Nej, en offentlig person är inte ansvarig för föräldrar, syskons eller vuxna barns synder – men för sitt partnerval

Särskilt utomlands verkar det vara populärt att försöka kleta någon skuld på offentliga personer för deras familjeanhörigas synder. I Sverige har vi generellt sluppit detta, men när det gäller valet av sängpartner så bör en offentlig person dömas hårdare.

Personerna på bilden har inget med artikeln att göra, men har uppenbarligen valt varandra som partners

Man väljer inte sina familjemedlemmar som föräldrar, syskon och egentligen inte heller sina barn. Man väljer att skaffa barn, inte hur de blev som vuxna. När det gäller vuxna myndiga personer är i själva verket ansvaret obefintligt, och om ett barn 21+ år gammalt begår synder (juridska eller i Sverige de ännu mer förkastliga moraliska) är det möjligen något som säger om den offentliga personen var bra på att uppfostra barn. Men det finns alltid två föräldrar och även andra inblandade i uppfostran av ett barn. Dessutom är det bara de som utmålar sig som experter på barnuppfostran i sin offentliga roll, vars kompetens kan ifrågasättas om barnen inte är välartade. 

Bland annat har man försökt kleta faderns synder på en svensk statsminister, men det har korrekt nog runnit ut i sanden. Fast idag kanske sådant flyger i en allt mer hysterisk och polariserad värld.

Vi är i Sverige relativt förskonade från försöken att kleta barn, syksons och föräldrars synder på exempelvis politiker, även om det förekommit särskilt bland Internets kloaker. Men det är en väldigt konstig syn att en offentlig person på något vis är skyldig att ta alla sina familjemedlemmar i örat.

Utomlands är det vanligare. Vi har sett det i presidentvalskampanjen i USA, där det på något vis ska vara så att en kandidat är ansvarig för vad vederbörandes vuxna barn tar sig för.

Nej, ansvaret som förälder försvinner helt vid 21 års ålder, och delvis från 18 års ålder och i viss mån redan vid 16 år. Och nej, alla – inte ens offentliga personer – är inte lika bra som du på att uppfostra barn.

Familj är inte ett val, däremot är sängpartner ett val. Därmed bör en offentlig person kritiseras hårdare för vad sängpartnern tar sig för. Det avspeglar sig nämligen på den offentliga personens omdöme och moral. Men den offentliga personen är fortfarande inte ansvarig för partnern, inte ens om man är gifta, om man inte varit aktivt delaktig i synderna.

Och med dåligt omdöme så ska som sig bör även förtroendet för den offentliga personen påverkas. Att vara en offentlig person är oftast ett val – det går att avstå från den karriären och söka sig till något annat. Med det följer alltså visst ansvar för t ex partnerval. Om det sker efter man blivit en offentlig person. Sedan bör toleransen vara högre när det gäller moraliska synder, men lägre för juridiska synder. Alla är inte lika moraliskt perfekta som du, men vi kan ställa mycket höga krav på att man är juridiskt syndfri. I nymoralismens Sverige har dock fokus allt mer blivit på det moraliska, och inte det juridiska. Men nymoral är idag en annan än forna tiders gammelmoral, vilket kan vara svårt att hänga med på.

Däremot är inte val av partner en politisk handling. Allting är inte ett politiskt val, hyckleri eller dubbelmoral, även om ens motståndare vill hävda det.