 |
| Personerna på bilden har nästan inget med novellen att göra |
Betalt samarbete med Bokus. Nedanstående är fredagsmys i form av en kortnovell av författaren Lars Wilderäng.
”Vi behöver mer drivmedel.”
Bataljonchefen lutade sig fram över bordet obehagligt nära krigsrevisorns kaffemugg. Om den skulle spilla ut på pappersutskrifterna med sina kolumner av siffror skulle mycket tid och arbete gå förlorat och en av provosterna skulle behöva ordna nya utskrifter.
För att förekomma den nära förestående olyckan drog krigsrevisorn ihop de utspridda pappren, buntade ihop dem och sköt dem åt sidan, för att sedan knyta händerna framför sig.
”Varför då?”
Bataljonchefen rättade till den blonda hårflätan, så den inte skulle röra uniformen och sträckte på sig så gott det gick under kroppskyddet.
”Vi har slagit tillbaka tre av fiendens anfall, men ska vi klara det fjärde måste vi få mer drivmedel. Span rapporterar in att fi håller på att gruppera sig för anfall igen.”
Krigsrevisorn sköt upp de svarta hornbågade glasögonen och skakade på huvudet.
”Ni har redan överskridit er budget och måste spara. Det blir inget mer drivmedel för er.”
Bataljonchefens tidigare så beslutsamma blick sjönk ihop som på en övergiven hundvalp.
”Fienden har anfallit tre gånger. Tre gånger! Det är klart vi dragit över budget!”
”Om fienden anfallit tre gånger har ni inte varit tillräckligt kostnadseffektiva i er verkan i målet. Gör ni ert jobb enligt framtagna reglementen så kommer ni inte dra över budget.”
Bataljonchefen grimaserade.
”Men som ni brukar säga på Revisionen, vet ni hur mycket förlorade skatteintäkter varje kvadratmeter ockuperad mark innebär? Ni måste ge oss mer drivmedel.”
Krigsrevisorn fnös och skakade på huvudet.
”Försök inte lära mig mitt jobb, Viktor Ludvig eller vad ni har för anropssignal. Generalprovosten själv har konstaterat att ni helt enkelt inte är kostnadseffektiva. Det är mer lönsamt att låta fienden ockupera den mark ni försvarat, än till den kostnad ert försvar nu skett.”
”Men vi har inte ens bränsle nog till reträtt.”
Krigsrevisorn skrattade till och skakade på huvudet.
”Här retirerar vi inte. Ni vet villkoren. Varje förlorad kvadratmeter mark kommer dras från era anslag.”
Bataljonchefen Viktor Ludvig slog ut med armarna som om hon försökte omsluta hela stabstältet i sin famn.
”Men vad ska vi göra då?”
Krigsrevisorn sköt ner glasögonen på näsan igen för att kunna läsa bättre och började bläddra bland pappren, och pekade sedan på en av raden med siffror.
”Jag ser här att ni använt etthundrafyrtiotvå stridsvagnsminor.”
”Ja, minstrid var en förutsättning för att kunna stoppa fienden.”
”Och jag ser att av dessa är fortfarande etthundraarton odetonerade och kvar i marken. Behöver ni verkligen så många för att hålla lede fi stången?”
Bataljonchefen stammade fram ett svar.
”Vi behöver, vi måste ha minorna om vi ska kunna stoppa fi.”
”Nu är det ju så att minorna bokförs som utgifter, men om ni lämnar tillbaka säg femtioåtta av dem så minskar era utgifter och vi kan låta er få bränsle igen.”
Bataljonchefen kisade med ögonen och lutade sig fram igen, samtidigt som hon knöt händerna framför sig över krigsrevisorns bord.
”Fast om ni bara flyttar över dem från utgifter till tillgångar, så kan de väl ligga kvar där de ligger, samtidigt som vi minskar utgifterna och får råd med bränsle?”
Krigsrevisorn kunde inte hålla tillbaka ett skratt och skakade på huvudet.
”Vet ni, Viktor Ludvig, att så är faktiskt inte bokföringsreglerna. Sådana tilltag skulle innebära ett omedelbart besök av kommissarie Snålblåst från Redovisningsavdelningen. Vill ni ha ett besök från kommissarie Snålblåst från Redovisningsavdelningen, Viktor Ludvig?
Bataljonchefens ansikte förvreds i en grimas, någonstans mellan att dra ut granatsplitter ur en vad och att inte värmt påsmaten ordentligt och fått en konsekvensutsättning av matsmältningssystemet.
Hon skakade på huvudet.
”Nej, det vill jag inte. Inte kommisarie Snålblåst.”
