Valla katter – en Mensaordförandes ledarskap

Betalt samarbete med Bokus.

“Jävla idioter!” – Monika Orski i en läckt utskällning efter en serie incidenter på svenska Mensas årsmöte 2017

Mensas tidigare ordförande Monika Orskis bok Konsten att valla katter (Bokus 109:- för e-bok och 204:- för häftade 192 sidor) är en kombinerad personlig berättelse om en ideell föreningskarriär, svenska Mensas historia och kanske mest intressant om ledarskap inom svenskt föreningsliv eller med sbegåvade viljor som är vana vid att alltid ha rätt. Som det senare kan den vara intressant för både företagsledare och föreningsaktiva inom det svenska civilsamhället, särskilt inom nischer med höga kompetens- och begåvningskrav.

Tillämpning av Orskis ledarskapsknep ledarskap med socker applicerat på bloggens redaktion

“Att leda mensaner är som att valla katter, det är ett sedan länge etablerat uttryck inom föreningen. Katter är självständiga, och de kan riva ifrån. De här katterna är dessutom bra på att tänka snabbt, och de flesta tycker om att tänka. Det är ingen enkel grupp att leda – men ingen grupp är egentligen enkel att leda. […] Där finns trädgårdsmästare, ingenjörer, läkare, taxichaufförer, lärare, lagerarbetare, musiker – alla upptänkliga yrken.” – Monika Orski, Konsten att valla katter

Föreningen Mensa är som Orski inledningsvis förklarar en förening för de två procent som får högst resultat på så kallade iq-test, specifikt generell kognitiv begåvning, G-faktorn. Det betyder också att föreningens medlemmar består av personer som är vana att som varande topp två procent i generell begåvning vara intelligentast i rummet. Det ställer särskilda krav på ledarskap och Orski har efter att redan sedan tidigt 90-tal när svenska Mensa var en förening med några hundra medlemmar hela vägen till dagens 7000 haft olika roller inom det ledarskapet.

Hennes ideella föreningskarriär har gått från vice ordförandeskap, till internationella förtroendeposter, till den särskilda Mensa-posten ombudsman med dess dubbla roller att mäkla i konflikter mellan medlemmar såväl som agera stadgerevisor mot styrelsen, och slutligen till ett antal år som föreningens ordförande. Detta under år det har blåst en del utifrån boken. Allt från ett första uteslutningsärende, till den över hela världen spridda utskällningen i Eskilstuna eller till hatdrev och mordhot från svärjisar.

“Bland de vanligaste fel jag sett från personer som har någon form av ledande position, finns oförmågan att förstå och leva upp till vad detta ansvar innebär. Ändå är det i grunden enkelt: När det går fel är det mitt fel.” – Monika Orski, Konsten att valla katter

Boken ger både en historik över svenska Mensa och är någon form av karriärhistoria inom en ideell förening där inte ett öre utgår i arvode till förtroendevalda eller funktionärer, och man vuxit från en liten mestadels Stockholmsbaserad klubb till den Mensaförening i världen som har flest medlemmar per capita.

“Då och då hör jag diskussioner inom Mensa där folk förvånas över att andra medlemmar har åsikter som helt strider mot deras egna. De har trott att alla intelligenta människor ska tycka som de själva gör. En stund i sällskap med andra mensaner brukar råda bot på den missuppfattningen, för det går fort att inse att det finns alla sorter bland oss på precis alla plan man kan komma på, och sedan på några till.” – Monika Orski, Konsten att valla katter

Antagligen kan en del av denna historik vara intern för föreningen, och kanske inte är lika intressant som Orskis anekdoter kring ledarskap och att valla katter.

Det finns konkreta handfasta råd kring generellt föreningsledarskap, och det finns få saker som är svenskare än det starka civilsamhällets föreningar. Samtidigt kan många av råden även appliceras på företagsledning, särskilt när det handlar om organisationer med höga begåvnings- och kompetenskrav, kombinerat med starka viljor vana att ha rätt – kanske rent av yrkesmässigt ska ha rätt, t ex konsulter. Fundera en stund på hur det skulle vara att leda ett managementkonsultföretag …

“Att stå som ledare för en grupp, oavsett vilken grupp, är att stå ensam med sin uppgift. Det vet varje chef som sköter sitt jobb på allvar, och det vet var och en som tagit på sig att leda en förening.” – Monika Orski, Konsten att valla katter

Anekdoterna såväl som insikterna är föredömligt korta och flyhänt skrivna, liksom hela boken, och man behöver inte gräva ner sig i några teoretiska förklaringar eller att kontrollera källor. Detta förväntar sig Orski att en begåvad ledare kan gräva sig ner djupare i på egen hand.

Konsten att valla katter korta längd gör att den med lätthet går att avverka på tåget eller flyget, eller kanske någon dags pendling. Jag kom själv på mig med att flika sidor med särskilt bra insikter, även om jag själv varken är en ledare eller har några som helst ambitioner att leda andra. Tvärt om är jag själv en av de där katterna, som har extremt svårt med att någon säger till mig vad jag ska göra. 

Boken flyter lätt, och kan antagligen läsas episodiskt några korta kapitel och minuter åt gången, vilket kanske mildrat effekten av vissa upprepningar av begrepp eller händelser.

Konsten att valla katter hittas på Bokus 109:- för e-bok och 204:- för häftade 192 sidor.

Monika Orski är också IT-konsult och föreläsare, inklusive om konsten att valla katter, och driver även kulturbloggen Syrlig.

I övrigt är det för stunden skönt att vara klar med råmanus för min nästa roman Drönarhjärta, vilket ger mig tid att försöka klara av min ambition att läsa en bok i veckan inom mina åttio timmars arbetstid. Bäcker är ett av de bästa sätten för mig att få nya tankar och idéer. Anledningen till denna anmärkning är att jag finner mig nödgad att påtala att Orski skriver bokrecensioner i Mensas medlemstidning Legatus Mensae, och positivt har recenserat samtliga mina böcker sedan Stjärnklart. Det faktumet har dock inte påverkat denna recension. Hennes recension av min senaste roman Redovisningsavdelning Marviken hittas även på hennes kulturblogg.