Stor yrkesstolthet när fibern kom till gården

I dagarna har grävandet av fiber nått min gård, och till senhösten blir det dags för inkoppling. Jag kan så länge konstatera att de unga entreprenadmaskinförarna visar upp en stor yrkesskicklighet, yrkesetik och yrkesstolthet. Det är finare efter de varit framme än innan.

Här har det lagts fiber. Rensat och tillsnyggat dike lämnade man efter sig.

Byn har sedan några år tillbaka en fiberförening, som i form av en samfällighet nu gräver fiber till alla i byn och tillhörande landsbygd, där vi alla solidariskt delar på kostnaderna och betalar lika mycket. Kostnaden landar på drygt 20 000 kronor per hushåll, där cirka 18 000:- betalas direkt ur egen skattad ficka, medan de övriga tusenlapparna är inbetalda som skatt av arbetsgivare eller egna företag, alternativt som moms när man konsumerar, eller kapitalinkomstskatter. 

Att säga att staten ger bidrag till fiberutbyggnad är fel. Det är vi själva som betalat de där pengarna till staten och det är våra egna pengar som staten finner lönt att ge tillbaka lite av.

Ungefär hur det såg ut medan man grävde.

Upp till mig grävs fibern i vägbanken. Det går inte bara att plöja ner fiber här, då i egenskap av boende på ett berg är det sällan mer än 10-20 cm jordmån innan berget. Istället grävs det ner i sidan av den artificiellt byggda vägen från 60-talet.

Fiberutbyggnaden är det största som hänt infrastrukturmässigt sedan elektrifieringen av gården på 60-talet, när också det byggdes en grusväg upp. Tidigare var en liten skogsstig enda kontakten med omvärlden.

Pågående arbete.

Grävlaget består av fyra olika grävmaskiner, en del släpvagnar, pickuper mm. Maskinförarna är unga, i min bedömning är de flesta 20 – 25 år gamla, kanske någon som är uppåt 30 år. De visar upp mycket stor yrkesskicklighet, yrkesetik och yrkesstolthet. Dessutom sociala, lyhörda och hjälpsamma. Ställer gärna upp på entreprenadmaskinstetris när man med bil lämnar eller ska hem till gården. Sådana ungdomar lovar gott för svensk framtid. 

Avslutat arbete. Till och med nytt grus på delar av vägen. I övrigt blev det så slätt och fint att jag återigen ska utöka arealen som gräsklipparroboten ska täcka in, vilket effektivt kommer stävja sly. Gräs är redan sått, förstås.

Man är mycket noggranna, och arbetar rätt från början. Skyddsslangen läggs ner först och allt fylls igen, innan den inre fiberslangen förs in. Om den kommer igenom hela vägen, så är det sannolikt att även själva fibern kommer in när det väl ska blåsas fiber till hösten.

Sedan återställs terrängen närmast pedantiskt. Det blir finare efter grävlaget varit framme än innan. Jag frågade den unge arbetsledaren om detta och han svarade mycket riktigt att “vår ambition är att lämna det snyggare och bättre än när vi började”. 

Man lägger alltså inte bara ner sina slangar, utan ger ett klart och tydligt synligt mervärde i väntan på att själva fibern kopplas in. Det kallar jag yrkesstolthet och yrkesetik. Bra jobbat!

Om detta är de annars utskällda 90-talisterna, som ska vara bortskämda, curlade och ovilliga att arbeta, så har vi gamlingar inget att oroa oss över. Framtiden ligger i goda händer. 

Sedan är ju bara frågan om jag ska skaffa 512 Mbit/s eller gigabit fiber. Nätverket i huset är redan gigabit, så det vore väl passande att fortsätta vidare så, även om det blir flaskhalsar längre bort. Dum gigabitfiber ska kosta i storleken 300 kronor i månaden, mot dagens 449 för uppmätt 15 Mbit/s via DSL.