Fel av LO och fel av Aftonbladet om löneskillnader

Lobby- och maffiaorganisationen^1. LO har producerat en grovt snedvriden rapport om svenska löneskillnader (PDF), som också basuneras ut av Schibsted/Aftonbladet, där det påstår att löneskillnaderna är tillbaka på 30-talets nivåer. Men detta är fel, då Schibsted och LO avsiktligt väljer att strunta i det alla bryr sig om i verkligheten, disponibel inkomst efter skatt.

Rapporten utelämnar helt effekterna av skattesystemet, och ordet skatt eller disponibel inkomst förekommer inte alls i rapporten, som handlar om bruttoinkomster.

Via jobbskatteavdraget har arbetaren idag mycket låg skatt. Schibsted hävdar att tjänstemannen har 45% högre inkomst än arbetaren. I verkligheten får tjänstemannen med 34 600 i bruttolön inte ut 45% mer än arbetaren med sin bruttolön på 24 000.

Enligt jobbskatteavdrag.se får en genomsnittligt bosatt individ^2. med 24 000 i bruttolön ut 18 636:- SEK i månaden efter skatt. Tjänstemannen med sina 34 600:- SEK får ut 26 044:- SEK efter skatt. Skillnaden må vara 45% i bruttolön, men nettolönen är bara 39% högre för tjänstemannen.

LO:s rapport tittar inte alls på beskattningen på 1930-talet och nu. Progressiv beskattning är för Sveriges del framför allt en del av det socialistiska folkhemsbygget efter andra världskriget.

Högre löner är också kopplat till storstadsområden med dyrare bostäder, även om det inte alltid är så.

Man kan och bör fråga sig varför LO helt utelämnar skattesystemets påverkan. Därtill missleder man med statistik genom att använda meningslöst medelvärde istället för median.

Både arbetare och tjänstemän kan som lägst ha 0:- SEK i inkomst. Men det finns tjänstemän som har 100 000-tals kronor i månadslön, och väldigt många som har dubbelt så hög lön som medianlönen. Det finns en lång svans av tjänstemannalöner, som gör att medellönen är avsevärt högre än medianlönen.

Ett litet antal gör alltså att medellönen för tjänstemän är högre än medianen. Gissningsvis ligger bruttolöneskillnaden mellan arbetare och tjänstemäns medianlöner i intervallet 35 – 40%, och inte på 45%. Vilket sänker skillnaden mellan disponibel inkomst ännu mer.

Ovanpå detta har tjänstemän i högre löneintervaller inte fasta arbetstider eller övertidsersättning, utan jobbar upp till 80 – 100 timmar i veckan, t ex VD-tjänster eller motsvarande. Timlöneskillnaden är alltså ännu lägre.

Fast ska man titta på de som har lägst timpenning så finns det förstås en tredje kategori. Småföretagare. Ni vet de där som anställer LO-medlemmarna. LO-medlemmar som rent av kan ha högre timlön än arbetsgivaren.

^{1. Tillämpar maffialiknande metoder mot arbetsgivare som inte går med på organisationens krav, t ex blockader.}

^{2. Det finns tjänstemän med 24 000 i lön, t ex samhällsbärande lärare.}