“They were Swedes; in terms of individual intelligence, integrity and single-mindedness I was to find them among the most impressive soldiers I had ever encountered. In Vares their moment had come.”
Anthony Lloyd, “Nordbat 2 – The Heroes in Vares”
Sedan åtminstone 90-talet och de svenska Bosnienbataljonerna har det getts kvitto på att svenska soldater är fantastiska, vilket upprepats på internationell mission efter mission. Sett till hur enormt bra ukrainska soldater presterar i kriget i Ukraina och att svenska Försvarsmaktens personal aldrig varit vassare och bättre än nu, så kan man räkna med att svenska krigare kommer prestera i toppnivå. Det spelar ingen roll hur stort eller hur utrustade väpnade styrkor är om det inte finns kompetenta personer som leder och utför.
Artikeln innehåller en reklamlänk för Bokus.
De svenska Bosnienbataljonerna utgjordes av värnpliktigt utbildade svenska soldater, i ett urval av de som klarade de högt ställda kraven för en tjänst i FN-bataljonerna. Idag överträffas dessa krav för det fåtal procent allra mest lämpligade svenska ungdomarna i varje årskull som mönstras. Idag handlar det om 4-8% av en ungdomskull, mot förr 40-45% av alla män, vilket innebär att de som selekteras ut till försvaret idag är av högsta kvalitet fysiskt och psykiskt, och de mest lämpade för uppgiften – inte bara för att fylla pappersrullorna i det forna invasionsförsvaret under kalla kriget.
Ur dessa enstaka procent av de allra bästa i en årskull kommer de allra bästa erbjudas möjligheten till att bli heltidssoldater, sjömän, gruppchefer, specialistofficerare eller officerare och lyfta sig till ännu högre nivå.
När den legendariske Sheriffen i Vares, överste Ulf Henricsson med eskort klev i i FN-matsalen på Tusla flygplats reste sig hela matsalen upp och gav svenskarna från Shootbat stående ovationer.
Vill ni läsa mer om den första svenska Bosnienbataljonen, som satte nivån och sedermera även svensk doktrin för utlandsinsatser, så rekommenderas min gode vän Magnus Ernströms bok Ett halvt år, ett helt liv. Magnus själv var bland annat livvakt åt Ulf Henricsson och var mitt i hetluften vid flera av händelserna.
Sverige har sedan dess varit efterfrågat på flera internationella insatser. En svensk general fick till och med uppdraget att leda den franska specialförbandsinsatsen i Mali, som nu avvecklas efter att Kreml skickat Wagner-legosoldater och regimen i landet inte vill ha FN-stöd längre. Uppdraget som chef ska ses som ett kvitto på hur de svenska specialförbanden presterade i Mali. Det ska rätt mycket till för fransmännen att vilja ledas av någon annan.
Det väsentliga att ta till sig är att Sverige producerar fantastiskt soldatmaterial. Det man utomlands ofta kallar specialförband kallar vi i själva verket jägare (inklusive norrlandsjägare, kustjägare, fallskärmsjägare, flygbasjägare och eventuellt även elitförband som 31:a luftburna och amfibiebataljonen) och det faktiska svenska specialförbandsystemet inklusive Särskilda operationsgruppen anses vara bland de bästa i världen – att jämföra med amerikanska Delta, DEVGRU (Seal Team Six) eller brittiska SAS.
Du kan vara trygg i att svenskt försvar är i de bästa händer den dagen det smäller. Vi må inte varit i officiellt krig på 200 år (oaktat Ålandsexpeditionen 1918, finska vinterkriget med en sjättedel av svenska flygvapnet, svenska soldater, officerare och svenskt materiel 1939-40), men enligt alla bedömningar producerar vi ändå soldatmaterial i världsklass.
Och Sveriges soldater har aldrig varit bättre än idag.
Eventuell fredsskada ska främst appliceras på politikerna och deras beslutsprocess och tankeverksamhet.
Den svenske soldaten kommer svina i anfallsmålet på en nivå som kanske bara kan överträffas av den ukrainske krigaren.
61 kommentarer
“Gud vill det”
Gud vill vad? Och enligt vem då?
