Återupptar veckans fråga, så får vi se om den fortfarande ger buggigt hög trafik från mobila enheter.
Med anledning av tidigare debatt kring den svenska tillämpningen av nyliberalismen, dvs att billigt sälja ut skatteuppbyggda verksamheter till vinstdrivande företag och sedan köpa tillbaka tjänster där delar av pengarna försvinner till privata vinster (gäller för övrigt inte bara just välfärd, utan det är populärt att sälja ut även andra statliga verksamheter, inklusive försvarsförmågor som logistik), så är veckans fråga vilka organisationer ska få utföra skattefinansierad välfärd?
En majoritet av svenska folket har en bestämd uppfattning, så det vore intressant att se hur liberala högerspökena på den här bloggen egentligen är.
Svara som vanligt här ute till höger och ditt svar är anonymt för mig, då jag inte kan se vem du är eller var du sitter just när du svarar på enkäten.
Det finns tre alternativ att välja kombinationer av. Jag har valt att kalla dem staten, även om det även innefattar landsting och kommuner, samt stiftelser innebärande icke vinstdrivande organisationer även om dessa mest blir ekonomiska föreningar i Sverige (t ex får ju inte företag driva skattefinansierad skola ens i USA, men väl i Sverige). Slutligen finns alternativet företag, som innebär vinstdrivande organisationer.
44 kommentarer
Lämpligt vore väl att ministrar och riksdagsmän med sån där lönegaranti som man hört om på radio får göra skäl för sina garanterade 100 000 i månaden på nån ättestupa eller barnuppfostringsanstalt? Gärna då på de mest fysiskt och psykiskt krävande arbetsuppgifterna.
Ingen av dem såklart (såklart).
Skatt är stöld.
Gnarp. Fnord. Schmegle.
Håller med, frågan är ointressant. Välfärd kan utföras av privata företag helt utan inblandning av staten/skatt.
Äpplen och päron. Frågan var hur skattefinansierad välfärd ska bedrivas, inte hur välfärd ska bedrivas.
Saken var som sagt att det saknas ett alternativ – det är tre typer av organisationer som skall/inte skall få driva skattefinansierad välfärd. Alternativen skall då bli 8st (2^3) det som saknas är att ingen av dessa skall få driva skattefinansierad välfärd.
nja om skatt är stöld så är det lika mycket stöld att hävda att man äger något bara för att man hade det först. någon måste upprätthålla äganderätten med ett våldsmonopol. utan en stat som tar in skatt får vi någon annan form av indrivare, camorra, hells angels eller vad som.
Huruvida det finns någon som uppehåller äganderätten ändrar ju inte saken. Stöld är stöld oavsett om där finns någon som hindrar/straffar det eller inte.
Tomma floskler är infantila och aldrig intressanta.
Skatt är stöld.
Vinst är utsugning.
Ägande är stöld.
Kapitalism är frihet.
Socialism är rättvisa.
…
Någon som blir klokare av detta?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Saken är bara att den första "tomma flosklen" är helt backad av definitionen på skatt och stöld. Det är kanske tråkigt för dem som inte vill erkänna det, men så är det.
Gällande de andra: "ägande är stöld" har jag svårt att se hur de som hävdar det får ihop resonemanget. De övriga kan man väl tänka sig ett rimligt resonemang, men det blir inte lika direkt ur definition som den första.
Visa definitioner på 'skatt' och 'stöld' som tydligt visar att detta är fallet. För att något ska kunna definieras som stöld så måste ägandet först anses som "fullständigt", vilket avgörs av samhället/staten, och det måste vara olagligt. Är moms stöld? För att tillåtas agera på en marknad i ett samhälle (med dess förutsättningar och infrastruktur) kan staten helt rimligt kräva skatt/avgift. Vissa skatter är givetvis mer problematiska än andra (tex förmögenhetsskatt), men att påstå att skatt=stöld rent generellt är rent nonsens.
Utdrag ur Svenska Akademiens ordbok & NE:
"Skatt: om prestation (i Sv. numera bl. penningavgift) som utkrävs (av medborgare m. fl.) i en stat för täckande av allmänna behov…"
"Skatt: en lagstadgad inbetalning till det allmänna utan direkt motprestation"
"Stöld: om handlingen (l. verksamheten) att stjäla (se d. o. 1 ), stjälande; i sht konkretare, om enskilt fall av stjälande; särsk. ( jur. ) om uppsåtligt, olovligt tillgrepp av annans lösegendom varigm gärningsmannen gör en vinning o. den bestulne tillfogas skada…"
"Stöld: tillgreppsbrott, att utan lov ta annans egendom med uppsåt att tillägna sig den."
