Bloggen har nu fått kontakt med en av upphovspersonerna till juldikten Tio små tomtenissar. Den skrevs 1981 av fyra elever i fjärde året på 4-årig teknisk linje på Rinmansskolan i Eskilstuna. Två av upphovspersonerna heter Christer Åkesson och Anna Maria Tyrsing och läste sista året till el/teleingenjörer när den skrevs.
 |
| Originalutgåvan från Julanalysen, Lucia 1981 |
Bloggen har nu via den breda läsekretsen fått kontakt med en av upphovspersonerna till Tio små tomtenissar. Dikten skrevs i själva verket i Eskilstuna och inte i Linköping, även om det var via Linköpings Universitets skoltidning Lithanian som den fick sin första stora spridning.
Upphovspersonerna kom från Nyköping, men som de som gick 4-årig teknisk på 80-talet minns så fanns olika inriktningar för tredje och särskilt fjärde året endast på vissa orter. Detta gjorde att om man kom från en mindre ort eller stad ofta fick läsa på annan ort mot slutet.
Det finns ytterligare två upphovspersoner till de sex sista verserna, men de namnges inte här då de inte har gett sitt godkännande till detta och kontaktuppgifter saknas. Om de hör av sig ska de förstås läggas till här.
Åkesson skriver till bloggen om bakgrunden:
“Den skrevs 1981 på Rinmansskolan i Eskilstuna. Jag och min kompis Anna Maria Tyrsing, Lindblad på den tiden, fick idén till denna lilla dikt där grundkonceptet skulle vara “fyra rader gulle-gull och två rader videovåld” i varje vers, gärna med lite gammaldags styltig stil med omvänd ordföljd osv.
Vi två skrev de första fyra verserna och sedan var det två till som var med och skrev de resterande sex. Anna Maria och jag har inget emot att namnges, de andra två vet jag faktiskt inte.
Den publicerades i Julanalysen som var ett litet vikt kopierat A4-häfte som delades ut på skolan lagom till Lucia. Det var en teaser till den stora skolpublikationen Analysen som kom på våren, men där var inte dikten med.
Det var alltså inte så värst många som kunde läsa den första utgåvan, men därifrån hittade den vägen via en flickvän till min brors kompis, hon gick på Rinman medan min brors kompis läste på Tekniska Högskolan i Linköping. Han kontaktade mig och frågade om de fick publicera den i skoltidningen Lithanian, vilket de naturligtvis fick.
Sedan tog det ett par år innan den började dyka upp här och var, jag har hört talas om den från Umeå till Lund, och efter ett par år började den dessutom mutera. Det finns bl a en utökad 24-versers version, men tyvärr tycker jag inte riktigt dom lyckats hålla sig till grundkonceptet 4-2 hela vägen.”
Så framöver bör publiceringar av dikten åtminstone skrivas under med “Christer Åkesson, Anna Maria Tyrsing et al” eller “Åkesson/Tyrsing/et al”. Sett till publicering på Lucia 1981 så firar dikten därmed 40-årsjubileum på måndag.
Man kan alltså se dikten ur perspektivet om videovåldsdebatten som härjade tidigt 80-tal och ett kulturellt bestående utfall av denna. För er som är yngre så var video en slags plastbehållare med en magnetremsa i, som kunde användas för att spela upp film. Ungefär som ett USB-minne, men stort som en stor bibel, med en upplösning på cirka 300 rader analog LD (low definition) och där det tog tio minuter att backa bandet tillbaka till början igen. Och så fick det bara plats en film på en kassett. Om det var en kort film, annars kunde det behövas två kassetter. Det behövdes särskilda videobandspelare som kopplades till en teve för att titta på filmen.