Jag misstänker att det var en referens till korsriddarnas stridsrop “Deus Vult” under det första korståget. Fast jag fattar inte heller riktigt vad det hade med ämnet att göra.
“Idag handlar det om 4-8% av en ungdomskull, mot förr 40-45% av alla män, vilket innebär att de som selekteras ut till försvaret idag är av högsta kvalitet fysiskt och psykiskt, och de mest lämpade för uppgiften – inte bara för att fylla pappersrullorna i det forna invasionsförsvaret under kalla kriget.”
Jag vet inte hur förmågan att producera bra soldater påverkas av detta.
Vad jag tror – innan när 45% “tvingades” att göra värnplikten så var det nog många som under värnplikten upptäckte att de var bra på att vara soldat och att det var intressant och sökte sig därefter vidare till t ex FN-tjänst.
Nu när vi bara tar in 4-8% (det kanske var lägre innan dvs 1998-?) så får man inte samma urval.
För visst blir det så att om man bara tar in 4-8% av en årskull så blir det kanske inte de bästa urvalet – dvs många som skulle bli utmärkta soldater prövar inte ens – tänker då främst när mönstringen sköttes med papper/enkät på internet.
Tänkte kommentera exakt samma sak. Du kan sålla bort några helt olämpliga vid mönstring men aldrig se vilka som är mest lämpade. De (3) jag känner som var i Bosnien hade definitivt inte sökt sig dit om de inte varit tvingade till värnplikt först.
“De mest lämpade för uppgiften” måste alltid vara redo att döda för att försvara landet. Dom flesta människor är utrustade med en spärr att man vill inget illa mot sina medmänniskor, man vill inte skada andra. En person som inte passerat den där tröskeln innan han/hon möter skarpa lägen ute på slagfältet, är troligen inte direkt lämpad för militära uppgifter. I skarpa lägen är det vinna eller försvinna som gäller. Att tillhöra “de mest lämpade för uppgiften” är inte synonymt med att ha passerat spärren att döda andra.
Håller helt med. Psykiska och fysiska (hur väl man nu kan testa detta under en mönstring) är inte allt. Måste även finnas intresse och vilja vilket ofta upptäcks genom att testa.
De hafva aldrig wikit eller för sin egen dehl tappadt
Ja, kan bara hålla med, en stor vinst med svenska soldater var deras bakgrund, många som deltog i missioner hade civila jobb och det fanns alltid någon elektriker, byggjobbare osv och detta kompletterade deras militära färdigheter och gjorde förbanden mer uthålliga.
Exempel från verkligheten-elen på en förläggning försvinner-nationen som ansvarar för det hela säger att vi får vänta till imorgon då deras elektriker är tillbaka-fram kliver en av sjukvårdarna (som är tekniker för en mobiloperatör i sverige, med bl a ansvar för reservkraft)- 20 minuter senare är elverket igång igen och en kort summering skriven till ordinarie elektriker om råd för fortsatt drift. Förvåningen hos de vi gästade var total.
Kompetensen nu i Försvarsmakten är högre än tidigare, men det vi hade förr i världen hade gott och väl klarat av den Sovjetiska armen-det bekräftades via fler och fler utbyten, riktiga hotet var nog NVA från Östtyskland som fick ta över då polackerna under 80-talet inte längre ansågs tillförlitliga i den Sovjetiska armen (inte utan belägg…), men även mot NVA hade vi stått oss väl.
Nu skall vi se till att politikerna rustar för krig så vi får leva i fred, tillsammans med våra andra allierade i NATO.
Jag fick en liknande anekdot berättad för mig under min värnpliktstjänstgöring under sent 80-tal. Ett befäl refererade en historia som utspelats på Cypern eller i Libanon (minns inte vilket) där svenskt befäl i sällskap med (tror jag) brittiskt dito besökte en observationspost bemannad av svenskar. Man fick rapporterat att någon form av optiskt observationsinstrument som också innehöll mekanik krånglade, så det svenska befälet bad två av de svenska soldaterna lösa problemet, vilket de bekräftade att de kunde göra.
Det brittiska befälet undrade om han inte var klok – be två man ur manskapet reparera ett avancerat instrument, i deras organisation hade det fått skickas bakåt till behörig verkstad vilket hade tagit ett antal dagar i anspråk innan det åter varit på plats. Enkelt, förklarade svensken; en av soldaterna är optiker i det civila och den andre finmekaniker. Klart man drar nytta av det.