Angående "Ägande är stöld" kan man hävda att all rikedom härstammar från antingen naturresurser eller en social gemenskap/kulturarv, och att båda dessa är allmän egendom och tillhör gemenskapen. Att då hävda personligt ägande är stöld från det gemensamma.
Jag håller dock i huvud taget inte med om detta. Min poäng är att alla slagorden ovan är tomma och meningslösa i sig själva.
Wikipedia: "Stöld innebär att utan tillåtelse ta föremål eller pengar som tillhör någon annan."
Att den som stjäl inte erkänner offrets äganderätt kan väl knappast utgöra ett undantag för att betraktas som stöld.
Om tillåtelsen kommer under tvångsmässiga omständigheter (dvs under hot) så bör man inte betrakta det mindre som stöld utan då liknar det snarare rån.
Jag hittar inte den definitionen på skatt som jag avsåg, men just det att det är under tvång från staten som skatten tas ut är ju att det sker utan tillåtelse (eller under hot).
Naturligtvis kan man som sagt diskutera hur "ägande" uppstår och överförs mellan personer. Man kan givetvis ducka för frågan genom att ge "staten" ensamrätt att diktera vem som äger vad, men som sagt då duckar man för frågan om ägandet.
Men det har alltid varit staten som dikterat vem som äger vad, i kraft av statens våldsmonopol. Vi andra kan antingen finna oss i detta, flytta eller förgås.
Äganderätten garanteras i själva verket just av statens våldsmonopol och med det får man acceptera statens definition av vad som är ägande och vad som är stöld.
Den som har våldsmonopolet (eller rättare sagt överlägsen våldskapacitet) behöver inte motivera sig mer än vad som behövs för att upprätta våldsmonopolet. Staten ger/tar sig ju rätt att ta ut skatt utan att behöva motivera sig med att den enskilde inte fullt ut ägde sina tillgångar.
"Att den som stjäl inte erkänner offrets äganderätt kan väl knappast utgöra ett undantag för att betraktas som stöld."
Anonym 13:36->
Nu pratar du istället om en personlig definition av ägande, och det kan inte vara en grund för att definiera stöld/ägande. I så fall kan vem som helst hitta på sin variant av 'ägande', och därmed ge sig själv fördelar. Se tex mitt exempel "Ägande är stöld" ovan. Lever du i ett samhälle är du bunden av detta samhälles definition av ägande, och vad din personliga uppfattning är om saken blir ganska ointressant. Vad skulle alternativet vara? Att var och en har sina egna definitioner och går runt och är upprörda när dessa överskrids, eventuellt försöker upprätthålla sin egen definition med våld? Definitionen måste med nödvändighet hänvisa till samhällets/statens definition av ägande, vilken dock kan förändras över tiden.
Så som skatt i Sverige fungerar nu är en outtalad implikation att en del av t.ex. kapitalvinst eller transaktionsvärde ses som ett resultat det omgivande samhället, och därför tillhör detta. Därför kan inte heller skatt ses som stöld, utan istället innebär att värden delas upp till sina rättmätiga ägare. Generellt sett inte alls orimligt tycker jag, men mer problematiskt för vissa skatter. Vad nivån på skatten bör vara är däremot en intressant fråga – diskussionen skatt=stöld är tämligen ointressant i sammanhanget.
"Lever du i ett samhälle är du bunden av detta samhälles definition av ägande, och vad din personliga uppfattning är om saken blir ganska ointressant."
Saken är dock att samhällets definition av ägande är inte så annorlunda. Staten tar sig rätten att ta ut skatt utan att mixtra med definitionen av ägande. Detta kanske inte är så kul startpunkt för diskussioner för de som vill försvara en tämligen slentrianmässig syn på beskattning – det är alltså inte så att staten anser sig äga det som tas ut i skatt. De helt enkelt ålägger dig att betala in skatten och sen när du gjort det är den statens (och gör du inte det så tar de pengarna ändå).
