Pyramiden – perfekt kommunistisk utopi frusen i tiden

Som vore det en scen ur Stjärnklart är den kommunstiska utopin Pyramiden 78°39′22″N helt övergiven. Skillnaden ligger dock i att med ett arktiskt klimat sker nedbrytningen mycket långsamt på grund av frånvaro av bakterier och svamp, och utopin är bokstavligen frusen i tiden sedan den slutligen övergavs 1998.

Pyramiden förblir den största nordliga civila permanenta mänskliga bosättningen. Den ligger rent av två grader norr även om den amerikanska Thulebasen, och på själva Svalbard är det egentligen bara forskningsbyn Nya Ålesund som ligger längre norrut. 

Bloggarjäveln på plats i Pyramiden.

Här byggde det kommunistiska Sovjetunionen den perfekta kommunistiska utopin i anslutning till kolgruvan Pyramiden, som man köpte från Sverige. Egentligen aldrig lönsam, utan ett monument över den kommunistiska ideologin, övergavs den slutligen några år eter Sovjetunionens fall, när inga pengar längre kunde pumpas in i Utopia. Som en av världens mest isolerade platser var förstås risken för skadlig yttre påverkan av idéer som frihet och individualism minimerade.

I detta kommunistiska utopia var allt gratis. Samtidigt hade alla skyhöga löner, men det fanns inget att köpa för pengarna. 

Den utopiska kommunistiska jämlikheten var total, övervakad av KGB så ingen skulle falla från den sanna läran, trots att Svalbard skulle vara en demilitariserad zon.

Alla åt den statligt fastställda maten gemensamt i den statliga matsalen, som var den enda plats man kunde få mat. 

Disken i den kommunistiska matsalen, där man hämtade ut sin statligt fastställda mat.

Alla fick sin månatliga ranson av alkohol – två liter vodka per månad, plus vin och starköl, samt förstås lågalkoholiga kvass.

Och här lämnade man in disken. I grund och botten är den kommunistiska utopin att alla för all framtid äter i motsvarande en skolmatsal för resten av livet.

Alla bodde i likadana färdiginredda bostäder. Alla manliga singlar bodde i manliga singelhuset. Alla kvinnliga singlar bodde i det kvinnliga singelhuset. Par bodde i parhuset. Par med barn bodde i barnfamiljhuset, det sk Dårhuset, där barnen lekte i de identiska lägenheternas korridorer när tempreaturen kröp ner mot -50 på vintern.

Idag har fiskmåsarna tagit över Dårhuset.

Alla deltog i idrotten och kulturaktiviteterna i kulturhuset. Alla badade i det gemensamma badhuset.

Badhuset.

Alla tjänstgjorde lika länge, med sina två år, om de nu överlevde i utopin så länge. Hur många gruvarbetare som egentligen dog inne i Pyramiden-berget är inte känt. Överlevde man utopin i två år väntade ära och rikedom hemma i Sovjetunionen – där kunde man trots allt köpa något för lönen.

Gångvägen upp till själva gruvan. På Svalbard har man gruvingångarna överst.

Man var “självförsörjande”. Kolet eldades i kraftverket och användes för el och fjärrvärme. I ett växthus odlades desperat de kommunistiskt stipulerade grönsakerna under sommarens få månader med sol, för att sedan lagras för vintern. Kor, gris och höns hölls för färsk mjölk, färskt fläsk och färska ägg. Kanske kunde gris och höns leva på spill från det kommunistiska storköket, men foder för korna måste ha kommit med kolfartygen, när desas kom för att hämta kolet. För övrigt har man återigen provat att ha gris i kvarvarande ryska Barentsburg, men dessa hittas numera bara på menyn i Barentsburgs två krogar och barer. Växthus finns alltjämt i både Barentsburg och Longyearbyen, så vissa färska grönsaker kan serveras på de finare restaurangerna.

Kanske världens nordligaste piano. Ett av två som står kvar i kulturhuset i Pyramiden. Det andra nedan.

Sedan 2010 finns två fungerande byggnader i Pyramiden igen, för att kunna hantera urban exploration-turister. I en lagerbyggnad har gruvbolaget uppfört ett dieselkraftverk. Därtill har det gamla hotellet renoverats och erbjuder en bar ungefär lika kompetent som barerna i Barentsburg. I några intransporterade containrar i hamnen finns ett vandrarhem.

Baren på hotellet i Pyramiden.

Till Pyramiden kan man antingen segla själv, eller ta passagerarfärja från Longyearbyen för cirka 3 000:- NOK per person. Alltså 12 000:- SEK för en barnfamilj, oräknat eventuell övernattning och flygresa till Longyearbyen. I 3000:- NOK ingår dock beväpnad guide.

Vintertid kan man också riskera livet genom snöskoter på det frusna havet från Longyearbyen. Tar man sig dit på egen hand så ska man komma ihåg att det är olagligt att vistas utanför Longyearbyen eller Barentsburg utan att vara adekvat beväpnad. Dagen innan jag själv var i Pyramiden hade en isbjörn slagit läger i hamnen, vilket gjorde att staden inte var tillgänglig. Som varandes högst upp på näringskedjan har isbjörnar inställningen att allt som rör sig är mat.

Den sista vagnen kol från gruvan.

Skolan och lekplatsen där barnen fick lära sig att leva i den kommunistiska utopin.

Stora torget framför kulturhuset.

Kamrat Lenin vakar fortfarande.

Inne i kulturhuset står tiden stilla.

Lenin har en kompetent utsikt.

I arktiskt klimat är kulturhuset fortfarande ganska fräscht.

Idrottshallen.

Biblioteket blickar mot väster.

Sjukhuset.

Storköket där den gemensamma maten lagades.

Mer storkök.

Storkökets bageri. 10% klorinlösning i fönstret.

Här knådades det kommunistiska brödet.