Fakta: Karlshamns hamns grandiosa självbild

Karlshamns Hamn sprider alternativa fakta om sin grandiosa storlek som hamn och att det skulle anlöpa 700 ryska fartyg om året till hamnen. Eller två om dagen. Hamnen publicerar inte sin statistik, men det går att få fram siffror från olika håll, och allt pekar på att Karlshamns Hamn är en grandiost liten spelare, som ser ut att ha några få procent av svensk hamnverksamhet. Det finns inte heller någon grund för påståendena att man tar emot rysk olja, som går till Preemraff i Lysekil. Totalt står Karlshamn för mindre än 3% av oljehanteringen och då uteslutande raffinerade bränslen från svenska raffinaderier.

Göteborgs hamn. Inte Karlshamns.

Igår skrev SR/Ekot följande:

“Man har också presenterat underlag som visar att det är 700 anlöp av ryska fartyg i Karlshamns hamn, och då blir det ologiskt att man skulle förbjuda Nord Stream-projektet, men tillåta allt det andra.”

År 2011 hade svensk hamnnäring 4 300 anställda enligt Transportföretagen (PDF). 2015 hade Karlshamns hamn 85 anställda, varav alla inte nödvändigtvis jobbar heltid. 85 är knappt 2% av 4 300 och ekonomisk tillväxt, samt ökad internationell handel, främst import, talar för att antalet anställda i hamnarna har ökat sedan 2011.

Karlshamns hamn har alltså mindre än 2% av landets hamnanställda och står rimligen för högst en femtiondel av fartygsbaserade transporter baserat på antalet anställda.

Låt oss titta på Transportföretagens redovisade volymer för 2015 (PDF). Dessa inkluderar inte Preemraff i Lysekil.

Karlshamn hade 1 054 anlöp av handelsfartyg 2015, ner 5% från 1 114 år 2014. Detta är 1.6% av antalet handelsfartyg som anlöpte Sverige det året. Av dessa var 210 inrikes. Siffran 1.6% ligger i linje med uppskattningen om mindre än 2% baserat på antalet anställda.

Totalt anlöp av utländska fartyg var alltså 1054 – 210 = 844 fartyg. Eller om man så vill 2.3 om dagen. 700 ryska fartyg skulle innebära ungefär två om dagen.

Tonnagemässigt stod Karlshamns hamn för 1.1% av trafiken 2015. Gods över kaj hanterade man 3.5% eller 1 095 000 ton.

I sammanhanget bör noteras att svensk hantering av olja (“mineraloljor”) ligger på 33 229 000 ton om året varav 1 539 000 ton hanteras av Karlshamn. Av dessa är 1 007 lossning till depån och resten lastning från den samma. Mellanskillnaden går iväg med tåg eller tankbil till t ex flygplatser eller bensinstationer.

Siffrorna på 33 229 000 ton om året inkluderar dock inte importen till Scanraff utanför Lysekil, som inte tillhör Transportföretagens redovisning. Scanraff hanterar 11 400 000 ton olja om året (Wikipedia), mestadels från Ryssland. Lysekilsraffenaderiet är i princip den enda mottagaren av rysk olja (betänk att siffrorna om ton för övriga hamnar gäller på lastning och lossning, 11 400 000 ton gäller lossning hos Preemraff), och ett raffinaderi optimerat för de ryska oljekvaliteterna. Då all olja från Preemraff i princip lastas igen för distribution kan man förmoda att tonnaget är det dubbla, dvs 22 800 000 ton. Att Preemraffs siffror för tonnage ska vara i linje med oljan i Göteborgs hamn (20 632 000 ton) bekräftas enligt källor till bloggen (HUMINT – fråga inte).

2015 stod Ryssland för 43% av Sveriges import av olja. Karlshamn står för 2.7% av oljehanteringen, vilket handlar om raffinerade produkter. Verkligheten är att i princip all rysk olja går till Preems raffinaderi i Brofjorden norr om Lysekil, som hanterar ungefär hälften av svensk oljeimport. 

Karlshamns “oljehamn” är liksom t ex Västerås, Gävle, Norrköping, Oxelösund, Malmö, Sundsvall etc en bränsledepå dit produkter går för att distribueras ut i landet. Till Gävle går t ex Arlandas flygbränsle, som sedan går vidare med tåg via Uppsala.

Den som påstår att all rysk olja går till Karlshamn kan direkt identifieras som en nyttig volontär eller medveten inflytelseagent, som sprider sk alternativa fakta. Alternativt naivt godtrogen som går på vad som helst, vilket t ex är utmärkande för konspirationsteoretiker.

Karlshamn har också passagerarfärjor, och står för sex promille av passagerartrafiken. Det handlar om en färja till Klaipeda i Litauen.

Så varifrån kommer påståendet att det anlöper 700 ryska fartyg årligen, eller två om dagen, till Karlshamn, som Ekot publicerar ovan? Tja, Karlshamn har i ett pressmeddelande uttryckt sig så här:

“REDAN 700 FARTYG MED RYSK BESÄTTNING I HAMNEN
Karlshamn är en storhamn när det gäller godsflöden mellan Norden och östra Europa – störst i Sverige när det gäller rullande gods till Baltikum. Varje dag sedan många år tillbaka går gods och lastbilar till och från Litauen, Ryssland, Ukraina etc, genom hamnen.
Bara under det senaste året har cirka 700 fartyg med ryska besättningsmän angjort hamnen i Karlshamn.
Karlshamn är en av landets största oljehamnar. I hamnens bergrum och cisterner finns stora volymer olja och gas från Ryssland. Sverige importerar 40-50 procent av all råolja från Ryssland.”