Så ett talesätt som florerat gällande det tidigare svenska värnpliktsförsvaret var att Sverige hade ett amatörförsvar som bestod av proffs, medan många andra länder (som Storbritannien) hade proffsförsvar som bestod av amatörer.
Stämmer! 😊 I min pluton i Bosnien hade vi inte bara utbildade mekaniker. Vi hade även grymma norrländska bondpöjkar som ta mig fan klarar av att lösa vilka problem som helst. Men utöver det var brain-trusten otroligt hög. Av de jag fortfarande har lite koll på så finns bla en pilot, två jurister, en läkare.
Stämmer! 😊 I min pluton i Bosnien hade vi inte bara utbildade mekaniker. Vi hade även grymma norrländska bondpöjkar som ta mig fan klarar av att lösa vilka problem som helst. Men utöver det var brain-trusten otroligt hög. Av de jag fortfarande har lite koll på så finns bla en pilot, två jurister, en läkare.
Det där är en viktig poäng, man ska aldrig fnysa åt en “bonnsvensk”. Dom besitter oftast inte bara stor klokhet och ett sunt förnuft som man sällan hittar idag annorstädes och precis som du säger löser dom vanligen vilket jäkla problem dom än ställs inför, uteslutande på ett pragmatiskt sätt som inte tarvar 600 PP slides. Jag kan inte påstå att jag är bondpöjk även om jag växte upp på landet men jag har umgåtts och umgås mycket med dessa då min yrkeshobby är jakt och skog och jag högaktar dom!
Kan bara hålla med, Svenska soldater har ett otroligt gott rykte på utlandsmissioner. Jag var på en av de senare missionerna i Bosnien. Några anekdoter:
Vi åkte till den amerikanska basen där de huserade sina apaches. En pilot och hans skytt som precis landat såg hur vi stod och dreglade och hade MÖP-stånd. ”You’re Swedish right? You want to see it a bit closer?” Så tog han med oss till sin helikopter, visade bla hur skyttens hjälm funkade (styr automatkanonen när skytten vrider på huvudet). Sen gick han bara iväg, och vi sa ”du kan ju inte bara lämna oss här i din helikopter”. Hans svar var price less: ”have to eat, but you guys have fun. If you would have been American, you wouldn’t have been allowed within 100 feet of my chopper”
Annan Amerikansk bas. Vi äter lunch vid ett långbord. En amerikansk överste sätter sig bredvid oss. Ingen vågar prata med honom, men jag tar till slut mod till mig och frågar vad det är för badge han har på axeln, det står ”Presidents 100” på den. Han skiner upp, och berättar att det är en årlig prickskyttetävling för alla amerikanska förband och vapenslag, där de 100 bästa skyttarna får det märket. Sen börjar han fråga massa saker om Sverige och berättar hur bra erfarenhet han har av svenska soldater. Han frågar om min vinterutbildning på K4 och säger att han vill skicka dit befäl på vinterträning (eftersom den tydligen anses vara en av de bästa i världen). Mycket trevligt samtal. Amerikanska soldater i närheten höll på att sätta i halsen när en sergeant (svensk furir) började prata med en general.
Vår bataljon det året fick en utmärkelse av NATO (detta var på SFOR-tiden) för bästa ”underrättelsepluton”… Och vi hade inte ens nån underrättelsepluton 😂 All info fick vi genom ”social patrols”. Dvs vapen på rygg, hjälm av – och prata med bybor med i vårt område genom lokala tolkar. Jänkarnas motsvarighet till social patrol fick vi se ett par ggr… De åkte igenom byn med tre humvies, kulspruteskytt i takluckan, 70 knyck genom byn… De fick fingret av byborna. Vi fick kaffe, slivo och ibland info om någon granne som hade illegala vapen.
Vi hade även en veckas utbyte med en amerikans pansarskyttepluton. De meniga var inte direkt några stjärnor… en trodde att han var i Ungern. Deras humvie-förare visste ingenting om sitt fordon… vår SISU-förare frågade vad de hade för motor och fick svaret ”well… I think it is a diesel…” Hahaha, han visste inte vad man tankar den med, för det sköts av ”chefen-tankning”. Våra SISU-förare kunde plocka ner fordonet i beståndsdelar och sätta ihop den igen.
