Gästartikel: Brandbilar, medalj och självmordsdrönare

Denna artikel är en gästartikel av Lena Wilderäng, bloggarens fru.

I höstas blev jag klar med insamlingen till ytterligare en brandbil att leverera till Ukraina. Jag hittade den tack vare ett tips från en läsare, och köpte den av en privatperson, vilket är skönt till skillnad från auktioner där man köper grisen i säcken – och dessutom riskerar budkrig med andra som samlat in pengar. Stort tack för ert stöd när det kom till insamlingen! Bilen servades på närliggande verkstad, besiktigades (som var en historia i sig), och fylldes med utrustning. Den har rullat i Malmö och sedan på ett övningsfält, och är väldigt fräsch. Den är från 1996 och är därmed bara några år äldre än den vi har på min hemmastation i Sätila … Snart blir det nog att jag köper en släckbil och ställer på vår station, och skickar vår gamla till Ukraina (skojar bara).

Under tiden blev jag kontaktad av en läsare angående donation av en annan bil. Brandstationen vid Preem Raff i Göteborg hade köpt en ny bil och letade efter sätt att donera sin gamla till Ukraina. Det är klart jag ville hjälpa dem – man sparar på både tid och resurser genom att administrera och leverera flera i taget! Även den fylldes med utrustning, samt servades – teamet har fått till det på rekordtid. Bilen kallades kärleksfullt för Bettan av personalen, och det fick bli dess callsign under resan. Bettan är från 1993, har två rejäla tankar för vatten och skum, och är i allmänt bra skick – den har rullat i tjänst fram tills nyss.

Precis dagarna innan jag skulle lämna Sverige lyckades jag även få tag på en Nissan Navarra i gott skick. Denna skulle till fronten. Det är viktigt att stödja stridande förband. Annars spelar det ingen roll hur mycket vi stödjer brandmän, sjukhus och civila – ockupanterna plundrar allt när de rycker fram. Vi vill ju inte att brandbilarna och medicinsk utrustning vi skickar ska gå till ryssen. Även den här bilen köptes för insamlade pengar, stort tack till alla läsare. Och jättetack till Martin som hittade bilen, hjälpte med det praktiska och ordnade ett team som kunde serva bilen – på rekordtid. Det där med service är enormt viktigt. Jag har varit med alldeles för många haverier som hade kunnat undvikas om bilen hade servats ordentligt innan leverans.

Det är faktiskt personbilar som behövs mest just nu. Det är de som gör störst skillnad. Mina ukrainska kontakter har sagt uttryckligen att om jag kan välja mellan en brandbil och en pickis så ska jag välja pickisen. Det Pickup-Jonas har fokuserat på sedan start är helt rätt. Nu hade jag ju två släckbilar klara, men framöver blir det ännu mer fokus på pickisar. De kan användas till så mycket. Transport av skadade. Transport av utrustning och personal. Luftvärn, och mycket annat.

När det kommer till utrustning så kunde brandmännen som förberedde Bettan fylla den med sådant som kunde avvaras – det är bra att få med en massa slang som passar till kopplingarna, och när det blir uttjänt så kan kopplingar återanvändas för att bygga övergångskopplingar till ukrainsk standard.

En kollega och vän till mig, som jobbar som brandman vid raffet i Nynäs, ordnade en massa ytterligare utrustning: slang, larmställ, stövlar, bårar med mera. Hon tog sig tid att köra ner det hela från Stockholm, tillsammans med sin sambo. Hennes engagemang och stöd har varit toppen. I övrigt engagerar hon sig i nätverket Kvinnor inom Räddningstjänsten, som gör väldigt uppskattade saker, bl a informationskampanjer.

Ytterligare en brandstation i norra Skåne bidrog med en massa välbehövd utrustning, t ex en massa eldrivna verktyg, motorsåg, stöttor, och en massa annat. De hade även två frälsarkransar som signerades och får nu hänga på mottagarnas brandstationer!

Jag var på väg till att plocka upp en uppsättning hydrauliska verktyg från en annan organisation. Det fanns dock inte några verktyg, endast slang och kompressor, och de hade fel dimensioner – ukrainska räddningstjänsten använder inte sådana. Men då kom Ukrainahjälpen till undsättning, och köpte loss ett helt set med rätt dimensioner. Bra grejer som kommer användas direkt! De här används för att rädda folk som har fastnat, oavsett om det är trafikolycka eller ras. Och just den här uppsättningen åker direkt till Petjenihy och Tjuhuiv. Det har bombats hårt här på senaste, inte minst nu under leveransen, så räddningstjänsten får arbeta mycket i området.

