Betongen och de tre villfarelserna om alternativen

Det finns en mycket bra artikel hos Forbes om de tre villfarelserna kring ny teknik. Detta är också applicerbart på de som tror att man kan ersätta betong med trä eller sten. Verkligheten är att det tar tid att ställa om, alternativen har inte samma tillämpningar och volymerna går inte att skala hur som helst.

Solnedgång över Marstrand och småskaliga flerbostadshus i trä, ett av mycket få projekt som byggts i trä de senaste decennierna. Gissa vad grunden är byggd av?

Bara för att man kan bygga ett hus i trä, så kan man inte bygga alla hus i trä. Och det går inte heller att över en natt skala om från miljontals ton betong till trä eller sten ens i de fall det kan fungera.

De tre villfarelserna kallas av Forbes för trollstavsvillfarelsen (eng the magic wand fallacy, tidfrågan), helikoptervillfarelsen (eng the helicopter fallacy, frågan om tillämpning och användbarhet) och slutligen månfararvillfarelsen (eng the moon shot fallacy, frågan om volym).

Trollstavsvillfarelsen handlar om tid och att det faktiskt tar enorm tid för ny teknik att ta någon plats som är relevant för mänskligheten. Forbes nämner två exempel. Tekniken för solceller upptäcktes av Einstein i början av 1900-talet och gav honom Nobelpriset 1921. Den första mänskligt kontrollerade kärnreaktionen skedde 1942 under framtagandet av den första atombomben. Sverige nådde först 50% elproduktion från kärnkraft 40 år senare, som ett av länderna i världen som är mest beroende av kärnkraft (tillsammans med Frankrike och Schweiz). För hela världen står kärnkraften fortfarande bara för några procent av energitillgången. Hur lång tid tar det att ställa om produktionen av hus till trä? Det går knappast över en natt, eller ens mindre än de 2-3 år som krävs innan vi får nya källor till importerad cement. För övrigt tar det 50 – 100 år för en trädplanta att bli konstruktionsvirke, och vi ska inte heller längre få avverka vår skog som förr, om den ens hade kunnat täcka upp för behovet. Vilket den inte kan.

Helikoptervillfarelsen handlar om att teknik oftast har begränsade tillämpningar och alltså inte kan användas till allt. Vi far inte alla omkring i helikoptrar, vilket var vad som förutspåddes när den tekniken kom. Tekniken är inte tillämpar överallt och är dyr, men ger för det massor med jobb och nytta. Allt går inte att bygga i trä hur mycket man än vill. Vill du åka tåg över en bro byggd i trä? Ska vi bygga tunnlar i trä också?

Den tredje mest intressant är månfararvillfarelsen. Argumentet “vi kan skicka män till månen”. Ja, det kan vi. Män. Sex gånger. Det är som Forbes påtalar en enorm skillnad mot att skicka hela mänskligheten till månen, vilket motsvaras av att omvandla hela vårt energisystem. På samma sak är det en enorm skillnad att bygga ett hus med en torpargrund i kallmurad (=utan murfog i cement) sten, och att göra det med alla hus.

Ska man t ex bygga höghastighetsjärnvägarna och vindkraftverkens tusen ton tunga fundament i trä? Ska vi bara bygga villor istället för de yt-, tid- och kostnadseffektiva flerfamiljshusen? Vad kostar t ex den där tomtmarken per m2 när priset på den avser att det ska byggas tio lägenheter på höjden, inte bara en villa (för övrigt drar grunden till tio villor lika mycket betong som tio våningar lägenheter, ngt förenklat)? Ska vi bygga broar i trä, som ska klara av vilka vikter, och hur hållbara över tiden är trä för en bro över ett vattendrag utomhus? Vi åker inte med häst och vagn längre, även om det är MP:s vision av framtidens Sverige (man änvände förvisso de starkare och mer snabbuppfödda oxarna förr, och inte häst, men vi ska inte få ha kor heller längre – en oxe är en kastrerad tjur, alltså en pojkkastrat-kossa).

Texten är delvis återvunnen från ett blogginlägg 2011.