Ibland är det helt enkelt nödvändigt. Ibland är det helt enkelt dags. Så även denna gång, med över två år sedan de senaste officiella författarfotona sedan Redovisningsavdelning Marviken. Så här får ni för ovanlighetens skull se ett foto på mig.
Men redan våren 2020 bytte jag frisyr under coronapaniken och i somras bytte jag så glasögon. Så de gamla bilderna var minst sagt inaktuella.
Det hanns inte riktigt med nya foton till Drönarhjärta, bland annat på grund av pandemin, men nu i januari var jag slutligen uppe och fick lite foton tagna hos Norstedts och utomhus på Riddarholmen. Trots motivet blev de riktigt bra, framför allt tack vare ett riktigt proffs bakom kameran.
Fotograf denna gång var Kajsa Göransson på Kajsa Charlotta Studios, som tar såväl bröllopsfoton, eventfoto som affärsfoton och en hel del kändisfotografier. Ni kan också titta in på Kajsa Charlotta Studios Instagram. Mycket lätt att arbeta med, ger bra instruktioner och har det tålamod som motivet saknar.
Den ovanstående andra bilden är den jag kommer använda som min officiella profilbild. Dels ler jag, och dels tittar jag in i kameran, och dels finns det en levande bakgrund som tar bort uppmärksamheten från mig, vilket gör den lämplig som profilbild.
Det finns ytterligare tre officiella foton utvalda bland slutresultatet, men jag ska inte trötta ut publiken med foton på mig. Två stycken samtidigt både räcker och blir över. De övriga tre kanske dyker upp någon gång i media, i de ovanliga händelser att jag faktiskt framträder i traditionella medier, eller på omslaget till mina böcker. Norstedts har uppdaterat med den första bilden.
För den som undrar vad jag har för kläder så är det en måttsydd bomullstisha med polokrage från Tailor Store (som blev något för stor – jag ska inte ange min riktiga ålder på sådana beställningar, men jag har beställt nya sedan dess och drog bort 12 år, vilket gav rätt storlek – dock ett klart favoritplagg ändå – gillade bomullsmaterialet bättre än merinoullvarianten, om än utmärkt), dels en xSuit 3.0 kavaj och dels en svart rock från Hugo Boss. Samt en mörkgrå halsduk i merinoull på utomhusbilden. På benen har jag konsultblå jeans från Levi’s, men de syns inte, liksom inte heller mina New Rocks kängor.
Sedan kan jag passa på att avfärda alla rykten om att jag ska starta ett synthband.
10 kommentarer
Vill verkligen inte möta ditt uttryck en dålig dag om bild två beskrivs ”Dels ler jag” 🙂
Fotona ok, men frisyren löjlig, riktigt löjlig.
Vem uttrycker sig ens så om någon annans frisyr?
Jag tyckte den var passande och välgjord.
Tänkte säga att det var nog bästa hittills.
Och.. att lite mindre synth och lite mer vanlig moderat back slick hade passat dig väl.
Men jag antar att synth fäblessen sitter djupt rotad.
Ser lite hysteriskt ut när du ler så intensivt också, på bild två där. Så jag hade nog rekommenderat att inte le riktigt så mycket.
Varför så Trumpen på bilderna?
Är du förvånad? Tror du att jag är kul på fester?
Nej inte alls, men nu är det inte vimmelbilder från en fest heller…
Jag har också svårt att le på bild, och är tråkig på fester.
Tur att du har glasögon, annars hade det varit en MÖP med hitlerjugend-frisyr.
Menar du på första bilden? På andra ler han ju.
Ett lagom avvägt leende. Finns ingen anledning att flina upp sig på ett konstlat sätt.
Lite åt Johan Norberg-hållet.