Krigsrevisorn nickade, sköt upp glasögonen igen och lutade sig tillbaka i fällstolen.
”Vad är ert syfte i bataljonen?”
”Försvara Sverige.”
”Precis. Håll käften där borta, svina i anfallsmålet, verkan och förtjänst. Vad är Krigsrevisionens uppgift?”
Bataljonchefen slog ner med blicken och mumlade.
”Kostnadskontroll.”
”Jag hörde inte vad Viktor Ludvig sade.”
Bataljon chefen tittade upp och sträckte på sig.
”Kostnadskontroll. Så det finns pengar till vård, skola, omsorg och transfereringssystemen.”
Krigsrevisorn nickade och log brett.
”Då upplever jag det som att vi är på samma våglängd. Jag skickar ut en av mina provoster och en pluton av widmän att hämta upp minorna och pansarvärnsrobotarna.”
”Vad menar ni med pansarvärnsrobotarna?”
”Vi har räknat på det och Viktor Johan är mer kostnadseffektiv i bruket av pv-robot än ni på Viktor Ludvig, så widmännen flyttar robotarna dit skattebetalarna får bäst smäll för pengarna.”
Bataljonchefen började skaka på huvudet och lade armarna i kors.
”Herre Gud!”
Krigsrevisorn lutade sig fram över bordet i stabstältet.
”Det finns bara en gud i det här tältet, och hon är varken herre eller bär fältuniform.”
Slut kortnovell. Så vad ska den nya myndigheten för uppföljning och utvärdering av totalförsvaret heta?
Med det önskas ett riktigt trevligt fredagsmys!
16 kommentarer
1/5
Jens Ganman brukar säga att med de politiker vi har är det svårt att bedriva ironi. Jag kan bara instämma… Välskriven kortnovell, men hamnar tyvärr så nära vår framtida verklighet att skrattet fastnar lite i halsen.
När verkligheten är för nära ett skämt slutar skämtet att vara roligt. Citat från min fru när jag skojade om hennes jobb och ledningen där.
Det är, som du antyder, svårt att skämta om en del saker om Sverige eftersom verkligheten är så absurd. Kanske är den dekomplexifierande långsamma kollapsen inte bara av ondo? Samtidigt är kontrollorganen de som dör sist. När allt är utom kontroll, i en (inte så) avlägsen framtid kommer fortfarande någon byråkrat att sitta och skapa nya lagar och regler som inte kan beivras, även om de har högt straffvärde.
Att straffvärde inte är avskräckande utan verkställighet verkar få i nationsledande ställning förstå.
5/5 Tidsstudieman är framtidsyrket!
Men "slöseriet" beror egentligen på politikernas ofinansierade önskedrömmar, får se om denna myndighet vågar titta i den riktningen.
Myndighetssverige går från klarhet till klarhet, för övrigt förstår jag inte problemställningen i novellen. Jag har själv varit med om betydligt mer "agressiv bokföring" än det där och revisorerna har haft absolut inga synpunkter överhuvud taget. Och skulle dom haft det får man helt enkelt bara sätta dom ner och förklara för dom att det finns andra revisionsfirmor som då dessutom får de riktigt lukrativa avtalen på konsulttjänsterna. Tycker helt enkelt att C Bat får ta ett snack med Revisor Snålblåst och Maggan, det där löser man snabbt.
Vad sägs om Paragrafryttarskvadronen?
Har inte fattat vad det här går ut på, lite utmanad som jag är.
Jag förstår det som veckopeng till barnen ungefär. Och om de behöver lite extra kan de tvätta min bil, och få betalt efter godkännande. Barn är ju bara så påhittiga när det gäller att fuska. Det är klart att det behövs en myndighet, eller förälder för att godkänna resultatet, i det här fallet ett icke budgeterat utfall av försvar.
Man kan helt enkelt inte lita på att en ÖB håller en budget. Svårare än så är det inte. Kriget tar slut när fienden slagits tillbaka eller när budgeten är slut, oavsett vilket som inträffar först.
Tycker det är rätt bra att man har en förutsägbar plan.
Du kan inte lita på ÖB men politiker som aldrig håller budget, det går bra?
Myndigheten för uppföljning av totalförsvarets anslag, MUTA.
Med inriktning genomförande. MIG.
MUTA. MIG.
Den var bra! Tack för ett gott skratt.
I en verklighet snart inte långt från dig..
Underhållane men som sagt allt för nära verkligheten så novellen var väl läskig för min smak.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
I krig är ALLA resurser begränsade. Det är då självklart att prioritera och använda tex pv-robot och minor där det är mest effektivt.
Redovisningsbyrån Marviken, såklart
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2021/04/dir.-202125