Koka kräftan långsamt: Sten, sax, påse – det ryska gasvapnet, Ukraina, Vitryssland och Northstream 2

Kreml spelar vad som verkar vara en avancerad nivå av leken sten-sax-påse i ett försök att tvinga fram ett godkännande av Northstream 2 ge genom att man via gaspriserna och elpriserna försöker koka kräftan EU långsamt. I själva verket har just nu Minsk greppet om Kreml. En analys av vad som egentligen pågår kring den ryska gasen och förberedelserna för ett militärt storangrepp mot Ukraina följer.

Abstrakt rysk gasexport till EU och Ukraina den 21:a november Källor: Gazprom, Wikipedia

Det mest effektiva sättet att via militära medel uppnå önskade politiska mål är att övertyga motståndaren att man har en trovärdig förmåga att genomföra ett militärt angrepp, samt att trovärdigt kunna hantera de militära, politiska och ekonomiska konsekvenserna av detta. Inte att faktiskt anfalla.

Grunden till en analys av situationen kring den uteblivna ryska fossilgasen ligger i att titta på hur gasflödena går idag.

Det finns tre vägar för gasen att nå EU, och det är Northstream 1 med en avrundad kapacitet på 150 miljoner kubikmeter fossilgas om dagen, Yamal via Vitryssland med en kapacitet på 180 Mm3/d, där 90 Mm3/d kan gå vidare till EU via Jamal och 90 till Ukraina, samt Soyuz och Brotherhood-ledningarna via Ukraina, med en kapacitet på 180 Mm3/d, varav 90 kan gå vidare till EU. Sedan tillkommer ytterligare 150 Mm3/d via den ännu inte godkända Northstream 2. Utan NS2 är EU:s kapacitet att ta emot gas 330 Mm3/d, och per den 21:a november tog man emot 258 av dessa. Leveransförmågan till Ukraina är 270 Mm3/d, varav 180 inte kan gå vidare till EU, varav 109 levererades. 

Viktigt här är att den mängd gas EU tog emot – 258 Mm3 – kan nästan levereras enbart via Northstream 1 plus Vitryssland (150+90=240). Nuvarande energisituation och nuvarande energipriser kan alltså nästan fås även om man stänger av gasen till Ukraina helt.

Vad Kreml antagligen håller på med är att man kokar kräftan EU långsamt. Man testar hur högt det går att pressa EU:s gaspriser och elpriser utan att få en skarp motreaktion. 

Kreml testar just nu hur EU skulle reagera energimässigt på ett militärt angrepp mot Ukraina, där gasen genom landet helt stängs ner. 

Det finns dock ett annat syfte. Hela situationen är nämligen beroende av Vitryssland och Minsk, eftersom EU inte kan få tillräckligt med gas för nuvarande situation om Jamal stängs av Minsk. 

Kort sagt har just nu Lukasjenko ett fast grepp om Kreml, som inte kan köra hur de vill med regimen i Minsk. Strategin att kunna visa EU att EU kan få sin gas även om man anfaller Ukraina hänger på att Minsk samarbetar.

En anledning till att fortsätta koka EU:s energipriser är att till slut tvinga fram ett godkänannde av Northstream 2. Ett enkelt löfte om att öka gasleveranserna och återställa EU:s energipriser, mot att man öppnar den nya ledningen. Därmed bryts även Minsk hållhake på Kreml, då EU kan få mer leveranser än man får nu, samtidigt som Kreml stänger gasleveranserna både genom Vitryssland och Ukraina.

Gasleveranserna till Tyskland följde fram till augusti helt förra året, men där ströp sedan Kreml kranen i september, med den aktuella prisutvecklingen som följd. Daa: BAFA

EU har visat att man tolererar dagens energipriser utan negativa konsekvenser för Ryssland, vilket bekräftar för Kreml att de kan anfalla Ukraina och samtidigt hålla EU nöjda.

Här går man dock in i ett avancerat spel av sten-sax-påse.

Anfaller Kreml Ukraina, så förväntas Ryssland stängas av från de internationella betalsystemen som yttersta sanktion. Men då stänger Ryssland av gasen till EU och om det förväntade anfallet mot Ukraina nu ska ske i januari – februari så är det när EU är som mest desperat efter gas. Därav har vi ett vinterkrig att vänta oss. Mars är för sent när vädret börjar bli mildare på många håll i EU. Men stänger Kreml av gasen, så får man inte de för den ryska ekonomin helt avgörande exportinkomsterna för gasen. Sten-sax-påse. Det enda sättet någondera part kan vinna är att inte spela spelet. Det betyder dock inte att nihilisterna i Kreml inte tänker spela då de inte tänker som vi.

