I samband med Elmässan i Stockholm spelade jag in några minuters besök hos Elektrikerpodden. Förutom att utifrån erfarenheterna från Ukraina påtala behovet av att krigsplacera linjemontörer, elektriker och installatörer på sina jobb, så hade jag också ett ödmjukt förslag om hur man ska kunna finansiera uppbyggnaden av krigslager hos elnätbolagen för att snabbt i volym kunna återställa bombad elförsörjning vid krigshandlingar mot Sverige.
Ni hittar Elektrikerpoddens avsnitt med mig här.
Som jag brukar säga på mina föreläsningar så är vi alla samhällets muskler i såväl fred som kris eller krig. Livet går vidare och saker måste fungera, och vid krig så går dessutom saker sönder pga fiendens ageranden. Det ökar behovet av personal i såväl byggbranschen som installationsbranschen, infrastruktur och elförsörjning. Och de som gör detta bäst är de som gör det fem dagar i veckan året runt, dvs de kvinnor och män som är proffs på detta.
Således bör arbetsgivare överväga att krigsplacera sin personal genom att sluta avtal med Plikt- och prövningsmyndigheten och sedan börja placera. För utan i detta exemplet elektriker kommer man inte få tillbaka strömmen i skadade byggnader.
Jag föreslog också både i podden och på föreläsningen innan att elnätbolagen ska bygga upp krigsreservlager för att i volym kunna reparera elnätet, vilket man ser behov av i Ukraina. Just-in-time fungerar inte i krig och skadeutfallet kan bli massivt när Ryssland riktar in sig på energiförsörjningen.
Finansieringen är enkelt. Det finns inget som elnätmonopolen älskar mer än vinster, och dessa regleras genom Energimarknadsinspektionen och vinstuttaget står i proportion till hur stora investeringar elnätbolagen gör i sina elnät.
Mitt förslag är att investeringar i krigslager och hållande av dessa ska berättiga till höjda elnättaxor och höjt vinstuttag för monopolbolagen. Därmed kommer de få incitament att bygga upp en krigsberedskap, eftersom de älskar vinst över allt annat.
Ja, det betyder att jag och du kommer få betala mer för vårt elnät. Ingen tackar förstås elnätbolagen när strömmen fungerar, men hellre någon hundralapp mer i månaden nu än sex månader utan el efter att Ryssland avfyrat ett gäng kryssningsrobotar mot Sverige. Krigslagren kommer också komma till nytta vid normala väderrelaterade kriser som stormar och kan successivt rullas ut till investeringar i elnäten i takt med att lagren ersätts av ny utrustning.
Kommer då detta genomföras? Antagligen inte. Ingen tackar den proaktive, men alla klagar när strömmen går.
Ni hittar Elektrikerpoddens avsnitt med mig här, men jag har inte lyssnat på om vad om något som har klippts bort.
27 kommentarer
Man kan tycka att elnätsbolag med 50% vinstmarginal kan ha råd att avstå en del av sin vinst för att säkra sina framtida inkomster också…
Vore bättre att bara sätta ner foten och säga att ni skall ha lager motsvarande vad som krävs för att bygga upp X % igen. Det är inte en del av intäktsramen. HAr era finska eller tyska ägare problem med detta så kan vi förklara för dem att för att driva samhällskritisk verksamhet i Sverige behöver man ta ett visst ansvar själv också.
Nu är det iofs stamnätet som är den mest utsatta delen. De privata nätägarna hanterar bara region och lokalnät och även om det kan få konsekvenser i stora områden är det genom att slå ut stamnätet man kan sänka hela delar av Sverige. Och dessa komponenter har längst leveranstid.
Så jag föreslår att en del av kapacitetsavgifterna används för att bygga upp ett reservdelslager för detta. Och om det kommer gruff från EU håll så ignorerar Sverige detta.
Pengar är redan inne i systemet, det måste inte bli aktieutdelning.
Nej, du tänker fel. Om något sådant händer, gud förbjude det kan vi ju inte stoppa in i en affärsplan, då får staten gå in och stötta. Jag menar varför betalar vi annars skatt?!
Precis som med bankerna. Inte kan vi ta höjd för sämre tider. Det skulle ge internationella konkurrenter fördelar.
Sänk anslag för ovidkommande saker som vård och omsorg, och sälj ut allmännyttan. Då blir det upp till befolkningen om de vill ha tak över huvudet eller inte. Inte ska vi dalta med folk som inte jobbar och vill göra rätt för sig?
”Ingen tackar den proaktive”
Precis, inte ens den dag då de proaktiva åtgärderna visar sig nödvändiga. Den dagen tas se bara för självklart om de ens noteras.
Finns många “särintressen” i Sverige. ..