Eftersom film i Sverige fram till cirka 1980 varit hårt kontrollerat via biocensuren och statstelevisionen så förväntades samhällets omedelbara undergång när staten inte längre kunde kontrollera vad man kunde titta på, eller vem som fick göra detta. Även om det var våldet och porren det fokuserades på, så var förstås den verkliga oron att staten inte längre kunde kontrollera vad svenska folket tog till sig för politiska budskap genom populärkulturen, och videobandspelaren var ett första nålstick i det gamla så kallade DDR-Sverige, nålstick som sedan följdes av de hemska parabolantennerna och utländsk teve.
23 kommentarer
Kul att få reda på att den var från Rinman! Gick också där, lucia var stort då fyrornas inriktningar maskin/el/bygg hade luciakandidater (manliga på min tid) och en luciakampanj under en vecka för att samla röster. Glassbil med gratis glass, show och glögg tillhörde knepen för att få röster från de yngre årskurserna.
Det vore intressant om någon frågade ut en fortfarande idag levande politiker hur de tänkte med DDR TV. Varför va de så snälla på Julafton och visade korta Disney filmer men i princip förbjöd det resten av året. Varför Vilse i Pannkakan och tjeckisk dockteater, Clownen Manne, p*rrmannen i mystskt välsittande mjukisbyxor i Boktipset etc etc.
Lite borde de få till svars för inget barn på 70-80 talet gillade barnprogrammen, ja inget barn.
När det gäller barnprogram så skaffade man en barnredaktion 1969 när SVT2 grundades vilket mer eller mindre var världsunikt tror jag och då hade man inställningen att vi skulle producera eget material. Då jävlar skulle man producera eget material, allt i färg, istället för att köpa vilket ju bl a ledde till att man gjorde Bamsefilmer och sånt. Det verkar ha varit en stor inställning om att "vi kan själva". Och flaggskeppen var ju t ex tecknade seriefigurer, och då var det väl högsta prio på att göra dessa själva.
Men sen köpte man ju både från väst och öst, ibland på grund av kvalitet och ibland (tror jag) på grund av att man "bytte" – köpte Ungern nåt av oss så fick vi nån jävla dockteater att visa och då fick man väl köra den som utfyllnad.
Så, kort svar: Hög svansföring, "kan själv" men även våra internationella handelspartners.
Peak DDR-TV var väl när (Bodström den äldre?) till och med förbjöd SVT att sända efter kl 23 (eller var det t.o.m 22?) på nätterna med motiveringar att den arbetande befolkningen behövde sova så att den skulle orka sköta sitt arbete nästa dag.
Tacksam för exakta årtal och timmar från er som minns. Gärna s.k ickelänkar, dagens ungdomar tror ju inte att det är sant när berättar vad förbudssosseriet hittade på så sent som på åttiotalet och nittiotalet.
Drutten och Gena, John Blund (direkt från DDR), Claire Wikholm och Ernst-Hugo-Järegård i en sådan där kroppsstrumpa, inte konstigt att man i äldre åren gick i helt motsatt riktning från andemeningen i propagandan…
När det gäller Staffan Westerberg förresten så hävdas det ju att kritiken mot "Vilse i pannkakan" startade först på 90-talet, dvs 20 år efter premiärvisningen. Och Christoffer Barnekow ur friherrliga ätten Barnekow var f ö medförfattare och producent till Vilse i pannkakan. Han var en av eldsjälarna bakom just barnredaktionen, vilket kanske var en aningen lustig karriär för en adelsman 1969.
#47: Fast Drutten och Gena är helt omarbetade i svensk version, om jag minns rätt är dom helt annorlunda karaktärer i sovjetiskt original. Så dem får man nog lite mer se som en svensk produkt om man ska vara riktigt ärlig.
@Peter Andersson: Videovåldspaniken var under borgerlig regering, Jan-Erik Wikström (fp) stod och drog bibelcitat och hela utredningen och lagförslaget var en borgerlig produkt som röstades igenom med borgerlig majoritet. Grundlagsändringen röstades igenom med total enighet, 299-1, Hadar Cars var den ende emot.
