Litauern dömd för “likartad brottslighet” två gånger tidigare i år

Den påstått litauiske medborgaren som greps inne på skyddområdet runt stridsledningscentralen utanför Bålsta har gripits och dömts för likartad brottslighet två gånger tidigare i år. Han hävdar att han skulle gå hem till Litauen, när han utrustad med digitalkamera befann sig inne på skyddsområdet i minst 12 minuter innan han greps.

Litauern påstår sig vara född 1981 och säger sig ha befunnit sig i Sverige i elva år utan att lära sig vare sig svenska eller engelska. Han har ingen aning om han bor någonstans och påstår att han var på väg för att gå hem till Litauen när han råkade befinna sig inne på flygstridsledningscentralen under åtminstone 12 minuter innan han greps av skyddsvakter. 

Han är även efterlyst i Litauen, men hävdar att det nog är hans familj som efterlyst honom som försvunnen.

Den 12:e maj respektive 18:e november i år ska han dömts för “likartad brottslighet” enligt häktningsprotokollet. Exakt vad för likartad brottslighet det handlar om framgår inte och jag har ännu inte fått ut häktningspromemorian från tingsrätten. Sannolikt kommer den hemligstämplas.

Mannens intrång på anläggningen finns tekniskt dokumenterat på film, så bevisningen är så att säga ganska övertygande, tillsammans med gripandet på plats. Häktningsprotokollet sammanfattar den häktades redogörelse som följer:

“[Den häktade] hörs och uppger i huvudsak följande. Han har varit i Sverige i cirka elva år och har inte några större kunskaper i svenska eller engelska. Han minns inte om han har någon bostad eller fast adress i Sverige och han vet inte heller om han skulle inställa sig vid en huvudförhandling. Det är troligtvis hans familj som har efterlyst honom som försvunnen i Litauen. Han befann sig på området för att han skulle gå hem till Litauen. Han läste inte på skyltarna innan han gick in på området och fick reda på att det var ett skyddsområde först när han greps.”

Eller för att sammanfatta:

“I know nothing, I’m from Lithuania.”^1.

En mycket otursförföljd man som irrat runt i Sverige i elva år utan att ha deklarerat inkomst eller vara skriven på en adress. Nu får han mat, husrum och sällskap på häktet i Sollentuna.

Man kan konstatera att det inte finns något som säger att mannen är den han påstår sig vara. Han har uppgett ett namn på en person som är saknad i Litauen sedan elva år tillbaka, vilket kan innebära att hans identitet är en helt annan. Det är praktiskt att kunna hävda att man råkar vara en försvunnen person när man saknar identitetshandlingar. Att säga sig inte kunna språket är också bra när man står inför domstol, då det ger längre tid att formulera svar och man inte kan stressas av åklagaren.

^{1. Obskyr popkulturell referens.}