Den ryska truppansamlingen vid Ukrainas gräns har passande nog skett medan media i Väst varit riktad mot det hemskaste man vet i EU – migranter – och hur Vitryssland använde dessa som ett cyniskt kort i ett maktspel. 

Truppuppbyggnaden syftar till att med militära medel övertyga EU om att det kan bli ett angrepp mot Ukraina när vintern är som värst.

Det yttersta kortet i det spel som Kreml spelar är ett godkännande och öppnande av Northstream 2. Det ger nämligen Kreml full tillgång till gasvapnet och kan sätta in detta både mot Vitryssland och Ukraina, samtidigt som EU håller sig lugna.

Vad Kreml gör just nu är ett förtäckt hot om att öppnar ni inte Northstream 2 så anfaller vi Ukraina militärt. Öppnar ni Northstream 2 så behöver vi inte anfalla militärt, utan kan tvinga Ukraina på fall genom att stänga av gasen, utan att Vitryssland får makt över Kreml genom att sätta gasvapnet i händerna även på Minsk.

EU bör syna bluffen och förstås inte tvinga fram ett tyskt godkännande av Northstream 2. Då återstår endast det faktiska militära anfallet som medel att påverka Ukraina utan att ge Minsk mer makt över Kreml. Och då kommer Kreml spela sten-sax-påse med EU, ett spel alla kommer förlora. Därmed uteblir angreppet. 

Om man är rationell.

Nu ska man dock inte göra misstaget att tro att motståndaren Kreml är rationella och tänker som vi gör. Risken att Kreml får feeling och anfaller ändå finns alltid. Eller att man skiter i om Minsk får mer makt över Kreml och stänger av gasen via Ukraina oavsett, givet att EU fortsätter tolerera dagens energipriser. Det finns dock en avsikt och ett mål för Kreml att framstå som oberäkneliga nihilister och psykopater,  nämligen att skrämma EU till att tro att man faktiskt kommer anfalla, trots att man själva förlorar på det.

Och kom ihåg att vi alltid förbereder oss för det förra kriget – nu det så kallade gröna gubbar hybrid-scenariot, som dock är överspelat och föråldrat – men det är den som anfaller som bestämmer tid, plats och form av angrepp, ett angrepp som aldrig sker om inte angriparen är övertygad om att segra. De allra flesta angrepp har slutat i en seger för angriparen, åtminstone kortsiktigt eller med delvis uppnådda mål^1.. Annars hade man helt enkelt inte anfallit. Nästa ryska anfall kommer i alla fall inte se ut som 2014.

Rörigt? Absolut. Men flödena av gasen är här nyckeln.

Europeisk import av fossilgas. Importen från ryssland har varit tämligen konstant sedan 2010. Data: BP Statistical Review of World Energy

Och sedan har vi vinter-OS i början av februari. En rysk modern tradition. Angreppet mot Georgien 2008 skedde under sommar-OS och angreppet mot Ukraina 2014 skedde direkt efter fiaskot med vinter-OS i ryska Sotji. Men det viktigaste är att det är kallt och att EU fryser när ett anfall sker, så gasvapnet fungerar fullt ut.

Delvis baserat på delar av en föreläsning jag höll för ett företag förra veckan.

Fördelningen av importen. LNG har ökat rejält, men det tar många år att öka kapaciteten ytterligare, då det förutom terminaler även saknas lediga LNG-fartyg, vilket tar många år att bygga Data: BP Statistical Review of World Energy

^{1. Ska vi lista några exempel. Sexdagarskriget. Yom Kippur-kriget uppnådde bland annat målet att återta Sinai, även om man inte utplånade staten Israel. Kuwaitkriget – först Iraks anfall mot Kuwait 1990, och sedan motanfallet från de allierade 1991. Irakkriget 2003. Tysklands samtliga anfall under andra världskriget – Polen, Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Japans offensiv i Stilla Havet tog dem hela vägen till Australiens förgårdar i Solomonöarna. Balkan, Grekland och även Operation Barbarossa mot Sovjetunionen, där framgångarna räckte hela vägen till Moskva och Stalingrad. Även det finska vinterkriget 39 – 40 var en framgång för Sovjetunionen, och Finland fick ge ifrån sig mark i fredsavtalet, även om framgången inte var den totala ockupationen av hela Finland. Finlands fortsättningskrig mot Sovjetunionen var också en framgång de första åren. Georgienkriget, angreppet mot Krim och sydöstra Ukraina. Man anfaller helt enkelt inte om man inte har förutsättningarna att segra. Sedan finns det alltid undantag, men undantag omintetgör inte regeln.}