Värnplikten: Regeringen riktar bort fokus från behovet av 6.5 miljarder

1K

Genom att dagen efter Försvarsmakten och ÖB lämnat sitt budgetunderlag och konstaterat att det saknas 6.5 miljarder kronor i anslag, så väljer regeringen att återinföra värnpliktsutbildning. Detta sparar inga pengar, men beslutet kommer för att rikta bort uppmärksamheten från Socialdemokraternas och Miljöpartiets ovilja att anslå ytterligare 6.5 miljarder till försvaret för de politiska beslut man redan fattat. Istället kommer vi nu få en okunnig debatt om värnplikt.

“Stefan, vi behöver 6.5 miljarder kronor till för att kunna genomföra de beslut ni tagit.” “Det kan ni glömma. Här betalar vi inte för den försvarspolitik vi klubbat. Låt oss prata om värnplikt istället!”

Försvarsmakten behöver minst 6.5 miljarder kronor till för att kunna genomföra den försvarspolitik regering och riksdag beslutat om. Det är ungefär som att regering och riksdag t ex beslutat om sjukförsäkringar, föräldraförsäkringar, flyktingmottagning mm, och när det visar sig bli dyrare än planerat, så skjuter man till pengarna som behövs för att genomföra de politiska besluten.

Så här ser vänrpliktsdebatten ut.

Men Försvarsmakten får inte dessa 6.5 miljarder kronor. För att snabbt ta bort fokus i den mediala debatten klubbar istället minoritetsregeringen igenom ett återinförande av värnpliktsutbildning, väl medvetna om att det kommer leda till en infantil och djupt okunnig debatt kring att ungdomar behöver lära sig bädda sängen och annat rent trams.

Det finns bara tre frågor att ta ställning till angående värnplikten.

Höjer värnpliktsutbildning svensk beredskap? Höjer värnpliktsutbildning krigsdugligheten hos Sveriges krigsförband? Höjer värnpliktsutbildning det svenska försvarets operativa förmåga?

Svaret på samtliga dessa frågor är nej. Värnpliktsutbildningen sparar och frigör inte ens pengar, då den kommer ske på samma villkor som för frivillig personal. Försvarsmakten säger idag uttryckligen att det inte kommer vara någon skillnad på frivilliga och tvångsrekryterade.

Därtill är forna tiders värnpliktssystems infrastruktor och organisation inte längre kvar. 

Infrastrukturen är borta. Efter GMU:n, när man går in i befattningsutbildning är det bostäder som gäller. Logement finns inte kvar. Istället finns motsvarande lägenheter, ibland delade mellan flera. Detta gäller t ex på övningsfälten där personalhotell upprättats. Efter tjänstedagen är slut är bostaden privat. Inget där någon kan komma och kräva bäddning.

Den stora ekonomiska vinsten med forna värnplikten låg inte i att soldaterna fick några kronor i timmen i betalt under utbildningen – idag runt 20:- SEK i timmen, en intressant ingångslön att ta med sig i debatten om ingångslöner – utan i grå arbetskraft, som numera är olaglig.

Dels placerades värnpliktiga som depå- och bevakningssoldater, även känt som malajer, som utförde riktigt arbete som fastighetsskötsel, tvätt, bevakning, sambandstjänst, kontorsarbete mm, medan övriga värnpliktiga lekte krig. Malajerna bar upp försvarets ekonomi. Idag är deras tjänster ersatta med kommersiella underleverantörer till marknadsmässiga priser istället för 2:50 SEK i timmen. Dels användes värnpliktiga till att utföra riktiga jobb i det skarpa försvaret, som radaroperatörer, flygplanstekniker etc, allt till några kronor i timmen i lön. Ingenjörsförbandens värnpliktiga byggde skarpa befästningar och fältarbeten, precis likt man i diktaturen Vitryssland nyligen kallat in värnpliktiga för att som slavarbetskraft bygga befästningar mot ryska gränsen. 

Eftersom grå arbetskraft är avskaffat finns inga ekonomiska vinster med värnplikt. Tvärt om kommer värnplikt utöver den andel av de 4% som ska utbildas varje år att kosta stora belopp när infrastrutkur måste återskapas.

Det är knappast någon slump att regeringen Löfven dagen efter att Försvarsmakten begärt 6.5 miljarder kronor i extra anslag väljer att rikta bort debatten till värnplikt. Därmed kommer infantiliserade och okunniga debattörer att tro att försvarets ekonomi är löst och helt glömma bort att myndighetschefen igår krävde 6.5 miljarder kronor i tillskott.

Jag gjorde värnpliktsutbildning 1991-92 och en särskild övning befäl 1995. Jag har inget negativt att säga om min egen värnpliktsutbildning, men jag var högt motiverat befäl. Jag togs ut som KB-elev för att bli ställföreträdande plutonchef på pansarskytte, men kompanichefen ansåg efter grundutbildningens gröntjänst att det var slöseri med mina förmågor och jag utbildades istället till kompanistabschef/stabstroppchef/ställföreträdande plutonchef stab- och tross. En mycket givande tjänst med ett antal kvalificerade utbildningsmoment, inklusive att jobba med skarpa C-stridsmedel. Som stabschef (aka “pansarattackpärmbärare”) hade man ansvar för bland annat underrättelsetjänst och säkerhetstjänst, skyddstjänst (ABC/NBC idag CBRN), samband, luftförsvar, samt ledande av stridstrossen. Som stab ingick en stabsgrupp, en skydds- och spaningsgrupp och en pansarbandvagnsgrupp (kompanichefens vagn) i stabsdelarna, men i praktiken turades man om med kvartermästaren att leda hela stridstrossen, inklusive i strid, vilket även inkluderade sjukvårdsgrupp, mekgrupp (idag driftstödsgrupp) och brogrupp. En ställföreträdande kvartermästare tog hand om andra halvan av stab- och trossplutonen, vilket inkluderade kokgrupp och packgrupp, samt ibland brogruppen. 

På min tid gjorde ca 80-90% av alla män i en årskull värnplikten, inklusive vapenfri tjänst vid t ex FRA eller räddningstjänsten, vilket gjorde att värnplikten kunde rättfärdigas. Idag ska högst 4% av en årskull göra värnplikten, vilket gör det hela djupt orättfärdigt.

Oavsett löser inte värnplikt försvarsmaktens problem, utan kommer istället leda till att debattens fokus ändras från där den borde ligga – ekonomiska anslag och operativ förmåga.