Därför anmäls personer till arbetsgivare för åsikter – bristande professionalism hos anmälarna

1. Tänker du på Erik Ringmar fallet på LU? Där var det väl studenter som anmälde visserligen, även om det var Lunds Universitet som förde det vidare.
2. Spelar väl ingen roll vilken sida som gör det egentligen. Sant.
3. I det dolda, kunde det innebära mer på fötterna?

Ytterligare förvirring i inlägget blir det när man blandar tjänstemannaaktivism och kändisar. Vad är problemet med att "kändisar" uttrycker sina åsikter+ Vad har det med tjänstemannaaktivism att göra? Jag minns t ex när Mats Gellerfelt skrek "jävla slafskonstnär" åt en känd och erkänd målare med vänstersympatier i TV. Det var jävligt roligt, men högermannen Gellerfelt borde alltså suttit ner och hållit käft istället för att vara en sån där högljudd kändis?

OK. Erik Ringmar och LU, samt även Umeåfallet: Den är knivigare nog iom universitet. Å ena sidan är väl (är de det, osäker själv) en universitetsanställd väl till viss del tjänsteman, men å andra sidan skall de också vara fristående och påtala problem och debattera, men vara villiga att lyssna på problem. De är lärare. En lärare är inte samma sak som en tjänsteman riktigt vill jag hävda för ansvaret och förpliktelserna är utformade på olika sätt. En lärare skall bl a tex få sina elever att tänka efter, se olika perspektiv och vara kritiska (på det klassiska sättet, inte det poststrukturella sättet nödvändigtvis). En tjänsteman lär ju inte ut direkt.

3. Nej, jag tror inte det var allt guld och gröna skogar förr. Och tänkte väl inte påstå det. Jag hoppades i vissa fall att det kunde göra det.

@Teheimar:

Man kan så klart diskutera kraven på litteraturlistor etc, men i fallet Ringmar verkar det ju som att han inte följde överenskommen litteraturlista. Det tror jag skulle leda till kritik oavsett politiken faktiskt.

De flesta förstår att kändisen är en mupp utan något på fötterna, men andra blir inspirerade och tror att man ska använda sitt yrke till att driva politik.

När han sitter i Idoljuryn kan de väl skriva om honom antar jag? Eller om han kommer ut med ett nytt musikalbum eller ngt.

Min definition av kändis är när folk får mediautrymme för saker som inte tillhör deras yrke. T ex skådespelare lagar mat. Sångare diskuterar preventivmedel. Osv.

Då är det väl bara att alla vänsterkonstnärer skriver en bok eller går med i ett parti, så kan de också uttala sig?

Fast det där kan ju vilken skådis som helst kalla sig. Du verkar ha en subjektiv uppfattning om att Bard är begåvad och har bra saker att säga. Fair enough, men det kan ju nån annan tycka om Sven Wollter också.

Det är absolut en del av vänsterns politiska aktivism att "hi-jacka" kändisskapet. I USA är det sambandet tydligt mellan den högljudda vänsterdelen av Hollywood-eliten, skådespelarfacket, Social Justice Warrior- popstjärnor och det Demokratiska partiet. Konservativa skådespelare har vittnat länge om att det i princip är omöjligt att visa utåt att man är konservativ.

De enda tjänstemän jag känner till som har fått sparken för att ha uttalat sin åsikt i närtid var emot vinster i välfärden och fick sparken av Academedia…

Om man stör sig på att kulturella kändisar får uttrymme att uttala sig om politik borde man ju störa sig på de ekonomiska kändisarna som vissa ägare,
direktörer, styrelseproffs och spekulerare som får samma uttrymme (i alla fall om man läser något seriösare journalistik än Aftonbldet). Men det är klar, de uttrycker ju generellt sett traditonella högeråsikter så då är det i sin ordning.

Doktor Syn, i webkomedin "Con Man" finns det en scen där en skådespelare inte fått klippa håret på 5+ år eftersom en annan hade sagt i media att personen hade konservativa åsikter, och således inte längre var välkommen ens hos hårfrisörer.

Nu var det en komedi, men i all humor bör det finnas lite sanning. Och när det gäller Hollywood så är det ingen som ifrågasätter politiseringen.

Själv har jag bloggat om den ganska utbredda (men tysta) kulturhögern:

http://cornucopia.cornubot.se/2016/05/problemet-kulturhogern.html

@Ben

Sättet på vilket kändisvänstern inom kulturen/filmen ser som sin självklara rätt att oblygt basunera ut sina åsikter som moraliskt överlägsna är det samma i Sverige och USA. I symbios med vänsterjournalisterna har de givits oproportionerligt stort utrymme i media och problemformulerings- samt tolkningsföreträde i olika samhällsfrågor rörande social rättvisa, identitetspolitik, invandring, feminism mm, men framför allt sett till att vädra vilka åsikter som INTE är acceptabla.

@BW

De flesta vänstermänniskor idag inom konst och kultur är inte begåvade inom sitt område. De är där för att konstvärlden och kulturinstitutionerna drivits åt vänster av politiska krafter och vissa marknadsaktörer. Se på Konstfack, en av Sveriges främst institutioner för utbildning inom konst. En konstskola helt utan utbildning! Tre år av "experimenterande". Konstfack idag är ren feministisk vänstersörja, både bland eleverna och lärarna. Det är väl kanske 5-10% av eleverna där som har konstnärliga talanger, resten är total skit.

Hur bedömer man då om konst är skit eller inte?
Är det inte en fråga om smak?
Nej, det enda sättet att bedöma konstnärlig kvalitet, är att bedöma den tekniska skickligheten att avbilda verkligheten. Inget annat går att bedöma ur kvalitetsperspektiv.

95% av dagens konstnärer saknar den tekniska skickligheten att avbilda verkligheten naturtroget.

Lärare inom den högre utbildningen har någonting som kallas undervisningsfrihet, dvs lärare har rätt att undervisa utan inblandning, i enlighet med accepterade professionella principer. Lärare ska heller inte tvingas att undervisa i strid med deras egen bästa kunskap och samvete.

När Erik Ringmar tvingades att ändra i sin egen litteraturlista så var det alltså Lunds Universitet som gjorde fel. Dem har tvärtom en skyldighet att se till att sådant här inte händer, eventuella kommittéers påpekanden om kurslitteratur får alltså inte bli mer än rådgivande. I slutändan så ska det vara läraren som bestämmer.

Att just detta inträffar i Sverige och inte i ex. Ungern är dock inte särskilt förvånande, då Sverige tillhör bottenligan i Europa när det gäller akademisk frihet. I ex. Ungern så är undervisningsfriheten grundlagsskyddad, i Sverige så är det i princip enbart de internationella konventioner vilka vi skrivit under som förpliktar.

Därtill så har Sverige en väldigt stor politisk styrning av den högre utbildningen, genom att rektor och de externa medlemmarna i högskolestyrelsen måste godkännas av regeringen, men också för att högskolor inte är fria att använda sin budget hur de vill, eller äga sina byggnader eller ta ut studieavgifter. Detta gör hela systemet väldigt känsligt för politisk påverkan. Kort sagt, Sverige har stor förbättringspotential på området.