutersdata och bygg strategin så som den verkligen skulle ha handlats. Då upptäcker du att den förmodligen förlorar pengar i de trendlösa perioderna när marknaderna går i sidled.
Jag vågar påstå att inga professionella förvaltare har så enkla strategier, för de fungerar inte.
Otippat svar från någon som arbetar i finansbranschen 🙂 Varför ska man bygga en strategi som är mycket långsiktig på 5-minuters data? Genom att använda sig av 50 dagars medelvärde som indikator har man väl redan gett upp precision till förmån för att hitta en relativt stabil indikator som inte "utlöser" allt för många felaktiga signaler och på så sätt blir dyr att administrera.
Jag vågar påstå att merparten av förvaltarna har benchmarks att förhålla sig till och därför kan de inte använda vilka strategier som helst. Hedgefonder är väl undantaget. Har ingen praktisk erfarenhet alls, men gissar att kostnaden för att hedga sig trots allt är ganska stor – vilket arbetar till deras nackdel. De måste visa skapligt stabil avkastning utan större fall. Även om man trollar med optionsstrategier och dylikt försvinner inte kostnaden för att köpa bort exponeringar om man inte avser att skjuta från höften.
Finans är inte vetenskap – vilket många tror. Finansbranschen handlar om en sak – maximera perceptionen mellan avkastning och risk, samt motivera hutlösa avgifter genom detta skådespel. Såsom med ABS:erna, trolla med siffror och lura med sig en mängd parter på tåget för att sent inse att den systematiska risken var aningen större än vad man trodde.
/M
Dr Spek, se senare inlägg
http://cornucopia.cornubot.se/2010/10/ma50ma200-hedging-av-omxs30-sedan-1991.html
Visst fungerar det inte perfekt om man förvaltar många miljarder. Men för den enskilde investeraren, som bara har några miljoner fungerar det utmärkt utan ngra större förluster. MA50/MA200 innebär någon affär var eller vartannat år.
Tar man något banalt som XACT Bull, så är väl marketmakerposterna ca 8 MSEK rakt av. Enda man tappar är spreaden på ca 0.5% en gång om året förutsatt en affär om året.
Annars kan man plocka sitt eget OMXS30-index om man har några miljoner och köpa de enskilda aktierna direkt, vilket inte är svårt ens om du har 50 miljoner att fördela. Svårare att blanka kanske, men den länkade MA50/MA200-strategin spekar inte negativt utan går likvid vid negativ signal.
Men min poäng med det här inlägget är att om man inte har psyket eller disciplinen att stenhårt köra en strategi så kanske en hedgefond är ett bättre val.