Amerikanska Marinkåren placerar HIMARS i bergrummen i Tröndelagen enligt Norska försvarsföreningen

Enligt Norska försvarsföreningen ändrar amerikanska marinkåren sitt koncept för försvaret av Nordkalotten och flyttar ut stridsvagnar, men inför istället HIMARS raketartilleri. I norsk kraftigt kanaliserande terräng kanske målsökande fjärrbekämpning fungera utmärkt för att hindra rysk framryckning.

Exempel på norsk kanaliserande terräng för fordon

Raketartillerisystemet HIMARS är aktuellt i dagarna eftersom USA just nu gör en flygburen turné med systemet hos allierade och lierade som Sverige, Rumänien och Litauen för att nämna några. Dock är det en plattform från nationalgardet man flyger runt med.

Intressant dock, särskilt med tanke på Dalregementets återupprättande, är att Norska försvarsföreningen uppger att HIMARS ska placeras i bergrummen i Tröndelagen, och skriver:

“Akkurat nå tømmes forhåndslagrene i Trøndelag for stridsvogner av typen Abrahams fordi de ikke passer inn i det nye konseptet. I et intervju i samme avis forteller den amerikanske oberstløytnanten Jim McGonigle at fjellanleggene skal fylles opp med nytt utstyr og at rakettartilleri er en mulig erstatning for stridsvogner. Signalet er en stor satsing på slike våpen. Det dreier seg om rakettartilleri av typen Himars med en rekkevidde på 300 km og til en pris av rundt 50 millioner norske kroner per enhet.”

Nordnorge har i princip endast en enda väg, om inte en angripare genar via Finland och Sverige. Men oavsett vägval för angriparen så är terrängen extremt kanaliserande och en angripare kan inte uppträda fritt, utan måste ta sig genom ett antal specifika flaskhalsar.

Med tanke på kriget Armenien – Azerbadijian för ett år sedan, och hur kraftfulla fjärrverkande vapensystem kan vara mot mekaniserade förband med rysk doktrin och utrustning, så är en omläggning till distansbekämpning, i kombination med att man med lättare förband blockerar terrängen genom fältarbeten med tillhörande försvar en möjlig väg att gå. 

Stämmer uppgifterna att HIMARS, som finns på nationalgardet och hos marinkåren, ska ställas i förråden i Tröndelagen för en marinkårsexpeditionsbrigad (MEP) avsedd för Skandinavien, Nordnorge och eventuellt även Baltikum, så blir förstås HIMARS ännu mer intressant för svensk del. Därmed kommer om inte annat eldenheter, kompetens, reservdelar och ammunition finns lätt gripbar som ytterligare förstärkning via köp eller överenskommelser.

Hamn i ryska Arktis

Man kan reflektera lite över varför Ryssland skulle angripa Nordkalotten. Svaret bör ses som en del av en större konflikt, där Ryssland vill säkra sin andraslagsförmåga med kärnvapen, som baseras på de kärnvapenbärande robotubåtarna i Bastionen i Barents hav och Norra ishavet, utgående från baserna på Kolahalvön.

Gränspassagen inomhus utanför Kirkenes i Norge

För att skydda sitt kärnvapenförsvar kan Ryssland vilja i princip besätta hela Nordkalotten – både Nordnorge, norra Finland och norra Norrland, och på så vis skjuta fram sina luftförsvarspunkter längre än idag och även på marken upprätta en buffertzon mot Kolahalvön. Av samma anledningar är förstås både Svalbard och Island, såväl som Grönland intressanta ur ryskt perspektiv, men kortaste vägen till USA för de ryska kärnvapenrobotarna går över Nordpolen.

Den ryska förlustgående gruvstaden Barentsburg med sin så kallade forskningsstation kontrollerar effektivt infarten via fjorden in till den norska huvudstaden på ögruppen, Longyearbyen.

Kalla krigets tankar om att få ut ryska flottan i Nordatlanten för att sänka amerikanska förstärkningar till Europa, genom att ta alla hindrande flygbaser i Nordnorge kan man antagligen glömma, då den ryska flottan inte är kraftfull nog längre och inte skulle komma särskilt långt eller för den delen överleva särskilt längre.