Litauern i Bålsta: Blev tillsagd att gå in på skyddsobjektet

Enligt förhörsprotokollen med den för brott mot skyddslagen på ett skyddsobjekt utanför Bålsta häktade litauern blev litauern tillsagd att gå in på skyddsobjektet. Han rörde sig bland personalens bilar på personalparkeringen och föremål han hade med sig in saknades vid gripandet och har ej hittats.

Bloggen Cornucopia? har fått tillgång till förhörsprotokollen med den misstänkte och förhörsprotokoll med vittnen (bland annat gripande personal) via åklagarens häktningspromemoria och tingsrätten.

Litauern som greps på stridsledningscentralen utanför Bålstas skyddsobjekt rörde sig bland personalens parkerade bilar utanför fysiska avspärrningar. Han hade tidigare observerats gående rakt upp längs vägen till skyddsobjektet och finns dokumenterad på film hur han passerar mitt emellan två stora förbudsskyltar, som även har text på engelska vilken han förstår (när han vill enligt vittnesförhör).

När han tog sig in på området hade han vad som såg ut som en ryggsäck och han ska även observerats och dokumenterats hämtat något inne på området. Mannen rörde sig i åtminstone tretton minuter inne på skyddsobjektet.

När militärens patrull anländer för att gripa honom har han lämnat objektet och viker av in i skogen.

Vid gripandet har han inte längre någon ryggsäck och saknar även mobiltelefon. Det finns inga spår av det som eventuellt hämtats inne på området. Vad han har på sig av intresse är en plastpåse med fem olika SIM-kort från fem olika operatörer, samt hörlurar till en mobiltelefon. Han har inga identitetshandlingar.

Vid avsökning av området uppger militären till förundersökningen att man inte hittat några ytterligare objekt eller föremål.

Mannen uppger själv att han blivit tillsagd att gå in på vägen, för det är vägen till Litauen. Sedan ändrar han sig och säger att ingen sagt till honom.

Från förhörsledarens protokoll (översatt med litauisk tolk – FHL=förhörsledaren, GM=gärningsmannen)

“FHL: Vi kommer behöva ses en gång till för att du ska få se skyltarna och även filmen.

GM: Jag vet inte hur jag gick dit.

FHL: Kan du beskriva någonting om hur du kom dit?

GM: Jag blev tillsagd att gå dit för där går vägen till Litauen.

FHL: Vem har sagt att det är vägen till Litauen?

GM: Ingen har sagt.

FHL: Det är ett avsides område, jag är nyfiken på hur du kom dit.

GM: Jag gick till fots.”

Litauern anger också en egen ålder som inte stämmer överens med det födelsedatum han anger tillhörande den identitet han åberopar. Dock är han ganska lik foton på en person som uppgett denna identitet och greps tidigare i år i Kalmar. Någon likhet med personens passfoto enligt tidigare dokumentation av pass finns dock ej. Det går inte med säkerhet att säga vem han egentligen är. Han vill ej att man kontaktar hans identitets familj i Litauen.

När militärens skyddsvakter ställer frågor till mannen får de ständigt olika svar på samma frågor.

Ovanstående är fakta från häktningspromemorian. Det som följer nedan är spekulation.

Ska man lämna fakta och ägna sig åt spekulation låter det som att mannen blev skjutsad till platsen – skyddsobjektet ligger mycket avsides och är inget man snubblar in på – och tillsagd att gå upp för vägen in till skyddsobjektet. Sannolikt för att fotografera personalens bilar och registreringsnummer, så dessa kan kartläggas med okänd avsikt.

När mannen avvek in i skogen när den militära patrullen skulle gripa honom har han effektivt gjort sig av med åtminstone sin mobiltelefon. Man bär inte SIM-kort och hörlurar till en mobiltelefon utan att ha en mobiltelefon. Att ha flera SIM-kort från olika operatörer talar för att han byter SIM-kort för att inte kunna spåras.

Baserat på tidigare gripanden och domar talar det mesta för att litauern är en småtjuv, som här rekryterats till att testa säkerheten, responstider mm för stridsledningscentralen utanför Bålsta och eventuellt även dokumentera bilarna till de anställda. Han visste att han behövde göra sig av med sin mobiltelefon, som rimligtvis innehöll bevis på vad han fotograferade inne på skyddsobjektet.

Vittnena är inte helt säkra på ryggsäcken respektive att mannen hämtat något inne på området, men utöver att mannen grips och lagförs är det inte nödvändigtvis i Försvarsmaktens intresse att lämna över mer information kring detta till polisen. Eventuella fynd kan istället gått till förslagsvis MUST för vidare analys och polis och åklagare behöver inte blandas in, speciellt som det funna kan vara mycket känsligt vad gäller relation till främmande makt. Lämnar Försvarsmakten in bevismaterialet till polisen blir man av med det och kan inte analysera det ytterligare, utan att det blir några positiva konsekvenser för svensk försvarsförmåga.