Förstår inte vart du vill komma och vilken skillnad det gör (bortsett från hårklyverier)? Poängen är ju att du inte anses ha rätt till hela inkomsten/vinsten etc, utan en del är statens via skatt. Du äger alltså inte hela beloppet, vilket är orsaken till att pengarna krävs in om du inte betalar in dem. Om inte detta är att definiera ditt ägande så vet jag inte vad det är. Visserligen pratas det inte om skatt i relation till ägande och i dessa ordalag i den allmänna debatten. Detta är dock den moraliska och logiska grund som statens rätt att kräva in skatt vilar på (åtminstone som jag ser det). På skattsedeln står det inte "Staten äger detta belopp som du måste betala in", men det är detta skatten innebär.
Jag ser inga problem med att du argumenterar för att du tycker att detta är moraliskt felaktigt och att skatt bör avskaffas i Sverige (bortsett från de realpolitiska problem detta innebär), men att påstå att staten stjäl och att skatt är stöld är inte argument, utan bara tomma ord.
Jag menar att "flosklerna" kräver olika grad av förklaring. Tydligen hade jag fel när jag antog att det var självklart vad ägande var – det verkar som det finns åtminstonde en här som har avvikande uppfattning om vad ägande är.
Man behöver för övrigt inte förneka vad som händer för att ta sig rätten att ta ut skatt – staten är genom lagstiftningen ganska tydliga på punkten att de faktiskt avtvingar folk sin egendom.
Var jag tvungen skulle jag lägga min röst på "stat + stiftelser".
Privatisering av vinster och socialisering av förluster är vidrigt.
Vi på Svenska spel förstår inte detta dilemma!
Nu klickade jag staten och stiftelser men med en reservation många så kallade sociala företag som drivs utan vinstintresse med krav på att återinvestera vinsten i företaget utnyttjar gratisarbetare i fas3. Det typen av företag anser jag ska bojkottas helt oavsett vad det är för verksamhet se pysslar med
Å ena sidan vill man att välfärden ska vara så billig som möjligt, fast å andra sidan vill personalen t.ex. sjuksköterskor skall ha en rimlig lön. Ett svårt dilemma som förmodligen endast kan lösas genom att släppa lös marknadskrafterna i systemet. Idag kan i alla fall sjuksköterskor gå till bemanningsföretag och få bättre betalt, även om man kan tycka att kompetens borde kunna premieras som fast anställd precis som i industrin i övrigt.
Politiker behöver gå en kurs i "vad innebär konkurrens"
Innan man "säljer ut" måste det finnas ett fungerande regelverk som möjliggör konkurrens, kundstyrd sådan.
Finns inte regelverket för fungerande konkurrens är det lika illa med privata aktörer som när det drivs av staten. Möjligen är det värre när privata kammar hem övervinster fast å andra sidan skrivs det om det i massmedia, när staten äger området sipprar det inte ut till massmedia på samma sätt.
Det här behövs:
1: Flera aktörer som tävlar om kunden
2: Kunden måste kunna informera sig om valbara tjänster, samt ha så lätt som möjligt att välja
3: Någon form av garanti som skyddar kunden, reklamen måste kunna hållas och håller inte en leverantör av tjänster vad den sagt så måste kunden kompenseras.
Tja, när det t ex gäller ungdomars gymnasieutbildning så är det rätt förment att kasta bort år av ungdomars bästa inlärningstid på något som visar sig vara undermåligt. Det är inte det att de får tillbaka förlorade år, vilket sedan påverkar hela deras livsinkomst. Gäller oavsett regi, men poängen där är att allt inte fungerar att konkurrensutsättas rakt av.
Givetvis måste regelverket anpassas efter hur branschen ser ut och fungerar. Men det blir stora problem med det när det saknas basala kunskap hos styrande politiker om vad konkurrens innebär, att det är konkurrensen som skapar dynamiken.
Uppfattar att politiker idag tror – tillåter vi privata aktörer så uppstår konkurrens med automatik. Det är tvärtom. Först ser man till att regelverket är på plats och som en konsekvens av att fungerande regelverk måste man tillåta fler aktörer än staten.
Dessutom är svårt att rätta till en marknad som man släppt utan fungerande regler.
Hade konkurrensverkat fungerat som det skulle hade det mesta kunna vara privatiserat, nu är ju verkligheten en annan… nästan så man undrar om man inte ska privatisera konkurrensverket, så dåligt som det funkar.
