Min nya roman Ishjärta finns att köpa i butik hos din välsorterade lokala bokhandel som SF-bokhandeln eller Akademibokhandeln där de flesta butiker fått in boken. Boken finns också som inbunden, e-bok och ljudbok hos Bokus och Adlibris, och som e-bok eller ljudbok via strömningstjänsterna Storytel och Bookbeat.
Författaren Lars Wilderäng driver bloggen Cornucopia? sedan 2008 och har publicerat technothrillers, sciencefictionromaner eller thrillers. I juni 2024 kom hans trettonde roman ut, Krigarhjärta.
Det går nog att hålla högre säkerhet på några få mer kontrollerade event än alltid överallt och i stora folksamlingar. Det handlar väl mer om riskminimering. Finns det en anledning att berätta var man kommer vara så gör man nog det, men om det egentligen inte fyller något syfte alls, som en konsert där man inte är för att mingla med fans eller skriva autografer, så är det ju inte så svårt att låta bli.
Mrmupp har förstås rätt. Är det ett publikt evenemang inför folk så är det inte så mycket att göra något åt. I övrigt kan man rapportera i icke realtid om man alls delger.
Jag har ingen aning om hur en författare jobbar, men jag antar att “presentation comes with the job”…
Man måste väl helt enkelt sprida ordet om hur bra man är – annars lär man ju inte hitta nya läsare.
LW gör ju (i mina ögon) också ett förträffligt jobb med att sprida vikten av lokala bokhandlare – visst köper jag grejer på AdLibris, men det blir mest facklitteratur som inte finns lokalt.
Tack vare denna blogg har jag allvarliga funderingar på att sluka alla LWs böcker – har inte läst en enda ännu (men det låter som sagt lovande 🙂
Hade gärna kommit förbi och sagt hej men tiden passar inte den här gången. Jag har skickat en del pengar det senaste året och det är till väldigt stor del din rapportering och din sammanställning av vart man kan skänka pengar som gjort att jag öppnat plånboken. Bra jobbat!
Din rapportering har säkert gett 10 000 000 kr i donationer. Du kanske har någon bättre uppskattning på den siffran 🙂
10 miljoner nåddes förra hösten. Jag försöker inte längre hålla koll på hur mina omnämndanden driver insamlingar, och sedan har vi de som blir återkommande osv.
Jag slutade hålla koll när vi passerade 30 mille och det var också i höstas.
Tänkte att detta kan vara ett bra forum för en kort recension av Ishjärta, förhoppningsvis utan spoilers. Om moderatorn tycker att det är opassande med anonym recension är det bara att ta bort, no hard feelings.
Jag har läst samtliga LWs romaner så jag ha kunnat följa utvecklingen från Midvintermörkers telegramstil (läste första egenutgivna upplagan, typsatt i times new roman om jag inte minns fel) till de senare romanernas mer målande personporträtt. Min favorit är fortfarande första boken i Stjärnklartserien tätt följd av Marviken. Hjertaserien ligger inte långt efter och där är Ishjärta den klart bästa boken. Historien inleds chockerande och man undrar direkt hur det skall sluta. Därefter nystas historien upp i omväxlande högt och lugnare tempo i som vanligt ganska korta kapitel (formatet med korta kapitel gör att boken lämpar sig utmärkt för att läsa på Iphone). Författarens berättartekniska knep med att återge huvudpersonernas tankar i kursiv stil fungerar mycket bra. Det finns relationsbyggande partier på en skidort som kanske skulle kunna kortas ner en smula. Likaså vissa tekniska partier som väl dock är typiska för genren (jag vet en tgz-fil är men styckena där författaren briljerar med sin tekniska detaljkunskap blir ändå lite tunga). Jag gillade även referensen till författarkollegan men personligen skulle jag ha refererat till en bok om en bomb istället för en bok om majestäter då den förra är avsevärt bättre än den senare. Det jag saknade mest i boken var en beskrivning av hur en liten man hanterade en bild på ett dockansikte.
Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera Ishjärta, de som har uppskattat tidigare romaner av LW kommer inte bli besvikna.
Hade gärna haft ett signerat ex av författarens alster. Känner inte direkt att jag, som gammal kärring, tillhör den primära målgruppen men jag gör så gott jag kan. Plöjde Midvintermörker igår tillsammans med Dima´s vodka. Det behövdes för jag blev lite uppskakad. Har läst någonstans att romaner bör innehålla ett uns av sanning men detta var lite i mesta laget. När jag hämtat mig står Höstregn på tur.
19 kommentarer
Grattis till första platsen!
Tack.
En fråga. Du informerar i efterhand när du tex går på koncert. Pga säkerheten.
