Tittar Försvarsmakten på HIMARS som divisionsartilleri?

Gårdagens landsättning av HIMARS (High Mobility Artillery Rocket System) på Gotland, och sedan vidare transport med svensk Tp84 Hercules till ett skjutfält i Norrland framställs som en specialförbandsövning. Men det går också att se ur kontexten motköp för en eventuell amerikanska anskaffning av Archer, då raketartilleri för det svenska divisionsartilleriet har nämnts.

Archersystemet finns just nu för utvärdering i USA, som tittar på nytt hjulburet brigadartilleri till sina motoriserade Strykerbrigader. Sverige i sin tur behöver nytt artilleri både till brigaderna såväl som till den återuppsatta division (fd fördelning) som den framtida svenska armén kommer bestå av. Kort sagt en extra resurs för kraftsamling utöver brigadernas egen förmåga. 

Raketartilleri har nämnts, och HIMARS uppfyller ett sådant behov, kombinerat med den svenska anorektiska armén där det inte finns något överflöd av något alls. Man satsar på kvalitet istället för kvantitet, och eftersom HIMARS bevisligen går att transportera med svenska Hercules så kan de därför snabbt förflyttas till den landsände som angrips. Har man bara en divisionsartilleribataljon kan man annars räkna med att vapensystemen garanterat finns på fel plats i landet.

Sedan är förstås artilleri mer än själva pjäserna, men med dagens digitaliserade nätverksförsvar kan t ex en del ledningsresurser tillfälligt sitta i en annan del av landet under en övergångsperiod och själva pjäserna underställas ett annat förband för sin logisitk och närskydd till resten av bataljonen är på plats.

Kom ihåg att det inte räcker att bara flyga in pjäserna – det behövs ledningsresurser, logistik och ammunition. Helgens övning har alltså inte visat faktisk förmåga annat än att skjuta en gång. 

M142 HIMARS har 45 km räckvidd på de sex ordinarie raketerna, men kan också utrustas med en MGM-140 ATACMS kortdistansrobot, med upp till 300 km räckvidd. Sverige ska nämligen också anskaffa en sådan förmåga, så man kan här slå två flugor i en smäll, även om det ligger längre fram i tiden.

Även om det inte pågår någon upphandling, så kan HIMARS i Sverige i helgen ses som en första speeddating inför en kommande upphandling. Att man flyttade systemet till ett skjutfält i norra Sverige (antagligen är det Vidsel flygplats på filmen ovan och Robotförsökplats Norrland är antagligen utmärkt för att provskjuta raketartilleriet på, vilket rimligtvis kan bekräftas via skjutfältets avlysningar eller en NOTAM för flyg – kan förstås även vara Jokkmokkbasen eller någon annan plats) kan förutom möjligheten att skjuta skarpt på långa avstånd, även visa upp förmågan för experterna på Artilleriregementet i Boden, såväl som FMV och försvarsmaktsledningen. Kanske också någon politiker, t ex försvarsministern, även om politiker brukar vilja visa upp sådant på bild.

Sverige köpte Patriot som medeldistansluftvärn, och som en del i att stärka den transatlantiska länken. Man ska inte bli förvånad om armén även anskaffar amerikanskt artilleri av samma anledningar, även om det också finns industripolitik inblandad kring artilleriet åt Strykerbrigaderna. 

Och allt som gör att amerikansk personal kommer befinna sig i Sverige för att t ex utbilda, träna och öva svensk personal är förstås en bra snubbeltråd. Dock sker mycket av Patriotutbildningen tydligen i USA.

Tillägg: Tydligen ska HIMARS placeras i bergrummen i Tröndelagen i Norge som del i den amerikanska marinkårens förplacerade utrustning för att snabbt understöda Norge och Baltikum. Ur det perspketivet blir det ännu mer relevant för Sverige att anskaffa HIMARS, då det kommer finnas gott om extra ammunition några mil från svenska gränsen att samarbeta om i skarpt läge. Det kan ju rent av vara så att den individ HIMARS som flugits runt nu är en av de första som ska stoppas på förvar i Tröndelagen.