Intressant metod du har att försöka öka antalet bloggträffar genom att förolämpa läsekretsen. Kan nog vara lite tveeggat.
Ursäkta, men som lätt förståndshandikappad ser jag inte hur jag är förolämpad. Kanske du kan belysa frågan från din upplysta position?
Han gillar väl inte att bli kallad för högerspöke. En del är lättretade.
Som bekant fjäskar jag inte för någon, och förolämpar med ojämna mellanrum fullt medvetet delar av läsekretsen. Gillar inte inställsamhet.
Fakta är att de flesta på bloggen, mer än 50% röstade på (m)oderaterna. Så det är en utmärkt grupp att mer eller mindre provocera eller få att ompröva eller utmana sina egna uppfattningar. Vill man bara läsa det man håller med om finns det andra kanaler.
Och det är därför jag läser den här erbarmerliga bloggen, jag gillar inte heller fjäsk.
Däremot begränsar det förstås läsekretsen. Hade jag hopplöst fjäskat för mina läsare kunde jag kanske haft ännu fler läsare, men lite integritet får man väl ändå ha.
Det verkar som om många har hakat upp sig på att staten köper tjänster, dvs låter företag/organisationer utföra olika uppdrag. Det är iof ett mkt gammalt fenomen, redan romarna betalade folk för att t ex samla in skatten. Och saken är väl den att statsmakten inte kan vara bäst på allt. För inte så länge sedan drev kommuner både badhus, skolor och åldringsvård, samt bostadsbolag. Då kan man ju fråga sig vad det kostar att låta kommuner bygga upp specialistkompetens inom så många områden? Och vad det egentliga syftet är? Billigare lär det ju knappast bli, med eller utan vinst. Statliga/kommunala företag är ju inte kända för att vara så värst effektiva, smidiga, duktiga eller tillmötesgående. Statligt slöseri eller privat vinst – det är frågan. Whats the point? Känns som en ickediskussion. Personligen förespråkar jag att staten drar sig ur helt och hållet, men det är en annan diskussion som sagt.
Intressant att du håller det för en naturlag att stat och kommun inte "blir billigare" än privat sektor. Varför?
Aktörer som jobbar i en fungerande konkurrenssituation är alltid billigare än de som inte gör det. En naturlag
dopad, då är det i den ändan man ska börja, inte med avreglering.
Men det hjälper inte. Det kan fungera i våra storstäder, men annars har vi problemet med naturliga monopol. De flesta städer och orter i Sverige är inte stora nog för att stöda flera aktörer, t ex inom akut- eller operationssjukvården. Och t ex inom gymnasieskolor, där de flesta normalsmå städer i Sverige på sin höjd har en gymnasieskola. Konkurrens där skulle vara kostsam, och bara leda till att ena aktören slås ut av den som kan förlora mest pengar, varpå monopol uppstår.
Vem vill dra en alternativ väg hem till mig och erbjuda en lägre avgift än nuvarande vägförening erbjuder? Också ett naturligt monopol.
Man behöver faktiskt titta bortanför det fåtal stora städer i Sverige som kan stödja en "teoretiskt fungerande marknad" för välfärds- och samhällstjänster.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Flera av de så kallade naturliga monopolen går att få konkurrens i med även om man inte kan gå hela vägen.
När det gäller att bygga vägar så är det staten som är kunden och där måste staten försöka se till att vägbyggare konkurrerar om att få bygga vägen.
Skolor är ett av de lättare områdena vad gäller att få upp konkurrensen, speciellt när nästan alla har internet. För att konkurrensen skall fungera måste man ta bort lärarnas bedömningsmonopol och göra betygen kunskapsbaserade. Så länge betygen är målbaserade och lärare har monopol på att sätta betyg är leven helt knuten till läraren.
Om betygen hade varit kunskapsbaserade hade eleven kunnat lära sig som den önskar, hur man lär sig är inte viktigt utan det viktiga är vad man lär sig. Kanske valt från andra som erbjuder undervisning och därefter testat av sina kunskaper.
En del brukar protestera vilt mot att det är viktigt och se hur eleven presterar i skolan men det är en extremt konstlad situation samt att det går att test inte enbart är att skriva prov. Man kan testa framträdande, prata inför folk eller annan praktisk talang.