Ett generellt sätt att resonera kring just-in-time är hur “förutsägbar” variationen är. Normalt kanske 1% av utrustningen behöver bytas (med 50% sannolikhet) och efter det dimensioneras flöden/lager osv. Krig innebär att typ 50% av utrustningen plötsligt behöver bytas med 1% sannolikhet, men det är inte nödvändigt att varje “enhet” äger ett 50x lager.
Misstänker att det inte är jättebra att ägande och ansvar lämnas till olika privata elnätsbolag men jag har inga konkreta idéer.
50% sannolikhet med konsekvensen att 1 person dör är samma risk som 1% sannolikhet att 50 personer dör…
Om en person dör varje dag behövs bara i genomsnitt en avbytare per dag. Detta blir ungefär just-in-time.
Om ingen dör 99 dagar, men på 100 dagen dör 50% behövs plötsligt 50% avbytare på en dag. Dessa avbytare måste hållas förberedda jämt. Här går inte just-in-time.
Väntevärdet (eller “risken”) är samma men det är inte ett meningsfullt kriterium.
Helt enig med dig. Just in time bygger på medelvärde, inte stokastiska utfall.
Ett annat bra exempel är budgetering av snöröjning…
Men hur man än bygger in resiliens och redundans finns det alltid en sannolikhet att den inte räcker till.
Vad är en acceptabel förlust? Det är det politiska problemet … 🙂
Håller med 💯 %.
Sen om man ska vara ironisk…den senaste tidens snöfall över delar av Sverige har inneburit att ex antal % av logistiken har gått på sparlåga, folk har inte kommit fram. Människor med olika former av handikapp har blivit låsta i sin hem pga av oframkomliga trottoarer etc etc.
Så en främmande fientlig makt kan ju invänta stundande snöoväder och för att förbättra
segerchanserna sabba maskinparkerna som ska röja snön.
Oironiskt kanske man ska krigeplacera även sjörövare.
Detsamma torde gälla infrastruktur för kommunikation.
För en handfull år sedan jobbade jag på en kommun då internetförbindelsen gick ned lite över ett dygn i flera av kommunens tätorter. Orsaken var tjuvar som grävde av en massa kablar i en banvall i jakt på koppar. Detta skedde ungefär 80 kilometer från vår kommun. Internetförbindelser ska vara redundanta, åtminstone på det avståndet. Men i ett möte med leverantören hävdade de med bestämdhet att de inte hade något samhällsansvar på det viset som deras föregångare Televerket en gång i tiden hade.
Är involverad i en lokal fiberförening. Förbindelsen från vår nod till leverantören är ca 1 kilometer, därifrån går vår trafik på en, och endast en, fiber till deras center som är cirka 120 kilometer bort. Ingen redundans är tillgänglig om något inträffar.
Så det gäller även för svenska leverantörer att vara förberedda.
Vår sårbarhet är nog större än vi vågar tro. Vi behöver redundans både för energi och kommunikation.
Där jag bor skall den lokala elnätägaren bygga om och modernisera elnätet i flera år….
Inget har hänt annat än att avgifterna höjts med motiveringen att nätet skall moderniseras.
Vad som kommer att ske är att nätbolagen tar till sig förslaget och Höjer avgifterna med motiveringen som LW redovisar.
Därefter händer inget.
Iochmed att man kan öka vinster genom att inte investera i något som vare sig förbättrar kvalitet/kapacitet kommer
sådana investeringar aldrig att genomföras.
Myndighetskrav kan alltid förbigås av smarta jurister.
Se bara vad som hände med beredskapslagren som “marknaden” skulle ansvara för…
Det fungerar som så att man byter en ledning någonstans, och kallar det en modernisering och höjer avgiften för samtliga – även de som inte fått ledningen bytt.
Man måste tillverka mindre och lättare transformatorer, än den bamse som kördes från ABB i Ludvika för någon månad sen på 750 ton! En total omöjlighet i krig. Man måste bygga moduler! https://www.trafikverket.se/om-oss/nyheter/lansnyheter/gavleborg/2022/maj/gigantisk-transport-pa-vag-genom-halsingland/
Helt enig med dig. Just in time bygger på medelvärde, inte stokastiska utfall.
Ett annat bra exempel är budgetering av snöröjning…
Men hur man än bygger in resiliens och redundans finns det alltid en sannolikhet att den inte räcker till.
Vad är en acceptabel förlust? Det är det politiska problemet … 🙂
Kan tillägga att det handlar om betydligt stora summor för att inäktsramarna ger företagen mycket goda möjligheter att höja avgifterna.
Läs vad Stefan Yard skriver om detta, han är nu professor emeritus men har goda kunskaper i frågan. Energimarknadsinspektionen har inte lyckats särskilt väl. Avkastningskraven elnätsbolagen använder för att beräkna sina intäktsramar är mycket vidlyftiga.