Men är detta inte ett enormt säkerhetshål när alla vet i förväg exakt var du befinner dig?
Det går nog att hålla högre säkerhet på några få mer kontrollerade event än alltid överallt och i stora folksamlingar. Det handlar väl mer om riskminimering. Finns det en anledning att berätta var man kommer vara så gör man nog det, men om det egentligen inte fyller något syfte alls, som en konsert där man inte är för att mingla med fans eller skriva autografer, så är det ju inte så svårt att låta bli.
Mrmupp har förstås rätt. Är det ett publikt evenemang inför folk så är det inte så mycket att göra något åt. I övrigt kan man rapportera i icke realtid om man alls delger.
Jag har ingen aning om hur en författare jobbar, men jag antar att “presentation comes with the job”…
Man måste väl helt enkelt sprida ordet om hur bra man är – annars lär man ju inte hitta nya läsare.
LW gör ju (i mina ögon) också ett förträffligt jobb med att sprida vikten av lokala bokhandlare – visst köper jag grejer på AdLibris, men det blir mest facklitteratur som inte finns lokalt.
Tack vare denna blogg har jag allvarliga funderingar på att sluka alla LWs böcker – har inte läst en enda ännu (men det låter som sagt lovande 🙂
Kul! Läsordning här https://cornucopia.se/2023/06/lasordning-bocker-lars-wilderang-bocker/
Hade gärna kommit förbi och sagt hej men tiden passar inte den här gången. Jag har skickat en del pengar det senaste året och det är till väldigt stor del din rapportering och din sammanställning av vart man kan skänka pengar som gjort att jag öppnat plånboken. Bra jobbat!
Din rapportering har säkert gett 10 000 000 kr i donationer. Du kanske har någon bättre uppskattning på den siffran 🙂
Tack, det var snällt skrivet.
10 miljoner nåddes förra hösten. Jag försöker inte längre hålla koll på hur mina omnämndanden driver insamlingar, och sedan har vi de som blir återkommande osv.
Jag slutade hålla koll när vi passerade 30 mille och det var också i höstas.
Tänkte att detta kan vara ett bra forum för en kort recension av Ishjärta, förhoppningsvis utan spoilers. Om moderatorn tycker att det är opassande med anonym recension är det bara att ta bort, no hard feelings.
Jag har läst samtliga LWs romaner så jag ha kunnat följa utvecklingen från Midvintermörkers telegramstil (läste första egenutgivna upplagan, typsatt i times new roman om jag inte minns fel) till de senare romanernas mer målande personporträtt. Min favorit är fortfarande första boken i Stjärnklartserien tätt följd av Marviken. Hjertaserien ligger inte långt efter och där är Ishjärta den klart bästa boken. Historien inleds chockerande och man undrar direkt hur det skall sluta. Därefter nystas historien upp i omväxlande högt och lugnare tempo i som vanligt ganska korta kapitel (formatet med korta kapitel gör att boken lämpar sig utmärkt för att läsa på Iphone). Författarens berättartekniska knep med att återge huvudpersonernas tankar i kursiv stil fungerar mycket bra. Det finns relationsbyggande partier på en skidort som kanske skulle kunna kortas ner en smula. Likaså vissa tekniska partier som väl dock är typiska för genren (jag vet en tgz-fil är men styckena där författaren briljerar med sin tekniska detaljkunskap blir ändå lite tunga). Jag gillade även referensen till författarkollegan men personligen skulle jag ha refererat till en bok om en bomb istället för en bok om majestäter då den förra är avsevärt bättre än den senare. Det jag saknade mest i boken var en beskrivning av hur en liten man hanterade en bild på ett dockansikte.
Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera Ishjärta, de som har uppskattat tidigare romaner av LW kommer inte bli besvikna.
Tack, intressant.
Hade gärna haft ett signerat ex av författarens alster. Känner inte direkt att jag, som gammal kärring, tillhör den primära målgruppen men jag gör så gott jag kan. Plöjde Midvintermörker igår tillsammans med Dima´s vodka. Det behövdes för jag blev lite uppskakad. Har läst någonstans att romaner bör innehålla ett uns av sanning men detta var lite i mesta laget. När jag hämtat mig står Höstregn på tur.
Lyllo, önskade jag inte läst den ännu. Hur bra som helst. 🙂
Jättegrattis till ännu en succé!
Tack.
Önskar signerering av boken. Blir det måhända ngn signering i Göteborgsregionen från mitten av Augusti ?
Kanske i Kungsbacka i september.
Tack Lars
Tack! Läste ut din senaste nu på morgonen. Ser fram emot att du skriver ihjäl den lille i nån kommande bok