Men visst, det var sossarnas fel ABSOLUT.
Det var ju satan vad folk glömmer historien. Kommer ni ihåg när KD var FÖR att gömma flyktingar, Elizabeth Nyström sa att hon personligen skulle göra det?
@ BD, jadå, svensk anpassning, men ändå dessa f-rbannade dockor i alla dess former i barnprogrammen, eller vuxna som moraliserade. Sedan fanns riktiga guldkorn, "5 myror" osv, så allt var inte bortkastat. Kommer osökt att tänka på Sven Melanders sketch om vad svenska barn önskar sig mest av allt i världen som skulle vara det sublima budskapet.
Så det var inte Lennart Bodström (S) som var ansvarig minister när SVT beslutade om sändningsuppehåll hela nätterna?
Sen tog ju alla politiker och chefer semester…annars hade vi aldrig fått titta på Solstollarna….Idag hade den som pitchat programmet fått sparken med omedelbar verkan.
Wickholm och Järegård och några till i kroppsstrumpor var en SATIR av barnprogram. Det var alltså inget barnprogram.
Solstollarna….. Oh vad bra. Försökte kolla på det på SVT arkiv för några år sedan.
Ha en stor skämskudde redo.
Fast det roligaste var när jag hittade Felix och tidsmaskinen av JAn Lööf på SVT. De hade inte riktigt tittat på det. Felix har i början sexuella fantasier om en tjej med stor byst och i slutet förekommer en nidbild av svart afrikan med ben i näsan. Helt underbart.
Den togs senare bort. Lite märkligt.
Det var nog ingen slump att man satte en frikyrklig folkpartist i videogramutredningen. Jag tror en nyckel till att förstå såväl videovåldsdebatten som hårdrocksdebatten etc (och i förlängningen hela samhällsdebatten på 70/80-talet) var att intressen från stockkonservativa och proggvänstern sammanföll, båda var väl egentligen kritiska mot såväl våld som mot vissa typer av kommersialisering, fast med helt olika utgångspunkter. Vänstern var emot vissa typer av "kommersiell konst", högern var emot "omoral", och båda dessa sammanföll ju i t ex videofilmer. Och båda hade väl ett ideal där barn skulle leka med kottar osv.
Att leka med kottar va betydligt roligare än att se på barnprogrammen, så i det fallet lyckades ju våra föräldrar.
Och visst jag kan vara kritisk mot Disney också, när det släpptes lös så har det ju fostrat en hel generation till veganer och "aktivister", djur kan ju prata och har precis samma levnadsätt och känslor som oss människor, eller?
Så kanske DDR TV hade sin poäng ändå?
Leka med kottar roligt? Kanske för dig. Min syster fick välja först, så jag fick nöja mig med de som låg under komockor.
Dikten är finurlig, säkert kränkande för någon idag-men passar det inte så behöver man väl inte läsa om man riskerar att förfäras.
Vad gäller videovåld….glöm inte hårdrocksvåldet och förskräckelsen över exvis W.A.S.P (eller som en TV kafevärd uttryckte det We.Are.Satans.People) och hade fel, precis som äldre generationer vanligtvis har i det ungdomar gillar, iofs så har bandet aldrig officiellt angett vad det betyder även om de sagt "We.Ain't.Sure.Pal" som fyndigt svar någon gång.
För att inte tala om "Knights In Satan's Service", vars 70-talsrock i dag väl närmast framstår som ganska mesig poppunk.
Kanske dags för retroaktiv omvärdering till första hårdmejkade boyband? 🙂
Enda passusen, det var ett pojkband som pojkar gillade-inte tjejer (generalisering-oops), så definitionen pojkband har förändrats över tiden.
Med tanke på hur många groupisar som Gene Simmons lär ha lägrat så har du bara delvis rätt. 😛
@ Peter I stand corrected-glömde det
Lithanian. Nice. *Jobbat där.*