Ytterligare utrustning har kommit från en aktör som har även hjälpt till tidigare. Det handlar om livräddande medicinsk utrustning, samt annat användbart. Även 24 h meals skickades med – de är otroligt uppskattade vid fronten.

Ett sjukhus hade bett om syntetisk hud till patienterna. De har inte det i Ukraina på det hela taget, och jag fick kolla upp det i Sverige. Visst fanns det att få tag på, men endast två små bitar. Det tillverkas nämligen vanligtvis endast på beställning, eftersom den har kort bästföredatum och är ganska dyrt – så det lämpar inte sig för lagerföring. Företaget som levererade det ordnade försändelse från Finland. En vän kunde komma förbi och hämta ut det efter kontorstid, vilket hjälpte enormt. Och finansieringen? Det var häftiga summor, men det löste ni kära läsare och Twitterföljare genom en insamling, på ett dygn. Ni är helt grymma. För patienterna betyder det allt, de skulle aldrig i livet ha råd med detta. Nu jobbar jag på att leta fram andra alternativ som inte kostar fullt lika mycket, tänk om det skulle kunna vara en hållbar lösning för flera patienter och sjukhus på sikt.

Bettan gick till en kommun utanför Kyjiv som behövde den förmågan för att kunna släcka bränder som orsakas av nedskjutna robotar och drönare som har haft Kyjiv som mål.

Den andra bilen gick till räddningstjänsten i Charkiv region. Den kommer just nu rulla i Petjenihy där brandbilar hade blivit skadade på grund av bombningar. Och Navaran gick till 77:e luftburna.

Ytterligare en insats gjordes av en brandman från Kullaberg. Vi känner varandra från klättringen och hade varit på någon klätterresa ihop. Hon jobbar även som yogainstruktör. Hon och några andra hade samlat ihop till några stora säckar hundmat, som gick till en organisation som tar hand om djur som blivit av med sina familjer. De ombesörjer vård, mat och boende för djuren – samtidigt som de hittar nya familjer till dem. Hundarna tackade hjärtligt.

Sedan var det några som skickade choklad, läsk och annat till fronten. Även det mycket uppskattat.

En privatperson skickade en FPV-drönare till frontförbanden. Samma person skickade även en taktisk klocka som skulle ges bort till någon som förtjänade den extra mycket. Den gick till en militär sjukvårdare, som har jobbat hårt sedan fullskaliga ockupationskrigets start. Han blev svårt skadad i beskjutning, men återgick till fronten trots att skadorna är långt ifrån läkta. Han ville helt enkelt fortsätta rädda liv. Det är klart att drönare och fordon är viktigast. Men ibland är det trevligt att göra något för individen också.

I samband med insamlingen så blev jag varse om att det fortfarande finns ganska låg medvetenhet kring det där med humanitär hjälp. Jag skulle gärna vilja göra det så tydligt som möjligt:

1: Innan du skickar någonting: kolla vad som behövs just nu, och just där. Kolla helst direkt med slutmottagaren, och skicka endast det som behövs. Om det du har att skänka inte behövs där: hitta någon annan som behöver det, eller skänk det till secondhand-butik eller liknande. Skicka inte en massa obekräftade grejer bara för att det är det du har att ge bort!

2: Skicka aldrig saker som är trasiga eller nära på att bli trasiga. Ukrainare har andra bekymmer än att sortera skräp. Ofta kan de inte heller återvinna. Reparationer är ofta svåra eftersom reservdelar inte går att få tag på. I övrigt, se punkt 1 (bekräfta att mottagaren verkligen behöver det, i exakt det skicket). Ukraina är ingen återvinningscontainer!

3: Följ upp. Det måste finnas feedback från mottagaren. Att skicka saker utan en tydlig mottagare, eller att skicka utan att kolla upp, kan bidra till korruption. Ge istället till en organisation som är verksam på plats, och kan dubbelkolla. I övrigt, se punkt 1.

