I dagarna är det mycket prat om det statliga överskottsmålet, dvs att staten ska gå med plus varje år, eller åtminstone över tiden, och alltså minska den nominella statsskulden. Samtidigt pratar man ofta om de skuldkrisande EU-länderna i form av statsskuld i förhållande till BNP. Vilket faktiskt tillåter ett statligt underskott.
Svensk BNP var 2013 ca 3 634 GSEK, upp nominellt 2.3% från 3 549 GSEK år 2012. Notera att vi pratar om nominella skulder och därmed också nominell BNP som jämförelsemått, inte real BNP, som man brukar använda när man pratar om BNP.
Detta betyder att Sveriges statsskuld också kan öka 2.3% utan att förhållande statsskuld/BNP förändras.
Statsbudgeten 2013 var ca 920 GSEK. Statsskulden var ca 1 220 GSEK. Förhållandet statsskuld/BNP är alltså 1220/3549=34%.
Om nominell BNP ökar 2.5% i år, landar den på 3 724 GSEK. Ökar statsskulden också med 2.5%, eller 0.025*1220=30.5 MSEK, så blir förhållandet fortfarande 34%, dvs 1250/3724=34%.
Sverige kan alltså visa ett visst underskott i statsbudgeten, utan att öka skuldsättningen i förhållande till svensk betalningsförmåga, eller BNP.
Däremot är förstås svensk statsbudget, innan vänstersocialisterna tar över och bränner vidare, på väg mot 100 GSEK, vilket även ökar skulden i förhållande till BNP. Och sedan har vi smällen när bostadsbubblan spricker och bankerna ska räddas, samtidigt som svensk ekonomi kraschar och drar ner BNP. Men det är en annan diskussion.
Poängen är att om statskulden aldrig ökar, så kommer den minska med den nominella BNP-tillväxten varje år. Vilket förstås är önskvärt i sig, men kanske måste man inte vara helt strikt med en statsbudget helt i balans alla år?
Vad som absolut är nödvändigt är att ha ett överskott och reducera statsskulden under goda år, så man blir mindre känslig för de dåliga. Att vi i år enligt de flesta prognoser inte är kvar i lågkonjunktur, men kvar i budgetunderskott är förstås ett massivt misslyckande för Borgs finanspolitik. Å andra sidan vill man nog sabotera maximalt inför regimskiftet. Går man in med ett underskott så hindrar man socialisternas reformer om dessa inte överger överskottsmålet. Och ett Sverige som överger det, kommer få betala andra räntor …
13 kommentarer
Är Statsskuld nödvändig?
Fyller den någon funktion i den finansiella världen?
DIs ledare idag behandlar överskottsmålet och S&Ms fixering vid detta.
http://m.youtube.com/watch?v=-V6-GnsvcG0 Paul Samuelson MIT
En rimlig anledning till statlig skuldsättning är existensiella hot som en rustande och expansiv stormaktsgranne, peak oil samt anpassning till klimatförändringen.
Budgetpressen är ännu inte på allvar då vi lånar för att skänka bistånd. Putins Ryssland, slutet på billig olja och att troligtvis varenda kolbit kommer att eldas upp är ännu inte viktigt. Det lär avvaktas tills det blir dyr panik.
Det rimliga borde vara att de löpande kostnaderna, såsom löner, bidrag m.m. aldrig betalas med lån, då är man illa ute.
Endast satsningar på infrastruktur, tex vägar och broar bör finanseras med lån.
Och i en sund ekonomi finansieras även dessa med uttag från skattkammaren. Staten borde även den ha ett Wibblekonto!
@Lars
Det är väl bara för staten att avsätta ett visst antal miljarder till investeringar per år ur intäkterna. Statsskuld är endast ett tecken på dålig hushållning.
Eller omskrivet i klartext. Skruppelfria politiker som tar från framtida generationer för att få sitta vid köttgrytorna en period till tack vare lättköpta väljare.
@kgb35
Placerat hurdå? I statsobligationer? Det räcker väl med att konstatera att fast egendom i landet har detta värdet – staten har ju rätten att stifta lagar och beskatta folk (och med detta vilkoret säkerställer man att man kan dra in åtminstonde detta belopp).
@Lars Sundberg
Man kanske skulle resonera att man bör se till att de "nödvändiga" utgifterna finansieras med "säkra" intäkter dvs säkerställa att man alltid kan anpassa mun efter matsäck.
Alltså, överskåtsmålet är bra, för när konjuktur smällarna kommer och man anser att man måste rädda banker o shit, så är det bra o ha så låg statsskuld som möjligt, så man har utrymme att kunna låna för att rätta till saker o ting som är oförutsätt, på samma sätt som ett hushåll ska amortera på sina skulder hela tiden så ska man amortera bort statsskulden. så man har lite muskler när det väl behövs.
Skuldökningen i landet = finansiellt sparande – exportöverskott
Eftersom vi sparar, så måste antingen skulderna öka eller det skall till ett större exportöverskott. Exportöverskott är ju av ondo, det leder till piigs. Bolånetorskar är också av ondo. Statsskuld är av ondo. Företagen då? De går med vinst, de sparar också. Om vi inte vill ha skulder någonstans, borde vi sluta spara.
Precis.
(G-T) = (S-I) – NX
..dvs. om landets export – import = 0 (NX), är den offentliga sectorns underskott = den privata sectorns överkott. Per definition.
Problemet är att det måste till ett "måste" för att en politiker ska göra något alls, hade vi inte haft ett måste på budgetöverskott så skulle vi gå back varje år..
Precis som 'Röken' och 'JM' pekar på, så kan man inte riktigt se på stater (med egen, fritt flytande, valuta) ekonomi på samma vis som hushåll. När staten bedriver överskott så leder det till deflationstryck och när det är underskott så leder det till inflationstryck. Kontentan är att statligt underskott är lämpligt under lågkonjunktur och överskott under högkonjunktur.
Det är dock inte möjligt att i det långa loppet bedriva kontinuerliga överskott och samtidigt behålla svenska kronan (med större export än import så är överskott möjligt, men då skulle vi enbart ha reserver i utlänsk valuta). Tvärtom, så skulle vi behöva ha ett underskottsmål – exempelvis under en konjunkturcykel, så att den nominella statsskulden växer över tid men statskuld i förhållande till nominell BNP är hyffsat konstant.
Sedan finns det självklart praktiska problem med detta – kan vi verkligen lita på att polikerna skulle klara av att inte ha för stora överskott (särskilt under relativt goda tider)?
Statsskuld borde endast vara tillåten under katastrofala förhållanden som krig (då menar jag inte krig i Långtbortistan utan krig i Sveriges absoluta närhet. Krig som föranleder kraftig förstärkning av försvaret.