Dessutom så om man fråntar lärare monopolet av att bedöma kunskaper får lärare och elev automatiskt samma mål, det går att bedöma lärarens skicklighet utefter elevernas resultat.
Att en del påstår att man inte kan skapa konkurrens bland skolor tror jag beror mycket på att man är fast i tänkandet att läraren måste bedöma kunskaper och att elever måste ha en och samma lärare i det ämnet. En enda liten skola med kanske 20 lärare, fullt möjligt att ha ett system där eleverna får vara med och påverka valet av någon eller några av dessa 20 lärare.
På de allra minsta orterna är det säkert svårt med konkurrens för skola men skall hela landet behöva lida för det? Små orter har oftast mer gemenskap så de får kanske ta igen på annat sätt.
Sjukvård är isåfall svårare men långt ifrån omöjligt. Sjukvården har dessutom den extremt stora förmånen av att ha otroligt engagerade kunder. Kunden är väldigt mån om att själv bli frisk så det borde vården utnyttja. Normalt så måste företag på en konkurrensutsatt marknad verkligen slita för att få feedback på hur kunden upplevt tjänsten. Sjukvården har inte det problemet. Det är till och med så att kunden (patienten) är beredda att färdas ganska lång väg för att få den behandling de önskat.
Sjukvården lider av helt extrem reglering, dessutom. Vi har horder av sjuksköterskor vars främsta uppgift är att hålla patienterna borta från läkarna. Vi har horder av läkare som gör rena hantverksjobb på löpande band, exempelvis starr-operationer. Låt vem som helst utföra sjukvård, ta bort titlarna och licensieringarna, avreglera medicinerna. Det blir lite stökigt och kanske kommer fler bli felbehandlade, men fler kommer bli behandlade överhuvudtaget och dynamiken kommer snart ge överlägsna resultat. Folk kan informera sig via nätet. Det är helt sjukt att man kan få jycken behandlad mer eller mindre direkt, men måste vänta månader om man är människa.
Sjukvården är den tjänst som egentligen är enklast att privatisera helt och hållet utan skattefinansiering. För ca 20,000 SEK kan man sjukvårdsförsäkra en hel familj för ett år, med en god försäkring med hög maxkostnad. Tänk på hur mycket skatt, soc avgifter och moms du betalar på ett år…
– Men vad gör man med de fattiga och de som slarvar med sina försäkringar? Ja, antingen får de en avbetalningsplan – vård är billigare än vad man tror. En blindtarmsoperation kostar mellan 20-40.000 SEK. Jämför med hur mycket skatt, soc avgifter och moms du betalar på en månad! Eller så går staten in med socialhjälp för de som inte har några pengar alls. Då behöver staten blott hjälpa ett fåtal, istället för att hjälpa alla med vårdkostnader.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Med tanke på röstresultatet antar jag att en majoritet antingen ser på välfärdsstjänster ungefär som på rökning, eller att de tycker att de är slöseri med tid.
Svårt annars att förklara att vi låter godis tillverkas billigt, effektivt och anpassat efter efterfrågan, men har valt att tillverka skola-vård-omsorg på sovjetiskt vis, med köer, betongmässig one-size-fits-all och sämre kvalitet.
Det är lätt att begripa att vänsterpartister hatar privata marknader. Det är mindre lätt att förstå att o-ideologiska vi-har-minsann-sunt-förnuft-typer tycker att det är dåligt att köpa in privata tjänster för skattepengar, men okej att köpa in mediciner, utrustning, ambulanser mm från privata tillverkare. Varför låta skattepengar gå ner i fickorna på vinstdrivande företag på det sättet? Sjukvården borde bara använda bilar från statliga bilföretag, bara mediciner från statens eget medicinbolag, bara medicinsk teknisk utrustning som framforskats och tillverkats i statlig regi.
Kom igen – vi har delat på kyrka och stat. Varför inte dela på privat sektor och stat? Inga skattepengar till privat vinst, någonsin! Då lär det visa sig vad som snyltar på vad, egentligen.
Eh? Större delen av vinsterna i den privata sektorn går rakt in och finansierar den offantliga sektorn – vem är det som snyltar på vem egentligen?
Sen saknas ju alternativet att inte finansiera dessa med skatter (dvs inte någon av de tre uppräknade grupperna tillåts utföra skattefinansierad välfärd). Skall du jämföra med godis så skall det väl jämföras med godis som inte finansieras med skatter.