Nu är det ju inte nätbolagen som beräknar sina egna ramar och de sätter inte heller kalkylräntan/avkastningsprocent utan det är ju just det som hanteras i regleringen. Tesen att nätbolagen är ondsinta girigbukar är ju fin retorik och ett bra sätt att elda på massorna. Sen att det inte fungerar som bloggarn raljerar att det ”byts en kabel så höjs avgifterna” kan vi väl också bortse ifrån.
Finns en massa saker man kan diskutera kring reglering osv. men som i det mest blir det bara tramsigt när det görs i falsett. Lite som när bloggarfavoriterna ”svärjisarna” vevar friskt om invandring mm.
‘jaså, du jobbar på ett av de stora elbolagen? Då kanske det är DU som ser till att överklaga de förslag som EI sätter fram varje gång en ny intäktrsam skall sättas.
Men du menar kanske att Yard har fel i frågan?
Jag hänvisar till vad han skriver. Har du några sakliga fakta som säger emot det eller skall du fortsätta med dina härskartekniker?
Spelar det någon roll vart man jobbar, får man inte ha en personlig åsikt eller rätta rena felaktigheter om man arbetar på en specifik plats???
Kan nästan garantera att de som arbetar med regleringen på nätbolagen vet mer om regleringen än dig.
Elnätsbolagen gör det som är bäst för dem, om EI och regeringen misslyckas med att göra en laglig reglering som varenda gång rivs upp av domstolar då är det knappast elnätsbolagens fel. Felet ligger i att man misslyckas utforma en reglering som följer lagen.
Sen vad Yard säger eller inte säger spelar ganska liten roll då det är svenska domstolar som dömt i frågan. De har konsekvent konstaterat att EI och regeringen gjort fel.
Allmänt så klarar Politiker inte av att förutse framtida problem och göra något proaktivt, (ex Invandring, Covid, Elpriset, bränslepriset). Ev kan dom tänka sig att gör något några år efter att det redan hänt.
En lite större inmixning av mer lokala system för värme, vatten och el skulle öka resiliensen. En bra start skulle vara solceller på taken i städerna.
Gör i verkligheten ganska liten skillnad med solceller i städerna. Belastningen i Sverige är korrelerar extremt dåligt med solinstrålning. Därtill är de generellt konstruerade för att inte kunna mata el någonstans då nätet faller bort. Däremot kan elnäten byggas mer tåliga och man kan ha mer reservmateriel.
Sen kan man nog börja fundera på hur framtidens fjärrvärme och lokal elproduktion ska se ut, kanske bör man se till så det finns fortifikatoriskt skyddade produktionsanläggningar för baslasten i städerna (framförallt vatten och avlopp), i Stockholm borde man kanske återupprepa tankarna från 70 talet på en reaktor insprängd i under värtan.
Elkraft tillhör inte mina kompetensområden, men det finns en brittisk serie som heter Cobra där “det händer saker” med elnätet. Rätt intressant att se, vet inte alls hur realistisk den är. Det finns ju dock bra exempel på USA på saker som händer vid storskaliga elavbrott.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Storst%C3%B6rningen_1983
Händer inte så mycket i verkligheten.
USA är annorlunda och skulle misstänka att det är en avsevärt skillnad mellan olika platser i USA när saker händer. Det vi ser på TV är ju generellt extremerna.
Är själv utbildad inom civilplikten att vid krig eller naturkatastrof reparera stamnätet (400 & 230 kV) och tillhörande ställverk.
Utan att gå in på detaljer har vi som genomfört utbildningen fått öva på metoder som inte används i fredstid för att snabbt kunna reparera nätet. Är till vardags yrkesverksam inom el-området om än i värmen på ett kontor.
Har genomfört flera frivilliga repövningar/utbildningar med Svenska Kraftnät.
Till min förvåning fick jag för två veckor sen hem ett brev från Plikt och prövningsverket att jag inte längre är inskriven i civilplikten då min krigsplacering har upphört. Som 30+ känner jag mig inte lastgammal även om midjemåttet inte är som när man var 18.
Självkänslan blev också rejält stukad när jag konstaterad att jag inte längre kan tillföra totalförsvaret något utan nu bara är en belastning för samhället som måste skyddas.
Vet att Bilkåren utbildar och håller personal som kan gå in och stötta SVK för detta ändamål, bland annat med bandvagnar. Och som du skriver är metoderna lite speciella.
Har bestämt mig att följa upp om det går att få en omprövning i beslutet.
Kanske räcker att jag gör ett nytt rep.
I dessa tider känns det dumt att inte ta vara på dom små resurser som finns som inte till vardags arbetar med kraftledningar och stamnät. Befintlig personal räcker inte långt ifall skiten eller isen träffa fläkten.
Kanada 1998 är ett exempel på hur det kan gå. https://sv.wikipedia.org/wiki/Isstormen_i_Nordamerika_1998
Snöröjare…och inget annat..är inget fan av autocorrect….