Vansinniga kvalitetsskillnader… 😊
Härlig anekdot, tack.
Kan instämma om vinterutbildningen på K4. Gjorde lumpen 1980. Det var andra tider då. Man skulle överleva i -25C i skogen under en vecka åt gången med bara det man hade med sig, ofta utan att göra upp eld, och samtidigt kunna göra eldöverfall på framryckande fiender och sabotage bakom fiendens linjer, förflyttandes per egen maskin, bandvagn eller med helikopter. Kan säga att de som inte var i så bra form när de ryckte in var i toppform efter några månader. en del föll ur och orkade inte fysiskt eller psykiskt. De som var kvar var av det stabilare slaget och tog det hela med en mental klackspark. På den tiden var det inte valfritt att göra lumpen.
Noterar att Ukrainarna gör eldöverfall precis som vi tränade på.
Det har alltid varit valfritt att göra lumpen. Konsekvenserna av att välja bort det har förändrats över tid dock. Och nej, det var inte bättre förr – Det är bara mentalt gamla personer, som inte hänger med i matchen längre, som tänker så.
Sa jag att det var bättre bättre förr? Kastar du halmgubbar på mig gamle man?
Det var betydligt sämre förr. Faktum är att vi har det aldrig haft det bättre än nu i Sverige.
MATTIAS J: Kul att säga att det absolut inte var bättre förr, draget över en kant. Finns massor av bra grejor i gamla Sverige som försvunnit.
Håller med Tidigare M, kul story från verkligheten. Tack.
Vi har också ett hemvärn som är mycket professionellt. Även om vi får öva alldeles för lite.
Det är en viktig poäng, ett hemvärn av kvalitet som oftast också känner sin bygd innan och utan och med ett starkt hjärta att försvara denna kan vara en fruktansvärd motståndare att springa på även för de mest kvalificerade förbanden.
“Beware of the old, grumpy guy with the old 6,5×55…” 😉
PS. Man ska naturligtvis akta sig även om han har en aningen mer modern AK4 DS.
Hmmm kan det vara så att pennalism, förnedring, våldtäkt mellan bassar och allmän förråning av människor inte är bästa sätt att utbilda kompetent personal. Nått för bunkerdvärgen att svinga sin slaka penis över…
Det beror på vad man vill åstadkomma. En krigsmakt som bygger på pennalism, förnedring och våldtäkt fungerar nog utmärkt för att grundutbilda och selektera fram psykopater och sociopater som är utmärkta för befolkningskintroll och torpeder inom den statsbärande maffian.
Framför allt behöver de inte vara psykopater från början, utan de kan vaska fram det värsta hos varje individ. Det är nästan omöjligt för en människa att förstå som inte varit lite utsatt hur det kan bli. Kan tänka mig att man i ett tillstånd av total hopplöshet inte bryr sig speciellt om man skjuter på civila eller militärer, man kanske inte ens bryr sig att man tar ut sin frustration på oskyldiga som objektifierats som nazister. Deras hela mentala värld är i kaos.
De som överlever och kommer hem är svårt PTS skadade av sina egna handlingar, och kommer att vara en fara för samhället under resten av deras liv. Ryssland kommer nu att invaderas av återvändare som lätt faller in i maffiaväldets utkanter med våldskapital. Putin skaparen, skapare av det värsta.
“Nått för bunkerdvärgen att svinga sin slaka penis över…” – hahahaha, vilka bilder man fick där 😀
Har aldrig tvivlat på vår kvalitet.
Utmaningen rör främst vår kvantitet.
Och som alltid; Det spelar ingen roll vem du är eller vem du gillar. Om du är beredd att dö för att försvara vårt land så är du min hjälte.
Och ni som gnäller över försvaret och kallar dem för mesar eller dylikt. Ni är de som jag helhjärtat ser som landsförrädare.
Jag har läst “My ware gone by, I miss it so”. Av den i ingressen nämnda A Loyd tror jag? Även boken om BA01, som heter “När Balkan brann” tror jag. Är mycket bra.