Notera att siffrorna ovan visar att Karlshamn endast hanterar 3.4% av oljan, men slänger sig med 40-50% av svensk råolja kommer från Ryssland. Man har inte ens brytt sig om att ta fram den korrekta siffran 43%. Oavsett om alla dessa 3.4% som hanteras i Karlshamn är från Ryssland så är man fortfarande en liten spelare. En av landets största oljehamnar motsägs av följande:

Preemraff Lysekil 22 800 000 ton olja

Göteborgs hamn 20 623 000 ton olja

Gävle 2 347 000 ton olja

Malmö 1 900 000 ton olja

Karlshamn 1 589 000 ton olja

Norrköping 1 310 000 ton olja

Oxelösund 1 076 000 ton olja

Karlshamn har en fullständigt grandios självbild som kallar sina 2.7% av oljehanteringen för en av landets största oljehamnar. Visst, man hamnar på listan av småspelare, men det finns två stora oljehamnar i Sverige. De heter Preemraff Lysekil och Göteborgs hamn.

Vad gäller storhamn (sex promille av färjetrafiken, 1.6% av fartygen) till östra Europa, så handlar det om färjan till Litauen, notera rullande gods. Och nej, ryskt rullande gods är inte speciellt vanligt även om man ibland (mycket sällan) kan se en rysk TIR-lastbil, speciellt nära svenska militära anläggningar. Ryssland är främst en bananrepublik, som exporterar oförädlade bananer (råvaror), och de går inte med lastbil.

Att Karlshamns hamn ens nämner 40-50% av all import av råolja i samma stycke som att de kallar sig en av landets största oljehamnar är inte bara stor humor utan det är aktiv och medveten desinformation från hamnen, avsedd att misstolkas av de som inte kontrollerar siffror. Man påstår inte att man står för dessa 40-50% av import från Ryssland, men formulerar sig så det kan misstolkas.

Går man in på Marinetraffic.com och tittar på de senaste dygnets andel av 700 ryska fartyg om året enligt ekot, så borde dessa vara två per dygn.

Undantar man alla bogserbåtar och färjetrafiken till Klaipeda i Litauen har följande fartyg varit i hamnen senaste dygnet.

1. Det polska lastfartyget (ej olja) San Diego, som gått till Köpenhamn och nu fortsätter till Immingham i Storbritannien.

2. Panamaregistrerade Chemstar Jewel, med okänd destination, kursen ligger mot Litauen och inte upp mot Finska Viken och de ryska oljehamnarna.

3. Holländska lastfartyget (ej olja) Aspen på väg till Karlstad via Göta Älv.

Detta var de tre transportfartyg som nyttjat Karlshamn det senaste dygnet. Inget är ryskt, inget är på väg till eller från Ryssland.

Om någon läsare har ett pro-konto hos Marinetraffic.com och vill ladda ner senaste månadens eller årets totala statistik över Karlshamns hamn vore det förnämligt, då den kontonivån också inkluderar vilka hamnar fartygen går till och från. Själv har jag inte råd att teckna ett pro-konto, som kostar ungefär en tusenlapp i månaden.

Om någon läsare med ordinarie gratiskonto på Marinetraffic råkar se en transport mellan Ryssland och Karlshamn, eller ett ryskt fartyg i Karlshamn, hör gärna av er med skärmdump och länk.

Uppenbart är att Ekot valt att misstolka att 700 fartyg om året råkar ha minst en rysk besättningsman ombord och förvandlat detta till 700 ryska fartyg. Den ryska oljan går iaf inte till Karlshamn, utan i den mån det finns raffinerade produkter i hamnen som härrör från Ryssland har dessa kommit från Preemraff.

Den kommunala lekstugan Karlshamns Hamn AB har en grandios självbild om att man är en av landets viktigaste hamnar och hanteras lika effektivt och lönsamt som man kan förvänta sig av en socialdemokratiskt styrd kommun. 2015 klarade man av att göra ett resultat på drygt två miljoner kronor, samtidigt som man sitter på 216 MSEK i långfristiga skulder (undviker de kortsiktiga som t ex kan handla om ännu ej inbetald skatt eller ännu ej betalade fakturor).

Om Karlshamns Hamn AB har kommit in med underlag om 700 ryska fartyg om året till regeringen så finns detta som offentlig handling. Det ska bli mycket intressant att se hur de kommer fram till detta. Detta väcker också frågor om regeringen kontrollerar rimligheten i särintressens påståenden om sig själva eller bara litar på vilka underlag som helst?

Skulle inte förvåna mig om det finns en ryss anställd på en av hamnens bogserbåtar, och därmed uppfyller man 700 “ryska fartyg” om året om bogserbåten lägger till två gånger per dygn. En rysk anställd på färjan till Klaipeda ger annars 365 av de där “ryska fartygen” om året.

Vad det i grunden handlar om för Karlshamns kommun är att presentera alternativa fakta för att lura i regering, media och allmänhet att det redan går enorma mängder rysk trafik till hamnen. Varför gör man det? Naturligtvis för att man vill ha sina 100 miljoner kronor i silverpenningar, som man säkert lyckas göra två miljoner i vinst på. Vilket räcker till en installation av rondellkonst.