Dags för lite fredagsfys istället för fredagsmys, och en titt på hur utvecklingen varit för min löpträning. Att den kraschat brukar jag skulla på Rysslands fullskaliga ockupationskrig, men verkligheten är att den dök redan 2021, inte 2022.

Jag började systematisk löpträna 2012 och jag kan minnas speciifika passager i Midsommargryning och exakt var i elljusspåret på terrängbanan vi har som grannar hemma i skogen jag sprang när jag skrev dem i huvudet.
Fram till 2020 uppehöll jag löpträningen och har i mitt interna alibiserande skyllt på Rysslands fullskaliga ockupationskrig mot Ukraina för att jag kommit av mig med löpningen när arbetstiderna gick från 60 – 80 timmar i veckan till nuvarande 80 – 120 timmar. Men det är inte korrekt visar det sig.
Låt oss titta på statistiken, hämtat från Runkeeper och sedan 2020 Apples hälsoapp via Apple Watch för approximeringar av VO2Max och maxpuls
| km löpträning | VO2Max | Maxpuls | |
| 2012 | 190 | ||
| 2013 | 275 | ||
| 2014 | 293 | ||
| 2015 | 326 | ||
| 2016 | 190 | ||
| 2017 | 209 | ||
| 2018 | 374 | ||
| 2019 | 210 | ||
| 2020 | 166 | 43.7 | 180 |
| 2021 | 92 | 40.7 | 187 |
| 2022 | 93 | 40.6 | 183 |
| 2023 | 103 | 38.4 | 189 |
| 2024 | 79 | 36.3 | 183 |
| 2025 | 66 | 36.4 | 185 |
| 2026p | 74 | 34.6 | 177 |
Här ser man alltså att löpträningen toppade 2018. Detta var inför Kilimanjaro i början av 2019, då vi värmde upp med att notera Mont Blanc sommaren 2018. Lena hade stenhårda krav på konditionen för detta.
För övrigt var det efter Kilimanjaro som att springa på moln efter nio dagar på berget över 3 000 möh. Men löpträningen stabiliserades och gick sedan ner 2020 under pandemin.

Som bäst kondition med snabbast löptider på coronamilen och högst VO2Max hade jag där på våren 2020, då jag för att testa om jag åkt på något coronaliknande bara sprang coronamilen och visade mig nå mina uppsatta mål väldigt fort med rekordtider på milen, varpå jag kom av mig mentalt.
Sedan började jag styrketräna och det var orsaken till att löpningen hamnade på undantag. Sedan gjorde Rysslands illegala invasionskrig det hela ännu värre. Som sämst sprang jag bara 66 km förra året, eller drygt 5 km per månad. I år har jag ryckt upp mig och är redan på 74 km. Sedan vet jag att när jag börjar skriva bok på hösten samtidigt som höstmörkret och regnen drar in så krävs det mer mental styrka att gå ut och springa.
Men för att summera har det varit svårt att uppträtthålla både löpning och styrketräning, samtidigt som jag ökat arbetstiden. Är ändå förvånad över att jag bibehållit hög maxpuls så länge som jag gjort, trots minskad löpning. Maxpuls sägs vara 220 minus åldern för oss män, dvs jag ska för min ålder ha 164, men har tydligen tränat tillräckligt för att kunna bibehålla hög maxpuls. Dock handlar det mycket om vilja och att pressa sig maximalt mot slutet av ett löppass. Och ju fler pass, desto sannolikare är det att man både kommer ihåg och orkar pressa sig maximalt under de sista fem minuterna för att få upp pulsen. Enklare om man har bättre kondition.
VO2Max ljuger inte om konditionen, även om det förstås är en Apple Watch-baserad approximation och inte laboratoriemätt.
Men som tidigare konstaterat träning blir allt viktigare ju äldre man blir för att bibehålla testosteronproduktion och motverka den ökande nedbrytning som kroppen drabbas av med åldern. Kort sagt hålla sig ung och må bra. När man väl går sönder efter en viss ålder kanske man aldrig blir hel igen, så det gäller att gå in i medelåldern på en hög nivå.
Med det önskas ett fortsatt härligt fredagsmysfys.