Var själv nere i forna jugoslavien som FN soldat under MA03 samt BA02 och svenska soldater var väldigt proffsiga på peacekeeping med en helt annan approach än vad amerikanarna hade som väldigt tydligt var tränade för krig och gick i färdigställning så fort det syntes till en soldat hemmahörande till någon av de krigförande ” länderna”
Bodde ihop med amerikanska soldater i 3 veckor när sverige roterades till bosnien från Makedonien och amerikanarna skulle ta över svenskarnas op i Makedonien. Hos dom var befälsordningen väldigt strikt medans hos oss var den väldigt fri.
Jag kunde diskutera och till och med styra våra befäl när vi patrullerade fast jag bara var private då det var jag som var en av de bättre i vår pluton på navigation/ orientering.
Detta var inget som de amerikanska befälen uppskattade alls då det enligt dom urholkade deras pondus mot sina soldater och som dom sa vi tar beslutet oavsett om det är rätt eller fel.
Nu är det snart 28 år sedan så jag antar att även amerikanarna ändrat sitt sätt och anammat den svenska doktrinen till viss del och låter soldaten vara en tänkande individ vilket svenskarna på den tiden var grymma på.
Att sedan många av våra svenska lite högre befäl försökte köra lumpen stuket när vi väl var i Bosnien och försökte styra oss mer med rank en hjärna var troligen en produkt av att sverige skickade ner många befäl direkt från sverige utan tidigare erfarenhet från utlandstjänst.
Att vi skickades dit med alldeles för dålig beväpning gjorde att vi hade väldigt svårt att agera i stridsområdena och i mångt o mycket var styrda till det de stridande parterna tillät oss göra.
Det blev dock en helt annan situation när danskarna äntligen fick ner sina leopardstridsvagnar som vi ganska ofta agerade ihop med. Då kunde vi på ett helt annat sätt gå in i heta områden och agera.
Har följt Cornucopia en dryg månad, och jag måste (efter att skaffat konto) rikta ett stort tack till Lars W som ger oss hopp i mörkret. Underbart med initierade inlägg och kommentarer. Stort tack!
Ulf Henricsson. Vilken kille! https://militarhistoria.se/1900-tal/ulf-henricsson-och-ba01-i-bosnien
Jag tror att det där är från boken “När Balkan brann”? Den handlar om honom, och BA01.
Trevlig, och väldigt rak person. Motsatsen till politiskt korekt, om man så vill. Även till de som är högre upp, säger han som det är på riktigt! En styrka enl många, men som kanske hindrade honom i karriären. Att han inte blev mer än Överste 1:a graden. Dock hjälte hos soldaterna!
Ja, jag har träffat honom!
Man får väl hålla med. Hade turen att han besökte Lv3 under sommaren när vi KB elever hade börjat. Han var ju “min” fördelningschef.
Minns inte ett ord av vad han sa dock, är ju 25 år sedan eller något men just att man träffat honom sitter kvar ändå.
Att han inte blev mer kan ha många orsaker, framförallt är det nog att armén i praktiken skrotades över kompaninivå något år efter det så det fanns inte fler positioner.
Sen är det så att generaler (riktiga inte brigadgeneraler) är och har alltid varit politiskt tillsatta. Eller som farsgubben brukade peka på “varför görs alla militärkupper av överstar?”
Idag finns det runt ett 10 tal generalmajorer (vilket inkluderar de i marinen och flygvapnet) mot något hundratal “brigadgeneraler” som ju är ungefär öv1 nålsögat är alltså mycket litet. Även om jag tror han hade varit en utmärkt arméchef.
Carl Bildt ansåg, att Ulf Henriksson inte kunde vistas i möblerade rum. Så det tog nog politiskt stopp.
Kom att tänka på att vi var ett gäng äldre hemvärnsgrabbar och några lottor (17 – 19 + några äldre befäl) som gick Nijmegenmarschen.
Vi hade samma förläggning som något amerikanskt elitförband.
.
När vi kom hem efter 40 km march bytte vi om och joggade ner några kilometer. Elitsoldaterna vilade.
Nästa morgon var elitsoldaterna lite stela och stapplade igång medan vi var ganska pigga och krya.