Vanligtvis behöver man inte någon trasig teknik, det finns gott om den varan på plats. Det finns säkert mottagare i Ukraina som vill ha trasiga grejer, men då är det ditt ansvar att hitta en sådan mottagare, och skicka direkt till dem – inte dumpa det på någon och hoppas att det gör nytta. Du får antingen reparera grejerna i Sverige, eller se till att de kommer till en svensk återvinning. Ge hellre en liten peng till en insamling som köper nya fräscha generatorer eller vad det nu var tänkt, istället för att skicka en som inte funkar helt hundra. Och vanligtvis behövs inte gamla kläder. Det finns säkert mottagare i Ukraina som vill ha det mesta – ta då kontakt med dem, och skicka direkt till dem. Men i övrigt så är den akuta humanitära krisen över, behovet är akut vid fronten men inte i övrigt. Det mycket bättre att återvinna kläderna, eller ge till secondhandbutiker där t ex ukrainska flyktingar kan handla eller få kläderna utifrån behovet, storlekarna mm. Så kan transporterna till Ukraina fokusera på det som faktiskt behövs. Och det som behövs är i så fall yllekläder i bra skick, som kan gå direkt till fronten. Inte bomullskläder eller syntetplagg, eller några sommargrejer. Om du själv skulle stå i en kall skyttegrav så skulle du tycka att allt som kommer fram som inte är ylle vore ett hån. Det kanske låter lite hårt när jag lägger fram det på det sättet. Men jag har arbetat med att ta emot donationer i två år nu. Jag ser att vissa har verkligen blivit fantastiskt bra på att kolla upp vad som är aktuellt och jobba utifrån det. Så jag blir uppriktigt förvånad av dem som inte är informerade. Det är faktiskt väldigt lätt att göra rätt.

Det allra bästa är att bidra till organisationer som är på plats, till exempel OperationAid eller liknande. De känner till omedelbara behov lokalt, och kan dessutom få tag på grejer i helt andra volymer, så dina pengar ger större nytta. Mindre organisationer, ukrainska som svenska, gör en enorm skillnad på plats, så istället för att köpa grejer och posta så blir det mer effektivt att hjälpa organisationerna. Även om du slipper känna dig som en hjälte när du köper ett par strumpor och en chokladkaka på Biltema. Jag lovar, när en organisation köper motsvarande på plats i Ukraina så får de pengarna att räcka till tio gånger så mycket. Plus att man stödjer lokala ekonomin. Och så riskerar man inte att grejerna fastnar i något förråd, eller att någon får tag på dem direkt från postkontoret och säljer vidare istället.

Större internationella organisationer då? Jag brukar få en del reklam från jättarna, mest på sociala medier, och vill gärna säga ett par ord om detta. Reklamen är vanligtvis uppbyggd kring ett foto på bombade hus eller ensamma barn, alternativt familjer på flykt eller annat som kan beröra. Sedan säger texten någonting om hur illa det är i Ukraina. Och uppmanar till att donera pengar till den här stora organisationen. Redan här ser jag stora dissonanser. För det första framgår det inte vad organisationen faktiskt gör för dessa barn, familjer och sönderbombade områden. Det tyder på att det egentligen inte finns så mycket att komma med där. Jag kan meddela att de inte är på plats på fronten, där de verkligen behövs – och ofta är de inte ens på plats i Ukraina. Människorna på bilderna har inte gått med på att en jätteorganisation med höga chefslöner tigger pengar internationellt med hjälp av deras ansikten. De får inte ens ersättning för sitt deltagande på bild. Värst är det med barn – det borde vara emot barnkonventionen om något. Jag har sett Stora Internationella Hjälporganisationer (TM) använda en film på sin personal framför sönderbombade hus, där de pratar om att hjälp behövs akut. Problemet är att de står framför ett hus i Charkiv som bombades våren 2022, och numera håller på att repareras – man ser till och med en byggkran i bakgrunden. Åk till fronten istället. Gör lite nytta på riktigt. Så om ni ger pengar till stora nationella och internationella organisationer, ge till dem som faktiskt gör skillnad. De små gräsrotsorganisationerna samt individerna som jobbar självständigt visar tydligt att det går alldeles utmärkt att jobba gratis, eller med minimala löner istället för feta direktörsarvoden – och att det går alldeles utmärkt att röra sig i landet, till och med i områden nära fronten, och göra en riktig skillnad.