15 kommentarer
Månatliga dosen ligger numera på runt 90 km i ur som skur. Däremot brukar jag undvika snorhala vintervägar då broddar känns instabila. Pulsa i snö är heller inget alternativ. Kör mina pass med några få dagars mellanrum och fyller ut med cykelturer och promenader. Dom bästa passen har varit när veckans jobb är över och man för att slippa “stressen-släpper-migränen” tar ett pass fredag eftermiddag. Är det då busväder och man efter rundan kan lägga p*ssevåta kläder i korgen, duscha sig ren och ta helg – då finns inget bättre! Avslappnad och med knoppen full av endorfiner. Ren njutningslyx! Som tur är har jag hittat bra skor som får fötter och knän att hålla. Skokonsumptionen ligger på ca ett par per år.
Löpningen är verkligen balsam för själen. Personligen blir det att jag försöker få in ett pass på lunchen ett par gånger i veckan. Min veckodos ligger på 30-35km och har gjort så i snart 7års tid. Kan rekommendera Icebug för de snorhala vintervägarna. Funkar fint!
Långa luncher eller extremt högt tempo, om du kommer upp i 35km på ett par pass i veckan!
Själv försöker jag hålla 30km per vecka med blandad framgång. Vanligtvis utspritt på tre till fyra pass.
Rekommenderar Ice Bugs löparskor med dubbar. Varma och kanongrepp på is. Dyra men håller länge. Kör i alla väder även vid blankis.
Funkar dåligt när det är blandat is och asfalt/grus (80% av fallen).
Dessutom får jag träningsverk av dem eftersom det känns som att springa i träskor jämför med gel/air/fluffskor.
Jag har slutat använda mina och springer försiktigare istället.
Typ. Extremt sällan underlaget kräver dubb. Har dessutom lösa dubbar. Mitt problem är lättja när det är dåligt väder.
Tog tag i min träning på allvar Januari 2024. Hittills i år loggat 550 km löpning. Sen tillkommer nog 100 km löpning på stigar i skogen som jag inte loggar då km-tider inte känns lika intressant över stock och sten. Gått från runt 90 kg till 77 kg. Är i klart bättre form än när jag var 30, närmar mig 50 nu (känns jobbigt att skriva). Löpningen är den bästa psykofarmakan, och den har hjälpt mig att sluta med SSRI/SNRI.
Låter fantastiskt, både för hälsan och själen. Alla mår inte bra av en stillasittande modern livsstil.
Bra att du kör styrketräning. Mycket viktigt med stigande ålder. Jag vill slå ett stort slag för aktiv mobilitet, d v s vardagsmotion som består av att gå och cykla mer och ställa bilen. https://www.vti.se/arkiv/nyhetsarkiv/nyheter/2026-06-12-aktiv-mobilitet-viktigt-for-mer-an-bara-egna-halsan
Sprang på anständig nivå 2006-2015, 1200-1500km/år, sen tog utökad familj av tiden. Höll mig över 1000km/år till 2020 när knäskada och benbrott ställde till der. Var tillbaka någorlunda sommaren 2021, sen bröt jag samma ben igen och har inte lyckats ta mig tillbaka över 10km-pass trots flera försök. Apropå behovet av att gå in frisk som 50-åring.
Började med löpträning från exakt noll i slutet av 2022. Satte ett mål på 500 km för 2023, som ett test. Tillräckligt högt för att man skulle behöva portionera ut det gradvis under året.
2023: 525 km
2024: 157 km (dubbel covid ställde till det)
2025: 227 km
2026: 105 km hittills
Även om antalet kilometrar har gått ner har grundkonditionen som byggdes upp 2023 i stort hängt kvar. Har gått över till lite längre distanser men lägre tempo.
Undrat lite också om kvaliteten på löparskor blivit sämre också. Hade ett par Nike som jag använde i många hundratals mil tills jag fick slänga dem då jag ätit igenom sulan, sedan har jag kört tre stycken Hoka Clifton som är väldigt sköna när man är tyngre men varje par går sönder inom två år i hälen.
Kan det handla om att man bytit till mindre slitstarka material för att man vill marknadsföra att varje års nya modell har lägre vikt?
Planned obsolescense.
“Har påven rolig hatt”… Jag kör med Asics Gel + formgjutna inlägg. Bra på hårda underlag. Förutom att skorna slits ner i hälarna verkar gelen stelna och skillnaden är märkbar när slitaget är såpass långt gånget att det är dags för byte.
Det var inte lite humble bragging här…..