Så var det varje dag, men till slut frågade de vad vi var för specialförband och de höll på att dö när vi sa att vi tillhörde hemvärnet.
.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nijmegenmarschen
Surtrutn: Hahahaha!
Henricsson – Legend!
Pansarskytte som tog skit vid ”Götaplatsen”, 10:e på Tuzla airbase var så jävla proffsiga o hårda, fan vilket jobb många gjorde. Flickvänner gjorde slut, de stack i alla fall, de hörde hemma på Campen, på OP, på eskorten, tryggheten var kamratskapet!
Vi var där, backade inte en sekund, vi var dryga jävlar. Vägrade backa i checkpoints, stod kvar o drog in en kula i HMG vilket fick de jävlarna att fatta vilka vi Svenskar var. Bommen åkte upp, minorna flyttades, vi körde igenom…
Vi åkte hem, dagen tittade man efter ansökan till nästa bataljon. De som hade flickvänner kvar o lovat att bara åka en gång drog igen, vi hörde hemma där, vi var grymma.
”Firm, fair and freindly”
Hörde att svensk trupp gick in i Stupni Do mitt under den etniska rensningen, trots nej uppifrån över radio. Stämmer det? Hade gjort mig stolt om det var sant.
Finns att läsa om på nätet, googla ba01 o stupni do. Henricsson o hans soldater gjorde allt rätt, räddade många i Vares med högt spel minst sagt. Vi var alltid oroliga för Vares när vi kom genom tunnlarna från Tuzla.
Men massakern i byn stupni do var redan genomförd tyvärr.
Tack för svar och insats!
Ja, tack.
Du kan läsa om Stupni Do i boken Lars berättar om i blogginlägget. Magnus Ernströms “Ett halvt år, ett helt liv”. Han var där.
Den enda tydliga svagheten med det nuvarande Svenska försvaret är väl erfarenheten av att uppträda i större förband. Men detta håller ju på att åtgärdas.
“Särskilda operationsgruppen anses vara bland de bästa i världen”…
så säger väl alla länder om sina specialförband.
Vem är det som “anser”?
Soggen har inget att bevisa. De är högt respekterade överallt.
Det är väl så att det är extremt svårt att säga just vem som är “bäst”. Först ska man definiera bäst på vad? Sen ska man ha någon form av objektiv mätning, finns ju iofs några s.k. tävlingar där svenskar alltid verkar placera sig väldigt högt och till och med vinna (flygbasjägarnas prickskyttar gjorde väl det eller i vart fall topp 3), men det är ganska knackigt att mäta. Som Vapenfett101 skriver så anses svenskarna vara kompetenta, väl utbildade och inte minst besitta stor intelligens och beslutsförmåga hela vägen ner på soldatnivå. Detta ska vi dock komma ihåg gäller i stort sätt alla, i vart fall västmakters, specialförband t.ex. SAS, SBS, SRR, CAG, DEVGRU, JTF2, KSK, Jaegerkorpset mm, mm.
Det som man inte heller får glömma är att när man ska titta på ett specialförbands förmåga att exekvera operationer så måste man också bedöma stödfunktionerna. Där verkar Sverige onekligen ha lyft sig men tar man t.ex. amerikanerna så har dom en organisation inom sitt system (JSOC) som är exceptionellt utbyggt för att supporta deras “global reach operations” som Sverige av alldeles naturliga skäl inte är i närheten av. Denna förmåga säger dock inget om den enskilda soldatens förmåga, bara vilka möjligheter som finns att i det stora lösa en operation då t.ex. infil via helikopter av specialförband kräver extremt kompetenta helikopterpiloter.
Jag är dock övertygad om att våra svenska pojkar och flickor är alldeles utomordentliga och precis lika kvalificerade som övriga.
PS. Glöm inte heller att hela världen har apat efter SAS, finns en anledning att CAG kallar sina enheter för squadrons DS.
Jag skulle tro (killgissa) att USA, Israel, UK, Frankrike och några andra väststater har bättre specialförband… för att:
– de har fler medborgare att välja från (större kompetenspool)
– de är oftare i VERKLIG strid
Är egentligen ganska tramsig diskussion och “kukmätartävling”.