Resan till Ukraina? Ju tack, den har gått bra, men vissa grejer var nya. Det blåste storm i Östersjön, så färjan fick stå kvar vid kajen över natten. När vi väl kastade loss så blev det en del sjögång, vi som hoppades på en sovmorgon fick hålla i kojerna för att inte rulla ut. Körningen genom Polen gick kanon, men det var väldigt mycket köer vid gränsen på grund av nya rutinerna som införs nu. Och efter gränsen blev det snöstorm och mycket halt på vägarna på grund av snömos. Det lättade efter att vi kom närmare Kyiv, men vi fick verkligen lite av allt. Vi slapp inte flyglarm heller, men det finns väldigt bra informationskanaler som förklarar vad som är på inkommande, genom vilka rutter, vad som gäller och vad som kan förväntas framöver. Så för den som har koll på dessa och har span på mönster långsiktigt bakåt – i veckor, helst månader – så är det lättare att arbeta med riskminimering.

På vägen tillbaka åkte vi som vanligt tåg. Där var dock läget värre eftersom det avfyrades iranska självmordsdrönare som färdades i riktning mot tågspåren samtidigt som vi passerade där. Att sakta rulla in i en liten ort som specifikt uppmanas ta skydd inför nära föreliggande attack är lite pulshöjande, man är ju liksom fast i tågvagnen. När det kommer till en sådan händelse så kan man avskriva det som slump, men när det händer på ett flertal diverse orter blir till ett mönster. Vi tackar i alla fall luftvärnet för att det inte blev mer dramatiskt än så. Det är i varje fall det närmaste jag har varit en Shahed (även känd som Moped här i Ukraina pga det karaktäristiska motorljudet) in action. Och jag vill inte stifta närmare bekantskap med dem heller.

Medaljen jag fick under den här resan var jag informerad om tidigare, men nu var jag där på plats så det blev en superkort liten ceremoni. Det är det ukrainska Vita Korset, som ges till icke-ukrainska ickestridande, till exempel volontärer, journalister, filantroper och specialister inom vissa yrken. Jag ser den här utmärkelsen som något som går till alla oss som har bidragit till insatserna i Ukraina. Framför allt Lars, utan vars blogg det inte hade varit möjligt. Varken att nå så brett med det jag skrivit under senaste två åren, eller att samla in resurser. Men även alla som har hjälpt på olika sätt – genom donationer, genom att sprida information, driva opinion, och skapa förändring i stort och litet. Och till alla volontärer i Sverige som kämpar för samma sak. På medaljen står “Honor et Gloria”, och ni ska ta åt er, allihop!

Nu är det bråda dagar, med en del administration efter resan, men även mycket arbete med boksläpp av Solroseffekten. Det enklaste sättet att få tag i den är via förhandsbeställning. Då kommer den till din brevlåda, signerad och klar. Den kommer kunna gå att beställa där fram till några dagar innan officiellt släpp. Så vill du få boken före alla andra så är det förköp som gäller.

Sedan blir det officiell release 24/2 2024. Jag kommer vara på plats och signera Solroseffekten på Gamla Stans bokhandel i Stockholm den 24e februari, kl 14:00-15:00.

Veckan därpå, fredag den 1/3, blir det författarsamtal om Solroseffekten, åter igenom på Gamla Stans bokhandel i centrala Stockholm, kl 17:00.

Ett stort tack till er för det ni har bidragit med, det kommer rädda liv i östra Ukraina, där det verkligen behövs.

Tack till chaufförerna, och era närstående som täckt upp. Tommy Källgren, Erik Aludden (som bl a körde den allra första ambulansen jag crowdfundade i mars 2022), Eva Söderström (kollega när det kommer till professionella äventyr och guideverksamhet i fjäll och arktis, wilderness medic-instruktör, samt fd brandman), Pingo Olofsson (som stått för flera av bilderna) och Jonathan (som var behjälplig med att köra i Sverige och Polen).

Tack till Lars som har gjort det här möjligt.

Tack till donatorerna och sponsorerna av bilar, utrustning och annat, er som nämnda i texten och andra som inte är det. Tack till er som hjälpte till att få tag på brandbilarna, att ordna service, att köra dem till överlämningspunkterna. Tack alla som varit involverade i pappersarbetet med Bettan, stort tack för den där uppskattade insatsen i sista minuten!

Den som vill stödja mitt arbete gör det lämpligaste genom att köpa signerad bok eller skicka stöd via Paypal. Tack!