Praktiskt sett så är de yttersta specialförbanden i alla världens länder troligen ganska jämbördiga. Deltas, Devgru, SAS osv.
De löser ungefär samma uppgifter med likartade taktiker osv och de är människor precis som alla andra.
Jag vill lyfta ett varningens finger för denna bok!
När man väl börjar kan man inte sluta läsa och plötsligt är den slut.
Otroligt bra.
Underbart att läsa.
Henriksson är halvbror till min fru. Har träffat honom flera ggr. Inte en “jag mötte Lassie” skröna. Bor och lever numera söder om Södertälje på en gård ärvd av mödernet-
Klassiker som fastnat:
“Ljudet när skytten vid den tunga kulsprutan på vår Sisu gör mantelrörelsen och laddar glömmer jag aldrig – ”slabang”! Samtidigt sveper han pipan från vänster till höger mot skurkgänget. Stämningen kan nu beskrivas som ganska laddad.”
Det finns många intressanta berättelser från Nordbat tiden både vad som hände under uppsättningen av enheten, under uppdraget samt det som hände efteråt.
Här är en artikel skriven av Tony Ingesson angående NordBat 02 som analyserar varför den kombinerade skandinaviska enheten var så effektiv: Trigger-Happy, Autonomous, and Disobedient: Nordbat 2 and Mission Command in Bosnia
https://thestrategybridge.org/the-bridge/2017/9/20/trigger-happy-autonomous-and-disobedient-nordbat-2-and-mission-command-in-bosnia
En del av framgången gissar jag beror på att vi är överlag vana vid platta organisationer, och inte lika auktoritetsstyrda som många andra. (Detta kan givetvis diskuteras inom olika områden och arbetsplatser, men inget att avhandla här)
Att vi tillåts vara individuella samtidigt som vi kan jobba i grupp. Tänker lite på Inglehart – Welzel kulturella karta.
Ja vi har kompetenta och starka soldater. Och en god ledning.
.
Men vi har en organisation som krympt under ca 20 år. Detta sätter snedvrider kulturen. Vi har många som var bäst på att spela det interna spelet när budgeten krympte.
Kan bara konstatera att vad spelar det för roll om man har världens bästa soldater om de saknar ammunition och vapen. Verkar i dagsläget totalt meningslöst att han en armé som kostar mycket pengar men ändå inte kan leverera. Jag skulle aldrig kunna skicka ut unga män utan ammunition för att försvara landet. Men flaskhalsen Hultqvist är ju som bekant inte den vassaste kniven. Han är absolut inte konstruktiv, utan alla som har idéer så blir dom emotsagd som mindre vetande. Han beskriver mest hur svårt det är att bygga upp försvaret, absolut fel man på fel plats. Hur han kan vara försvarsminister är för mej helt obegripligt. Det är inte så svårt att börja köpa in ammunition. Se i Ukraina vad de kalkylerade i förbrukning på en vecka, skjuter dem upp på ett par timmar i intensiva strider. Flaskhalsen måste bort om vi skall få igång ett försvar av landet.
Tror man skall vara ytterst försiktig med att vara odelat positiv, önsketänka och anta att svenska soldater är världsbäst, och att alla kommer att försvara Sverige tills sista blodsdroppen, speciellt pågrund av gamla meriter (Man är aldrig bättre än sin nästa medalj). Det är precis det misstaget Ryssarna har gjort nu. Gäller istället att vara förberedd, realist, ödmjuk och öva mer. Dessutom är soldatmaterialet idag “annorlunda” än vad det var förr i tiden, både på gott och ont. Jag hade också förmånen att vara med på BA01 och förutom några bra chefer, hade vi osannolikt mycket tur, men det skall man, om man förtjänar det, ha 😉
Vet inte om man kan gå så långt att kalla 31 Luftburna och 2 Amfibiebataljonen för Elitförband.
Förbanden har ju trots allt värnpliktiga och det är bara så mycket man kan lära sig på 9-15 månader.
Dock har vi ju riktigt vassa heltidsanställda plutoner/kompanier inom dessa bataljoner som kan kallas Elitförband.
Men även Bergsjägarplutonen på K4 är definitivt ett Elitförband.